Surfin Bird

Sommarn lider mot sitt slut men eftersom det är lite kvar av sommarn tänkte vi det kunde passa med lite surfmusik. Beach Boys tänker ni nog nu, men icke! Utan det är dags att damma av några version av The Trashmens gamla klassiker Surfin Bird.

Först ut, som sig bör, Peter Griffin:


Ramones är ännu ett klassiskt band som tolkat denna fantastiska låt.


Något otippat kan tyckas, men egentligen inte om man tänker efter, så har också Sodom gjort en cover på denna låt.


Avslutningsvis som sig bör, originalet inklusive en intervju, varsågoda!

All Guns Blazing

Nuförtiden är det ju vanligt att man som musik i TV-spel har riktiga låtar som riktiga artister spelat in (sen hur bra de är kan ju diskuteras). På tidigt 90-tal medgav dock inte teknologin för det utan det blev mer klassiskt plippande TV-spelsmusik med 8bitsljud. Men vilken 80-talist kan inte nynna på Super Mario än idag?

Hursomhelst, om det tidiga 90-talets TV-spelskreatörer hade velat ta med riktiga låtar från riktiga artister, tex All Guns Blazing med Judas Priest från 1990, hur hade det låtit då?

Troligtvis nåt sånt här:


Också naturligtvis originalet:

Vaasankin veri vapisee

The Broppers sålde en målvakt till ett lag från Vaasa på Hockey Arena, med anledning av detta kör vi lite finskt här i coverkategorin.

Först ut, Kotiteollisuus version:


Sen såklart originalet av Juice Leskinen:

Truly Made Deeply.

Truly Made Deeply är en låt med Savage Garden som det nu på sistone har kommit en klockren cover på. Därför får den plats här.Låten kom i ursprungsversionen 1997.

Vi börjar vår coverkavalkad med en version med Cascada.

 



Vi tar sedan en version med Tottenhams Firma.



Och sedan givetvis orginalet.


Tomorrow is a long time.

Tomorrow is a long time är en sång skriven av Bob Dylan men den har som alla låtar i denna bloggkategorin gjorts i mängder av versioner, en del kända, en del mindre kända. Sången spelades in som demo 1962 men släpptes på album först med Bob Dylan Greatest Hits vol II 1971 även om den under åren kommit med på flertalet bootleggs genom åren. Första liveframträdande med låten var i Town Hall 12april 1963.

Vi börjar nu vår vandring med Elvis variant.



Vi fortsätter längs coverallén med Nick Drake



Vi går vidare, tjingsar på några vänner längs coverallén innan vi hälsar på Rod Stewart.



Vi byter språk och går över till svenska varianter nu, och inleder med Thåström.



Efter Thåström fortsätter vi med Mikael Wiehe och Ebba Forsberg.



Vi tar sedan den mest kända svenska versionen, den med allas vårt älskade Nationalteatern.



Sedan tar vi givetvis med orginalet, i den demoversion som Robert Zimmerman spelade in 1962.


Johnny B. Goode

Detta kan nog vara en av de låtar som gjorts mest, oavsett om det är världsartister eller lägereldstrubadurer. Vi snackar om Chuck Berrys jättehit Johnny B. Goode. Ja, ni har hört den förut.

Många tunga namn i rockhistorien har gjort covers på den, Elvis Presley är en av dem.


Liksom The Beatles


Även Jimi Hendrix har gjort den här låten


Judas Priest gjorde en egen tolkning


Peter Tosh står för en lite mer avslappnad version


Det finns många fler, bland andra Johnny Winter, Bon Scott och DVs idoler Green Day. Men nån måtta får det vara med samma låt om det inte ska bli alltför segt så vi nöjer oss där och lägger upp originalet. Om någon är nyfiken att kolla upp dem kan ni klicka på namnen dock.

Solitude

Nu blir det doom på bloggen. Doom Metal alltså, använder den engelska termen i brist på en användbar svensk.
Inom genren är Candlemass definitivt en av förgrundsbanden och nu kommer låten som de inledde sin karriär med, på sett och vis. Det är iallafall öppningslåten på deras debutalbum Epicus Doomicus Metallicus från 1986. Dessutom en låt som verkligen innehåller allt som är typiskt för sin genre. Ett skolboksexempel skulle man kunna säga och således förvånar det inte att det gjorts en del covers på den.

Vi går ut lite stillsamt med en version av Swallow the Sun, ganska trogen originalet.


