Antis julkalender - Del 24 av 24

Med en man mindre på isen och med ett måls underläge inför den sista perioden fanns det inte mycket som talade för att Hjulkrossers HC skulle kunna vända på matchen och vinna den stora finalen mot IFK Bufflarna. Perioden började inte heller på något bra sätt. Bufflarna tog till vara på att man var fler spelare på isen och naglade sig gång på gång fast i anfallszon, och när man kommit halvvägs in i slutrundan så hade Bufflarna hunnit utöka ledningen till såväl 2-0 som 3-0.

 

Allting såg becksvart ut för Humle, Dumle och de andra Hjulkrossarna. De hängde med huvudena och uppträdde segt och oinspirerat, men plötsligt förändrades spelbilden totalt. Ifrån ingenstans hoppade den försvunne norrmannen Henning Alsgaard in på isen och skapade därmed jämnt antal spelare till båda lagen. Alsgaard ropade till sina kamrater "Hei kamerater, så jeg spillet på TV og når Borje Salami skadd i Jeg tenkte at kanskje du trenger litt hjelp, så jeg løp her og nå har jeg enda en skikkelig hockey utstyr på meg!". Den norske gutten blev en riktig vitaminkick för Hjulkrossarna, som omedelbart spelade upp sig och pressade tillbaka Bufflarna i sin egen zon. Bufflarnas målvakt, Turk Lasericz, storspelade dock och när bara fem minuter återstod av matchen låg hjältarna från Hjulkvarn fortfarande under med tre mål.

 

Hjulkrossarna blev allt mer desperata och började bombardera skott mot Lasericz, men han vägrade släppa förbi sig puckarna och tiden rann snabbt iväg. När det bara var en halvminut kvar av matchen var det tekning i Bufflarnas defensiva zon, men innan linjemannen hann släppa pucken kom ett flertal fångvakter in på isen. De rusade fram mot Bufflarna, satte handklovar på dem och sa "nu är permissionstiden över för er grabbar, nu ska ni till kåken och käka julbort med farbror polisen". Bufflarna, som sånär hade gått segrande ur finalen, protesterade högljutt och ville slutföra matchen först, men fångvakterna var stenhårda och sa åt dem att de hade hunnit med matchen om de hade kommit ut på isen i tid innan matchen.

 

De yrkeskriminella vettvillingarna tvingades lämna isen, så inför de sista trettio sekunderarna fick alltså Hjulkrossarna chansen att spela med fem spelare mot noll. Publiken var i extas och nu började äntligen målskyttet lossna för Hjulkrossarna. Humle satte den första reduceringspucken, Dumle den andra och Sahlin gjorde sedan kvitteringen.  När bara en sekund återstod kom också segermålet, och det var Alsgaard som fick äran att sätta den pucken i mål. När slutsignalen sedan ljöd kastade sig Hjulkrossarna över varandra i en stor hög och firade segern samtidigt som de fick ta emot stående ovationer från publiken. Mitt i all uppståndelse kom också en kvinna ut på isen i en brudklänning, det var Angela från Göteberg.

 

"Allting var ett misstag, Dumle", sa hon och fortsatte "jag älskar dig, inte den där dumma Hasselnöten... jag har sagt upp mitt hyreskontrakt och har ingenstans att bo längre, jag vill ha dig, men vill du ha mig? Kan du förlåta mig?". Dumle åkte fram till Angela, tittade henne djupt i ögonen. Sedan började pusskalaset. Lagkamraterna i Hjulkrossers samlades runt kärleksparet i en stor cirkel och efter en stund mumlade Willy Östros att han är präst vid sidan av sina övriga arbeten. Vad som sedan hände Humle, Dumle, Angela är en helt annan historia, men jag kan lova att de alla njöt av en god bröllopstårta framåt kvällningen!


Antis julkalender - Del 23 av 24

När Hjulkrossers HC gled ut på isen för andra gången i turneringen var det finaldags och stämningen i hallen helt annorlunda än vid det första tillfället. Nu var ishallen fullsatt med fanatiska och högskrikande supportrar och det var sannerligen ingen som sparade in på högtalarmusiken heller, faktum är att arrangörerna till och med hade hyrt in Carola Häggren som framförde den svenska nationalsången innan matchen drog igång. Det enda som upprepades jämfört med det första mötet mot IFK Bufflarna var att de yrkeskriminella vettvillingarna  från Almhult kom in på isen flera minuter för sent och skrek ut hotelser mot såväl domare som spelare i Hjulkrossers.

 

När matchen äntligen drog igång var det Bufflarna som inledde bäst. De var hetast i samband med tekningarna och då domarna inte vågade plocka några utvisningar så kunde de även ligga över gränsen till det tillåtna vad gällde det fysiska spelet. Hjulkrossarna var dock bra med i försvarsspelet och Börje Salami imponerade stort, han slängde sig, gjorde fantastiska brytningar och gjorde Bufflarna allt mer frustrerade när de inte fick in pucken i mål. De flesta av Bufflarnas skott som kom igenom  försvarsmuren var enkla skott långt utifrån sarghörnen och perioden slutade mållöst.

 

Inför den andra rundan sa Sahlin åt sina lagkamrater att de även måste våga utmana offensivt sett för att ha någon chans att vinna tillställningen. Manskapet följde direktiven och direkt efter nedsläpp visade Hjulkrossarna att man inte längre tänkte spela försvarsspel. Nu fick även Hjulkrossarna press i anfallszon under långa perioder och man var vid ett par tillfällen nära att också ta ledningen. Med bara någon minut kvar av perioden skickade Humle iväg en felpass i anfallszon vilket gav Bufflarna chansen att kontra. Salami var bra med i backcheckandet, men precis när han skulle sno pucken av Christer ”Enhörningen” Ingesson, som var på väg mot ett friläge, så segnade han ner på isen och skrek av smärta. Dimitri Kasatonov hade gett Salami ett fult rapp i knävecket och smällen tog så pass illa att ledbandet gick av. I samband med att han föll till isen sprätte "Enhörningen" upp pucken i nättaket, så inför den avslutande perioden låg Hjulkrossarna under med ett mål och därtill var man en man kort sedan Salami skadat sig.


