Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 24

 

Precis när Gyllenratt skulle öppna luckan så hördes ett stort kollektivt vrål uppifrån.
- NEJ FÖR HELVETE!!!
Strax därefter hördes en stor explosion och innan någon visste ordet av så blåstes luckan upp och eld for ner. Lågorna tog Gyllenratt och kvinnorna som skrek för sitt liv. Lågorna omfamnade nu killarna och det kändes som...

 

Dan ryckte till och dyngsur satte han sig upp i sängen. En dröm? Det hela hade varit en dröm. 1 december till nu, den 24 hade gått på en natt. Han var lättad över att inte lågorna hade ätit upp honom, Palle och Petter. Men han var ändå lite nyfiken på hur det skulle ha slutat. Han ville somna om och fortsätta drömma, men det hann han inte. Nu är det julafton och firande börjar om några timmar, tänkte han glatt. Jag hinner inte drömma mer om den gyllene tomtemasken. Finns den eller finns den inte? Det får jag aldrig någonsin veta.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 23

 

De kom efter ett tag till ett stup. Men det fanns ingen bro eller någonting över.
Gyllenratt suckade uppgivet.
- Man kanske kan hoppa? föreslog Palle.
Gyllenratt vände sakta huvudet mot Palle och gav honom en "är du inte klok"-blick
- Om du kan hoppa till andra sidan så är jag mäkta imponerad, sa Gyllenratt. För det går inte.
- Här finns några plankor, sa Dan som letade efter en väg att komma över stupet till andra sidan.
Lite längre bort fanns några plankor som gick över till andra sidan. Kvinnorna tittade på varandra och skakade långsamt på sina huvuden.
- Jag tänker då inte gå på de där murkna plankorna, den ljushåriga kvinnan och den brunhåriga nickade instämmande.
- Jaha Laura och Kraft, hur hade ni tänkt att ta er över då? frågade Gyllenratt intresserat.
Dan, Palle och Petter tittade på varandra och Petter frågade:
- Laura och Kraft?
Gyllenratt och kvinnorna tittade på killarna.
- Laura Alison och Carol Kraft, sa Gyllenratt. Deras namn. Är det nåt problem?
Killarna tänkte samma sak och log.
- Har ni spelat Tomb Raider? frågade Dan
Gyllenratt och kvinnorna skakade på huvudena.
- Okej, men gör det. Då kommer ni förstå, log Dan

 

Gyllenratt var den första som kom över till andra sidan och vände sig om till de andra och ropade att det inte var någon fara. Att man bara var tvungna att hålla balansen. Lättare sagt än gjort, tänkte Dan som hade världshistoriens sämsta balans. Kvinnorna gick över stupet utan några problem. Palle och Petter med. Nu var det bara Dan kvar. Han stapplade ut på plankorna och kände i samma sekund att han höll på att tappa balansen, men han parerade och lyckades hitta den igen. När han hade kommit halvvägs över så snuddade hans ena fot vid den andra och han tappade balansen, men nu kunde han inte parera.  Han ramlade baklänges, men på något konstigt vänster så lyckades han få tag i en planka och klamrade sig fast. Hans kumpaner ropade på honom, men han var nu fullt fokuserad på att ta sig upp på plankorna igen så han hörde dem inte.
Han lyckades att hiva sig upp på plankorna och tog sig sedan över till hans kumpaner. Gyllenratt tittade bara strängt på honom. Kvinnorna kom fram och undrade hur det var, om han mådde bra. Det gjorde han tack och lov.

 

De fortsatte igenom katakomberna under tystnad. Nu var det Petters tur att klanta sig. Han hade fått någonting i skon så han lutade sig mot en vägg för att ta av sig den. Men vad han inte märkte var att en tegelstensformat anordning åkte in i väggen och innan någon ens viste ordet var så for ett skelett ner från taken. fastspänt med ett rep runt halsen. Gyllenratt skrek till av rädsla, det gjorde även kvinnorna och killarna ramlade bakåt av den obehagliga överraskningen. Gyllenratt skar ursinnigt av repet och skeletten for ner på marken. Kvinnorna klev försiktigt över det, som om de trodde att skelettet sov och inte fick väckas till liv. Killarna gick bara rätt på.

 

Nu såg de att det lyste från en lucka i taket lite längre fram. Nu var det alltså precis under huset. Gyllenratt vände sig om och viskade:
- Nu är vi i fiendeland och varje rörelse vi gör måste vara smidiga. När vi ska komma förbi vakter så vill jag inte veta några tveksamheter, för det är sådana som leder till fördärv.
Alla nickade förstående. Nu var det dags. Vad de inte visste var att "Blåsfisken" hade fördubblat sina vakter så det var som en liten miniarmé  inne i huset.

Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 22

 

De möttes vid ingången till katakomberna, som ledde upp till herrgården. Det var igenom dessa de skulle ta sig in i huset. Gyllenratt vände sig om till killarna och de två kvinnorna.
- Okej, nere i katakomberna är det säkert inga vakter och det kommer gå smärtfritt att genom dessa ta sig in i huset, där vi däremot kommer ställas inför ett par svåra moment.
Han vände sig om till dörren igen.
- Okej, sa han och pustade ut ordentligt. Nu finns ingen återvändo.

 

De gick in och genast så möttes de av en lukt som var obeskrivlig. Alla stånkade till av den otäcka doften, men de var så illa tvungna att vänja sig vid lukten och fortsätta.  Gången de gick i var smal och det var omöjligt att gå sida vid sida, så de bildade ett led. Gyllenratt var i täten och efter kom kvinnorna och killarna sist. Dan var först av killarna och sist gick Petter.  Gyllenratt frågade den brunhåriga kvinnan efter en ficklampa. Hon tog upp en från sin jackficka och fast den var rätt så liten så lyste den upp en oväntad stor area framför dem. Petter hade kvar ficklampan från grottan och tände också. Nu hade de. De behövde inte oroa sig för att någon såg ljuset. De kom till en ranglig bro över ett vattendrag. Gyllenratt och kvinnorna kom lätt över, men när det var Dans tur kom han bara halvvägs. Tre plankor gick av och fot plötsligt ner i vattendraget 10 meter längre ner och Dan var nära på att falla efter ner även han i vattnet. Men han fick i precis rätt sekund tar i ett rep som hängde ner, precis där plankorna hade brustit. Han hivade sig upp och rusade snabbt till andra sidan där Gyllenratt och kvinnorna stod. Pallet och Petter tog sig över utan några som helst problem.

 

De kom till ett större rum där 6 kistor, prydda med väldigt mycket spindelväv, var placerade i utrymmen uthuggna i väggen. Alla gick sakta igenom rummet, nästan som om det kände vördnad över de döda. Även fast de inte visste vilka som log i kistorna. Då helt plötsligt så snubblade Dan och for mot väggen. Han hann ta emot sig med händerna. Han vände sig om och log, men det skulle han inte göra. För precis på det stället han stod lutad mot fanns en anordning som någon sekund efter Dans vidrörande utlöste ett dunder högre upp. Alla stod som paralyserade och lyssnade noga. Plötsligt for en stor stenbumling ut över en kant nåra meter ovanför dem. Dan och alla andra hoppade förskräckt åt sidan och stenbumlingen for in i väggen på andra sidan och krossade en kista så att skelettet i kistan föll ut krossades under stenen, då den vallades mot väggen och for ner i vattendraget.

 

Alla stod åter helt stilla, så att inget annat skulle hända, men ingenting hände. De fortsatte sin resa. Snart så skulle de vara uppe i huset. Och då skulle de få sig hett om öronen.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 21

 

Direkt när de kom tillbaka till huset så satte det igång att planera att ta tillbaka masken. Alla samlades runt köksbordet och Gyllenratt slängde fram en stor en stor ritning över vad som såg ut  att vara en stor herrgård.
- Det här är herrgården som "Blåsfisken" bor i och där han till 100% har masken, sa Gyllenratt. Under herrgården finns en massa katakomber som går överallt. DÄR tar vi oss in.
Han pekade på det stället de skulle bryta sig in i herrgården.
Palle lutade sig fram och kisade.
- Vart?
Gyllenratt suckade och pekade igen och Palle fortsatte att kisa.
- Det är en slänt här med en dörr in till katakomberna.
- Men varför kallas han Blåsfisken? frågade Dan.
- Han är lika fet som han är lång, han ser ut som en blåsfisk, suckade Gyllenratt.

