Om det är någonting som vårt brödrafolk i väst är överlägset världsbäst på så är det att få fram oerhörda talanger på längdskidor. Den som idag förnekar detta kan absolut INGENTING om denna underbara sport. Norge är bäst i längdskidor. Så är det bara. Punkt.
Och att det är fler än Björgen och Nothug som fortsätter att sätta skräck i övriga skidvärlden är det inget tal om. Ta bara stafetten i Sjusjöen förra veckan då prispallen dominerades av rött i damernas lopp. Norge I kom på första plats och Norge II avancerade in som tvåa. Sverige kom precis utanför pallen, slagna av Finland och att döma av att Norges andralag slog alla andra starka nationers förstalag säger ju allting om hur överägsna Norge är när de kommer ut i spåren.

Som sagt, det är så många fler löpare än Björgen och Northug som norrmännen kan vara stolta över. Therese Johaug har visat hela världen varför hon kallas för "Duracell". Tora Berger har visat att hon inte bara är bra på skidskytte. Vibeke Skofterud slutade på en tredjeplats i dagens klassiska jaktstart. Ja, det finns ögongodis för oss skidnördar i det norska skidlandslaget.

Norska herrlaget har dock inte lika många starka åkare som damerna. Men då Marit Björgen är överlägset bäst bland damerna så är Petter Northug överläset bäst bland herrarna. I dagens 15 km klassiska jaktstart visade han det återigen genom att, föga förvånande, knipa förstaplatsen, före Dario Cologna.

Tidigare här på bloggen har jag skrivit om den smala och konkurrensfattiga skidvärlden. Idag fick vi återigen ett bevis på att skidvärlden MÅSTE bli bredare bland konkurrenterna. Visserligen kom ingen svensk på pallen idag, varken i damernas eller herrarnas lopp. Istället såg vi norrmän, och en schweizare, men även fast vi inte fick se någon svensk på pallen idag så är det ändå Sverige som är Norges största konkurrent. Visst är Cologna urstark och kan matcha t ex Northug och visst kan det i damernas lopp då och då komma in någon finska på pallen. Men det är som sagt inte alltför ofta.

Denna säsong har Norge startat ursinnigt och var så säkra på att de bara kommer öka och öka.  Därför måste konkurrenterna nu ta sig i kragen ordentligt och bjuda upp till kamp och än så länge är det bara Kalla som gjort Björgen sällskap i toppen. Men en till kan man räkna ganska starkt med framöver, Justyna Kowalczyk

När det gäller herrarna är det lite mer spridning (förutom Northug) bland placeringarna, så där är det bättre konkurrens. Men vem ska utmana Northug om segrar? För så som det ser ut i dagsläget så känns det som små undantag när han inte vinner. Men de som har bäst chans i att snuva honom på segrar är Johan Olsson, Marcus Hellner och Dario
Men segrarna över Norge måste komma nu snart. Ju fler segrar, desto starkare blir "den röda armén."

IDAG ÄR DET INGEN VANLIG DAG FÖR IDAG ÄR DET GUDS FÖDELSEDAG.
HURRA
HURRA
HURRA
HURRAAAAA FÖR GUD IDAG!!!

Jajemän det är samma bild som ifjol,men till skillnad från en del andra har vi fattat det där med återanvändning...

Så var det då äntligen slut på ännu ett skitår för oss änglar. Vi har lidit mestadels men även haft skoj ibland. Nedan följer den traditionstyngda match-för-match genomgången. Blåvitts siffror alltid först.

Onsdag 19 Januari, Träningsmatch (inomhus) Elmiahallen.
Jönköping Södra 4-1.
Detta var alltså första matchen för året, det var inomhus men det man mest minns är allt tjöt om att några idioter brände bengaler och skit varvid brandlarmet sattes igång... Säsongen var igång iaf, skönt.

Fredag 28 Januari, Träningsmatch, Estadio Martinez Valero.
Tromsö 2-0.
Träningslägersmatch och jag har inga minnen alls härifrån, möjligt att försäsongstraditionen med textrapporter var så man följde denna kamp. Men 6-1 på 2träningsmatcher såg ju bra ut...

Måndag 31 Januari, Träningsmatch, La Manga
Karpaty Lviv 0-1.
Detta var träningsmatch men den ingick om jag minns rätt i "Copa del sol". Vi hade inte mycket att sätta emot heller om jag inte missminner mig.