Antis julkalender - Del 22 av 24

När pizzorna var uppätna och alla var mätta och belåtna kom Humle på att han hade glömt att öppna kuvertet som Bang överlämnade tidigare under dagen. Han plockade fram det svarta kuvertet ur sina byxor, öppnade det och plockade sedan ur ett brev som han därefter läste upp högt för sina kamrater. "Kära Hjulkrossers HC, jag vill härmed be om ursäkt för vad som skedde efter er match i IK Sports Camp då ni blev diskvalificerade från resten av turneringen på grund av osportsligt uppträdande. Det hade uppstått missförstånd kring vad som egentligen hände under er match och egentligen var det IFK Bufflarna som skulle ha plockats bort från fortsatt tävlande. Nu råkar det dock vara så att nyss nämnda Bufflarna har tagit sig till final mot Mjölköping IK, så om ni fortfarande är sugna på spel så kan ni få spela finalen. Ni kommer i sådana fall att ta Mjölköpings plats då de helst vill backa ur på grund av diverse hotelser från Bufflarnas målvakt. Svara så fort som möjligt!".

 

Det gamla kamratgänget gladdes åt sin upprättelse och ringde omgående upp David Bang för att tacka ja till inbjudan, men därefter kom man på att man hade ett litet problem att ta tag i. Matchen skulle spelas redan morgonen därpå inför en fullsatt ishall och för närvarande var man bara fem stycken i laget. Den norske backen Henning Alsgaard saknades fortfarande. "Jag vet vad vi gör", sa Sahlin och fortsatte, "nu när jag är rik som ett troll kan vi hyra in en spelare till finalmatchen, då är problemet ur världen! Vänta ett ögonblick så fixar jag biffen!". Sahlin plockade fram en bärbar dator och kopplade sedan upp sig mot Traderas hemsida där han gick in på kategorin "människohandel", och några få klick senare hade han köpt en av världens bästa backar till Hjulkrossarna, Börje Salami!

 

Humle, Dumle och de andra kamraterna plockade fram all sin utrustning så den stod uppställd och klar inför morgondagen, sedan gick de och la sig så de skulle vara ordentligt utvilade. När de sedan vaknade var det äntligen matchdag, så de laddade upp med en ordentlig frukost och väntade sedan in posten. Väntan var frustrerande men tillslut ringde det äntligen på dörren och då kunde levereringen av Börje Salami slutföras. De skrev på en bekräftelse på att varan var mottagen och sedan begav de sig iväg mot ishallen, redo att ta sig an IFK Bufflarna igen!


Antis julkalender - Del 21 av 24

Bang överlämnade ett nytt svartfärgat kuvert till Humle och Dumle för att sedan försvinna lika spåröst som den kände magikerillusionisten Joe Labradoro. Humle tryckte ner kuvertet i sina skidbyxor och sedan började de långsamt pressa iskuben, med "Nollan" Nollander inuti, mot deras varma klubblokal. När de äntligen hade kommit fram märkte de att dörren till stället inte var låst. Humle och Dumle blev oroliga att de hade glömt låsa dörren i samband med att de for iväg, men efter en stund hörde de en välbekant röst där inifrån som fick dem att slappna av.

 

Humle och Dumle öppnade dörren och knuffade in isblocket. Där inne stod Willy Östros och pratade i telefon. Han avslutade snabbt samtalet och sa "tjena grabbar, kul att se er igen. Mina fruar tyckte inte om min player-attityd så de dumpade mig... så nu står jag  här igen. Vad har hänt med er förresten? Ni är klädda som bulgariska skidlöpare och har fryst in "Nollan" i ett stort isblock". Dumle svarade "det är en lång historia", och medan de sedan förtäljde allt som hade hänt fick "Nollan" långsamt tina upp framför ett element.

 

När "Nollan" äntligen hade tinat upp var det första han sa "MAT, JAG ÄR HUNGRIG!". Humle föreslog att de kunde dra ut och köpa sig en varsin pizza, men Willy sa bestämt nej och plockade upp sin telefon igen. Han ringde upp någon, sa "vi kör på fem istället", och la sedan på igen. Bara ett fåtal minuter senare kom en stor limousin förbi och parkerade mitt utanför klubblokalen. Ut från bilen klev Måns Sahlin. "Tjena grabbar", sa han och fortsatte "jag antar att ni har hört vad som har hänt via Willy... Jag vann en biljon kronor i vem vill bli biljonär, så nu kan man glassa sig genom resten av livet. Jag tog med mig några pizzor på vägen hit, så nu tycker jag att vi hugger in innan de blir kalla!".


Antis julkalender - Del 20 av 24

När Humle och Dumle kommit fram till Mjölköping var de båda två sugna på att dra av sig sina skidmunderingar och införskaffa lite vanliga vinterkläder igen, men till deras besvikelse verkade stan vara helt öde. En höbal susade förbi på den stora shoppinggatan, men alla butikerna var låsta och inte en enda människa syntes till. "Vilken skitstad", sa Humle till Dumle, som inte kunde göra annat än att hålla med. När de båda kamraterna hade kommit till slutet av den stora gatan fick de äntligen syn på en människa, det var en äldre man som höll på att försöka få igång sin bil.

 

"Vart är alla?", frågade Dumle den gamle mannen som svarade "det trodde jag alla visste, de har rest iväg till Hjulkvarn för att se på finalen i IK Sports Camp. Det borde ni också göra!". Humle och Dumle tänkte att det var lika bra att bege sig hemåt igen eftersom det ändå inte fanns någonting att göra eller köpa i Mjölköping, så de plockade fram skidstavarna och började staka iväg mot Hjulkvarn.