 

Samtliga av dem gick ner till garaget och gick in i ett stort rum. I detta rum fanns fullt med vapen.  Pumphagelgevär, Desert Eagles, handgranater, maskingevär, revolvrar med mera. Det såg ut som ett riktigt militärlager. Gyllenratt skulle precis ta två stycken revolvrar då Dan tog tag i hans arm och skakade samtidigt på huvudet.
- Inga vapen, ingen av oss tre har gjort lumpen så vi är inga höjdare med vapen i hand. Sedan är inte vi så stora fans av att döda.
Gyllenratt gjorde  inget motstånd, bara tittade på killarna och sa:
- Ge mig ett gott skäl till varför vi inte ska ha med oss vapen till ett hus som är övervakat av vakter som är beväpnade upp till tänderna.
- Här har du ett gott skäl, sa Dan. Vi har större chans att överleva om vi lyckas SMYGA förbi vakterna.
Gyllenratt grymtade och tittade ogillande på Dan. Sedan släppte han greppet om revolvrarna.
- Om vi dör... så får du med mig och göra, grymtade han och gick ut ur rummet.

 

De båda kvinnorna, som bar stora tjocka Canada Goos-jackor, hoppade på Ducatin och körde ut ur garaget. Gyllenratt och de tre killarna hoppade in i Porschen och körde iväg.

 

Som vanligt så satte kvinnorna iväg med rejäl fart, men Gyllenratt ville inte få någon onödig uppmärksamhet så han höll sig till fartgränserna.  De skulle ändå träffas utanför herrgården.
- Nu jävlar, grymtade Gyllenratt. Nu jävlar.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 20

(obs. Detta avsnitt blir kort och ganska så ointressant, då författaren snart ska iväg och spela biljard)

 

Gyllenratt, de båda kvinnorna och killarna blundade hårt. Det enda som hördes var en massa klick. När de öppnade ögonen igen såg de att alla männen höll på att krångla med sina vapen. Gyllenratt, kvinnorna och killarna for ut ur rummet. Öppnade lönndörren med fysisk kraft och rusade sedan till hissen och åkte upp igen. De rusade ut till bilen och motorcykeln. Kvinnorna satte sig på Ducatin och burnade iväg. Det gjorde även Porschen.

 

Dan och hans kamrater fattade ingenting. Skurkarna blir jagade av skurkarna eller hur är det? Han frågade Gyllenratt, som nu plötsligt hade blivit normal och faktiskt lite hygglig
- Vi åker tillbaka till huset i Värstinge och planerar att ta tillbaka masken. Jag hatar att medge det, men vi behöver er hjälp.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 19

 

Killarna vaknade klockan 07.00 på morgonen därpå. De var alla utsövda och redo för att möta sina fienden. De hörde att det stökades nere i köket, men ingen av de vågade eller ville gå ner, de var ju trots allt kidnappade. Dörren upp till vinden for upp med en smäll. Där stod mannen och dom båda kvinnorna, med ytterkläder.
- Vi ska ut och åka, sa mannen. Vi sticker om fem minuter. Var klädda då.
Sedan så smällde de igen dörren när de gick ner.
Killarna klädde på sig som aldrig förr och var klara inom loppet av en minut. När de kom ner i det stora rummet så  stod mannen och kvinnorna redan vid ytterdörren. De gick ner i garaget. Kvinnorna drog bort en presenning och under den gömde sig en Ducati. Båda tog på sig svarta hjälmar och satte sig till rätta på motorcykeln. Mannen tvingade in killarna i bilen.
Kvinnorna körde först ut ur garaget och sedan kom Porschen. Ducatin sladdade ut på stora vägen och började sin resa in mot staden. Tätt bakom följde Porchen.

 

Resan in till staden var allt annat än lugn. Kvinnorna for sicksackande mellan bilarna och mannen körde om bil efter bil på insidan och sicksackade han också. Dan började känna samma åksjuka igen som han hade känt när Palle hade försökt köra ifrån mannen och kvinnorna första gången. Mannen såg det.
- Spy inte i bilen, ungjävel, röt han.
Dan lyckades hålla borta hulkningarna och efter ett tag så kändes det redan mycket bättre.

 

Kvinnorna saktade ner och körde nu lagligt. Mannen gjorde samma sak. De hade kört in i staden och  ville inte ha massor med onödig uppmärksamhet.
Resan gick igenom staden fram till stadsbiblioteket, där de lugnt och stilla klev in. De gick frifullt, som om ingenting hade hänt, in i en hiss och tryckte på knappen för källarvåningen. Hissen var trång och Dan fick stå tätt intill den brunhåriga kvinnan. Så tätt att hans och kvinnans ögon bara var en decimeter ifrån varandra. Mellan fem och tio sekunder i denna position kändes som tio minuter, tyckte Dan. Kvinnan noterade att han tyckte att detta var pinsamt och retades med honom genom att trycka sina bröst lätt emot hans bröstkorg.  Han blev högröd i ansiktet och stirrade upp mot taket, som om han fann just taket intressant. När hissen var nere så skyndade sig Dan fort ut, han såg att kvinnan flinade åt honom och han gjorde en liten grimas tillbaka.

 

De gick igenom en bepansrad dörr, in till ett skyddsrum där mannen öppnade en lucka i golvet, men den ledde inte neråt. Istället så knappade han in en kod på ett tangentbord och en lönndörr öppnade sig helt plötsligt. Det var en bokhylla som öppnade sig. Klyschigt värre, tänkte Dan och log. De kom in i ett annat rum. Ett rum med fem personer runt ett bord. De vände sig om och inspekterade besökarna. En av männen, en stor tjock man i ca 60 årsåldern med blå kostym, kom fram till dem. Kollade med stenansikte på samtliga av besökarna och sträckte fram handen mot mannen.
- Har ni det vi kom överrens om? frågade han.
Mannen stack handen innanför jackan och tog fram ett paket av smörpapper och räckte det till den tjocka mannen, som tog emot paketet och rev upp det. Det var tomtemasken som låg i paketet och det tjocka mannen vände sig om till sina kamrater och visade upp masken. Männen runt bordet jublade.
- Och det vi kom överrens om? frågade plötsligt den ljushåriga kvinnan med en aning rädsla i rösten.  
Den tjocka mannen vände sig om och höjde ögonbrynen.
- Kom vi överens om att NI skulle få något av oss? frågade mannen.
Den ljushåriga kvinnan nickade och svalde hårt.
Den tjocka mannen kollade hotfullt på henne, gick fram så han stod öga mot öga med henne.
- Ja just det, log han. Ni skulle ju få någonting av oss. Det glömde jag.
Mannen och kvinnorna log lättat.
- Glöm det, sa han plötsligt med en allvarlig min. Ni är försenade. Vi sa i förrgår, inte idag. Därför blir det ingenting.
- Ge oss tillbaka masken då din jävla amöba, röt plötsligt mannen. Om inte vi får någonting så tro inte att NI ska få någonting.
Den tjocka mannen vände sig om och brusade plötsligt upp.
- Juan Gyllenratt! Du är inte i position att ställa krav. Speciellt inte i detta rum.
Han satte upp hela handen och plötsligt så siktade alla männen runt bordet, som hade ställt sig upp, på dem med automatgevär.
- Nu ska jag gå, sa den tjockan mannen. Jag har nämligen dåliga öron och jag vill inte förstöra dem ännu mer genom att vara i ett rum, där det skjuts.
Han hånlog och gick ut genom en dörr.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 18

 

Dan vaknade sittandes på en stol med händerna knutna bakom ryggstödet. Han såg att Palle och Petter satt på vardera sida om honom. Dan kände mycket väl igen sig. Det var tillbaka i huset. Både den ljushåriga och det brunhåriga kvinnan satt i varsin fåtölj framför killarna och riktade varsin pistol på dem. Ovanlig syn, tänkte Dan. Mannan kom ut från toaletten och kom fram till killarna.
- Är ni så jävla störda att ni inte fattar vad vi säger till er? sa mannen med iskall röst, medan han gick runt dem.
Killarna tittade på varandra och sedan öppnade Dan munnen.
- Vad hände? Det blev alldeles svart förut och jag kommer inte ihåg någonting.
Mannen log hånfullt.
- Ni snubblade såklart, men det vara du som slog huvudet i en sten och svimmade av. Klantigare muppar får man leta efter.
Kvinnorna var helt tysta och bara satt och spände ögonen i killarna. Dan, Palle och Petter gav kvinnorna ett varsitt leende, men de bara satt och stirrade, helt knäpptysta.

