Varning! Aggressiv geting
Värme och ilska på redaktionen
FH brydde sej inte om att fråga mera utan stormade ut ur köket.
Obamas bil är ingen riktig best
Uncharted är inget vilka spel som helst
2007 slogs världen med häpnad. Spelföretaget Naughty Dog gav ut ett äventyrsspel i rena rama Indiana Jones-andan. Spelet var Uncharted - Drake's fortune och hjälten - Nathan Drake - är Indiana Jones på 2000-talet. Spelet var som en film, en film där du har huvudrollen.
Man kastas direkt in i action då man blir attackerad av pirater som man måste tampas med och är det något Uncharted har så är det action. Man får en sådan satans adrenalinkick av actionsekvenserna och även om du vet att du kan spela om samma bana hur många gånger som helst så blir kicken ändå total när du - eller Nathan - trampar i klaveret och blir överfallen av halva arméer.
Motion Capture-tekniken är relativt gammal, men ett spel med denna teknik hade jag aldrig sett tidigare och nu förtiden blir jag faktiskt lite "besviken" när jag köper ett actionspel och inser att det inte är motion capture.
I Drakes fortune är Nathan, hans vapenbroder Sully och reportern Elena Fisher på jakt efter El Dorado. Jag ska inte avslöja för mycket här men man kan väl säga så mycket som så att jag går inte in i en gammal krigsbunker för att åtgärda ett strömavbrott i alla fall. Inte efter jag spelat Uncharted - Drakes fortune. Betyget blir 4/5.
2009 kom uppföljaren till Drakes fortune; Uncharted 2 - Among thieves. Naughty Dog lyckades nu med konststycket att ha utvecklat ett ännu bättre spel än Drakes fortune. I filmen värld brukar man ju alltid säga att ettan är bäst. Detta är inte fallet i Uncharted-triologin. Visst, jag gillade miljöerna i Drakes fortune, men vad Among thieves lyckas med är att erbjuda episka storslagna miljöer. Du bergsklättrar i Tibets drömska berg, du utkämpar intensiva strider i förfallna städer och du kämpar mot övermänskliga väktare i det vackra Shambala. Alltså, miljöerna i Among thives är både snyggare och roligare att strida i.
Sedan måste jag ju nämna bossen. Krigsförbrytaren Zoran Lazarovic lyckas ta sig till Livets Träd i Shambala och dricka från vattnet och därmed blir han näst intill odödlig. Det gäller för spelaren att åter få Lazarovic dödlig för att denne inte ska kunna driva igenom sin galna världsplan. Här får man minst sagt en adrenalinkick så det bara skriker om det. Första gången jag spelade hade jag så mycket adrenalin i blodet att jag inte kunde sitta stilla. Jag var tvungen att pausa, ta på mej skorna och gå ut på en promenad. Betyget blir 5/5
2011 lät vänta på sig. Jag satt och riktigt lääängtade efter att Uncharted 3 - Drake's deception skulle släppas. Förhandsbokade spelet och bara ville att denna underbara novemberdag skulle komma fortare. Så äntligen kom den. Jag fick hem spelet. Som ett litet barn rusade jag "eller tog spårvagnen rättare sagt" till en kompis, då vi hade kommit överrens om att vi skulle spela trean tillsammans. Vi spelade igenom spelet på två dar och efter var båda mer än nöjda. Tekniken hade förbättrats, actionscenerna var något tätare och lika adrenalinstinna. För att inte tala om när man strider på en sjunkande lyxkryssare. Ojojoj. Jag fick nästan hålla i soffan för att inte falla överbord. I Drakes deception får man också veta hur Nathan och Sully träffade varandra första gången. Ett underhållande spel och en värdig uppföljare till Among thieves, men även fast IGN satte 10/10 på spelet så måste jag faktiskt sätta samma betyg som på Drakes fortune . Samtliga actionscener har vi sett förut och striderna har inte ändrat på sig. Det enda som var nytt och väldigt spännande var att strida på ett sjunkande skepp och lyckas ta sig därifrån levande. Annars var inte mycket nytt under solen. Vi hade sett det förut, vi hade utkämpat samma sorts strider i ettan och tvåan. Betyget blir alltså 4/5
Men det är inte över än. Nathan Drake har inte varit med om sitt sista äventyr. Man får en hint i Drakes deception att det kommer åtminstone ett spel till. Kate Marlow säger nämligen "In fact, I suspect I know you better than anyone, Mr.Drake. Of course, that is not your real name, is it? " Med andra ord, vi kan vara rätt säkra på att det kommer komma fler spel i serien.