 

Framåt kvällen kom Humle och Dumle äntligen hem till sitt kära Hjulkvarn igen. Innan de skulle bege sig hemåt till sina respektive lägenheter tänkte de att det kunde vara bra att kolla till klubblokalen först, ifall någon av de gamla kamraterna mot all förmodan skulle ha kommit tillbaka. På vägen dit passerade de ishallen och på den anslutande parkeringen fick de syn på en onaturligt stor snöhög. Humle och Dumle blev lite nyfikna och gick fram till snöhögen och började sedan gräva. Efter en stund tappade de nästan hakan, långt där under stod deras målvakt "Nollan" Nollander infryst i en stor isbit, hållandes i sin gravöl som han delade med laget efter förlustmatchen mot IFK Bufflarna. Humle och Dumle sopade undan all lössnö och just som de skulle försöka frakta iväg honom till klubblokalen, där de kunde tina upp honom, dök IK-presidenten, David Bang, upp igen.


Antis julkalender - Del 19 av 24

Humle och Dumle kopplade täten i skidloppet före en mycket arg norrman som hela tiden skrek hätska svordomar till de svenska kombattanterna. Banan var tuff med många tunga stigningar så de gamla kamraterna fick verkligen ge allt för att  inte behöva släppa någon förbi sig. När de åkt i några kilometer begav sig banstreckningen in i skogen. Humle och Dumle som hade svårt för orientering som barn blev osäkra och rädda för att åka fel, så de släppte förbi några motståndare och placerade sig i den stora klungan där ett femtiotal andra skidlöpare fanns med.

 

I klungan låg alla så pass tätt intill varandra att det var svårt att inte trassla in sig i någon annans skidor eller stavar, men det var samtidigt lite mer lättåkt och många trevliga diskussioner fortgick under tävlingen. "Do you like sån there dammsugers, you know, with choklad and green marsipan?", frågade exempelvis en skåning  i närheten. Dumle som inte förstod engelska så bra sa åt Humle att svara istället, men inte heller han var riktigt säker på vad skåningen menade så istället var det en tysk som svarade "Ich liebe den Staubsauger, machen sie mir ein gutes Gefühl".

 

När de åkt i skogen i över en timme och samtalsämnena i klungan började ta slut hörde de högtalarljud igen och en bit längre fram fick de syn på en ny skidstadion där mållinjen fanns placerad. Humle och Dumle som kände segervittring arbetade sig uppåt i fältet och inför upploppet låg man tvåa och trea, precis  bakom den arge norrmannen som tuggade fragga. På upploppet tog de ett varsitt spår och låg jämsides. Svetten rann från dem alla och ingen ville ge sig. Plötsligt pekade Dumle upp mot skyn och sa åt norrmannen "TITTA, EN FLYGANDE KO!". Norrmannen tvärstannade och började kolla upp mot skyn, och samtidigt kunde Humle och Dumle defilera över mållinjen som etta och tvåa. När norrmannen insåg att han hade blivit grundlurad blev han ännu argare och vrålade "DU SKAL DØ"! Han började sedan åka igen och hade mord i blicken när han satte efter Humle och Dumle, som precis skulle upp på prispallen och fira. När de såg norrmannen komma emot sig ändrade de dock sina planer och flydde istället ut i skogen tills förföljaren inte orkade hänga med. Humle och Dumle var nu vilse i skogen, men efter en tids virrande hittade man äntligen ut till en liten väg där de på en skylt fick se att de bara var två kilometer från Mjölköping, som var närmaste stad till deras egen hemort. Humle och Dumle nickade mot varandra och började åka in mot stan.


Antis julkalender - Del 18 av 24

Humle och Dumle stod intill vägkanten bredvid sin gamla Lada som hade fått slut på bensin. De hoppades att någon annan trafikant snart skulle resa förbi och att de kunde få låna en telefon och ringa efter en bärgningsbil. Vägen var dock ödslig och de fåtal bilar som rullade förbi visade inga tecken på att ens vara intresserade av att stanna. När Humle och Dumle hade stått och väntat i över en timme började kylan göra sig påmind och de bestämde sig för att ta en liten skogspromenad.

 

Skogspromenaden blev lite längre än vad de båda kamraterna hade tänkt sig från början och medan de gick så förvandlades skogen från en mörk och kuslig plats till ett allt ljusare och trevligare ställe. Det höll på att bli morgon igen, och efter ytterligare någon timmes pulsande i snön tycktes de höra musik längre in i skogen. Humle och Dumle följde ljuden och slutligen kom de fram till en stor skidanläggning. Den kände SVT-reportern Jakob Ford sprang in i sin TV-hytt med en kopp kaffe och hundratals skidlöpare gjorde sig samtidigt redo för start. Humle och Dumle hade på något sätt kommit in i själva "depån" och några utländska coacher tvingade på dem de officiella bulgariska skiddressarna.

 

Humle och Dumle försökte protestera, men bulgarerna var högljudda och verkade inte vilja inse att Humle och Dumle faktiskt inte tillhörde deras landslag. Innan de visste ordet av var de färdigklädda och utrustade med ett par toppmoderna skidor och stavar. De blev sedan framknuffade till "sina" startplatser och sen gick starten. Humle och Dumle hade ingen lust att åka, men när de sedan fick se en norrman framför sig som högljutt skrek; "JEG VIL KNUSE DEG, JEG VILL KNUSE DEG ALLE SVENSKER", så satte de gamla kamraterna fart på åkandet. De accelererade snabbt upp från ettan, till femmans växel och innan någon hann förstå någonting så hade Humle och Dumle tagit täten. Jakob Ford letade febrilt i sina listor efter namnen på de båda löparna, men hittade ingenting och då refereringen av tävlingen upphörde drabbades SVT av en tittarstorm med besvikna tittare som undrade vart Ford tog vägen.