Anorexia Nervosa sätter sin prägel på låten genom att framförallt göra sången annorlunda. Fast nog känns det som de kunde gjort mer, mer om det senare dock.


Jag har alltid när man blandar genrer i covers. Tar en låt i en genre och gör den i en helt annan. Och till skillnad från Anorexia Nervosa känns det som Blodsrit verkligen går hela vägen i att göra om en klassisk och typisk doomlåt till sin svartmetall. Originalet är att föredra men Blodsrit lyckas bra med det de gör och resultatet blir intressant. Anti lär inte hålla med.


Den mest udda versionen är nog ändå den som Desire står för. Klicka på play så förstår ni, men man får ha lite tålamod för de har inte direkt dragit upp tempot...


Nu tror ni väl att jag tappat koncepten fullständigt genom att slänga upp 3 versioner med originalbandet, och det har jag kanske. Men jag tycker det är motiverat eftersom det är tre versioner från olika epoker i bandets historia och framförallt med tre olika sångare. På så sätt kan de nästan kvalificera som covers.
Först ut den senaste version från King of the Grey Islands från 2007 (21 år efter originalet alltså) med nuvarande sångaren Robert Lowe.


Därefter en liveversion, troligtvis från tidigt 90-tal, med Messiah Marcolin.


Slutligen ursprungsversionen från 86 med Johan Längqvist på sång

If I Were a Carpenter.

Jo, jag är extremt medveten om att det vräkts fram klipp det senaste här och att detta också är en youtubekategori.
Igår gick första delen av den fullständigt briljanta ""Woodstock-Diary" på SVT och där spelades en timmes fullständigt fantastisk musik.
I detta coverinlägg väljer jag att framhäva Tim Hardins "If I Were a Carpenter" som gjorts i många versioner senare.

Tim Hardin föddes 23 December 1941 i Eugene, Oregon, USA och dog av en överdos heroin&morfin i Los Angeles den 29 December 1980 endast 39år gammal. Under sin livstid hann han dock bl.a. med att vara soldat i det hårt kritiserade Vietnamnkriget som en del av flottan och det var även där han sägs ha upptäckt heroinet.

Förutom sången vi fokuserar på i detta inlägg så är hans tveklöst mest kända sång "Reasons to Belive".

Vi börjar vår covervandring med den, internationellt sett mest kända covern. Den av Bobby Darin(som är värd en egen historia och också dog ung som endast 37år gammal)



Vi fortsätter sedan vår vandring längs coverns magiska väg genom att visa Robert Plants version.



Vår ändlösa vandring i musikens underbara värld fortsätter med allas vår favorit, Johnny Cash här i par med sin älskade June Carter Cash.





Nästa cover är från The Small Faces.



Och vi tar även med en version av Dolly Parton och Joe Nichols.



Vi tar sedan en svensk version med den fenomenala Cornelis Vresswijk.






Och avslutningsvis som denna kategori alltid gör, orginalet.



Detta är en av mina absoluta favoritsånger genom alla tider, texten visar på sårbarhet men likväl styrka och det är en text alla någon gång kan känna igen sig i. Alla har nån gång funderat över dylika ämnen.

Fantastiskt helt enkelt.

Och gott folk, ni som eventuellt missade Woodstock programet igår får skylla er själva men missa inte de kommande avsnitten, bättre blir det inte.

Diamonds and Rust

I brist på annat kan man alltid coverblogga, denna gången står ingen mindre än Joan Baez för originalet. Joan hängde ju mycket med Bob Dylan på den tiden och vissa påstår att låten handlar om honom. Personligen tycker jag Baez är något underskattad. Inte för att jag är nån kännare av hennes produktion men ändå. Hon är ju knappast okänd eller så men det känns lite som hon åtminstone i efterhand hamnat lite i skuggan av Dylan. Å andra sidan är ju Dylan en låtskrivare som skulle sätta de flesta i skuggan.
Hursomhelst är detta en låt som flera artister gjort versioner av, och först ut i vår sammanställning är Judas Priest


Ett annat band som tolkat låten är Blackmores Night. Så här låter det.


En livespelning från tiden det begav sig, dvs 1975, får utgöra originalet. Lite grynig bild men skitsamma det är musik det handlar om, Joan Baez:

The Final Countdown

Europes gamla hit brukar passa när det drar ihop sig till större grejer och även om det känns väldigt klyschigt så kan kan jag inte låta bli att lägga upp den inför det stora avgörandet i Allsvenskan. Dessutom finns det ju en mängd covers på den varav flera ganska intressanta så den hade ju kommit förr eller senare ändå. Allsvenskan avgörs förvisso inte förrän imorgon men vi är ju inne i nedräkningen och jag kommer inte vara här imorn, och dessutom lär FH blogga rätt friskt i morgon bitti med, så jag drar upp den nu.

