Mühleggloppet 2010

Det var en gång för länge sen - närmare bestämt för några dagar sen - väldigt kallt och snöigt i tyska Allgäu där Mühleggloppet 2010 skulle till att avgöras. En mycket prestigefull skidtävling som är uppkallad efter Johann Mühlegg som 2002 krossade de allra flesta i vinter-OS, som då hölls i Salt Lake City i USA. På startlistan till Mühleggloppet fanns många kända profiler med såsom  Justin Gatlin, Usain Bolt, Tor Arne Hetland och det svenska superhoppet Ludmila Enquist. Lite längre bak i starlistan fanns även en liten skara mindre kända profiler med, som exempelvis Johann Björn, Johann Älg och Johann Krokek. Alla tre hade ändrat sina namn och uppkallat sig efter sin stora hjälte, Johann Mühlegg!

Innan starten skulle gå i det 90 kilometer långa loppet diskuterade de tre Johann-fansen om hur stora chanser de skulle ha att komma bland de tio främsta. Älg, som hade laddat upp med en bastant frukost i form av en Big Mac & Co på Burger King, kände sig vansinnigt stark och sa till de övriga "jag ska nog älga mig fram till segern i år, allt annat är en stor skandal".  Björn var mer tveksam till sina chanser och menade att han kanske inte skulle klara av hela loppet utan att få en sömnpaus. Detta var förövrigt något han dagen innan loppet ville reglera, men Juha Alkkobrinninen som var enväldig härskare över reglementet vägrade tillmötesgå kravet. Johann Krokek visste inte riktigt vad han skulle tro om sina chanser, han sneglade bara ner mot sin uppsvällda mage och sa "det kanske blev en öl för mycket igår i alla fall".

Några minuter senare smällde startskottet av och det flera tusen stora antalet startande for iväg som spjut. Alla utom de tre Johann-fansen. Björn hade nämligen, i precis samma ögonblick som startskottet avfyrades, själv dragit iväg en riktig brakare och de tre Johann-fansen skrattade högt samtidigt som Älg sa "haha, vilka stollar, nu blir de alla diskade för tjuvstart". Men när det hade gått 10-15 minuter och inget hände började de tre kamraterna förstå att det kanske var de själva som hade blivit blåsta. "SKANDAL", skrek de alla i kör och började sedan pulsa fram i den sönderkörda snön.

Efter ungefär halva loppet hade Johann-fansen kommit ikapp det stora fältet och arbetat sig upp någonstans i mitten. Då var det dags för det första och enda depåstoppet där blåbärssoppa, blandat med anabola steroider, delades ut. När de tre Johann-fansen avnjöt sin dricka och lät musklerna återhämta sig (och växa) dök journalisten Arne Karlsson från Rinkebyposten upp och frågade vart Battlefield II Padda var. Battlefield II Padda hade liksom de tre Johann-fansen bytt namn och låtit sig uppkallas efter sin stora idol, nämligen PC-spelet Battlefield 2. Krokek svarade surt "han sitter hemma och tar över flaggor i mellanöstern i BF2". Arne Karlsson tänkte precis ställa en sniken följdfråga, men i samma ögonblick fick han syn på en skidåkare iförd en stor hamburger-kostym, vilken han hoppade på och försökte äta upp.

När det endast återstod 10 kilometer av loppet somnade Johann Björn i stående position på skidorna. "SKANDAL", skrek Älg högt varpå Krokek sa "vänta, jag har en idé". Snabbt som en iller rushade Krokek iväg till närmaste leksaksbutik där han köpte en pulka. Några sekunder senare låg Björn i pulkan som drogs fram i rask takt av Älg och Krokek, som liknande två dopade varulvar. Med 2 kilometer kvar av loppet såg de tre Johann-fansen (nåja två i alla fall - Björn sov ju fortfarande) ledarklungan långt framför sig, och då kom de fram till ett vägskäl. På skylten som pekade till vänster stod  det "genväg till mål" och... "Den tar vi" utbrast Älg innan de ens hann läsa vad som stod på den andra skylten, som pekade åt rätt håll, sett ur tävlingens reglemente.

17 minuter senare dök det upp en trio på upploppet. Publiken trodde inte sina ögon när de fick se två utpumpade svenskar dragandes en pulka med en annan, dock fullt utvilad, kombattant efter sig som nu hade vaknat och förtärde vindruvor. De korsade mållinjen innan någon annan, och tack vare att de satt samman  i form av snören till pulkan tilldömdes de alla som segrare i loppet. Tvåa blev Tor Arne Hetland som spurtade i mål före Ludmila Enquist som  otaktiskt nog hade dragit tätklungan under hela loppet och slitit ut sig. På den följande prisutdelningen när Johann Mühlegg delade ut priserna viskade han till Johann-fansen "brott lönar sig visst"!

