En uppsparkad dörr av berlinmurtyp.

Så har då Sverige fått sin första homosexuella manlige fotbollsspelare, efternamnet klingar bekant för de flesta i detta rike, Hysén. Dock är det varken Glenn eller Tobbe utan den mer, iaf innan denna nyhet, anonyme Anton.

Det är ju kanske inget konstigt tycker en del? Nåväl, att en man 2011 går ut som homosexuell är väl inget konstigt alls det sker hela tiden. Men att det nu sker i en värld som tidigare varit en av de sista befästningarna beträffande en ren heterosexuell gemenskap är stort.

Torbjörn Nilsson (gud) ska veta att vi på denna blogg dragit vår beskärda del av bögskämt genom åren, det dras fortfarande sådana skämt mellan oss på IK. Liksom det gör i vartenda grabbgäng i hela vårt land. Det i sig är inget konstigt heller, det har alltid varit en lika given del som att man skämtar om hur full den eller den var på senaste festen eller hur röten den eller den var i senaste matchen etc när man lirat på lägre nivå.

Vad som dock är häpnadsväckande egentligen 2011 är att det blir sådan här gigantisk uppmärksamhet när en div.2 spelare (numera spelar ju Anton i Utsikten) kommer ut. Här kan vi inte bortse från det faktum att han heter Hysén i efternamn, det namnet i sig har en ENORM tyngd i fotbollssverige.

För de oinvigda kan bl.a. denna krönika anses vara udda då det som sagt inte är något större ämne för någon idag, men alla vi som någon gång satt sin fot i ett omklädningsrum vet hur jargongen är, hur skämten är stenhårt råa och hur det hela tiden byggs upp en extremt straight kultur där oliktänkande icke tillåts.
Antons uppsparkade garderobsdörr är ur den synvinkeln ingen vanlig garderobsdörr, det är självaste berlinmurin han sparkat ner.

Det kommer ju nu, självfallet mest om Anton själv blir elitspelare igen, men även för Tobbes del och i viss mån för pappa Glenns del komma massa läktarkommentarer från motståndarfans om det här.
Ramsor om att alla suger kuk i Göteborg, tar den i röven etc kommer komma kanske främst från norra stå på Råsunda men givetvis från de flesta klackar i Sverige riktade mot gbglagen, Tobbe och om Anton själv kan slippa skadorna och få ordning på sin karriär igen.

Frågan är även hur detta påverkar Antons egen karriär, killen må spela i div.2 numera men har varit lärling i Häcken (ja,bara det kommer det bli massa skämt om) samt har en del U/P-landskamper på meritlistan så kapaciteten för högre nivåer finns där tveklöst. Dock tror jag att acceptansen inte nått den nivån än att om en sportchef sitter med två likvärdiga alternativ där Anton är ett så spelar inte läggningen någon roll, det kommer oavsett vad sportchefer etc säger ligga honom i fatet.
Varenda sportchef vet vad det innebär att värva honom i nuläget, det blir "den där jävla bögklubben", och hur det kommer låta från läktarplats blir i stil med gnagarnas ramsor mot Ravelli på Råsunda under 90-talet när matcher var nära att brytas p.g.a. ramsornas innehåll.

Detta är normalt sett ingen blogg där vi tar upp sådant här, men vi drar oss inte för att göra det när det känns väsentligt. Vi kommer säkerligen fortsätta dra "bögskämt" ibland men sådant här är såpass unikt i den idrottsvärld där vi alla här på IK är extremt engagerade att vi inte kan låta bli att ta upp det.
För 100år sedan var det inte självklart att män&kvinnor hade samma rättigheter, för 50år sedan var det inte självklart att svarta&vita hade samma rättigheter, för 25-30år sedan var det inte många homosexuella som kom ut, idag kom en fotbollsspelare ut UNDER sin aktiva karriär.

Det har ju funnits exempel på elitidrottare som kommit ut (manliga, kvinnliga har det funnits flera av) men många räds av t.ex. Peter Karlssons öde, han knivhöggs ju till döds 29år gammal när han spelade i Västerås IK, detta p.g.a. hans läggning.

Alla som läser IK vet att ingen av oss är annat än hetero,att vi inte drar oss för att driva med någonting, men ibland kan även vi vara allvarliga och jag tar mig friheten att säga att hela IK-Crewet tycker det här var otroligt tufft gjort av den unge Anton, han är bara 20år dessutom. Strongt.


Om att ALDRIG ge upp innan det är över.

