Die fabelhaft maktmpf!

Det var en gång för jättelänge sedan (ja, innan tidernas begynnelse helt enkelt) soligt ute. Vad solen har med själva sagan att göra förtäljer inte manuset, men vad som stod solklart var att hela mänskligheten i Svanköping stod inför ett mycket avgörande och viktigt vägskäl, ett vägskäl som skulle avgöra huruvida man skulle äta köttbullar ELLER pasta till middag den 32 januari år 8751 f.kr! Partiledaren för köttbullepartiet, Charles Bubanofskij, lovade den 12 man stora befolkningen att samtliga invånare skulle få tre kostnadsfria köttbullar vardera, oavsett klasstillhörighet. Och som om inte det vore nog skulle även samtliga köttbullar tillagas av herr Bubanofskij själv. Hans värste konkurrent inför det stundande valet var Lord Ulrich von Padustein. Han å andra sidan lovade folket att vid seger, som han lär ha uttryckt det själv, låta den usle kocken Bubanofskij äta upp alla sina köttbullar själv medan han själv och befolkningen skulle få avnjuta en gratis portion pasta från den lokala pasterian, Pasteria Geigert.

Under den sista och helt avgörande valdagen skulle de båda partiledarna hålla sin hittills första och dittills enda partiledardebatt. Det var varmt ute, men vad själva värmen har med sagan att göra förtäljer inte heller i manuset. Hur som helst mottogs de båda ledarna med varma applåder från de 12 invånarna på Svanköpings centraltorg. Först ut i debatten var Lord Ulrich von Padustein. "Jag lofvar eder alla einem überbra framtid med fantastisk und schön mat i form av pasta fra vår favoritpasteria", sa han på, just det, knackig svenska. Befolkningen grät av förtjusning samtidigt som de gav den pompöse och ytterst korthårige mannen rungande applåder. Charles Bubanofskij blev nu nervös, hur skulle han lyckas bräcka sin konkurrents till synes helt perfekta tal? Svetten rann ner från hans panna samtidigt som han tog klivet upp i talarstolen. "Jag må icke vara fager, ty jag äro ingen primadonna, men än viktigare äro jag den ni alla längtat efter. Jag äro er messias, jag äro den man som skola ge eder alla kostnadsfria köttbullar. Rösta på mig och ät er mätta" , sa Bubanofskij bestämt, och liksom efter det föregående talet reagerade invånarna med rungande applåder och glädjetårar. Vad de båda partiledarna inte kände till var dock att invånarna egentligen applåderade åt ett par mördarsniglar som gång på gång åkte förbi torget med sina snigelanpassade rollatorer.

När de båda talarna var klara skulle folket äntlige få göra sin plikt och rösta fram sin favorit sin ledare! För att omröstningen skulle gå till på rätt vis hyrdes den seriöse bödeln Egil Tröjtiger och med sig tog han, den då inte så ökända, ö-rådsurnan, som ett antal 1000 år framåt i tiden skulle komma att få sitt stora genombrott i TV-programmet Expedition Robinson (då ledd av Egils son, son, son, son, son, son, son, son, son, son, son Harald Tröjtiger). De tolv invånarna fick gå fram och rösta en efter en, och efter sisådär 398 år var hela röstningsprocessen över. Efter ytterligare 5 minuter hade så alla röster räknats samman och det var därmed ÄNTLIGEN dags att utse vinnaren av det ödesdigra valet!

När resultatet offentliggjordes stod det klart att en enorm skräll hade inträffat. Trots att det bara fanns två partier att rösta på visade det sig att samtliga röstsedlar innehåll namnet Carolana Haggfors. Därmed stod det klart att Svanköpings förste och hittills ende statsminister var en kvinna. Folket jublade glatt medan Lord Ulrich von Padustein och Charles Bubanofskij i kör frågade "vad i hela friden? vem är Carolana?". Plötsligt uppenbarade sig en gyllene rulltrappa från det djupblå himlavalvet och samtidigt klev en av invånarna, Jello Geij, fram. Han sa barskt; "Igår uppenbarade sig en ängel för oss. Hon kallade sig Carolana och hon sjöng som en prinsessa! Hon lovade oss frid i evighet om vi röstade på hennes parti och då gjorde vi det".