THE END!

/Anti

Devén och det parallella universumet

För länge, länge sedan i ett parallellt universum till den värld du och jag lever i idag levde en skara förunderliga individer i en liten, liten stad vid namn Pas Ta’ Angelos. Två av stadens invånare, professor Devén - en knubbig liten man med dålig skäggväxt - och hans ständige följeslagare adjutant Arniszc Ankini - en skallig, men atletisk man med en sexig Güntermustasch - satt sent en kväll uppe i deras gemensamma lägenhet och åt mat. Ankini läste samtidigt tidningen, som precis hade trillat ner i brevlådan, och utbrast efter en stunds mumlande ”Vet du vad? Devén, du ska bli stjärna!”. Professor Devén såg fundersam ut och lyfte blicken mot Ankinis välsvarvade kropp varpå han frågade ”vad har du nu hittat på?”. Ankini la då ner tidningen på bordet, över all mat som fick ett härligt lager pappersmassa över sig, och pekade på en liten annons, en annons som gjorde reklam för en vackrast-skägg-tävling. Innan professor Devén hann veta ordet av hade Ankini ringt in till tävlingsledaren Ernst Bernt Bengtzorn och anmält Devén till tävlingen.

Professor Devén bara suckade och insåg att han inte skulle kunna ta sig ur den knipa som Ankini hade försatt honom i. Dagen därpå gick de ut till stadens största och enda frisörsalong där de hade tänkt införskaffa lite råd av den allra främsta hår –och skäggkännaren ”skinny-Marty” - ännu en skallig man. När de klev in i salongen spelades Ketchup Girls stora hitdänga ”Go North” på högsta volym, men musiken tystnade ganska snart då Ankini fullständigt körde över bergssprängaren med några karate-slagskombinationer som förmodligen ingen kan namnen på. ”Skinny-Marty”  tog upp sin vassaste sax och kastade den i väggen, han vrålade ”NU MISSADE JAG JU REFRÄNGEN!”. Han lugnade dock ned sig snabbt och tillade senare ”jaja, vad vill ni då?”. Devén tog tillfället i akt och berättade om tävlingen som Ankini hade anmält honom till. ”Skinny-Marty” bara skrattade och sa ”ska DU delta i en skäggtävling, DU som har MINST skägg i hela vårt parallella universum till den värld som alla våra läsare lever i?!”. Devén svarade med ett kort ”ja”, varpå ”skinny-Marty” vände bort blicken och med brysk röst sa ”tyvärr, jag kan inte hjälpa till”.

Professor Devén och adjutant Ankini fick med andra ord bege sig ut från frisersalongen utan tips, och det var nu bara en dryg timme kvar till tävlingen skulle börja! De båda herrarna begav sig in på stadens lyxrestaurant, Gyllenbergs Burgare & Co, där de båda beställde en varsin cheeseburgare med bolognesefyllning, men utan sallad. De svalde sina burgare, innan jag som författare hann komma tillbaka från mitt toalettbesök, och begav sig sedan iväg till tävlingen.

Väl på plats fanns bara tre konkurrenter till professor Devén. Dels hunden Lassie, dels Gustav Svensson och sist men inte minst Bjürn Långskägg. När de fyra kombattanterna hade radat upp sig i en någorlunda rak linje anlände tävlingens tävlingsledare, som dessutom fått uppgiften att agera domare, Ernst Bernt Bengtzorn. Han inspekterade de tävlande männen och hunden mycket noga och kliade sig på ett ställe som inte anses vara så fräscht, det vill säga näsan. Snart därpå utbrast han ”sådärja, då var det klart, snorkråkan är ute, nu kan tävlingen börja”. Bengtzorn tittade åter på de tävlande och sade ett par sekunder senare ”GRATULERAR HERR LÅNGSKÄGG, NI HAR SEGRAT I TÄVLINGEN”.  Tilläggas kan att Bjürn Långskägg var den ende av deltagarna som över huvud taget hade skägg, så valet kanske inte var så svårt, vad vet jag? Jag var inte domare.

Efter nederlaget deppade professor Devén och adjutant Ankini tills den sistnämnde kom på att han sett ännu en annons i tidningen. Precis efter vackrast-skägg-tävlingen skulle nämligen en pannkaksätartävling hållas! Både Devén och Ankini ställde upp och de fick, hör och häpna, dela på segern då både Lassie och Gustav Svensson hade glufsat i sig samtliga pannkakor innan ens startskottet avlossats. De blev således diskvalificerade och denna barnsaga fick därmed sitt lyckliga slut!

RSS 2.0