 

Mannen hade försvunnit ut från rummet och en stereo sattes plötsligt på i ett närliggande rum. Julmusik strömmade ut ur högtalarna och han kom ut i det stora rummet igen. En vakt kom plötsligt in genom dörren med en julgran som han bar in i rummet.
Killarna kollade förvånat på granen. Mannen tittade på dem och såg deras förvånade blickar.
- Vad är det? Har ni aldrig sett en julgran förr. Nu log han ett normalt leenden för första gången.
Han sa åt kvinnorn att klä sig för att göra i ordning granen. De gick in i respektive sovrum. Mannen plockade fram julgranspynt och började sätta fast ljusen i granen. Någonting är hur fel som helst med det här, tänkte Dan.

 

Kvinnorna kom ut ur sina sovrum efter en stund och hade tagit på sig röda byxor, röda, något åtsittande, tröjor och tomteluvor. De log åt killarna, som inte alls förstod vad som hände. De tittade förvånat på varandra.
- Vill ni ha hjälp? frågade Palle
- Behövs inte, sa den ljushåriga kvinnan. Vi är proffs på det här.
- Är ni inte tacksamma att vi inte gör något mer obehagligt med er? log den brunhåriga kvinnan.
Tro mig, det här är obehagligt nog, tänkte Dan.

 

Julgranen var färdigklädd och mannen och kvinnorna satte sig framför tv:n. Dan, Palle och Petter tittade undrande på varandra.
- Ta't lugnt. Oroa er inte, sa mannen med munnen full av pepparkaka. Imorgon kommer vi inte ha lika trevligt.

Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 17

 

Killarna stod med händerna knutna över sina huvuden. Mannen stod bakom Dan med pistolen gåendes från huvud till huvud
- Ja, ni ska ha en eloge för att ni lyckades rymma i alla fall, men förvänta er inte någon applåd, sa mannen sammanbitet. Nu gör vi såhär, nu så går vi lugnt och stilla tillbaka till bilen, Porschen. Vi lämnar Chryslern där den är. Vi skruvar bara bort plåtarna först så ingen kan spåra den.

 

Dan hade fått nog av allt detta. Han ville bli fri från dessa grobianers bojor och kunna leva ett normalt liv framöver. Han tittade på Palle och sedan på Petter.
Snabbt  så hukade sig Dan ner, tog spjärn med ena handen mot marken och med full kraft så sparkade han mannen i ena knävecket, så att benet vek sig. Han kunde inte parera utan ramlade ner på sidan. Petter hann sparka pistolen ur hans han och killarna började springa. Men efter några enstaka sekunders löpande så hörde de ett ofattbart, skrämmande vrål från mannen. Dan tittade sig bakåt och såg mannen ta in på killarna. Ett skott brann av, Dan föll och allt blev plötsligt helt svart.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 16

 

Killarna hade inte hunnit så långt förrän Dan såg i backspegeln en röd Porsche Carrera  komma närmare dem i rasande fart. Shit, de har kommit på oss, tänkte Dan och ökade farten. Palle och Petter som även de hade sett Porschen sa ingenting utan bara lugnt spände på sig säkerhetsbältena. Palle såg helt plötsligt en låda med nubb längre bak. Han spända av sig bältet och gick bak i bilen och öppnade luckan. Dan som hade uppfattat detta ropade:
- Det där kommer nog inte hjälpa. För små.
- Jo, jag vet, svarade Palle, men om jag kastar allt på framrutan så tappar han ju den mesta av sikten i några sekunder.
Medan Palle pratade med Dan så hade mannen i Porschen tagit fram en pistol som han nu avfyrade mot Palle. Som tur var hade Palle uppfattat pistolen och precis innan skotten så slängde han sig ner på golvet. Ett av skotten prickade framrutan precis bredvid Dan, men resten av skotten hamnade av prickade luckan, som Palle lyckats dra ner en aning som sköld. Han tog tag i lådan med nubb och kastade ut den, som prickade Porschens vindruta. Samtidigt som nubben slog emot bilen ropade Palle åt Dan
- Sväng vänster direkt nu!

 

Dan styrde bilen ut på en åker och stannade tvärt.
- Han har säkert fått bort nubben från framrutan nu och upptäckt att vi är borta, sa Dan och alla tre hoppade ur bilen och sprang in i den närliggande skogen.
De sprang rätt långt in innan de stannade. Längre än så kunde som inte komma. Det låg en tomt alldeles framför dem. De tittade på varandra och nickade. De var tvungna att larma polisen. Då ingen av dem hade nån mobiltelefon på sig, eftersom de hade blivit fråntagna dem när de kom till huset, bestämde de att de skulle fråga nåt hushåll om man fick låna dess telefon för att larma polisen.

 

De bestämde ut ett hus i förväg, då de inte ville gå omkring i området och riskera att mannen såg dem. Det lyste några adventsstakar i ett hus ca 100 meter framför dem. En ljusblå enplansvilla med blåa knutar.
Men precis innan de skulle börja gå hörde de ett klick bakom sig.
- Sakta i backarna, sa en sammanbiten röst.
Ingen av killarna vände sig om, men de kunde höra vem det var.
- Nu är jag jävligt trött på era försök att slinka undan. Men den här gången är den sista gången.
Vi är körda, tänkte Dan uppgivet. Vi är så jävla körda.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 15

 

Dan vaknade med ett ryck och satte sig upp. Han hade drömt att huset hade imploderat och sekunden innan hade tomtemasken kommit flygande och skrattat elakt mot honom.
Det var fortfarande kolsvart ute, sånär som på några gatlyktor som lyste nere vid vägen. Han kollade på sin klockan. 00:15. Det var inte länge sedan de hade gått och lagt sig, men det är bäst att sätta planen i verket innan mannen och de båda kvinnorna vaknar. Han hade smitt ihop en simpel plan i bilen. Planen var: att rymma. Det spelade ingen roll hur, bara de kom ut från detta hus och förbi vakterna.

 

Han väckte tyst Palle och Petter, som undrade vad som stod på.
- Vi ska ta oss ut härifrån, viskade Dan.
Palle tittade på Dan som om han inte var riktigt klok.
- Är du dum i hela huvudet? viskade Palle aggressivt. Missade du de beväpnade vakterna? Huset är också larmat, säkert med livsfarliga laserstrålar. Nej, jag vägrar att bli lemlästad av laserstrålar eller pepprad till döds.
Han vände sig hastigt om i protest. Dan suckade.
- Petter, hjälp mej.
- Följ med Palle. Nu är det du som är dum i hela huvudet. Vill du vara fast i deras järngrepp för alltid, eller vill ta chansen att rymma härifrån, med tomtemasken.
Dan tittade frågande upp på sin kamrat.
- Masken? Den har väl...
Petter fiskade upp masken ur sin ryggsäck.
- När katten är borta dansar råttorna på bordet, log Petter. Jag tog den diskret när de halvsov till tv:n
Dan skakade trött på huvudet.
- Palle, om du inte följer med oss nu så väcker jag de tre där nere, hotade Dan. Och jag vet inte det här, men jag har en känsla av att de inte vill bli väckta, speciellt inte av deras kidnappsoffer.