Kort därefter stod så hela Svanköpings befolkning på den gyllene trappan upp mot himlen, men innan de kom hela vägen upp träffades de av en främmande stormvind som förstörde deras frisyrer. De enda som stannade kvar på centraltorget i Svanköping var de båda partiledarna, och eftersom de av sedvanlig börd inte fick rösta på sig själva tvingades de äta "varandras" mat och sen levde de lyckliga i alla sina dagar!

Gästbloggaren fortsätter

I fredags var Ken Ring i Norrköping. Okej, han var här i lördags också, och uppträdde på nattklubben Otten, åldersgränsen var 20 år. I fredags uppträdde han på Kulturkammaren, som närmast kan liknas vid ett stort hus med replokaler till lokala, mindre band. Det finns en scen på Kulturkammaren också, och på den stod alltså Ken Ring, Medina, Joel och några till. Inträdet var 120 spänn + 20 till för garderob, åldersgränsen var 16. Inträdet på Otten var 80 kr, och som redan nämnt var åldersgränsen 20. Nu ska jag inte recensera tillställningen, det finns en recension i Norrköpings Tidningar. Frågan är - vilken tillställning gick jag på?

Den på Kulturkammaren såklart, eftersom jag gick med min bror och en kompis som båda är 18.

Blir det lugnt och städat när det är drogfritt, det vill säga alkoholfritt, för att man ska kunna ta in 16-åringar? Nej! Det blir inte det. För det är just 16-åringar vi snackar om. Dom kommer direkt ifrån högstadiet och har bara gått en knapp termin i gymnasiet, och många av just de här individerna kom förmodligen från Norrköpings "mindre lugna" delar. Det här var kanske första gången jag på allvar kände att jag börjar bli "gammal", eller är det kanske "mogen". Båda orden är sådana som man har varit lite rädd för, och tänkt "det där händer inte mig" om.  Nu var jag nog äldst förutom de som jobbade på stället, och det var inte så jobbig som jag tänkt mig att vara mogen.

Fjortisarna bråkade som djur över skitsaker som att någon larvade sig med en annans keps och liknande, medan folk stod runt omkring och kollade på. Med bråk menar jag inte bara tjafs, utan de slog varandra och knuffades som de värsta sumobrottare. Sanslöst! Hade man uppfört sig så som full på en nattklubb hade man åkt ut och iväg till fyllecell. Nu fick de aggressiva socker-, läsk- och energidryckshöga fjortisarna härja fritt utan att någon gjorde någonting. Sanslöst! Jag, min bror och polaren satt och tittade på spektaklet som var nästan lika underhållande som artisterna på scenen.

Roligast på scenen var Joel. Han verkade vara lite småfull. Han tog av sig sin tröja och stajlade med sina tatueringar, och när han sedan skulle ta på sig tröjan hamnade mikrofonsladden innanför tröjan när han hade mikrofonen i handen. Lite roligt. När han skulle rätta till detta tog han av tröjan igen, men verkade inte förstå riktigt hur han skulle få ut micken, så han fick helt enkelt göra det bästa av situationen och började snurra på sladden som en lasso, med tröjan längst ut. Mycket underhållande. Ken Ring själv hade 39 graders feber.

Efter detta skulle jag och brorsan hem, och polaren till puben Svea Skeppet. Jag körde bil, och skulle skjutsa kompisen till "Skeppet". När vi kom fram till parkeringen på Oxtorget, nära polishuset, och skulle gå in i bilen märkte vi att dörrarna hade frusit fast. Var det så jäkla kallt?! Det trodde vi inte, men tydligen var det så. Vad fan gör man när det är kallt och man vill iväg då? Vi orkade verkligen inte vänta på bättre tider, och det skulle inte bli varmare under natten.  Sliter man som en galning i handtagen kan de gå sönder om dörrarna sitter fast riktigt hårt, och det ville vi inte vara med om. Backluckan var betydligt lättare att få upp, eftersom det handtaget är mycket större och rejälare än dörrhandtagen. Jag kröp därför in i bilen genom bakluckan och bankade ut dörrarna inifrån. Jag hoppas att ingen såg mig, för det måste sett ganska "inbrottsaktigt" ut.

I alla fall - en kväll att minnas, och kom ihåg tipset, om ni har en bil som man kan komma in i genom bagaget när dörrarna sitter fast!

P

iGästbloggarens fortsättning

Idag gick skoldagen ut på att göra vad man ville. Jag, Anti och DV tittade på Superman 2 och Spiderman 2.