Antis julkalender - Del 17 av 24

Angela och Dumle tittade på varandra under en längre stund utan att säga någonting. Bådas ansiktsuttryck var allvarliga och efter en stund började tårar falla ned för Dumles kinder. Han vände sig därefter om och rusade ut ur lägenheten, ner för trapphuset och ut genom porten. Humle följe efter så fort han kunde och försökte sedan trösta sin kamrat, som dock inte verkade ta in någonting av det Humle sa. När chocken hade lagt sig för Dumle övergick sorgen istället i ett brinnande hat och han sa åt Humle att de skulle lämna stan omgående och att aldrig någonsin återvända till Göteberg igen.

 

Sagt och gjort, Humle och Dumle begav sig iväg till sin rostiga gamla Lada. De tankade upp den till bredden på den enda Esso-macken som fanns i stan och begav sig sedan ut på den stora riksvägen i nordlig riktning. Humle som inte riktigt visste hur han skulle hantera Dumle efter Angelas svek mot honom slog på bilstereon istället för att själv prata. Den första radiostationen Humle lyckades ratta in var P4 där de spelade Skeeter Davis klassiker; The end of the world. Dumle som aldrig hade fått lära sig Engelska i skolan förstod inte de dystra textraderna, och istället tycktes den ironiskt glada melodin pigga upp honom. Humle, som däremot kunde Engelska, hade väntat sig en helt annan reaktion, men blev glatt överraskad när han märkte att Dumle inte verkade må sämre av musiken.

 

När de hade färdats i ett par timmar så visade bränslemätaren att bensinen snart var slut. Båda började leta efter bensinmackar kring vägen medan de färdades framåt, men de hade hamnat på en ganska ödslig vägsträcka där det inte verkade finnas någon bebyggelse över huvud taget. Tillslut blev det soppatorsk. Humle och Dumle fick rulla in bilen mot vägkanten där de snabbt insåg att de skulle behöva bärga bilen till närmaste stad, men det fanns dock ett problem. Varken Humle eller Dumle hade någon mobiltelefon.


Antis julkalender - Del 16 av 24

Humle och Dumle som precis hade vaknat efter en lång och mycket händelsefull dag och kväll blev ledda av en sjuksköterska ett par våningar upp i sjukhuset där doktor Phil Flinta skulle genomföra en sista rutinkontroll på Humle. Han bad Humle att lyfta på armarna och röra dem enligt hans anvisningar, han lyssnade sedan på hjärtat och utförde ytterligare några tester innan han satte sig vid datorn och knappade in sina slutsatser. En kort stund senare vände han blicken mot kamraterna och sedan kom domen; "ja, mina herrar, då kan ni bege er hemåt. Humle är frisk som en nötkärna, men akta er för att överanstränga era hjärtan framöver för säkerhets skull, ni är trots allt ganska gamla".

 

Humle och Dumle lämnade sjukhuset tillsammans och de njöt båda två av att äntligen få komma ut igen och andas frisk luft, även fast den var iskall och snö föll ner från skyn. När de hade gått i några minuter in mot centrum och kallpratat om gamla minnen så bytte Dumle samtalsämne. "Humle, jag har verkligen varit en idiot som lämnade dig bara för Angelas skull. Vi ska gifta oss, det har vi bestämt, men självklart måste VI göra Hjulkrossers HC till ett vinnande lag först! Häng med mig upp till Angela så får du träffa henne under mer normala omständigheter, innan vi drar vidare till nästa stad". Humle gladde sig åt att sin kamrat hade fått tillbaka sitt gamla jag igen och de traskade vidare mot Angelas bostad.

 

När de kom fram knappade Dumle in koden till portlåset och sedan stegade de in. Angela bodde på femte våningen så kamraterna valde att ta hissen upp. I samband med att hissdörrarna slogs upp så la Dumle också märke till att Angelas dörr inte riktigt var stängd. Han öppnade försiktigt på dörren och ropade efter sin nya kärlek, men fick inget gensvar. Humle och Dumle gick in i lägenheten och när de kom fram till köket fick de sig en rejäl chock. Simläraren från badhuset David Hasselnöt stod och hånglade med Angela, som inte hade märkt att de hade gäster då hon stod med ryggen vänd mot Humle och Dumle. Hasselnöt såg dock att de hade fått besök och tog ett kliv bakåt. Angela frågade vad han gjorde så för innan hon vände sig om och fick se Humle och Dumle där vid köksingången...


Antis julkalender - Del 15 av 24

Det var midnatt och precis kolsvart utomhus, det enda som hördes var vindens sus och en avlägsen ugglas regelbundna hoanden. Fem  mörkklädda personer stod gömda i ett buskage i anslutning till vägen där påven skulle färdas förbi tillsammans med sina livvakter. Männen drog på sig sina svarta rånarluvor och gjorde sig mentalt redo för sina olika uppgifter. Efter en stund syntes strålkastarljus lång bort på vägen och en kort stund senare kunde männen  även se konturerna av en bil. Ledaren sa åt de övriga att vänta på hans signal, och när bilen bara var några få meter från deras gömställe höjde han armen och ropade "NU!".

 

En av männen kastade ut en rökgranat på vägen. Chauffören i påvens bil tappade omedelbart kontrollen över ekipaget och kraschade med hög fart in i ett träd. Två livvakter hoppade under tumultet ut från den kraschade bilen och försökte lokalisera varifrån granaten hade kommit, vart hotet fanns. Livvakterna spred ut sig och hade sina pistoler riktade ut mot skogen, men innan de ens hann se skymten av någonting misstänkt blev de avrättade med två välplacerade skott  i huvudet. Två av de mörkklädda männen som höll i ett varsitt gevär med kikarsikte ropade "KÖR", och direkt därefter sprang de resterande männen iväg mot bilen. Men på vägen fram vände dock en av männen om och försvann istället springandes in i skogen. De båda männen med gevär försökte hitta honom, men utan resultat.

