Nu blir det doom på bloggen. Doom Metal alltså, använder den engelska termen i brist på en användbar svensk.
Inom genren är Candlemass definitivt en av förgrundsbanden och nu kommer låten som de inledde sin karriär med, på sett och vis. Det är iallafall öppningslåten på deras debutalbum Epicus Doomicus Metallicus från 1986. Dessutom en låt som verkligen innehåller allt som är typiskt för sin genre. Ett skolboksexempel skulle man kunna säga och således förvånar det inte att det gjorts en del covers på den.

Vi går ut lite stillsamt med en version av Swallow the Sun, ganska trogen originalet.


Anorexia Nervosa sätter sin prägel på låten genom att framförallt göra sången annorlunda. Fast nog känns det som de kunde gjort mer, mer om det senare dock.


Jag har alltid när man blandar genrer i covers. Tar en låt i en genre och gör den i en helt annan. Och till skillnad från Anorexia Nervosa känns det som Blodsrit verkligen går hela vägen i att göra om en klassisk och typisk doomlåt till sin svartmetall. Originalet är att föredra men Blodsrit lyckas bra med det de gör och resultatet blir intressant. Anti lär inte hålla med.


Den mest udda versionen är nog ändå den som Desire står för. Klicka på play så förstår ni, men man får ha lite tålamod för de har inte direkt dragit upp tempot...


Nu tror ni väl att jag tappat koncepten fullständigt genom att slänga upp 3 versioner med originalbandet, och det har jag kanske. Men jag tycker det är motiverat eftersom det är tre versioner från olika epoker i bandets historia och framförallt med tre olika sångare. På så sätt kan de nästan kvalificera som covers.
Först ut den senaste version från King of the Grey Islands från 2007 (21 år efter originalet alltså) med nuvarande sångaren Robert Lowe.


Därefter en liveversion, troligtvis från tidigt 90-tal, med Messiah Marcolin.


Slutligen ursprungsversionen från 86 med Johan Längqvist på sång