Ett tänkvärt ordspråk
blinda människor flyger sämre" - Gammalt DV-ordspråk
Irriterad stämning på redaktionen - Ursäktar i efterhand chockade personer
Inget svar. Det tar två, tre sekunder och sedan ser jag en välbekant gestalt komma mot mig. Det är...en naken AH. Jag blir blind för en evighetssekund. När jag lyckats torka av all imma från glasögonen lyckas jag få ur mig:
"För helskotta blåbär, AH. Ta på dig nåning"
"Gött för själen", ler han och tar sig en mun mjöd från sitt träkrus "Ragnvald".
"ÅK HEM OCH..." ryter jag irriterat åt den ständigt sovande AH.
Innan jag ens har hunnit klart meningen ser jag en halvsovande AH fara förbi fönstret på väg hem till sig.
"Nej, det sista du sa åt mig att göra var att tappa upp ett krus Gula Kalsongen åt Ica-Yngve. Det där med AC:n var det näst sista du sa" log FH, lutar sig bakåt på stolen, lägger upp fötterna på skrivbordet och börjar dra en liten, liten runk.
"Sluta dra i skinnflöjten, din kexhjärna". Nu är jag mäkta irriterad. "Snart kommer Anti in genom dörren och du vet hur han blir när vi bråkar. Sist vi grälade fick jag byta på honom tre gånger under loppet av en timme".
"Om du nu är så jävla angelägen om att få AC:n lagad, så får du väl för fasen göra det själv!" ryter plötsligt FH till mig när jag har satt mig ner på min plats. "Du överlåter bara allt ansvar på alla andra, men vad fan gör du själv, DEVE? VAD FAN GÖR DU SJÄLV?"
WOOOOOOAAAAAAAAHHHHH!!! hörs från Antis plats och på skrivbordet ligger det en stor pöl av tårar som rinner ner på golvet. Tårarna sprutar från den stackars Antis ögon som när en tecknad karaktär gråter.
När tryggheten blir otrygg
Dagens visdomsord
Dagens visdomsord
Skatt är höjden av solidaritet
I Sverige vill man betala skatt. Vi har fått den åsikten med modersmjölken, att vi ska hjälpa våra medmänniskor, samtidigt som vi kan vara säkra att våra medmänniskor hjälper oss. Vi betalar skatt för att våra barn ska kunna gå gratis i skolan, för att våra sjuka ska få vård utan att behöva gräva i plånboken, för att vi ska få vistas på exakt de vägarna och gatorna vi vill utan att behöva betala tullavgifter (trängselavgift har inget med äganderätt till vägar att göra), för att det är vi som ska se till att det som berör folket, ägs av folket. Och vad berör folket mer än välfärd?
Nåja, så var det fram till 2006 i alla fall. Då, helt plötsligt började moderatledaren Fredrik Reinfeldt och hans moderater kalla sig för Nya Moderaterna och hävdade att det var dom som var Sveriges nya arbetareparti, för att i valet 2010 hävda att dom var Sveriges ENDA arbetareparti. Ordet "arbetareparti" är ett ord som är heligt för svenskarna, just för att Socialdemokraternas egentliga namn är "Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet" och det var just Socialdemokraterna som en gång i tiden byggde Sverige till ett av dom rikaste länderna i världen. Just därför har ord som "arbetareparti" fått symbolisera välstånd hos folket. Och vem vill inte ha välstånd?