Först ut är en skaversion signerad Frank Furillo. Jag har tjötat om det förut men jag gillar när en cover inte bara försöker kopiera en låt utan gör nåt eget av den. Detta är ett exempel på detta.


Norther är mer lika originalversionen men även de har satt en lite mer egen prägel på det hela. Dock den svagaste av dessa covers i mitt tycke.


Om man föredrar en lite mer technotouch på det hela så har även Laibach gjort en cover. Nu är jag inget technofan direkt men jag tycker de lyckas utmärkt med göra en egen tolkning av låten, att göra nåt annorlunda med den.


Dispatched, å sin sida, drar upp tempot en bit. Speciellt i förhållande till den jämförbara versionen av Norther.


Nu blir det 80-tal på allvar! Originalet av Europe. Denna har nog de flesta hört.

Painkiller

Covers var ett tag sen nu och eftersom Anti antagligen tycker det är för lite Judas Priest på bloggen så lägger vi upp en av deras klassiker.

Vi börjar med en version av ett annat klassiskt band, nämligen Death:


En version av ett mindre känt band, Angra:


Nu får det räcka med covers, dags för originalet!

Hurt.

Hurt är inte, till skillnad från vad många tror en Johnyy Cash låt,utan ursprungligen en Nine Inch Nails låt.

Vi börjar med Johnny Cash version.



Sedan kan ju inte IK:S musikcrew låta bli att ta med en okänd variant



Sevendust.



Orginalet med Nine Inch Nails


This ole house.

Det flesta av er därute bakom skärmarna sitter ju och lyssnar på Per Myrbergs "trettifyran" och tänker att "där fick den gode Per ihop en go dänga" men nu har IK:s musikkännare letat och kommit fram till att det inte alls är orginalet, något vi vetat ett tag men inte valt att ta med här i coverkategorin förrän nu.

Först här då trettifyran med Per Myrberg



sedan har även Eddie Meduza gjort sin variant



Så slutligen orignalet


Bullfest

Med tanke på att det idag är kanelbullens dag och med tanke på att bullar åts på gårdagens fifadag passar der bra med följande eminenta cover av Candlemass:


Samt naturligtvis originalet med Sigge Fürst:

Ghost riders in the sky

Detta är en låt som det verkligen finns otaliga versioner av, så många att ens lyssna igenom alla för att göra ett urval blir svårt. Jag får helt enkelt göra ett urval ändå. Samtidigt har jag en känsla av att ganska få faktiskt hört originalet, som vi naturligtvis bjuder på även här. Fast ni får scrolla en bit...

Vi kan dock börja med att konstatera att Cash is king och lägga upp en version av The Man in Black


Här en instrumental version signerad Ramrods


Även Elvis har tydligen gjort sin tolkning.


Här kommer en version av Frankie Laine som jag tycker lyckas få en ganska personlig prägel men utan att avvika jättemycket.


Kan bara inte låta bli att ta med denna italienska version


Lite brittisk tidig 60-talskänsla kan man hitta i The Scorpions version. De har dock gjort om den rätt mycket. Känns snarare som en egen låt som bygger på originalet än en egentlig cover.


Brittisk 60-talskänsla har inte den här versionen men jag slänger med den bara för att jävlas med FH som tvingar mig att lyssna på The Pinks.


The Outlaws version är rätt ok men jag tycker själv sången är på tok för blek.


För att råda bot på det slänger vi upp en instrumental version av The Shadows


Det tyska bandet Die Apokalyptischen Reiter kunde naturligtvis inte låta bli att göra en version. Rätt logiskt sett till bandets namn.


Det kan aldrig bli för mycket Johnny Cash så vi kör en annan varsion av honom med.


Det får nog räcka snart... Hursomhelst var Vaughn Monroe en av de allra första att få en hit med låten så hans version kommer här. Enligt wikipedia spelades hans version in mindre än en månad efter originalet.


Snart slut!
Låten skrevs av Stan Jones 1948 och första inspelningen gjordes av Burl Ives tidigt 1949 vilket gör att den är att betrakta som originalet. Njut!


Stairway to heaven.