Idag spelar så IFK Göteborg mot Hapoel Tel Aviv i Tel Aviv, hta vann i götet med 3-1 efter ett sistamål som inte borde godkänts men nåväl, nu ska vi vältra oss i hur dåliga domare vi får i europaspelet utan konstatera att det krävs en seger med 3-0 eller två mål från 2-4 och "uppåt" för att klara avancemang direkt. Blir det 3-1 till blåvitt väntar förlängning.

Läget är bland det tuffaste vi någonsin tagit med oss till en returmatch i europa. Vi kan rabbla de gånger vi haft tuffare förutsättningar efter ett inledande hemmamöte i ett dubbelmöte för er som är intresserade:

1961/62 i Europacupen (nuvarande CL) mött vi Feyenoord och förlorade hemma med 0-3 och åkte ner till Holland och fick pisk med 8-2....

1970/71 i Europacupen mötte vi Legia Warzawa och förlorade hemma med 0-4 och åkte ner till Warzawa och fick pisk med 2-1.

Båda gånger har vi alltså åkt ur, men båda gångerna med ännu tuffare utgångsläge. Dock är det 40år sen och sedan är statistik just statistik och vad som helst kan hända.
Vad som helst kan verkligen hända, bollen är ju trots allt rund.
Vi vet att det blir fenomenalt svårt, kanske den svåraste uppgiften ett blåvitt lag någonsin haft framför sig med tanke på den första matchens resultat. Att vi kan vinna i Israel tvivlar jag inte en sekund på, minns Galatasaray borta 94 när vi väl fick pisk med 15-1 i hörnor men Erling nickar in den enda vi hade och vi vann med 1-0. Vi kan ALLTID vinna EN match oavsett vart vi spelar och oavsett vem vi möter. Det svåra är att göra den där hundrade, tusende, tiotusende matchen eller vad det nu är just när det behövs.
Ikväll är kvällen det behövs!
Förutsättningarna rabblades ovanför och jag tror verkligen vi kan göra en av de största skrällarna på bra många år i svensk fotboll genom att vända detta.
Vi måste göra tre mål-det kan vi göra (minns Basel borta där vi gjorde två och hade bud på fler)
Vi måste högst släppa in ett om vi gör tre (det kan vi göra isf får vi hoppas på straffarna)
Det gäller bara att göra det samtidigt, det gör vi kanske en gång av tusen mot ett lag som HTA borta, men ikväll ska vara just den kvällen.

Större under har ju skett, även inom idrottsvärlden:

*Usa slog ju det "omöjliga" Sovjet i os-finalen 1980
*Grekland vann fotbollsem 2004.
*Australiensaren som vann os-guld i shorttrack efter att övriga i finalen ramlat på varandra...
*Japan slog Sverige i fotboll 1936
*Vitryssland slår Sverige i ishockey i os.
 
Det är bara några exempel.
Så ikväll gäller det, vi kommer vara många tusen som sitter i Sverige och via antingen ev streamar eller textrapportering följer matchen och det är inte över innan det är över.

Mitt tips:

Hapoel Tel Aviv-IFK Göteborg 2-4 (1-2)

1-0 En våldtäktsman (4)
1-1 Tobias Hysén (27)
1-2 Ragnar Sigurdsson (Str, 43)
1-3 Gustav Svensson (67)
2-3 den andre våldtäksmannen (Str,84)
2-4 Nicklas Bärkroth (90+4)

IFK GÖTEBORG VIDARE!!!

Om att älska det enkla.

Det är så ofta man hör om det storslagna som alla ska jaga, att det är det största som är målet hela tiden.
Jag applicerar detta tankesätt på idrotten i allmänhet och fotbollen i synnerhet i denna krönika, i alla fall är det tanken men man kan aldrig veta vart orden för en.

Visst lockar ett fotbollsvm något oerhört för de flesta människor men jag kan förvisso se tjusningen med det och givetvis är det ett mål att någon gång komma iväg på ett sådant.
Dock kan jag uppskatta en div.6 match lika mycket. Eller för den delen en träningsmatch med Blåvitt såhär på försäsongen.

Varför?
Jo, på matcher med dels mindre folk och dels mindre nervös publik (som på träningsmatcher) så är stämningen en helt annan. Iår har jag sett tre träningsmatcher med blåvitt och det är alltid lika roligt, må vara att spelet inte är på toppnivå men det är rätt skoj att stå där på Valhalla eller i Telenor Arena i Oslo och se blåvitt och inte behöva vara nervös.
Man njuter av alla kommentarer runt omkring och det är skoj helt enkelt.
Vanligtvis på allsvenska matcher eller europamatcher är man så infernaliskt nervös att det som är genuint skoj försvinner, visst är det roligt att gå på fotboll även då men jag är så nervös inför de viktiga allsvenska matcherna eller europamatcherna att jag har svårt att njuta riktigt när domaren blåser till spel. För mig är det ingen lek det som sker på planen, då hade man ju inte åkt drygt 60mil för en träningsmatch (man vill ändå följa laget även vid träningsmatcher) eller åkt tur & retur till Helsingborg, Malmö eller Stockholm etc över dagen för att se blåvitt.
Fotbollen är nära på osunt viktig i tävlingssammanhang.