Torsdag 3 Februari, Träningsmatch, La Manga
FC Köpenhamn 1-1
Vi vann på straffar sen och ledde matchen länge. FCK ville inte ha matchen då de skulle möta Chelsea i CLs åttondel sen inom en snar framtid (vissa nordiska lag spelar åttondelsfinaler i CL medan andra spelar kvartar...). Nåja, detta var la ett styrkebesked eller nåt.

Lördag 19 Februari, Träningsmatch, Valhalla
Landskrona Bois 0-2.
Äntligen var det dags att klä på sig mängder med kläder igen och bege sig till Valhalla. Och som vi njöt av det bländade spelet. Varenda spark var som en enda lång orgasm och sann fotbollskonst i den högre skolan. Efter denna kamp var vi helt övertygade om att 2011 skulle bli ett enda långt, härligt segertåg...

Lördag 26 Februari, Träningsmatch, Valhalla
Odense 1-2.
Återigen en sådan där fantastisk idrottsupplevelse, jag och Reine som ju är en ständig följeslagare har sett en del olika evenemang etc men inget som slår detta. Nej,detta var helt så magiskt att ens tanken på ett packat Ullevi på AC/DC, 32tusen på hockey på Ullevi, guldmatchen 07 etc bleknar till meningslös skit i jämförelse.
Vi har aldrig upplevt maken till njutbart evenemang!!!

Fredag 4 Mars, Träningsmatch, Borås Arena
IF Elfsborg 0-1
Tråkigare kan inget vara än Ellos lilla barnaskara... Ännu en briljant träningsmatch.

Tisdag 8 Mars, Träningsmatch, Valhalla
Qviding 1-1
Tradtionstyngd träningsmotståndare, lika kul som det låter och vår fullständiga övertygelse om en säsong som skulle ge minst 29segrar i allsvenskan stärktes än mer.

Måndag 14 Mars, Träningsmatch, Antalya
Bate Borisov 0-1
Bate är ju verkligen inget dussinlag så trots förlusten var la detta hyfsat ok men en förlust är en förlust...

Torsdag 17 Mars, Träningsmatch, Antalya
Luch Vladivostok 1-2
Detta hade ju annars varit en fin bortaresa om den spelats borta.

Tisdag 29 Mars, Träningsmatch, Starke Arvid Arena
Ljungskile SK 1-0
JAAAAA!!!!! SEGER!!!! Fyfan vad underbart... Nåja, seger i det allsvenska genrepet även om en annan körde på "dåligt genrep bra premiär" och vice versa.

Måndag 4 April, Allsvenskan, Gamla Ullevi
Örebro SK 0-1
Allsvensk premiär för året och Ösk hemma, visst hade Ösk gjort ett bra fjolår och var inget dussinlag men att vi skulle plocka detta trodde man allt. Jag minns att jag var fullständigt tokig på det mesta och detta var en premiär att glömma fortare än Bolt springer...

Söndag 10 April, Allsvenskan, Rambergsvallen
BK Häcken 1-3
Rambergsvallen var överfull, en läktare stängdes nära inpå avspark då den var livsfarlig och resten av "arenan" blev överfull. Matchen var inget att berätta hem om totalt sett, vi tappade fullständigt. Hemsk söndag på den kriminella ön.

Måndag 18 April, Allsvenskan, Gamla Ullevi
Helsingborgs IF 1-2
Visst var HIF en mycket tuff motståndare men efter de inledande förlusterna var ju nästan seger ett måste men icke då... Tungt som fan att vandra hemåt efteråt, mardrömslik säsongsinledning helt enkelt.

Torsdag 21 April, Allsvenskan, Råttsunda
aik solna 0-2
FY FAN!!!

Måndag 25 April, Allsvenskan, Gamla Ullevi
Kalmar FF 2-0
Detta var den viktigaste match blåvitt spelat på många,många år, viktigare än guldmatcherna de senaste åren. Vi var tvungna att vinna annars hade vi åkt ur, så kändes det verkligen. Dessutom hade det inneburit att vi hamnat våldsamt långt efter övriga och ja det hade inneburit nedflyttning. Det var dock tur att det var Kalmar vi mötte för vi har alltid lätt mot dom i allsvenska sammanhang. Vi tog en seger som var så ofattbart viktig för hela klubben att man inte var glad efteråt utan bara lättad.

Måndag 2 Maj, Allsvenskan, Swedbank Stadion
Malmö FF 2-0
Efter Kalmarsegern så var man lättad över vinsten men man visste ju samtidigt att om vi torskade här i den grymt svåra matchen i Malmö så var vi tillbaka i förlorarspåret igen. Dock togs en otroligt skön seger här och man vågade iaf fundera på om det vänt nu?