 

Den flyende mannen slet av sig sin rånarluva och sina mörka kläder och försökte springa i nordlig riktning där han visste att det fanns en liten kiosk som hade nattöppet. Han var livrädd för att hans kumpaner skulle få tag i honom efter sveket, efter flykten. Efter en stunds springande kunde han äntligen se skymten av kiosken han letade efter. Mannen pustade ut och gick sedan in i kiosken. "Tjenare Dumle" sa ägaren och frågade vad han gjorde där så pass sent. Dumle tänkte precis svara med någon lögn när han på TV:n fick se ett extrainsatt nyhetsprogram där de berättade  att påven hade blivit kidnappad och att hans livvakter och chaufför hade blivit brutalt mördade. Bara några få ögonblick senare kom en polisbil förbi kiosken och en av polismännen steg sedan in.

 

"Har ni sett någonting ovanligt under kvällen?", frågade polisen Dumle och kioskägaren. De båda svarade nekande, men precis som polismannen vände sig om för att gå ut ropade Dumle "VÄNTA!". En stund tystnad följde innan han tog ett djupt andetag och bekände sin delaktighet i kuppen, "jag vet vart de håller honom fången". Efter bekännelsen blev allting väldigt ljust och konstiga ljud hördes runtomkring honom, ljud som varken kom från kiosken, polismannen eller kioskägaren. "VAKNA, VAKNA NU DUMLE". Dumle slog upp ögonen och märkte att han låg på sjukhusgolvet  bredvid Humles bädd. "Usch, vilken hemsk mardröm", muttrade han för sig själv.


Antis julkalender - Del 14 av 24

Läkarna pumpade och pumpade på Humles bröstkorg för att försöka få igång den gamle mannens hjärta igen. Dumle stod som förstenad och kunde bara titta på kaoset medan Angela långsamt lämnade platsen och ensam begav sig hemåt. Efter några otroligt långa minuter ropade en av läkarna "PULS, JAG HAR PULS". Kollegan pustade ut och svarade lite skämtsamt "det har jag också". De plockade snabbt upp Humle på en bår, lastade in honom i ambulansen och körde sedan iväg honom till sjukhuset.

 

Dumle som hade bevittnat hela händelseförloppet kände brinnande ångest inom sig. Hade det inte varit för sitt svek så hade förmodligen aldrig Humle råkat ut för sin olycka. Dumle som egentligen hade tänk följa med Angela hem beslutade sig för att först gå iväg till sjukhuset för att besöka sin forne kamrat och be om ursäkt för hur nonchalant han hade betett sig under morgonen.  Väl framme på sjukhuset fick han via informationsdisken reda på att Humle hade lagts in på intensiven och att han inte fick ta emot några besökande. Dumle blev hänvisad att vänta vid ett väntum precis utanför intensiven och där blev han sittandes, länge. Timmarna gick och han fick dricka ett antal koppar kaffe för att orka hålla sig vaken och hålla nerverna i styr.

 

När Dumle hade suttit där och väntat i över tio timmar klev en läkare ut genom dörrarna till avdelningen där Humle låg. Han skakade sorgset på huvudet och försvann sedan bort i korridorerna med en övertäckt bår bakom sig som två biträden fick skjutsa framåt. Dumle anade det värsta och föll ut i gråt. Han reste sig sedan upp och skulle precis lämna stället när han hörde en välbekant röst bakom sig "Dumle!". Dumle vände sig kvickt om och höll nästan på att själv få hjärtstillestånd då han såg sin bäste kamrat sitta upp i en säng livs levande. Dumle sprang överlycklig fram till sin kamrat, bad om förlåtelse och sedan spenderade de hela dagen och natten tillsammans på sjukhuset i väntan på en sista undersökning för att se om Humle kunde få lämna sjukhuset.


Antis julkalender - Del 13 av 24

Humle stirrade chockartat på sin bäste kamrat som nu försvann bort mot kyrkan tillsammans med sin nye partner. Efter allt de varit med om kunde han inte förstå hur Dumle kunde svika honom bara för en okänd kvinnas skull. Humle slog sig ned på en snöig parkbänk där han blev sittandes med huvudet vilandes i handflatorna. Tårar rann ned mot snön där de snabbt förvandlades till små iskristaller.

 

Samtidigt klev Dumle och Angela in i stadens lilla kyrka. De höll varandra hård i händerna och Dumle kunde känna den något udda fiskdoften i kyrkan, som av invånarna brukade kallas för fiskmåskyrkan. Det var härifrån alla de årliga luciatågen i Göteberg brukade starta och det här året var inget undandag. Efter en kort stund var kyrkan fylld till bredden av förväntansfullt folk, värmen steg, och då radade lucian, stjärngossarna, pepparkaksgubbarna, tärnorna, och alla de andra upp sig.

 

Lucian var vacker och sången var sagolik, men det enda Dumle la märke till var Angela som han satt bredvid. Han tittade på henne, smekte henne lite lätt på kinden och när deras blickar slutligen möttes hade de svårt att motstå frestelsen att begå en skamfylld synd i Guds hus. När luciafirandet slutligen var över och det sjungande tåget hade begett sig ut för att besöka olika skolor, ålderdomshem och liknande tänkte Dumle och Angela bege sig hemåt igen, till Angelas lägenhet där de hade planerat att mysa hela dagen. Deras väg hem hindrades dock av en illa parkerad ambulans. Dumle och Angela fick pulsa ut i en snödriva för att kunna ta sig förbi bilen. Dumle kastade en snabb blick på vad som hade skett, och när han såg vem som låg livlös på marken kunde han inte dra blicken därifrån. Angela ryckte i Dumles arm och ville fortsätta, men Dumle var som förstenad. Han stirrade på en man som läkarteamet försökte väcka till liv med hjärt- och lungräddning. Det var Humle som låg där.