 

Palle suckade djupt och insåg att det nog var lika bra att försöka rymma. Även fast han visste att de till 99% skulle dö.
De satte på sig sina kläder och Dan hittade lägligt en kartong med bara kuddar. Han lade dessa under filtarna, som killarna hade använt som täcke. Det såg nu ut som att det låg tre personer under filtarna. De öppnade dörren, sakta, sakta så den inte skulle gnissla till och väcka fienderna. Ner för trappan, återigen sakta, sakta så ingen skulle höra. De hörde knappt själva deras egna steg. Men då hajade de till av skräck. En sovrumsdörr öppnades plötsligt bara en till två meter framför dem. Ut kom den brunhåriga kvinnan, inte en tråd på överkroppen och svarta trosor, som inte lämnade mycket åt fantasin. Ljuset inifrån hennes sovrum lyste upp ryggtavlan på henne när hon gick in i badrummet och stängde dörren bakom sig. Dan tittade på Petter som stod lutad över axeln på honom. Han log åt situationen de just hade skådat.
- Hon vill döda oss. Kommer du inte ihåg det? viskade Dan aggressivt, men ändå så lågt att det knappt hördes.
- Nu funderar jag på om jag skulle stanna kvar och låta henne döda mig, viskade Petter leende.
De hörde att dörren låstes upp och samt som bara den så hittade killarna på mindre än en sekund de mest perfekta gömställena. Dan gömde sig bakom en korg, Palle hann dra en närliggande filt över huvet och lade sig ner och Petter lade sig på den stora svarta fluffiga mattan, alldeles nedanför trappan. Hans mörka kläder smälte i rätt bra i mattan. Kvinnan kom ut igen. Nu lystes hennes framsida upp. Han viste vad Petter tänkte i samma sekund hon kom ut ur badrummet. Han skakade på huvudet åt Petters snuskiga fantasier. Som han med all säkerhet tänker nu, tänkte Dan.
Dörren till sovrummet stängdes och killarna började återigen sakta sin väg mot utgången.

 

De stannade tvärt vid ytterdörren, då Dan satte upp ena handen, för att visa att de skulle stanna. Palle gick rätt in i handen och ryggade häftigt tillbaka, då handen nuddade hans näsa och han var nära på att skalla Petter bakom honom.
Dan pekade mot en platta som satt på väggen. Ett larm. Petter hittade plötsligt en lucka i golvet. Han lyckades få upp den, med hjälp av en skruvmejsel han tog upp ur väskan. Dan och Palle skakade på huvudena samtidigt.

 

Luckan vette ner  till garaget där bilen stod.
- Nu jävlar ska vi åka bil som aldrig förr, log Dan
Petter, som såg sig själv som gruppen MacGyver, tjuvkopplade bilden så den for igång.
- Detta väckte de säkert, konstaterade Palle.
Dan brydde sig inte om vad Palle sa utan han tog på sig en rånarluva, som han hade hittat i garaget. Han sade åt Palle och Petter att hoppa in där bak så de inte syntes. Sedan öppnade de garageporten och körde ut. En vakt kom emot de och satte upp handen som stopptecken. Dan tryckte ner rutan.
- Jaha, ska du in till stan? frågade vakten.
Med nästan identisk röst, som Dan tyckte själv, svarade han:
- Ja, jag glömde en sak inne i stan så...
- Vad du låter konstigt, sa plötsligt vakten misstänksamt.
Palle och Petter tittade nervöst på varandra där de låg på golvet där bak i bilen
- Ja, sa Dan och hostade lite. Jag tror jag håller på att börja bli förkyld. Det är därför jag har den här luvan över ansiktet, så det blir varmt.
Vakten gick bort från bilen och Dan tryckte på gaspedalen och de åkte ut från tomten

 

Uppe i huset hade mannen vaknat av att bilmotorn sattes igång nere i garaget. Snabbt for han upp ur sängen, som även den ljushåriga kvinnan sov i, och sprang ut till vardagsrummet och såg bilen lämna huset. Han anropade vakterna.
- Följ efter bilen! röt han
- Men...jag trodde..., sa vakten förvirrat.
- Följ efter dem, artikulerade mannen. Eller vill du ha en kula i pallet?


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 14

 

Dan hade kastats in först i bilen och träffat dörren på andra sidan så hårt att han hade svimmat av ett tag. Nu vaknade han och såg sig om i bilen och det första han möttes av var den brunhåriga kvinnan. Hon stirrade med isblåa ögon in i hans och nästan väste fram:
- Ge oss masken nu, så låter vi er gå.
Hon hade bytt den svarta polotrojan till en vit skjorta nu. Håret var fortfarande uppsatt och hon hade på sig ett par smala glasögon med svarta bågar. Dan vände sig om och tittade på  Palle och Petter . Nu är vi totalkörda, tänkte han.
- Någon av er har masken och den personen har fem sekunder på sig att överlämna den till oss, sa kvinnan. Annars blir det kollektiv bestraffning.
Hon tryckte en pistol mot Dans panna.
- Ni behöver inte oroa er att någon ser oss döda er. Det är nämligen tonade rutor, fortsatte hon.
Dan tittade bak mot Petter och nickade till att ge ifrån sig tomtemasken. Petter räckte över den till kvinnan, som i sin tur gav den till sin ljushåriga kollega. Hon höll fortfarande pistolen tryckt mot Dans panna.
- Ni skulle ju släppa oss, sa han. Det lovade ni.
- Jag hade fingrarna i kors, sa kvinnan och log.

 

De körde till ett litet samhälle utanför stan som hette Värstinge. De körde fram till en stor villa som var bevakad av beväpnade vakter. Vakterna hade k-pistar i famnen och de hade även vapenbälte med två pistoler på vardera sida, hann Dan se innan de åkte ner i ett garage under huset.

 

Mannen och kvinnorna riktade sina pistoler mot killarna och ledde dem upp i huset.  Det var väldigt sterilt inne i huset. Några enstaka tavlor bara. Det fanns inte många rum, fast det var närmare 100 kvm. Det var bara ett stort rum. Väldigt sparsamt inrett och pedantiskt. Allting var perfekt. Nästan FÖR perfekt. Det såg ut som en bild direkt ur någon inredningskatalog.
- Vem det än är som städar här hemma så kan väl denna person komma och städa hos mej, sa Dan och tittade på sina fiender.
- Det är jag som städar här, sa den ljushåriga kvinnan. Så om ni skitar ner eller förstör någonting så struntar jag i om ni har gett oss masken, då skjuter jag er i alla fall. Förstått?
Killarna nickade utan att säga ett ord

 

Det hade hunnit bli mörkt utanför och klockan visade 22:15.
- Nu är det dags att sova, gäspade mannen och stängde av tv:n. Hans kollegor, som satt i en varsin fåtölj på vardera sidan om honom, ställde sig upp och tittade på Dan, Palle och Petter.
- Det finns tre madrasser uppe på vinden som ni kan sova på. Men behåll kläderna på, det är kallt där uppe, sa den ljushåriga kvinnan och log ondskefullt.
Den brunhåriga kvinnan stirrade bara på dem och riktade sin pistol mot dem.
- Men vad ska ni ha oss till? frågade Dan. Ni har ju masken.
De båda kvinnorna tittade trött på varandra och sedan på killarna igen.
- Om jag ska berätta sanningen så kommer ni inte ut härifrån levande igen, sa den ljushåriga kvinnan. Vi kan ju inte bara släppa er, så ni kan tillkalla polis. Nej ni, så dumma är vi inte. Upp och lägg er nu. Det kommer bli en lång dag imorgon.
- Vad händer imorgon? frågade Palle intresserat.
Både Dan och Petter tittade trött på Palle.
- Väckning klockan 05:00, sa den brunhåriga kvinnan. Och ett tips. Försök inte rymma. För de som står här utanför, de inte statyer. Bara så ni vet.