Måndag 9 Maj, Allsvenskan, Gamla Ullevi
Gais 2-1
Som vanligt när derbyna gäller något vinner Blåvitt. 2-1 brukar ju dessutom vara standardresultatet så detta var onekligen en skön seger, den tredje segern i rad också efter fyra raka torsk i början. Väldigt viktigt.

Torsdag 12 Maj, Svenska Cupen, Limhamns IP
Limhamn Bunkeflo 6-2
Enkelt avancemang i cupen och med tanke på hur allsvenskan inleddes var ju cupen enda chansen till europaspel 2012 så det var extremt viktigt att lyckas i cupen. Första steget mot europa avklarat.

Söndag 15 Maj, Allsvenskan, Nya Parken
IFK Norrköping 2-2
Efter att ha sett Deve käka glass, Anti filma deve som äter glass, gett Paddan sitt hundsmeknamn samt dinerat pizza på kommandots stamställe med resten av gbgmaffian så hann matchen knappt börja innan det stod 1-0 till Peking. 2-2 till slut var väl okej med den inledningen men vi låg fortsatt pyrt till i tabellen så tre pinnar hade inte gjort ont.

Söndag 22 Maj, Allsvenskan, Gamla Ullevi
Trelleborgs FF 1-1
Årets på förhand hetaste match, TFF kom med 1500 man och stämningen på den fullsatta arenan var magisk, hela dagen märktes det på stan att det var stormatch på gång och under hela veckan hade tidningarna haft extrabilagor inför denna match.... "eller inte" som Reine hade sagt...

Torsdag 26 Maj, Allsvenskan, Örjans Vall
Halmstad BK 2-1
HBK var detta år något av det sämsta jag sett i allsvenskan så tre pinnar var ju ett krav och det blev det också, viktigt då vi ju fortsatt låg pyrt till faktiskt.

Söndag 29 Maj, Svenska Cupen, Gamla Ullevi
Djurgårdens IF 1-0
Otroligt viktig seger, men detta var så infernaliskt tråkigt att man ibland funderade på om det där med att se på torkande färg inte vore en lämpligare sysselsättning. Dock levde hoppet om en titel tack vare denna seger.

Måndag 13 Juni, Allsvenskan, Gamla Ullevi
Djurgårdens IF 0-4
Nä

Lördag 18 Juni, Allsvenskan, Strandvallen
Mjällby AIF 2-0
Briljant tripp, och jag och Reine undrar ännu vad tjejen i restaurangen på campingen är? Det regnade och var kallt på matchen men en trevlig tripp likväl, vi såg Peter Antoine och Anders Linderoth och funderade över var alla de som var tykna mjällbyfans på campingen INNAN matchen hade tagit vägen EFTER densamme. Otroligt viktig seger med, hade vi torskat här hade avstånder ner till kval/nedflyttning inte varit stort nu kändes det lugnt dock.

Onsdag 22 Juni, Allsvenskan, Gamla Ullevi
IF Elfsborg 1-1
Jag har ingen källa men Gnällsborg klagade la på gräset... 1-1 ok dock men vi brukar ju tvåla dit Gnällos hemma.

Söndag 26 Juni, Allsvenskan, Strömvallen
Gefle IF 0-1
Ibland är det tur att man har selektivt minne och glömmer sånt här.

Lördag 2 Juli, Allsvenskan, Södertälje Fotbollscenter
Syrianska FC 2-1
Åsså slog vi tillbaka ett av allsvenskans numera mest hatade lag, mycket skönt. Hoppet om en fjärdeplats och europaspel den vägen tändes med.

Söndag 10 Juli, Allsvenskan, Gamla Ullevi
Syrianska FC 3-0
Sköööööönt.

Måndag 18 Juli, Allsvenskan, Vångavallen
Trelleborgs FF 0-2
Nä

Torsdag 21 Juli, Svenska Cupen, Falkenbergs IP
Falkenberg FF 3-2
En sanslös vändning, Seb var inne i cirka 10minuter innan han åkte ut, men en vändning som gjorde att cuptiteln fortfarande kunde plockas hem och med tanke på allsvenskan var ju detta även den mest sannolika vägen ut i europa.

Måndag 25 Juli, Allsvenskan, Gamla Ullevi
Halmstad BK 3-1
Vi var inte sådär kanonbra direkt men det räckte för att slå HBK och hoppet om en fjärdeplats som då kunde ge europa levde.