Många hävdar att dagens Moderaterna inte alls är som moderater förr, som bara skodde sig själva och struntade fullkomligt i alla stackars underbetalda, undernärda arbetare inne i dom skitiga, bullriga fabrikerna som var dag tog livet av ett antal anställda. Nej, det är sant, men med putsade fasader och fin retorik lyckades "Nya" Moderaterna lura till sig fler och fler arbetare, för att sedan välkomna dessa genom att ge dessa nyanlända bättre ställt.
Det låter fint, det låter utomordentligt fint. Kruxet är dock att om någon ska få det bättre ställt så måste någon annan sota för det. Enkelt och logiskt. För vem vill att hög standard blir låg standard? Vem vill jobba för att andra ska få det bättre ställt, om man inte själv kan få det? Herren på täppan är egoistisk och kommer så förbli. Alliansen med Moderaterna i spetsen styr skeppet. Allianstrogna får sitta på däck och dricka sig berusade på årgångskonjak för att därefter kvarta i sviterna högst upp i skeppet. Alltmedan V, S och MP-trogna får slita hund nere i maskinrummet. Ett maskinrum som inte ens Titanicpersonalen skulle kalla för ett dugligt maskinrum. Sova är inte för arbetare. Jobba är för arbetare och dom som av utmattning somnar eller sliter ut sig, åker över relingen. Alliansen styr skeppet med säker hand. Men vad är det där längre fram? Ett isberg.
"Det går inte att svänga. Säg till maskinisterna att åtgärda felet. PÅ STÖRT!"
"Dom är helt utmattade och vägrar arbeta, kapten"
"Ge dom en femhundring mera i lön då!
Skeppet undviker isberget i sista sekund och alla kan pusta ut. Maskinisterna har, som tack, fått femhundra kronor mer i lön. Men vad ingen vet är att dom underbetalda städerskorna på skeppet har blivit av med 50% av sin inkomst, att priserna på restaurangerna och barerna samt i affärerna på skeppet har skjutit i höjden, så passagerarna får vända upp och ner på sina plånböcker för att få ekonomin att, med nöd och näppe, gå ihop.
Vad kan vi dra för slutsats av detta? Jo, att medan Alliansen bara bryr sig om den arbetande befolkningen så kämpar V, S och MP även för den övriga befolkningen. Utanförskap och studenter verkar vara luft för Alliansen och vägrar se problemen. När man blundar ser man ingenting. "Jag ser inga problem, alltså finns dom inte" hävdar regeringen.
Vad Socialdemokraterna har förstått ända sedan 1889 (då partiet bildades) är att dagens arbetslösa och studenter är morgondagens arbetare. Något som ärkefienden Moderaterna fortfarande inte har insett. För dessa är studenter och arbetslösa en grupp som går på bidrag och är därmed en börda för samhället.
För ett tag sedan var det debatt om kulturarbetare och att dessa bara är bidragstörstande snorungar som inte vill ha något riktigt jobb. Pappa Reinfeldt skrek att traditionella arbetaryrken såsom byggarbetare, rörmokare, elektriker, vägarbetare mm är det som bygger Sverige starkt och att ungdomar i större utsträckning bör leta sig till sådan yrken istället för att börja jobba inom kultursektorn. Socialismen har under hela sin existens hävdat att kultur är bra för människorna. Den får människor att bli mer kreativa och underhållna, för att efter klockan 17 på vardagar kunna koppla av och tänka på någonting annat än bara jobb, jobb och jobb. Men för Reinfeldt verkar denna sektor vara helt ointressant. Kultursektorn bygger Sverige lika mycket som byggarbetare, elektriker och rörmokare. Kanske inte med att bygga bostäder och dylikt, men den hjälper folk att bli mera kreativa och hälsosamma och på så sätt utför alla yrkesgrupper ett bättre arbete. Så om kultursektorn försvinner kommer den kulturtörstande delen av befolkningen, visserligen, fortsätta gå till jobbet, men en rad forskare, experter, konstnärer m.fl skulle tvingas söka arbeten som inte alls är lika tillfredsställande för dessa. För man ska inte ha ett jobb som väcker ens intresse. I alla fall hävdar regeringen det.
Pappa Reinfeldt och hans familj (regeringen) försöker dra in på allt som stavas SKATT och om det inte går att ta bort, så går det i alla fall att skära ner och på så sätt sänka skatten.