 

Killarna gick upp till vinden där tre stycken madrasser låg på golvet.
De hann knappt lägga sig ner innan  de somnade.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 13

 

Hela Restaurang Dressingen doftade nybakade lussekatter och Dan andades in så mycket han kunde. Det doftade ljuvligt. Snön hade börjat falla igen efter nattens mildgrader.
Palle kom insmygandes genom dörrarna. Båda gick fram till disken och frågade om de bara kunde få värma sig med lite kaffe.
- Men vist, herregud. Det är klart, vi bjuder på det. Såna som ni kan ju absolut inte ha det lätt såhär års, sa en servitris.
Killarna tittade förvånat på varandra. Såna som vi? tänkte Dan. Tror hon att vi är uteliggare?
Svaret fick han reda på direkt. Palle hade fastnat inne i buskagen så han kom inte ut. Han hade rivit och slitit och till sist kom han ut, med trasig jacka, trasiga byxor och rivsår i ansiktet. Dan hade börjat blöda från munnen igen. Killarna skrattade lite grann åt varandras utseenden och gick och satte sig, när servitrisen kom med kaffe.
- Jag hoppas att det ska smaka och att ni blir varma, log hon.
Hon var nära pensionsåldern och hade vinrödfärgat hår, men det syntes fortfarande att håret började gråna till.

De satt och drack kaffet och samtalade om sina upplevelser sedan de kom in i grottan föregående dag.
- Vart är Petter, vi kanske borde ringa till honom, sa Palle.
Han sa att han hade ringt till Petter strax efter Dan hade ringt till honom och sagt vart de skulle träffas.
- Han kanske inte har kunnat komma undan kvinnorna, sa Dan
Men Palle började plötsligt prata och då förstod Dan att Petter hade lyckat göra sig av med sina förföljare.

 

Efter ett tag så kom Petter till Dressingen och slog sig ner. Han fick genast en kopp kaffe av servitrisen och han tittade förvånat på Dan och Palle som skrattade lite lätt. De fick även en varsin nybakad lussekatt. Hungriga som de var så slängde de i sig bullarna. Sedan satt de tysta och bara beundrade julpyntet och den stillsamma julmusiken. Disken var kantad av glitter i mitten av lokalen stod en pyntad julgran

 

- Har du masken? frågade Dan Petter.
Petter nickade och förde ner handen i väskan, men Dan tog tag i hans hand och skakade på huvudet.
- Inte här. De kan vara i närheten. Bättre att vi tar det när vi kommer till skolan istället.
De reste sig upp och gjorde sig klara för att gå, tackade för kaffet och önskade servitrisen god jul. De gick ut ur lokalen och började gå mot universitet. En röd Chrysler Voyager körde upp jämsides med de och innan de visste ordet att så rusade mannen och den brunhåriga kvinnan ut och drog in killarna i bilen.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 12

 

De var nästan framme vid universitet då de var tvungna att stanna vid ett rödljus. En svart Chevrolet Transport, samma som hade kört efter grabbarna, körde upp jämsides och vevade ner passagerarrutan. Killarna fick till sin fasa se att det var mannen och de två kvinnorna och de såg inte glada ut.
Den brunhåriga kvinnan som satt på passagerarsidan höll upp en pistol riktat mot Palle och höll upp en lapp i den andra handen där det stod: "Ge oss masken annars är det slut med er".
Helt utan förvarning, och då det fortfarande var rött, så tryckte Palle gaspedalen i botten och bilen for i väg som ett spjut. De som hade grönt tvärnitade och tutade frustrerat. Transporten följde efter, hack i häl på den gula BMW:n.

 

Palle, som hade sett lite för mycket rally i sina dagar, fick helt plötsligt för sig att han var Marcus Grönholm och sicksackade mellan bilarna. Så även gjorde Transporten bakom dem.
Palle hade tränat på bredsladdar, för nu kom dessa i tät följd efter varandra. Genom stan for dem i höga hastigheter. Sicksackandes, bredsladdandes och allt detta gjorde Dan åksjuk. Han brukade aldrig bli åksjuk, men nu så kändes det som han satt i en bergochdalbana fast hundra gånger värre. Men han bet ihop och tvingade bort hulkningarna. Petter såg bara nöjd ut och log mot Dan och sedan manade på Palle.
- Fortare, fortare, skrattade han.
Transporten var fortfarande bakom dem och alla tre i den såg ganska förbannade ut.

 

Typiskt nog så kom de till en vägspärr. Det gick inte att köra upp på trottoaren så killarna var tvungna att överge bilen och fortsatte till fots. Mannen och kvinnorna gjorde samma sak. Nu så var det fara och färde för killarnas liv. Nu gällde det att hålla tungan rätt i munnen och försöka komma på ett sätt att lura av sig förföljarna.
De kom överrens om att de skulle dela på sig. All tre sprang åt olika håll. Dan valde att springa på ställen det var mycket folk i rörelse. Han valde att springa nerför Drottninggatan, där det nu var liv och rörelse. Klockan hade nämligen blivit 12 och varken Dan, Petter eller Palle hade sovit, sedan de gav ut på jakten efter tomtemasken.

 

Han tittade sig bakåt och såg att den frustande mannen kom närmre och närmre. Han tittade rakt fram igen och i samma sekund så krockade han med en kvinnan med tre matkassar i händerna. Kassarna for upp i luften och Dan och kvinnan for på rygg mot marken.
- Mina ägg! skrek kvinnan, som om det gällde livet.
Mannen  kom fram till Dan och ryckte upp honom och släpade in honom i en smal gränd.
- Idiot! röt han. Vart har du masken?
Dan bara hånlog mot honom. Mannen blev ännu mer frustrerad och gav Dan ett knytnävsslag över munnen. Dan spottade ut blodet i munnen och gav mannen ett nytt hånflin. Han lutade sig fram mot mannen, som om han skulle berätta vart masken fanns. men istället log han och sa:
- Skit på dig.
Återigen gav mannen Dan ett hårt knytnävsslag över munnen, så att Dan föll ner på marken. Mannen tog nu sin chans och muddrade Dan, men han fann ingen mask. Den hade nämligen Petter.
Mannen grymtade förbannat, gav Dan en spark i magen och lämnade därefter platsen.

 

Dan tog upp sin mobiltelefon och ringde till Palle, som svarade nästan direkt.
- Jag sitter i detta nu i en buske och kollar på när de två kvinnorna letar efter mig, viskade han. Vart är du?
Dan ignorerade frågan och sa:
- Möt mej inne på Restaurang Dressingen, sa Dan och lade därefter på.
Han tog lite vatten i händerna ur en fontän och sköljde munnen. Sedan så gick han till Restaurang Dressingen.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 11

 

Mannen och den brunhåriga kvinnan hade tappat deras pistoler, då Dan hade hoppat in i dem precis innan väggen till salen slog igen. Snabbt tog Palle och Petter upp pistolerna och siktade på sina fiender.
-  Försök inte med nåt smart, för nu är det vi som har knallpuffrorna, sa Palle.
Dan hade sett något som kunde vara räddningen för honom, Palle och Petter. Ett hål i bergväggen och vatten på golvet. Det måste betyda att vi är nära en utgång, tänkte Dan
- Kom jag har hittat en väg ut, sa han triumferande.
Medan de rörde sig mot hålet så fortsatte Petter och Palle att sikta på mannen och de två kvinnorna.
- Våga inte följa efter, annars..., hotade Petter.

De gick in i hålet och kunde efter ett tag såg de dagsljus, emellan lite granris som gömde hålet, utifrån vägen.
De kom ut mitt i en slänt som vätte neråt mot bilvägen. De sprang fort ner till de små sjöbodarna som låg alldeles på andra sidan vägen och gömde sig, då de visste att mannen och de två kvinnorna var dem på spåren.
- Palle, vi gör så här: Du sticker och hämtar bilen så är jag och Petter kvar här, sa Dan. Sedan när du kommer med bilen hoppar vi in och sedan kör vi in till stan. Och du, tryck på gasen.