Jag tog faktiskt med laserpekaren till skolan idag! Och vad fick jag för det? Inget. Eller jo, det var lite roligt att leka med den, faktiskt. Men själva grejen med den var ju att jag inte skulle behöva böja mig fram och peka på datorskärmen. Det fungerar ju inte. Lasern syns inte när skärmen är på. SNÄLLA NÅGON! UPPFINN EN LASER SOM SYNS PÅ EN PÅSLAGEN DATORSKÄRM! Kostar den under 150 kr är jag en given kund.

NU ÄR DET HELG!

P

Nya gästbloggaren

Idag blev jag gästbloggare här på Ironins Förkämpar. Trevlig. Jag tar det som en komplimang. Vad ska jag skriva om då? Jag vet inte riktigt. Idag har varit en sådan där dag som är ganska innehållslös.

Morgonen gick i princip åt att spela ritspelet på jippii.se (rekommenderas verkligen) och se på youtubefilmer. Det går inte att klaga på, det var rätt kul. Framåt halvtolv hade jag och Anti uppsatshandledning med Hélena. Det gick rätt bra, men uppsatser är inte så roliga. Efter lunch blev det fler sanslösa youtubefilmer, efter vilka vi lade in material vi filmade igår på en dator. Det var den skoldagen det. Inget speciellt.

Imorgon ska jag bli intervjuad av en i klassen som gör ett arbete om Gordon Freeman. Det kan bli intressant. För er som inte vet vem Gordon Freeman är kan jag tala om att det är huvudpersonen i datorspelet Half-Life. Jag borde kunna vara till hjälp där eftersom jag är dataspelsberoende enligt testet på fair-play.se.

Imorgon skulle jag ta med min laserpekare också, eftersom det är så jävla (om man får svära) jobbigt att luta sig framåt och peka på dataskärmen med fingret ibland. Jag letade upp laserpekaren igår, men orkade inte ta med den idag. För detta fick jag tråkningar från Anti och DV och jag lovade att ta med pekaren imorgon. Men just nu känns det jobbigt, jag tvivlar på att jag verkligen orkar ta upp den ur byrålådan och lägga den i fickan eller väskan. Vi får se om det här kommer följas upp senare på bloggen. Om ni tycker laserpekarhistorien är intressant måste jag varna er, den kanske inte kommer följas upp! Det kan bli för jobbigt.

Innan detta första gästinlägg av mig avslutas måste jag ta upp ett ämne som jag blivit ombedd att ta upp. Det handlar om östgötskan. Denna underskattade dialekt. Bevara östgötskan! Det finns en grupp på facebook som stöttar östgötskans bevarande. Denna dialekt helt klart en av världens finaste och de som inte tycker om den är helt fel ute. Östgötskan ger en särskild känsla till svenska språket, den är distinkt och det är lätt att känna igen vart man kommer ifrån om man talar den. Det är en dialekt som är lätt och tydlig om man vill uttrycka känslor. Den är till och med vacker!

Nog om detta för denna gång. Fler gästinlägg är att vänta! När är det ingen som vet nu, men dom kommer!

P

På Facebook finns en grupp för oss alla födda på 80-talet och där finns en lista på 80-tals förknippade händelser, fenomen etc, vi visar nedan vad vi här på IK har gjort etc av de... Sedan får ni själva döma om vi är sanna 80-talister! Det vi gjort markerar vi med fetstil!

Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem
Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövs pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin
Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt
Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare
Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade
Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren
Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen
Vi som samlade på allt - främst kapsyler
Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin
Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok"
Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola "gömställen" som det fanns på TV
Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar
Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail
Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal
Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian
Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan
Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen)
Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen
Vi som använde gnuggisar dagligen
Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks
Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar"
Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten
Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
Vi som spelade in musik på kasettband genom radion (Madeleine Andersson)
Vi som köpte sura droppar för tioöringar (Madeleine Andersson)
Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter
Vi som drack Cuba Cola och Jaffa
Vi som läste OÄ i skolan
Vi som insåg att dagliga duschar och deodorant är en självklarhet
Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV
Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menat något förolämpande
Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp
Vi som har gjort massvis med busringningar innan "Anitan" dök upp
Vi som lekte med Manicklar (Therese Berggren)
Vi som smällde äkta tiger-smällare och thunder kings (inga nya mjukisvarianter) varje nyår
Vi som åkte båt till Danmark
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
Vi som tvingades runt för att sälja bingolotter varje vecka
Vi som fick fler finnar av Clearasil
Vi som hade förstaklickare-kepsar
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten
Vi som läste Lyckoslanten
Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga
Vi som var med på rökrutornas tid
Vi som drack Sunkist ur pyramidformade förpackningar (Malin Wiman)
Vi som hade Filmnet långt innan Canal+ (Jennie Lönnström)
Vi som hade en Amiga hemma - datorn där man skrev cirka en sida i ett ordbehandlingsprogram och så var minnet fullt (Lisa Karlsson)
Vi som kallade 1:orna för ettakladdare och 2:ornna för toalettdykare (Maria Olofsson)
Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma
Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem
Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade (Christian Johnsson)
Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson
Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag (Cecilia Spångtorp)
Vi som använde duschmössor/kåpor stora o kraftiga nog att skydda oss mot radioaktivt avfall efter gympan på lågstadiet (Mårten Larsson)
Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme (Otto Niklasson Elmerås)
Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke
Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost
Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra
Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka
Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen
Vi som fortfarande inte kan se Ingvar Carlssons ansikte utan att tänka på dojan (Maria Hagander)
Vi som var de första i backen med snowboard (Sofia Armenteros Engleson)
Vi som använde telefonkort och beeper innan mobilernas tid (Sofia Armenteros Engleson)
Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna (Sofia Armenteros Engleson)
Vi som vågade säga nej till droger men som tvekade vad gällde våld (kampanjen) (Elias Knudtzon)
Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet (Annica Jäderlund)
Ski-pants (Lisa Britta Johanna Källström)
Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren (Caroline Mähler)
Vi som fortfarande säger Domus eller Servus i stället för Coop
Vi som älskade bockastyren och max antal växlar på cyklar (Hanna Wigant)
Vi som hade föräldrar som inte helt förstod att varumärken betydde allt på skolgården
Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det (Jenny Cras)
Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt (Samuel Öjring)
Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt (Rickard Axelsson)
Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel (Alvaro Fraygola)
Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet (Alvaro Fraygola)
Vi som går igång på "När du hör den här signalen... *pling* ...när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi..." (Evelina Larsson)
Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk (Maria Eklund)
Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen (Emelie Runnqvist)
Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio (Frida Beckman)
Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm (Caroline Lindholm)
Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra (!) till våra mammor (Alexander Ohlsson)
Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal (Ursula Diaz Diaz)
Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor
Vi som käkade Raider och inte Twix! (Cecilia Spångtorp)
Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband
Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2) (Cecilia Rimberth)
Vi som hade bänkar med lock på (Christian Jangvik)
Vi som fick de blåaste tungorna av Vira Blåtira (Annie Söderberg)
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000 (Joel Segerbäck

Det kanske kan vara på plats med en förklaring varför de som vi ej markerat ej kom med? Även om det inte gör det så kommer det här!

Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade----- Vi slet istället ut våra jeans genom att lira boll och slänga oss som galningar efter bollen.

Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok"------ Vi skrev helt enkelt aldrig dagbok, istället skriver vi det idag men nu kallas det blogg...

Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian----- Vi var inte dumma i hövvet då heller så det trodde vi ej på!

Vi som frågade chans på någon ny varje vecka----- Vi var trogna de damer vi hade redan på den tiden!

Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter--- Nej,istället lärde vi oss engelska!

Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp-------Vi hade riktiga djur istället!

Vi som hade förstaklickare-kepsar---------- Nej, helt enkelt.

Vi som hade Filmnet långt innan Canal+--------- Nej, men en kompis hade det och han var kung...

Vi som hade en Amiga hemma - datorn där man skrev cirka en sida i ett ordbehandlingsprogram och så var minnet fullt------- Faktiskt inte själva. men ryktet gick om att "en i stan som en kände" hade det.

Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag-------- För att vi är män....

Vi som använde duschmössor/kåpor stora o kraftiga nog att skydda oss mot radioaktivt avfall efter gympan på lågstadiet------ nej men det såg förbannat roligt ut på den som hade det

Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka-------- Dansa gör man inte hur full man är.

Vi som var de första i backen med snowboard----- För nytt även för oss....

Ski-pants------ Knappast...

Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra (!) till våra mammor------ Skedde bara aldrig, men vad var åldersgräns back then?

Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor------- Vi var nog för gamla när tjugan kom.