Antis julkalender - Del 12 av 24

Humle vaknade av att någonting hälldes över hans huvud. Det var en sur gammal städtant som hällde  ut öl från ett halvtomt glas över honom. Hon grymtade mot Humle och sa "försvinn härifrån innan jag kör upp svabben i ansiktet på dig också. Festen är slut och nu ska jag städa här". Humle, gnuggade sig i ögonen, och försvann sedan ut ifrån nattklubben.

 

Nu hade det äntligen blivit morgon igen och det var inte alls lika kyligt ute som under natten. Humle kände att det började kurra i magen så han begav sig iväg till McDonnells hamburgerbar där han beställde lite frukost i form av en cheeseburgare, en läsk och lite strips. Just som Humle skulle slå sig ner vi ett av fönstren och hugga in i käket såg han Dumle promenera förbi utanför tillsammans med Angela, som han hade försvunnit med från nattklubben under natten.

 

Humle doppade snabbt ner burgaren i sin läsk och mosade sedan in den i munnen och sprang därefter ut, på jakt efter sin kamrat. Humle tänkte instinktivt ropa på Dumle, men han gjorde det dessvärre innan han hann svälja burgaren så allting flög ut genom munnen och träffade Angelas rygg. Hon vände sig om och sa ursinnigt åt Dumle att han skulle bestraffa sin ovårdade kamrat för vad han hade ställt till med. Dumle gick fram till Humle och klappade till honom på kinden och vände sig sedan om för att gå tillbaka till sin nyfunna kärlek. Humle vågade inte närma sig, men medan Dumle försökte tvätta rent Angelas jacka med snö så ropade han frågande "vad håller du på med egentligen? Har du glömt att vi har ett uppdrag att slutföra?"

 

Dumle vände blicken mot Humle och svarade "sköt det där du, jag har slagit mig till ro här och nu ska jag gå och se luciatåget tillsammans med min blivande fru".


Antis julkalender - Del 11 av 24

När badhuset stängde för kvällen fick Humle och Dumle äntligen andas frisk luft igen efter att ha varit fängslade nästan hela eftermiddagen i kafeterian där de tvingades straffdiska efter sin fadäs tidigare under dagen när de fastnade vid utgången och blev haffade av David Hasselnöt. "Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig såhär glad av att komma ut i kylan, i en snöstorm", sa Humle glatt till Dumle som sedan replikerade "det har du verkligen rätt i, men det finns ett problem... vi har ingenstans att övernatta och det är som sagt väldigt kallt...". De båda kamraterna insåg att de behövde röra på sig för att hålla värmen och helst komma in någonstans, och efter en stunds promenad blev deras böner besannade.

 

När de kom in till city la de märke till nattklubben Dallas.  Musiken dunkade högt så marken vibrerade till och med utanför lokalen och det var fullspäckat med folk där inne. Humle och Dumle bestämde sig för att gå in och när de väl hade lyckats tränga sig in i sardinburken tog det inte många minuterar innan de hade blivit uppvärmda igen. Nattklubben var uppdelad på två våningar och på det övre planet var det inte lika trångt som på nedervåningen, där bland annat baren fanns placerad. Humle och Dumle köpte sig en varsin öl och begav sig sedan upp till övervåningen där de slog sig ner i ett par bekväma skinnfåtöljer vid ett gigantiskt fönster med utsikt över innerstan.

 

Efter en stund kom en kvinna gående mot dem, det var hon från Liseborgs Nöjesfält. Hon var ganska lång för att vara kvinna, hade en välsvarvad kropp, ett gyllene lockigt hår och två ljusblå gnistrande ögon. Dumles blick mötte hennes och innan ens Humle han säga "fågelstångsknopp" så hade Dumle hoppat upp från sin stol och gått fram till kvinnan.

 

"Tja, hur står det till här då?", frågade Dumle. Kvinnan log mot Dumle och svarade "innan du kom hit var det inte så kul, i den här lilla byn känner alla varandra allt för väl, så det är kul att se några nya ansikten... Vad heter du?". Dumle presenterade sig för kvinnan, som visade sig heta Angela Andersson, och efter en kort stund började de dansa tillsammans med kropparna pressade tätt intill varandra. Dansen utvecklades till ett hångelkalas och med Humles vakande blickar över sig lämnade de sedan nattklubben och försvann in i en lägenhet på andra sidan gatan. Humle som satt kvar i sin fåtölj drack upp sin öl och sedan somnade han, utmattad efter allt som hänt under dagen.


Antis julkalender - Del 10 av 24

Väl tillbaka i omklädningsrummet låste Humle och Dumle snabbt upp sitt klädförråd och sprang sedan in på en av toaletterna för att även tvätta rent sina kläder efter dagens strapatser. Att gnugga bort allt kladd från bergochdalbanan i handfatet tog inte så lång tid, men vad som däremot tog tid var att försöka få kläderna någorlunda torra. Humle försökte torka sina kläder med hjälp av den elektriska handtorken medan Dumle försökte rysta bort allt vatten och hänga upp en del på elementet. Efter mycket om och men var kläderna någorlunda torra, men just som de skulle ta sig ut från toaletten hörde de ljud som kom utifrån. Det var skolklassen som hade avslutat sin simskola och som nu skulle bege sig hemåt.