Söndag 31 Juli, Allsvenskan, Olympia
Helsingborgs IF 1-2
HIF var 2011 års överlägset bästa svenska lag så detta var inget att snacka om faktiskt.

Torsdag 4 Augusti, Allsvenskan, Gamla Ullevi
aik solna 3-1
FY HELVETE VAD SKÖNT!!! Att slå världens avskum är alltid så otroligt skönt fyfan vad gött, Tobbes mål var ju dessutom helt enkelt magiskt vackert! HÄÄÄÄÄRLIG seger.

Måndag 15 Augusti, Allsvenskan, Borås Arena
IF Elfsborg 2-3
På plastskiten i Borås blev det en tung torsk, Seb skadade sig allvarligt och man grämde sig grymt över Joels missade friläge vid 2-2 i slutet och speciellt när julkalenderförsäljarna sedan gör 3-2...

Måndag 22 Augusti, Allsvenskan, Gamla Ullevi
Gefle IF 3-0
Efter en veckans intensivt ringande från Reine om hur vi skulle ladda upp för denna, årtusendets hetaste match på svensk mark så minns jag faktiskt inte något härifrån. Kanske bra det, Geflematcherna är sällan speciellt heta...

Lördag 27 Augusti, Allsvenskan, Guldfågeln Arena
Kalmar FF 0-0
Blondie höll på att åka dit för uppvigling, Reine strippade på läktaren, jag njöt över att för första gången på en svensk arena ha hittat en stol där ryggstödet dög för min längd och arenan var mycket fin. En kanonhelg helt enkelt! Den lilla chansen till europaspel via fjärdeplatsen levde dessutom.

Söndag 11 Septemeber, Allsvenskan, Gamla Ullevi
Malmö FF 0-0
Matchen minns mestadels för att det var en ovanlig kamp mellan två bröder, Erik i Blåvitts mål samt Johan i MFFs, "The Battle of the Dahlins".

Onsdag 14 September, Svenska Cupen, Gamla Ullevi
Kalmar FF 3-4
Jamen, kan vi inte torska mot KFF i en cupsemi med 3-4 på hemmaplan efter ett avgörande KFFmål i sista förlängningsminuten även iår då? Jodå, det kan vi. Fan också där dog drömmen om en titel...

Söndag 18 September, Allsvenskan, Eyravallen
Örebro SK 2-0
Jaja, jag vet att det inte Eyravallen men det nya namnet är vidrigt.
Segern innebar dock att hoppet om en fjärdeplats och ev europaspel levde.

Torsdag 22 September, Allsvenskan, Gamla Ullevi
BK Häcken 2-2
En seger hade ju varit mycket skön men en pinne var bättre än ingen (Det där lät logiskt va?) och chansen till den där fjärdeplatsen levde...

Måndag 26 September, Allsvenskan, Stockholms Stadion
Djurgårdens IF 2-1
Skön seger, alltid gött att slå DIF!!!

Lördag 1 Oktober, Allsvenskan, Gamla Ullevi
Mjällby AIF 0-1
När nu fjärdeplatsen inte gav något europaspel efter att HIF slagit Ellos i cupen så var ju detta lagom hett, Reine led dock, han gick för tidigt den svikaren och missade årets absolut bästa kvart i hela allsvenskan (eller så är jag bara avundsjuk att han hade en iaf hyfsad anledning att dra innan slutet...) 0-1 i slutet och detta var otroligt tråkigt.

Måndag 17 Oktober, Allsvenskan, Gamla Ullevi
Gais 0-1
Gais vinner bara meningslösa derbyn såsom detta. Matchen gällde ju ingenting, inget av lagen kunde nå europa, inget av lagen kunde åka ur etc. Vi gjorde en liten old-school och stod i klacken. Tja, det var det det.

Söndag 23 Oktober, Allsvenskan, Gamla Ullevi
IFK Norrköping 3-0
Deve svek sitt peking igen och vi vann men man var mest nöjd över att säsongen ÄNTLIGEN tog slut.