Under valet 2010 stod samma Reinfeldt i TV och självgott höll upp en 500-lapp och menade att så mycket hade alla som arbetade fått över i plånboken efter att skatten var betald. Det såg bra ut, men det var nog fler än jag som tänkte "Jaha, det var ju bra Fredde, men frågan kvarstår: Från vilka har du snott av för att ha råd med att finansiera dessa skattelättnader?"
Under dessa år har skattesänkningarna bara ökat och ökat och dom Nya Moderaterna är snarare Nya Gamla Moderaterna. Alliansen pratar om solidaritet och jämlikhet (som man snott från Socialdemokraterna). Det är lätt att prata om solidaritet, men svårare att visa det.
2014 är det vall igen och då måste väljarna lyssna mera på politiken än på retoriken. För Fredrik Reinfeldt är en god retoriker. Det skriver jag under på, men det är skillnad på en god retoriker och en bra politiker. Jag tar hellre en dålig retoriker och en bra politiker än tvärtom. Annars så riskerar egoismen, som föds ur borgerlig politik, att ta ett rejält grepp runt samhällen och föra oss ner till Nifelheim. Egoismen står redo i stargroparna för att förstöra solidariteten och gemenskapen och om den skjuts iväg finns ingenting som kan hindra den. Om vi låter Reinfeldt och hans mannar härja fritt så kommer skatten på sikt bara bestå av några ynka procentenheter. Personal får sparken, företag läggs ner eller flyttar utomlands, löner sänks drastiskt, alltmer privatiseras och den lilla skatten vi betalar går till välmående skatteparadis.
Om det är så man vill ha det kan man gott fortsätta rösta på "Nya" Moderaterna. Om man vill ha ett samhälle där alla får en plats och ses efter behov, ett samhälle där alla lever i solidaritet med varandra bör man rösta på det partiet som inser att realism och idealism måste gå hand i hand, nämligen Socialdemokraterna
/DV
Första segern mot Peking sedan 2010
Det blir aldrig som man har tänkt sej
Så var det igång
PS. Dagens 2:a platsplaceringar i både dam- och herrstaffeten ser jag som ett gott resultat såhär i inledningen
Nu ger VI marginalerna fingret
Lööf och Salminens guld var inte bara en medalj av den ädlaste vallören, utan det var också ett rejält långfinger. Ett lånfinger till allt som gått snett i detta mästerska, ett långfinger åt marginalerna.
Man brukar säga att även en bra idrottare ska ha tur. Detta klassiska talesätt stämmer utmärkt, samtidigt som det inte stämmer alls. För är inte Roger Federer, som förlorade guldet britten Andy Murry, en bra idrottare och en förebild för morgondagens tennisspelare? Jo, visst kommer han gå till tennishistorien och det är bara dom allra största som får plats i denna bok. Men i finalen visade Murry att han ville vara med och tampas med Federer i den absoluta toppen och han hade just marginalerna på sin sida
För oss svenskar så har marginalena blivit vår nya fiende. Sara Algotsson Ostholt var ju snubblade nära ett guld. Hindret, som hästen Wega slog i med frambenen, låg så välbehagligt kvar på ställningen innan det fick för sig att jävlas med alla oss som höll tummarna och retligt föll ner. Eller Lisa Nordéns fantastiskt nervkittlande kamp med schweiziskan Spirig på upploppet i Triathlon och vi kunde efter ett tag konstatera att Nordén hade blivit slagen med 9 nedrans tusendelar. Och Michel Torneus kamp mot konkurrenterna i längdhoppsfinalen. Det som såg så makalöst bra ut med en tredjeplacering förvanlades till en makaber fjärdeplats, 1 centimeter ifrån bronset. 1 ynka liten centimeter till och vi hade haft Torneus på prispallen.
Nu blev det inte så och dom som ligger bakom dessa illdåd är marginaler. Marginaler som grusar förhoppningar, förstör, trilskas och räcker långnäsa åt utövarna samt alla som spänt följer tävlingarna
Så Lööf och Salminens guld är, som sagt var, inte bara en medalj. Det är en även symbolisk seger. Det som Lööf och Salminen bevisade igår visar att Sverige, likt fågeln Fenix, åter reser sig när allt verkar hopplöst.