Briljant tanke den gode AH fick när han skapade denna kategori, han bloggade även sist om en av de mest kända coverlåtarna, jag väljer nu att gå i det inläggets fotspår via att coverblogga med "Stairway to heaven". En av de mest kända låtarna i hela världen skulle jag vilja påstå, Led Zeppelins största låt är det otvivelaktigt iaf.
Låten kom första gången på Led Zeppelins album "Led Zeppelin IV" 1971.
Den har även röstats fram som världens genom tiderna bästa låt mängder med gånger.

Vi inleder med något så bisarrt som ett australiskt tributeband till Beatles som här gör "Stairway to heaven", hela mixen känns EXTREMT udda helt enkelt.


Vi fortsätter vår coverormgrupp med The Doors version



Och resan längs rulltrappan fortsätter här med Foo Fighters



Och avslutar sig som bör orginalet.


Blue Suede Shoes

Här har vi änna en av de mer kända covers som finns, och sannolikt en cover som många många gjort. Dock är det nog många kids som tror att den mer kända covern, Elvis Presleys, inte är en cover utan originalet.

Men vi börjar med en annan cover, av Motörhead som jag funnit på youtube.


Därefter en ganska otippad cover av inga mindre än Black Sabbath:


Därefter dags för ovan nämnda version av Elvis Presley. De flesta har nog hört den här låten gjort av Presley nån gång åtminstone.


Slutligen då originalet av Carl Perkins.

Vårvindar friska.

Vi blandar och ger här i COVERSkategorin, mycket beroende på att vår totala musiksmak (där skapade jag ett nytt begrepp) sträcker sig så otroligt brett.
Idag är det "Vårvindar friska" som gäller, märk väl att denna sång även heter "Den stackars Anna" eller "Molltoner från Norrland med, men vi kallar den för Vårvindar friska.
Denna sången är en svensk folkvisa som skrevs av Julia Nyberg (1784-1854) och den är numera ett givet inslag när våren firas in på valborg. Av förklariga skäl så finns det ingen inspelning med textförfattaren själv...

Först en variant jag tror Anti gillar, den är med Lunds Studentsångare.

Eftersom alla redan vet att Ultima Thule gjort en variant tar vi med den också.

Sedan tar vi en variant med en okänd sångerska som dock är mycket bra och även den lär tilltala Anti.

Sedan en variant med allas vår Hjördis Schymberg!

Vi avslutar med en variant med Ace Of Base....

Witching Hour

Det har varit lite stillsamt här på bloggen sista dagarna, speciellt från mig (AH). Men det ska vi ändra på med lite covers! Covers som FH dessutom inte lär höra från Slottsskogen i helgen.
Nu kommer antagligen DV och Glenn njuta. Men jag är ganska säker på att Anti och Geigert kommer lida. Sannolikt även vår favoritmagiker Johan, trots titeln, samt FH. Vad Paddan kommer tycka är svårt att veta.

Det rör sig om en låt av ett band som inspirerat många andra, Venom. Och vi har hittat några covers på just denna låt.

Vi väljer att gå ut hårt med en liveversion av legendariska Slayer. Ganska trogen originalet tycker jag allt.


Därefter drar vi ner tempot med en något udda version av det någon udda bandet Therion. Inte helt lyckad enligt mig men ändå med en mer egen särprägel. Avviker mer från originalet.


Så dags för Tysklands bidrag genom Kreator. Ett band med rötter i tidigt 80-tal. Deras version är rätt lik originalet.


Också norska Mayhem valde att göra en cover på denna låt, till sitt debutalbum. Venom har säkerligen inspirerat dessa käcka gutter en hel del, även om deras egen stil skiljer sig en del. De har även satt sin stil på låten. Säga vad man vill, men de drar ju inte ut på det speciellt länge iallafall och kommer in under 2 minuter.


Slutligen då en liveversion av originalbandet Venom. Med Glenns idol Cronos i högform!

Because the night.

Så var det då dags för ytterligare ett inlägg här i coverkategorin. Denna gång är det ingen mindre än "Because the night" av Bruce Springsteen som är sången.
Den är skriven av Bruce och Patti Smith, enda gången Bruce släppt den på en officiell skiva är på samlingsskivan "Live 1975-85" (förövrigt en briljant trippelcd, köp den) men Patti Smith släppte den på albumet "Easter".

Patti Smith Group(dvs första inspelningen av låten).

Cascada (dansvariant i deve stil)


Keel-hårdrocksversion.


10000maniacs


KT Tunstall feat. Rythms Del Mundo.


Bruce Springsteen då slutligen...

Tidigare inlägg
RSS 2.0