Året var 2000 har jag för mig...jo, jag är ganska säker på det. Jag var 13 år och hade just öppnat dörren till tonårsvärlden. Ett Ingenmansland mellan barndomen och vuxenvärlden, i vilken man inte visste hur man skulle bete sig. Kunde man fortfarande skratta åt pruttar eller vad det förbjudet? Fick man lyssna på samma musik som ens föräldrar? Ansågs det omoget att skratta åt bajs- och kisskämt? Man tappar sin identitet som man byggt upp från åldern 0 till 12 och man börjar om på ruta 1 igen. Vem ska du bli den här gången? Den svåra poeten, ensamvargen som gärna inte umgås med sina klasskamrater, varken i eller utanför skolan, utan sitter och tänker på världen utanför? Eller den stenhårda rockaren, som sätter sig på tvären och revolterar mot föräldrarna och lärarna? Kanske bokmalen, nörden som alla kommer och frågar inför proven? Ja, det så många frågor i tonåren om vem du ska vara och hur du blir den där populära killen som får alla snygga tjejer.

Jag gick in i vardagsrummet där min mamma och styvfar satt och tittade på TV. Det var en konsert som sändes på SVT. Då jag altid varit intresserad av musik, satte jag mig i soffan och kollade. Det dröjde inte många sekunder förrän jag var helt fast. Publliken runt scenen verkade hylla bandet på ett sätt som jag inte hade sett tidigare. Jag visste vem sångaren var. Jag hade sett att vi hade skivor hemma med hans ansikte på albumfodralen, men jag hade aldrig tagit mig tid att sitta ner och lyssna på dessa skivor, för en tonåring kan ju inte lyssna på sina föräldrars musik. Det är ju löjligt. Men som sagt, jag satte mig i soffan och blev genast helt fast. Mannen som dyrkades av sin publik var Bruce Springsteen. En artist jag kände till, men som jag inte hade lyssnat på. Men där i soffan förändrades mitt musiköra för alltid. Visserligen hade jag vuxit uipp med rockmusik.  Det lyssnades mycket på Status Quo, Uggla, glamrock o.s.v under min uppväxt, men jag hade aldrig känt någon sådan känsla som jag kände just då. Det var denna sommarkväll i slutet av juni år 2000 då jag fastnade för denna man som skulle komma att förändra hela min värld.

Jag lyssnade inte på texten, bara på musiken och den tilltalade mig i allra högsta grad. I och med att jag inte hade något stort engelskt ordförråd så förstod jag inte vad han sjöng om. Men jag visste att det var någonting viktigt. Jag ska här erkänna att det inte var förrän långt in i tonåren som jag började lyssna på texterna. Jag köpte min första Bruce-skiva när jag gick första året på gymnasiet. Det var Born To Run och även fast jag var 15, 16 år så lade jag inte så stor vikt i texten. Det var musiken som var det viktigaste. Det skulle rocka. Jag köpte och lyssnade på Born To Run utan att bry mig om vad Bruce sa till mig. Något som jag idag kan känna lite skuld över (även fast jag nu lyssnar noga och tolkar texter, vilken artist det än rör sig om). Men även om jag inte lyssnade så noga på texterna så förstod jag ändå på ett ungefär vad han sjöng om. Men när man lär sig att lyssna på texter i låtar, och speciellt texter som berättar en viktig historia, så blir låtarna hundra gånger bättre.

Jag finner alltid tröst i Springsteen. Han har tröstat mig tusentals gånger och kommer att fortsätta göra det. I hans texter finns något som alla kan relatera till. Politik är någonting som återkommer ständigt i texterna. Och det är inte för inget han kallas för arbetarklassens hjälte och det är nog just därför jag finner tröst i hans låtar. Det är här det genialiska mästerverket "Darkness On The Edge Of Town" kommer in. En mörk och dyster skiva som berättar om en verklighet så ofantligt långt ifrån det soliga, roliga, fantastiska amerika vi ser i filmer och serier. Här målas verklighetens USA upp. Ett amerika politiker väljer att gömma undan och inte låtsas som att det finns. Ett samhälle där människor gör allting av slentrian och drömmer om ett bättre liv, men som inte kommer någonstans, som inte har några möjligheter utan traskar på i samma banor dag ut och dag in för att så småningom få en guldklockan och spark i arslet.

"Darkness" är ingen skiva, det är ett fönster ut till verkligeten. Ett fönster där vi kan se vilket samhälle vi lever i. Politiker (speciellt de som sitter i regeringen) väljer att berätta för oss hur bra vi har det. Vilket fint samhälle vi har skapat o.s.v. Men faktum är att vi lever i ett samhälle med en arbetarklass som inte gör annat än att arbeta och slita ut sig. Ett samhälle som bärs upp av den arbetande befolkningen, en befolkning som går till arbetet på morgonen, jobbar 8 timmar och sedan går hem och lägger sig, för att nästa dag återigen gå till jobbet och göra om samma procedur. Många av dessa gör inget annat än att arbeta, för att kunna försörja sina familjer och då finns inte tid för nåt annat. Människor som har drömmar, men vars drömmar inte blir mer än just drömmar. Det är just detta Springsteen berättar för oss på skivan. "Darkness" stinker diesel, bär snickarbrallor, flanellskjorta och hörselkåpor. Spottar, svär och snackar skit om överklassen. 