 

Humle och Dumle försökte öppna dörren långsamt så att de inte skulle dra till sig någon uppmärksamhet när de klev ut, men den gamla trädörren hade inte blivit oljad på flera år. Den gnisslande högt och när de båda kamraterna därefter trädde ut med huvudena genom springan så möttes deras blickar en hög barn som pekade mot dem och gapskrattade så att de tappade andan. Humle och Dumle blev illröda i ansiktet av skam och sprang sedan, så fort de kunde, ut från omklädningsrummet och mot den stora utgången från badhuset. Färden ut fick dock ett hastigt slut. I samband med att de klev in på badhuset tidigare under dagen hade de som bekant slängt sina biljetter som behövdes för att öppna spärren till in -och utgången. Humle och Dumle hade inte insett sitt misstag och när de slutligen nådde fram till den hårda runda metallspärren mosades de samman likt två böjda bananer och skrek av smärta.

 

David Hasselnöt som hörde oväsendet var snabbt på plats och frågade de mörbultade kamraterna vad de höll på med. Humle och Dumle försökte förklara att de inte kunde ta sig ut medan de rätade på sina stela ryggar, men Hasselnöt skrattade bara åt dem och sa "so you guys are looking for freedom?". Hasselnöt trodde inte på solskenshistorien om att de hade slängt sina biljetter, men trots detta kom de tillslut ut därifrån. Men först fick de avtjäna ett straff som diskare på kafeterian tills badhuset stängde framåt kvällen!


Antis julkalender - Del 9 av 24

Humle och Dumle slängde upp 40 algeriska dinarer på disken och Anna-Greta Sjöstedt i kassan räckte sedan över två inträdesbiljetter till badhuset, som dock Humle och Dumle slängde i soptunnan så fort de kom in genom entréspärren. Att de även behövde ha biljetterna för att at sig ut på ett någorlunda normalt sätt var ingenting de hade i åtanke då. Det enda de gamla pensionärerna ville var att slita av sig de nerkladdade kläderna och hoppa ner i en stor härlig bassäng med rent vatten.

 

När de kom in i omklädningsrummet och hade hyrt ett klädskåp för en femma, som de aldrig mer skulle se röken av i den här följetongen, så kom de på att de varken hade handdukar eller badkläder med sig. De båda kamraterna stirrade på varandra en stund, och då ingen annan syntes till i omklädningsrummet beslutade de sig för att chansa på att bada med kalsongerna på istället för badbyxor. De kastade in kläderna, låste dörren till skåpet och sprang sedan raskt igenom korridoren, förbi duscharna och hoppade sedan ner i den största bassängen likt två rabiessmittade valrossar.

 

Det var precis tomt i bassängen så Humle och Dumle kunde njuta i lugn och ro medan spyor och resedamm avlägsnades från deras ärrade kroppar. Ganska snart dök dock ett problem upp, eller snarare ganska många problem. En skolklass med 9-åringar tog sig in och skulle ha simskola tillsammans med den legendariske badvakten David Hasselnöt. Hasselnöt ropade åt Humle och Dumle att de behövde avlägsna sig från platsen, men just som de skulle klättra upp för stegen upptäckte Humle att hans vita kalsonger hade blivit mer eller mindre genomskinliga efter den lilla badstunden.  Dumle uppfattade snabbt problemet, så för att ta sig ut, utan att visa allt för mycket av sig själv, fick Humle pressa sig tätt intill Dumles rygg. Sedan kunde de vandra ut likt två hopväxta tvillingar medan skolklassen och Hasselnöten undrande såg på och fnissade när de kunde se Humles blottade bakdel innan kamraterna rusade tillbaka in i omklädningsrummet.


Antis julkalender - Del 8 av 24

Humle och Dumle promenerade runt på gatorna i den lilla staden Göteberg och efter en stund kunde de båda kamraterna skymta en färgrann och blinkande skylt som de drogs till likt bananflugor dras till min frukost med jämna mellanrum. När de kommit fram till skylten stod de mitt framför entrén till Liseborgs Nöjesfält, det näst minsta permanenta nöjesfältet i hela Sverige. Humle och Dumle såg att det fanns en hel del folk där inne så de betalade en varsin biljett för 25 tyska D-mark och klev sedan in i en ny värld. Där fanns allt man kunde tänka sig; en liten bergochdalbana, en liten ponnyhästkarusell som åkte runt, runt, runt, och en röd liten träbod där det såldes lotter.

 

Vid lottståndet stod tre vackra kvinnor och samtalade. En av kvinnorna blinkade lite pilskt mot Dumle, men just när Dumle skulle gå fram och hälsa blev hejdad av Humle som bryskt tog tag i hans arm och insisterade att de skulle ta en rundtur i bergochdalbanan först; "kom igen nu Dumle, efter allt trist som hänt kan vi behöva nåt uppfriskande", sa han. Och en uppfriskande upplevelse fick de sig allt! När de hade kommit fyra meter upp i luften, vilket förövrigt var bergochdalbanans maxhöjd, började banan, likt mönstret på en borr, gå runt i cirklar. Humle som satt längst fram i farkosten blev precis grön i ansiktet och i nedförsbacken precis innan de kommit ned till slutet kunde han inte hålla sig längre. Humle spydde upp all mat han hade fått i sig hos Klasse på åkern tidigare under dagen, och allt färdades med vindsuget bakåt, mot den ont anande Dumle.

 

Kvinnorna vid lottståndet fnissade förnöjt när de såg de båda främlingarna göra bort sig och sedan lämnade de nöjesfältet och försvann utom sikte. Humle och Dumle skämdes över vad som hade skett och valde att också lämna platsen. En stund senare gick de båda kamraterna förbi Svalhalls badhus. De kollade på sina lortiga kläder, nickade mot varandra och tog sig in i byggnaden. De hade kommit på den briljanta idén att de både kunde tvätta av sig själva och sina nedsmutsade kläder på badhuset.