När blåvitt 2007 återigen vann guldet var det 11år sen sist, elva år sen, jag tror inte någon människa kan ha längtat så mycket efter någonting som man längtade efter det då. Jag minns inte än idag vad jag gjorde de två första minutrarna efter avblåsningen där. Jag minns att jag "vaknade upp" och att planen då var smockad med folk.

Men, åter till ämnet, att älska det enkla. Jag har främst de senaste åren börjat gå på de absolut flesta träningsmatcherna med, delvis givetivis för att jag för en 7-8år sen lyckades lura med mig Glenn för första gången på blåvitt med så nu triggar vi varandra att gå även på träningsmatcher i 8minus och snålblåst mot Fc Trollhättan en Fredag klockan 17.30...
Dock är träningsmatcherna underbara, det är bara hardcorefolket där,
Jag minns hur vi njöt av att ha sett Lee Baxter vakta det blåvitta målet och att vi snackade om att trycka upp tröjor med texten "Jag har sett Lee Baxter stå för blåvitt" efteråt. Jag har sett Javier de Pedro visa att en som spelat vm två tidigare inte behöver röra sig på planen utan kan slå 40meterspass på läppen ändå. Jag har José Shaffer vråla "Maaaaaaaathia" när Ranegié inte passade bollen på backavallen. Jag har skrattat gott åt trackningsramsorna åt en Trollhätteback.
Jag har kört foten genom en frusen vattenpöl på Hjällbovallens grusplan 95 inför en träningsmatch.
Jag har stått på kullen vid Valhalla Grus och sett blåvitt-gais med dåvarande tjejen.

Varje träningsmatch blir speciell helt enkelt, det sker alltid något roligt på träningsmatcherna, vi må vara få som går (ingen träningsmatch hemma har ju iår dragit över 2000pers ens) men jösses det är genuint trevligt allt som oftast.

Jag har funderat en stund på det där, vad är det som gör att man går och fryser halvt ihjäl på diverse obskyra planer i götet (vi har inte alltid lirat på valhalla, remember grimbo.....) under vintern? Det är helt enkelt genuint trevligt, man kan stå och slänga käft, garva åt några i publiken som antingen tycker det är en briljant idé att vara på kanelen klockan 13 eller några som desperat försöker få igång diverse nya ramsor.

Lika mycket som jag kan älska enkelhetens kontrast på en träningsmatch med blåvitt lika mycket kan jag älska en match i div.6.

Visst fotbollen kanske inte är den bästa, men jag minns med glädje tillbaka på projektet "groundhopping the gothenburg way" som undertecknad och Glenn försökte genomföra 2007, nu "sket" sig det projektet men förhoppningsvis kan vi någon gång återuppta det och göra det ordentligt, vem vet en dag kanske ni kära läsare sitter där med en bok om det hela i händerna?
Charmen med dessa divisioner är de trevliga matcherna där man sitter på en bänk och hör gubbarna som sett laget i 25år gnälla över att det minsann var bättre för 40år sen när de spelade etc, visst finns de även på allsvenska matcher men då är gnället mer allvarligt menat, nu blandas det gnället med att tjöta om vad Andersson i granngårn gjorde i torsdags med fru Eriksson (ja,ungefär dådå). Det finns en inneboende charm med sådana matcher helt enkelt.

Jag minns att vi under vår projekt var på Vrångö och Donsö t.ex. Underbara matcher att bevittna, bara en sådan sak som att det togs betalt efter halvtid genom att två småkids gick runt med en burk var ju charmigt i sig. Anledningen till att man inte tog betalt vid insläppett var att folk inte hann i tid till matchstart helt enkelt, att matchen startade 14 en Lördag spelade tydligen ingen roll.... Charmigt värre iaf.

Enkelheten i det hela charmar en rejält helt enkelt...

Jag kommer alltid hävda "blåvitt ûber alles" men även att fortsätta gå på bonkematcher ibland för charmen med det hela.

/Första Halvan, Älgen eller vad ni nu känner mig som....

RSS 2.0