Springsteens låtar är mer än bara högkvalitativ rock'n'roll. Det är propaganda och sanningsenligt i varenda textrad. Han skriver om ett samhälle. Ett samhälle och en klass han kommer ifrån har sina rötter i, något som han har valt att stanna kvar vid och fortsätter att kriga för arbetarklassen och det är just detta som gör att han är så pass omtyckt. Det är många som kan relatera till hans texter och därför är han älskad världen över.

Och det är just därför Springsteen är viktig för mig. Han tröstar mig, både musikaliskt och inte minst textmässigt.

2007 såg det första spelet i serien dagens ljus, Uncharted - Drake's Fortune. Spelet använde sig av motion capture och på det sättet blev det mer verklighetstroget och helt plötsligt så spelade man bara inte huvudkaraktären i spelet, utan man var MED i spelets värld. Helt plötsligt så var man den fjärde medlemmen i gruppen och man tappade andan gång efter annan i dom fartfyllda äventyren.

Två år senare, alltså 2009, var det dags att släppa det andra spelet, Uncharted 2 - Among Thieves. Lika som föregångaren så kastas man handlöst in i äventyret och alla sinnen i kroppen är direkt 100% skärpta för uppgiften. För du spelar inte Nathan Drake. Du ÄR Nathan Drake. Man håller andan och det finns inte tid för något misstag, för då är det, som fienden säger, "He's history".

Så nu är det äntligen dags. Efter två års väntande och suktande efter äventyr av högsta kvalité kommer nu det tredje spelet, Uncharted 3 - Drake's deception. Som i ettan och tvåan finns alla huvud- och bikaraktärer med. Nathan Drake (såklart), Victor "Sully" Sullivan, Elena Fisher och Chloe Frazer. Dom ger sig denna gång ut på jakt efter Iram, "Den försvunna staden" i arabiska folksagor som ligger i Rub Al-Khali-öknen på den arabiska halvön. Staden kallas "Öknens Atlantins" och sägs ha blivit rik p.g.a handelsförbindelser.

Men vad är det som gör Uncharted så bra? Vad är det som gör att vi lever oss in i spelen så pass mycket? Personligen tror jag det har att göra med dom sympatiska och alldagliga huvudkaraktärerna i spelen. Vi älskar Drakes sarkastiska jargong och kvicka kommentarer. Vi känner välbehag av Elenas trevande och tveksamma, men ändå älskvärda karaktär. Vi tycker om och ler med den godhjärtade och alltför pratglada Sully.
Men det är inte bara karaktärerna som gör spelen till något utöver det vanliga. Det är inte en slump att dom som gillar Indiana Jones även gillar Uncharted. Nathan Drake är Indiana Jones i 2000-talet. Det är också mycket därför Uncharted-spelen har blivit så varmt emottagna. Här väljer jag att jämföra Drake's Fortune med Raiders of the lost Ark. När Raiders 1981 gick upp på biograferna var det cirka 2 timmars fartfyllt äventyr som åskådarna inte hade sett tidigare. Därmed satte Raiders ribban för hur moderna äventyr skulle vara. Så kom då 2007 och denna gång var det dags för Nathan Drake att höja ribban. Alltså, Drake's Fortune är lika banbrytande som Raiders var Först satt Indy ribban och nu sätter efterträdaren Drake ribban.

Vi kan inte få nog av all action-äventyr som Uncharted-spelen ger oss. Vi kan inte vänta med att sätta oss framför tv:n och försvinna in i denna verklighet. En verklighet som ligger så långt från vår egen, men ända så nära på något sätt. En verklighet så långt från vår trygga, inrutade vardag. Men på samma gång en verklighet så nära, som är fylld av känslor och kärlek mellan våra tre (och f.o.m Among Thieves fyra) hjältar.

Så det råder inget tvivel om att Uncharted-spelen är några av dom absolut bästa och viktigaste spelen i spelvärldens historia. Dom som förnekar det borde sätta sig ner och tänka om.