Av folket, för folket, med folket
Idrotten är ett allmänintresse, av folket, för folket och med folket och då ska, enligt min mening, ALLA som vill ta del och följa idrottens värld kunna göra det oavsett plånbokens storlek. Därför tycker jag att stora idrottsevenemang som till exempel OS, ska tillhöra den statliga televisionen. Tyvärr så börjar vi nu se att stora kommersiella krafter vill vara med och fightas på allvar om mästerskapsändningar. MTG till exempel (Modern Times Group) är väldigt intresserade av att skaffa sig rättigheterna till dom stora evenemangen, och då den statliga televisionen snart inte längre kan följa med upp till samma nivåer som dom kommersiella kanalerna kan så kommer nog idrottssändningar av dom större slagen att ligga i dom kommersiellas händer i framtiden.
Detta är tragiskt (och jag är nog inte ensam om att tycka på detta vis) eftersom idrott just är ett allmänintresse och speciellt mästerskap. Den statliga televisionen runt om i världen har den bästa motiveringen av alla att skaffa sändningsrättigheter "Vi vill ha rättigheterna till detta mästerskap just för att idrott engagerar den breda massan och det ska inte spela någon roll hur stor plånbok man har. ALLA ska ha råd att titta på sport".
I vintras sändes skidskytte i TV4 och reaktionerna var inte nådiga. Runt om i media, och speciellt på sociala forum kunde man läsa om total katastrof. TV-tittare som lämnade sändningarna på grund av alla reklamavbrott. Nu har visserligen alla som har TV TV4 och slipper således köpa till något extra (om man inte vill ha betalkanalerna så klart), men reklam mitt i ett program (och inte minst skidskytte, där ledaren helt plötsligt kan skjuta bort sej) gör att tittare ser rött och väljer därmed att stänga av för att sedan inte komma tillbaka
Missförstå mig rätt här, jag är inte ute efter monopol på ALL sport. Det inte lika många som sitter klistrade framför TV:n under Serie A-säsongen och det är heller inte lika många som slaviskt sitter och följer Premiere League, men just under OS är det annat ljud skällan. Det är under dom stora mästerskapen som morgondagens idrottsstjärnor får syn på en ny idol. En idol som, utan att veta om det själv, får massor av barn varje år att börja utföra samma idrott som en själv och således blir till idoler för nästkommande generation.
Idrott är (som ovan nämnt) av folket, för folket med folket och här passar det utmärkt med en välkänd socialdemokratisk valslogan "Alla ska med!"
Snö och is - svenskarnas favoritunderlag
Friidrott är även det någonting som Sverige är världsbäst på...enligt media. Men visst tror en liten del av oss att Michel Tornéus kan ta och knipa den där finalplatsen och vara med och fajtas om medalj. Självklart tror jag också det. Jag är en stor friidrottsfantast och tycker att just friidrotten är höjdpunkten under sommar-OS. Då Moa Hjelmer gick (eller...sprang) och vann EM finalen på 400 m hade vi en till kandidat till medalj. Eller varför inte Jessica Samuelsson på sjukamp... Jag vill inte grusa förhoppningar om svenska medaljer, men vi ska ha i våra huvuden att även fast Moa Hjelmer vann EM på 400 m så gör inte det henne till självklar segrare och även fast Tornéus har hoppat 8,52 (dock med övertramp) så innebär inte det att han kommer hoppa längst i sandlådan.
Som sagt, sommaridrotten får ta och kliva åt sidan och lämna plats för vinteridrotten. Såhär på senare dagar har jag fattat att dom idrotterna som Sverige är bäst på utspelar sej på snö och is. Om pulkaåkning hade varit en OS-gren så hade ta mej tusan Sverige stått på startgränsen i en OS-final och ja kanske rent av vunnit.