 

Det kom mycket lägligt en buss och Palle, som inte var så jättepigg på att springa eller gå till bilen, tog bussen. Dan och Petter stannade kvar och pustade ut. Pistolerna slängde de in i vassen, för att inte riskera att någon såg att de kastade vapen i sjön. De höll hela tiden uppsikt mot vägen, ifall de skulle se mannen och de två kvinnorna.
Äntligen, tänkte Dan. Äntligen är man ute i det fria.

 

Efter ett tag kom Palle med sin bil. Snabbt som bara den sprang Dan och Petter fram till bilen, nästan slängde sig in och sedan for de in till stan.
Palle frågade vart de hade gjort av pistolerna. Dan berättade att de hade kastat vapnen i vassen.

 

Sedan for de in till stan med breda leenden över deras munnar. De for hemåt under tonerna av Steppenwolfs "Born to be wild"

 

En bil kom upp bakom dem. En svart Chevrolet Transport och där i satt mannen och de två kvinnorna. Men det märkte inte Palle, Dan och Petter. De var fullt upptagna med att ge upp glädjetjut efter att ha kommit ut ur grottan med liven i behåll.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 10

 

De sprang in i en återvändsgränd. Typiskt, tänkte Dan. Självklart så springer vi in i en återvändsgränd när vi har tre stycken hack i häl. Personer med vapen också.
- Vad ska vi göra? frågade Palle förskräckt.
Dan for med händerna över väggen i hopp om att hitta någon anordning som skulle  få dem att helskinnade komma ut ur återvändsgränden. Han hittade något repliknande och utan att se efter vad det var så drog han i det för allt han var värd. Plötsligt så for dom i en rasande fart uppåt. Alla tre trängdes på en liten platta, som inte var större än en dörrmatta. De färdades i hiskelig fart uppåt och efter ett tag så stannade färden. De var framme i ytterligare en stor sal. De kom upp i mitten av salen och klev direkt bort från plattan, som for neråt igen.

Denna sal var dubbelt så stor som de andra och Dan tyckte sig se att det hade varit en bosättning där. En stor ruin prydde mitten av salen.  En massa obehagliga och förfallna statyer av krigare stod i en ring inne i ruinen, med höjda svärd, så det såg ut som att de hade tänkt hugga ihjäl de tre besökarna.
- En boplats här?
Dan såg frågande ut och gick fram till en av statyerna och synade den. Han vände sig om till Palle och Petter, som också stod och synade statyerna.
- Jag har en känsla av att det är här den tredje fällan är. Ser ni någonting som skulle kunna likna en? frågade han.
Alla gick runt i ruinen och inspekterade den noggrant, men kunde konstatera att inga sådan tecken fanns. Som en ren reflex så satte Dan på kameran och började filma.
- Vi får ett helvete inne i redigeringen senare, log Dan, utan att titta på Palle eller Petter.
En stor trappa alldeles utanför ruinen höjde sig plötsligt upp mot taket.  Dan, som stod precis där golvet öppnade sig och där trappan höjdes upp från underjorden, hoppade förskräckt tillbaka och tittade sig bittert om. Petter hade gjort någonting så den statyn han stod vid sänkte sitt svärd.
- Vad skulle det där vara bra för? frågade Dan irriterat.
Palle sa ingenting. Han bara tittade mot toppen och gick förbi Dan upp i trappan. Nu såg Dan och Petter vad Palle hade sett. Den gyllene tomtemasken. Längst upp på toppen av trappan. Dan fortsatte att filma febrilt och adrenalinet gjorde att han knappt kunde hålla kameran någorlunda stilla. Palle var nu uppe på toppen och skådade masken med förtjusning och vände sig om med ett brett leende till Petter och Dan, som också log brett.
- Nu har vi den! Tjohooo!
Försiktigt plockade Palle åt sig masken och ryckte sedan till. Han stod nu framför en dödskalle och den såg inte så kelvänligt ut, kunde han kvickt konstatera.

 

Han skulle just vända sig om och gå ner, då han och även de andra hörde ett ljudligt klick.
Där stod de tre förföljarna och siktade nu på dem med tre pistoler.
- Jaså, ni har hittat den, sa mannen och log ett ondskefullt leende. Synd bara att ni inte kommer att få behålla masken.
Han följde Palle med pistolen då Palle gick nerför trappan, ner till sina kamrater.
- Och vad händer om vi vägrar ge er masken? frågade Dan iskallt.
- Då kommer ni aldrig mer att komma ut härifrån levande, sa den ena kvinnan och gick fram jämsides med mannen.
Hon log också ondskefullt och lite hånfullt. Hon hade brunt hår som var uppsatt i en hästsvans. Hennes spretiga lugg slutade precis över ögonen och hon hade på sig en tajt sittande svart polotröja och mörka åtsittande jeans. Hon påminde i stora drag om Lara Croft, tyckte Dan. Hon hade också en pistol i ena handen som hon riktade mot Palles huvud.
- Vi är forskare, sa plötsligt Petter. Vi jobbar vid Luleå Universitet som grottforskare. Det är därför vi är här. Och vi tar med oss denna tomtemask då en arkeolog som vi jobbar tillsammans med vill undersöka denna, som troligtvis är den enda i världen.
- Skitprat, fnyste den andra kvinnan och kom upp jämsides med sina kamrater. Jag har då aldrig hört talas om att det finns grottforskare på Luleå Universitet. Sluta prata trams och gör det enda rätta. Ge masken till oss.
Hon däremot var blond, nästan vithårig. Hon hade på sig en grönaktig munktröja och vanliga blåjeans, som dock var en aning slitna. Hon lika lång som sin kvinnliga kamrat, ungefär 1,65 och även hon höll en pistol i sin hand.
- Är det här internationella vapendagen eller? suckade Dan och såg frågande på dem.
- Håll käften! röt mannen. Ge oss masken istället så slipper ni bli skjutna.
Han hade mörkt hår och glasögon och var ganska muskulös kunde Dan se. Han hade djup och stark röst. och var klädd i en blå jeansskjorta med uppkavlade ärmar och även hans blåjeans.

 

Bakom Dans rygg gav Palle masken till Petter, som diskret bakom ryggen stoppade ner masken i sin väska.
- Okej, vill ni ha masken? frågade Dan lugnt, han hade anat vad Palle och Petter hade sysslat med bakom hans rygg.
- Ja! röt mannen.
- Ta den då, sa Dan fort och kastade brun påse innehållande en vanlig sten till mannen och de tre vände sig om för att genast springa iväg, men de hann inte så långt. För i vägen stod den brunhåriga kvinnan och siktade på dem med sin pistol.
- Inte så fort, sa hon och hånlog.
Mannen hade öppnat påsen och slängde den kraftfullt i marken. Han gick hotfullt fram mot Dan.
Då plötsligt hände någonting inne salen. Stora stenar började falla ner. Alla stod stilla och tittade upp mot taket. Ingen visste vad som hände eller vad som hade orsakat detta. Den blonda kvinnan träffades av en sten och föll till marken, tappade sin pistol och blev medvetslös. Mannen och den brungåriga tittade förskräckt på när deras kollega föll till marken. Snabbt så sprang Dan till en av statyerna och lyckades dra ett svärd ur statyns händer, för att kunna göra lite motstånd i alla fall. Med tiden så hade svärden lossats lite grann och kunde nu tas bort ganska enkelt.