Antis julkalender - Del 7 av 24

Dagen efter Sahlins chockartade avgång begav sig Humle och Dumle ut till bilskroten där man lyckades köpa en gammal rysk Lada (en bil alltså, inte en lada som man har på bondgårdar) till ett mycket överkompligt pris. Faktum var att ägaren på tippen, Mårten Paulsen, till och med vara beredd att betala en mindre slant för att bli av med det rostiga gamla rucklet. Humle och Dumle vägrade dock låta sig luras så istället för att själva ta betalt så betalade man 37 polska zlotys till Paulsen, som jublande slängde dem i sitt smutsiga gamla badkar och började bada i sin nya förmögenhet.

 

Ladan var rostfärgad, ett av däcken var punkterat och ena dörren satt inte riktigt fast, men motorn var hel och bilen rullade, och det var ju det viktigaste tyckte Hjulkrossarnas gamla radarpar. Något som däremot inte var så speciellt bra var att bensintanken hade några mindre hål, så det krävdes ett antal tankstopp innan man kom fram till den lilla staden Göteberg, där man skulle försöka leta reda på en ny lagkapten.

 

I Göteberg pratade alla mycket roligt tyckte Humle, och Dumle kunde inte göra någonting annat än att hålla med när han hörde några urinvånare beställa en halv Big mac & co hos Klasse på åkern, stadens enda hamburgerbar. När han fick se dem smaska i sig sina halva hamburgare kände Dumle hur det började kurra i magen och föreslog för Humle att de skulle ta och beställa något också. "Vi tar samma som dom", sa kamraterna i kör till personalen på "Klasses". När de blev tillfrågade vilken dricka de ville ha svarade de "två 013" och därefter kunde Humle och Dumle avnjuta två kalla puckon och två halva hamburgare.

 

Med mättade magar var man nu redo att utforska stan ytterligare i jakten på sin nye ledare.


Antis julkalender - Del 6 av 24

Det var december, en mörk och kylig vinternatt. Med bara ett par veckor kvar till julafton så hade de allra flesta invånarna i den lilla staden Hjulkvarn trevligt med alla förberedelser, julklappsinköp... hala vägar... bristfällig kollektivtrafik... och hög kriminalitet... Allt var helt enkelt underbart, men inte för Måns Sahlin, Humle och Dumle, som klev ut från GHB-hallen mot den ödsliga parkeringen där bara deras gamla folkabuss stod parkerad.

 

När trion hade borstat bort all snö från ekipaget och skrapat bort isbeläggningen på rutorna hade de tänkt att bege sig till Hjulkrossers HC:s gemensamma samlingslokal, men inte heller nu gick det som de hade tänkt sig. Sahlin vred om nyckeln, men bilen startade inte. Humle och Dumle fick hoppa ut och försöka putta på skrothögen men inte heller nu ville den starta. istället fick de dumpa bussen i ett dike och pulsa sig fram till fots genom den tunga snön.

 

Tre månvarv senare hade trion äntligen kommit fram till sin kära lokal. De klev in, tände belysningen och värmde sig med lite kaffe, sedan ställde sig Sahlin vid talarbordet. "Kära lagkamrater", sa han och fortsatte "i och med nederlaget mot Bufflarna och uteslutningen från cupen har vi misslyckats, jag har misslyckats. Ända sedan jag utsågs till lagkapten har jag funderat över om jag verkligen är en bra ledare, och efter detta har jag kommit fram till att svaret förmodligen är nej... Vad jag försöker säga är att jag avgår, med omedelbar verkan". Sahlin gick bort från talarbordet sa farväl och försvann därefter ut i det bistra vinterlandskapet.

 

Humle och Dumle, som satt kvar i lokalen, tittade chockat på varandra och försökte inse vad som precis hade skett. För bara några dagar sedan var man fem glada gamla pensionärskompisar. Nu hade man splittrats och kvar fanns bara två ganska vilsna kamrater utan någon naturlig ledare. Nu var det verkligen kris! Humle och Dumle sa det i kör; "vi måste förnya oss, vi måste hitta ersättare!".


Antis julkalender - Del 5 av 24

Observera: Vår norske korrekturläsare har nu fått sin lön men på grund av skidtävlande i Tyskland har han dock inte hunnit kolla igenom texten. Med andra ord kan det finnas vissa språk          fel.

 

Hjulkrossers HC hade blivit pulveriserade i sin första match i IK Sports Camp och efter matchen hade man också fått ett mörkt kuvert överlämnat av IK-presidenten David Bang. Pensionärsgänget stirrade en stund på kuvertet innan slutligen Måns Sahlin tog initiativet att öppna det, och vad han sedan fick läsa i brevet som fanns där i skulle sannerligen inte komma att göra kamraterna på bättre humor. Kuvertet och brevet föll  sakta ned till marken och alla insåg att någonting inte stod rätt till. "Vad stod det?", frågade Humle och Dumle oroligt i kör samtidigt som Sahlin tog ett djupt andetag och började tala.

 

"Vi har på grund av osportsligt uppträdande blivit uteslutna från fortsatt tävlande i IK Sports Camp", sa Sahlin och fortsatte, "det står inget mer än så, men nu är det alltså slut, vi är finito". Lagets norske före detta skidtalang blev rosenrasande och sa "det må være en feil, vi har ikke gjort noe galt, det var jævla griser fra Köping som var usportslig". Kristoffer "Nollan" Nollander, som precis hade börjat kvickna till efter tacklingen i den tredje perioden, blev tårögd och öppnade en gravöl som laget sedan delade på tills den sista droppen hade försvunnit ner i magsäckarnas bistra mörker.

 

När ölen var slut och allt hopp om fortsatt tävlande hade försvunnit frågade Willy Östros om det var okej med de övriga kamraterna om han fick åka på semester till Brunei med sina fruar, barn och barnbarn. Kamraterna nickade sorgset och därmed var pensionärsgänget decimerat till bara fyra kamrater. När sedan Henning Alsgaard gav sig iväg på sina skidor, utan att säga ett ord till de andra, så mumlade Sahlin de tre orden "det är kris"!


Tidigare inlägg
RSS 2.0