Nu dom senaste åren har skidsporten och framförallt längdskidor fått en rejäl uppsving och människor som Charlotte Kalla, Anna Haag, Marcus Hellner, Johan Olsson, Anders Södergren m.fl har fått oss svenskar att följa längdskidor som aldrig förr. Vi följde med största koncentration och jublade öronbedövande när Olsson, Hellner Rickardsson och Södergren tog hem stafettguldet. Eller 30 km skiathlon när Olsson drog ifrån klungan till en rekordstor ledning och som Hellner sedan vann och glädjefnatt uppstod. Det finns så otroligt mycket att skriva om. Kalla som tog guldmetaljen på 10 km fristill eller varför inte hennes och Haags otroliga stafettsilver... Ja man kan mala på hur länge som helst om dessa bragder.
Vancouver-OS (som jag gissar att alla ni redan har räknat ut att det handlar om) var inte bara Sveriges näst bästa OS (bästa var Turin 06 med 14 medaljer) utan det var också det OS:et som vi kommer att minnas som Olssons otroliga ryck på skathlonen. Detta lopp har satt sej på alla svenskars hornhinnor. 25 sekunders ledning, hur är det möjligt?
Curlingdamernas guld var en otrolig nervkittlande match mot värdlandet Kanada. En adrenalinstinn Daniel Ahlin satt hemma i soffan och satt klistrad, samtidigt som adrenalinet ville att jag skulle springa ett helt maraton
Sverige är alltså ett vinteridrottsland och dom sporterna vi lyckas bäst i utspelar sej på snö och is
Det är smärtsamt med sport...för oss åskådare
Att följa sitt fotbollls- eller hockeylag eller vad det nu må vara gör man inte för att man vill må bra. Man gör det inte för att man vill bli lycklig utan det smärtar att följa sitt lag. Det gör ont när motståndarlaget gör mål. Det smärtar när domarn blåser straff för motståndaren. För att inte tala om den olidliga smärta man känner när ens egna lag står som förlorare.
Men ändå så står man där på läktaren eller sitter i soffan framför teven och blir lika upprörd åt det där felpasset eller det tveksamma domslutet varje gång det är match.
Jag kan inte riktigt svara på vad det är som gör att vi självmant utsätter vår själ för sådan smärta gång efter gång efter gång. Kanske måste man bli såhär sur och förbannad när man tittar på idrott, för att sedan blomma ut i en alldeles omänskligt avgrundsvrål av lycka när laget erövrar OS-buklan, VM-titeln, Champins League eller...ja rent utav SM-guldet. För det finns inget som toppar den ofattbara euforin som efterföljs av en mästerskapstitel.
Så man kanske behöver få vara lite förbannad och sur ibland för att sedan flippa ut i ett totalt glädjefnatt.
Men det, det är min teori
//DV
Typ det bästa citatet jag hört
Igårkväll satt jag tillsammans med två goda vänner och såg OS-invigningen, som förövrigt var helt sanlöst maffigt. Jag ställde frågan "Men varför är Ebba won sydow kommentator tillsammans med Jakob Hård?" Svaret blev "Ebba kommenterar modet på lagen och Jakob Hård är där för att...han kan allt om sport"
Direkt efter fällde min vän det bästa citatet jag har hört: "Det som inte Jakob Hård kan om sport, det är inte värt att veta"
Så sant, så satans sant
Crazy Heart får mej att må bra
Jeff Bridges spelar fantastiskt i filmen, ja han tolkar rollen så bra att man nästan tror det är en dokumentär. Bridges går in i rollen till 100% och sätter den perfekt. Varje gång jag ser filmen blir jag lika glad. Självklart inte för att han är alkoholist och fullständigt spolar ner sitt liv i toaletten, utan dels för att Bridges gör en av filmhistoriens absolut bästa roller och dels att det är skön musik i filmen. Soundtracket är helt genialisk och det finns inte många låtar som berör som just den, "The weary kind" av Ryan Bingham.
Så Crazy Heart är en feelgood-film anser jag, trots alkoholism och trots krossad kärleksrelation.
Om du inte har sett den, då har du missat ett fullständigt mästerverk. SE DEN""
DV tillbaka
P.S. Sååå skönt det är att va tillbaka igen