 

Men det skulle han inte har gjort. För i samma sekund som han drog svärdet ur statyns hand så sänkte alla statyerna sina svärd och sedan blev det tyst ett par sekunder. Alla höll andan och tittade runt på alla statyer, men då det inte hände någonting så riktade mannen och kvinnan sina pistoler på Palle, Dan och Petter igen. Då började det komma väsande ljud. Från statyerna. De väste i några sekunder och sedan, helt utan förvarning, så började grön gas komma ut ur munnarna på samtliga statyer och långt bort såg Dan att en vägg höll på att stängas igen. Alla satt ner på sina knän och kippade efter andan. Nu så hade den blonda kvinnan vaknat upp till liv och kippade även hon efter andan.
- Vi måste ut härifrån, sa Dan hest. Innan vi förgås. Kom, följ mig.
Alla reste sig upp och började springa mot, den redan, halvstängda väggen. När de nästan var framme så vände sig Dan om för att se om alla var med. Alla utom den blonda kvinnan var med. Hon var fortfarande kvar på samma ställe.
- Ut härifrån, sa Dan med en väsande röst. Jag kommer strax.
Han sprang bort till kvinnan som, återigen, låg livlös. Han tog i och hävde upp henne på sin axel och började ta sig mot utgången. Det gick inte fort, men Dan tog i av alla krafter han var värd och lyckades slänga sig ut ur salen, innan väggen med ett öronbedövande då stängdes igen.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 9

 

De tre killarna kom fram till ytterligare en stor sal. Ungefär i samma storlek som den första. Innan de gick in så lade Palle märke till en inristning på en stor pelare, alldeles vid ingången. Dan hade stängt av kameran när de tog en liten rast efter första fällan och lyste nu med ficklampan, som han höll ett nästan kramaktigt grepp om, på pelaren.
- Vi har kommit till den andra fällan, konstaterade han och såg sig om i salen. Men jag ser ju ingenting som skulle kunna likna en fälla.
Han tittade på pelaren igen. Det verkade komma upp någonting vasst ur golvet och spetsade den stackars streckgubben. De gick in i salen. Fram till en liten upphöjning och sedan stannade de. Här måste det vara, tänkte Dan. Han tog upp en sten från marken och kastade den några meter framför sig. Det for plötsligt upp spjut ur marken, som gjorde smågrus stenen. Dan lyste ner på golvet, lite framför där de stod och kunde konstatera att den var fullt med hål i marken.
- Akta för fan för hålen. Det är därifrån spjuten kommer upp. Vi kan tyvärr inte gå på led, utan vi måste sprida ut oss. Så gjordes. Dan gav ficklampan till Petter och Palle tog fram den tredje lampan de hade med sig. Dan satte på kameralampan och de tre började gå, utan att slita ögonen från de  områden de lyste på.

 

Dan som hade uselt balanssinne var livrädd i fall att han skulle tappa tyngdpunkten för en tiondel. Då skulle allt vara över. Här gällde det att hålla tungan rätt i munnen.
Alla tre gick under tystnad, fokuserade på att inte bli spettade. Dan hörde en prutt helt plötsligt. Akustiken gjorde den säkert högre än vad den var.
- Förlåt, hördes Petter säga. Jag kunde inte göra motstånd. Jag har gått och hållit den jäveln inne i en halvtimme nu.

 

De hade klarat nu. De hade kommit över helskinnade och alla tre började skratta. De visste inte varför. De skrattade bara av lättnad.
Plötsligt hördes ett skott i mörkret. En öronbedövande oljud som kom från andra sidan salen. De riktade sina lampor dit skottet kom ifrån och fick nu till sin fasa se att de var förföljda av tre stycken. Två kvinnor och en man. Det var mannen som riktade en pistol mot dem. Jag visste att jag såg någonting i ögonvrån i förra salen, tänkte Dan.
- Härmed är er jakt på den gyllene tomtemasken över!, ropade mannen.
- Ni kommer inte att komma undan! ropade den ena kvinnan. Vi har vapen. Vad har ni? En sketen liten kamera.
- Försök att stoppa oss! ropade Petter tillbaka och alla tre vände sig om och sprang ut ur salen.
De hörde två skott bakom sig, men som tur var träffades ingen av kulorna.

 

- En fälla kvar och tre blodtörstiga dårar efter oss. Inte illa pinkat, muttrade Dan medan de sprang för sina liv. Men de ska fan inte komma först till först till tomtemasken.


Jakten på den gyllene tomtemasken.

KAPITEL 8

 

Precis när Dan kom ut ur salen så sänkte han kameran och tänkte efter. Vad var det han hade sett i ögonvrån inne i salen egentligen? Inte kan det ha varit Petter eller Palle, för de gick ju innan mig, tänkte han.  Han ropade till Palle och Petter som vände sig om samtidigt och tittade frågande på honom.
- Visst gick ni ut ur salen innan mig?
Palle och Petter tittade frågande på varandra och nickade som svar.
- För jag såg någonting i ögonvrån där inne, sa Dan och pekade med tummen över axeln. Jag trodde det var någon av er, men eftersom ni gick ut innan mig så kan det omöjligt ha varit som jag trodde.
Han stängde av kameran och lampan, så att batteriet inte skulle dö. Visserligen hade de tre stycken till, men det är onödigt att slösa på det man har, resonerade Dan. Så nu var det bara Petters ficklampa som lyste i mörkret.
- Vad såg du då? frågade Petter.
- Jag vet inte, svarade Dan. Någonting som rörde sig, i andra ändan av salen. Men som sagt var, det var i ögonvrån. Det behöver vara någonting. Jag inbillar mig säkert. Det finns nog ingenting att oroa sig för.

 

Killarna fortsatte att traska med Petter i täten, då det var han som hade ficklampan. Dan, som gick sist, envisades hela tiden med att vända sig om för att kontrollera att ingen eller inget följde efter dem.
- Återvändsgränd, suckade Petter plötsligt. Jaha, då är det bara att traska tillbaka då.
Han vände sig om och gjorde sig beredd att gå tillbaka. Palle likaså.
- Vänta lite, sa Dan och tittade på väggen bredvid sig. Få jag lampan.
Petter räckte över ficklampan till Dan som lyste på väggen, där han hade tittat. Han tittade på Palle och Petter och pekade med huvudet mot väggen.
- Nu grabbar, har vi kommit fram till den första av tre stycken fällor.
Palle och Petter tittade på väggen där Dan lyste. Tydligen var det någon person som hade ristat in i berget vad det var för en fälla.
- Fan vad jobbigt det blev för axeln nu, suckade Palle och släppte ner kameraväskan i golvet.
Det visade sig vara en lucka som alla tre stod på och nu när Palle släppte ner kameraväskan så öppnades luckan och grabbarna föll neråt. De landade i en backe som sluttade brant neråt och där det inte gick att stanna. Alla ställde sig upp på benen och lyckades hålla balansen, medan de får neråt.

 

- Hoppa när jag ropar "nu"! ropade Dan.
- Vad händer annars? frågade Palle.
- Hoppa bara till säker mark när jag säger till! informerade Dan. Du såg ju själv hur fällan såg ut!
- Men vad händer om vi inte hoppar! envisades Palle
- Då kommer du bli mat åt råttor och kackerlackor!
Petter sa ingenting. Han såg bara förskräckt och adrenalinet pumpade i allas ådror.
- NU! ropade Dan och precis innan ett stort svart stup hoppade de till den säkra marken på andra sidan.
Alla tre landade säkert och Dan hade på något mirakulöst sätt lyckats att inte krossa kamera, utan den var lika hel som när de hade plockat ut den ur förrådet på morgonen. Alla tre tittade på varandra och kostade på såg att ge ifrån sig diverse glädjetjut. Dan kravlade sig fram till stupet, satte på kameran samt lampan och filmade ner i hålet.
- Öh, grabbar. Kolla här vad som hade hänt med oss om vi inte hade hoppat.
Petter och Palle kravlade sig fram bredvid Dan och blickade ner i hålet. Massvis med spetsiga pålar cirka tre meter nedanför. Alla suckade lättat och fortsatte sedan rakt fram, med Dan i täten.

 

Den starka lampan på kameran lyste upp hela den mörka gången framför dem och de kunde konstatera att denna gång inte var lika lång som den de hade färdats genom innan de kom till den stora salen.
Dans mage började kurra och han vände sig om och gav de andra en kexchoklad vardera.
- Jag tog med mig tre stycken hemifrån, sa han. Man kan ju inte leta skatter på fastande mage.
De stannade och vilade samt mumsade i sig sina chokladkakor. Sedan efter cirka fem minuter fortsatte de deras färd igen.

 

De hörde inte de hasande ljuden som kom bortifrån fällan. De hade tankarna på den gyllene tomtemasken.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 7

 

Det var trångt inne i grottan och killarna fick gå på ett led för att komma fram. Petter, som gick först, tog fram en ficklampa ur sin ryggsäck och tände den så att de kunde se vart någonstans de satte fötterna.
- Hallå vänta lite, nästan viskade Dan, som om det var någon gammal rövare som fanns kvar i grottan. Är det inte bättre om jag går först? Så jag kan filma, utan att få med er i bild.
Dan tog täten och satte på filmkameran samt lampan. Han filmade allt han tittade på. Som den vana filmaren han var så använde han kameran som sitt tredje öga och allt han tittade på filmade han.
Nu var de framme vid en smal gång. Dan riktade kameran rakt in i gången för att se vart ljuset studsade någonstans. Men det syntes ingenting. Bara en lång mörk smal gång och ingen vägg i andra ändan som ljuset studsade emot.
- Jaja, det finns inte så mycket annat vi kan göra, sa Dan utan att titta på sina kamrater. Let's go.

 

De rörde sig sakta framåt och kände hur väggarna kom tätare och tätare in på kroppen och de fick dessutom huka sig en aning för att inte slå i huvudet. Dan fortsatte att filma, även fast det inte hände så mycket. Palle och Petter lade ner ljudutrustningen i Petters ryggsäck, som han höll i handen framförs sig. De gick och de gick och de gick, men utan att komma någonstans. Petter började tappa tålamodet.
- Det här är ju parodiskt. Den här tunneln leder säkert bara ut till vattnet. Vi är grundlurade, grabbar. Vi var inte tillräckligt kritiska, även fast det kom från Flashback att det finns en gyllene mask nere i underjorden. Jag börjar blir mer och mer tveksam för varje meter.
Dan satte plötsligt upp ena handen, som en gest att de skulle stanna. Nu såg de att ljuset studsade mot en vägg en bit längre fram.
- Då är det ju lugnt, sa Dan och ökade tempot.

 

Men det skulle han inte ha gjort, för plötsligt försvann marken under honom. Men på nåt lustigt sätt så lyckades han vända sig om och slänga kameran till Palle, som trots överrumplandet lyckades få tag i kameran.  Dan föll ner på säker grund och tittade sig förvånad omkring. Nu hade han så mycket utrymme han skulle kunna steppa om han ville det, men det hade han inte lust med. Palle och Petter tittade ner i hålet.
- Ska jag stänga av inspelningen? frågade Palle.
- Nej för helvete gör inte det, ropade Dan förskräckt. Det här är bra grejer.
Han tittade sig omkring för att hitta nåt repliknande att kunna kasta upp till Palle och Petter, för att sedan klättra upp. Men han hittade ingenting som han kunde använda som rep. Däremot hittade han en stor vägg med inskriptioner på. Han förstod att det var en port,  en port som skulle öppnas om man gjorde på ett speciellt sätt. Han tog ett steg bakåt för att studera inskriptionerna för att se om det fanns någon ledtråd där. Då plötsligt så öppnade sig porten och blottlade en stor sal på andra sidan. När Dan klev åt sidan så stängdes porten igen med en smäll.
- Kom ner hit! ropade han åt Palle och Petter, som var i full färd med "Stens, sax, påse" i brist på annat. Släng ner grejerna och kom ner. Jag tar emot kameran, men stäng inte av inspelningen.
Palle släppte ner kameran till Dan och började försöka sig på ett sätt att komma ner.
- Vad gör du? frågade Dan förvånad. Hoppa, det är inte långt hit ner. Kanske två meter bara.
Palle hoppade och Petter kom strax efter och landade på Dans fot.
- Aj!
Dan tittade strängt på Petter som bara gav upp ett flin.
- Okej, det är en platta här, visade Dan och sopade bort sanden med foten. Om alla vi tre står på den så öppnar sig porten och vi kan, i vilken takt vi vill, gå till andra sidan utan att oroa oss om att få en stor stenvägg i pallet.
Palle skulle just börja gå när han sa till Dan:
- Men, det blir ju en kvar här inne. Hur ska den komma ut?
Dan konstaterade att Palle hade rätt. Det skulle bli en kvar på plattan. Det hade han inte tänkt på. Jag får vara den som blir sist, tänkte han och nickade åt sin egen tanke.
- Det får bli jag som är kvar sist på plattan. Men jag testade faktisk, utan min vetskap om det, innan att det tar cirka en till två sekunder innan porten stängs efter man har lämnat plattan. Så jag får ta sats och slänga mig ut i ultrafart innan porten hinner slå igen.
Palle och Petter tittade på varandra och sedan på Dan. Dan kunde se på deras ansiktsuttryck vad de tänkte. Jävla idiot, hur fan ska du klara det? kunde han se att de tänkte.

 

Men men, det måste göras, tänkte Dan och förklarade detta för Palle och Petter. De ryckte på axlarna och gick ut. Först Palle och sedan Petter.  Dan kände hur svetten började rinna innanför kläderna. Han tog av sig sin vinterjacka, för att inte bli så tung och slängde den till Palle, tillsammans med kameran. Palle tog emot grejerna och Dan kunde se att de också var spända. Han kavlade upp ärmarna på sin flanellskjorta, som han brukade göra när han var nervös och tog sats. Han slängde sig väldigt nära marken och kunde således rulla ut innan porten stängdes igen med en smäll. Han ställde sig upp och tittade på schabraket som hade dundrat igen precis bakom honom.
- Vilken jävla smäll, sa han och vände sig skrattande om till Palle och Petter, som stod där stela av skräck.
Han bad Petter stoppa ner jackan i Petters väska, då han tyckte att det var för varmt med jackan. Han tog kameran och skulle precis sätta igång att filma inne i den pampiga salen då han vände sig om och log åt att Palle och Petter som fortfarande stod stela av skräck.
- Första faran över. Det var säkert den enda också. Kom nu, annars kommer vi aldrig härifrån.
Dan gick omkring inne i salen och filmade. Det var en stor sal med ett hål uppe i taket som släppte in ljus. Annars fanns där inget särskilt att filma, mer än sten. Precis innan han skulle gå ut ur salen så såg han någonting i ögonvrån. Det är säkert Palle eller Petter, tänkte han.

 

Men det var det inte. Palle och Petter hade redan gått ut ur salen. Det som Dan såg i ögonvrån skulle senare visa sig vara en mycket obehaglig överraskning.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 6

 

(Det här kapitlet blir längre. I alla fall lite längre)

Precis innan de skulle kliva in i skogen så nåddes de av en frän doft. Alla tre började sniffa som hundar och snart så fick de se vad som låg en bit bort. Et dött rådjur som såg ut att ha legat där ett par veckor. De rynkade sina näsor och sedan gick de in i skogen. Men att stöta på ett dött rådjur skulle inte vara det enda obehagliga skulle det visa sig. Dan bar på den otympliga och ganska tunga kameraväskan och Palle och Petter började efter fem minuter klaga på hur kallt det var. I tio minuter gick de och bara klagade. Palle tjatade om att man istället skulle ändra skolåret så man slutade årskurser på vintern istället för på sommaren. Petter höll med och de två ynkryggarna fortsatte att klaga på kylan i ytterligare fem minuter. Dan lyckades bita ihop och han lovade sig själv att inte luras ner i detta träsk som Palle och Petter sedan länge var förlorade i.

 

Det var fortfarande ljust när de kom fram till en grotta, så de gjorde sig klara att filma. Kameran plockades upp ur väskan. Ljudet ställdes in och mikrofonen sattes fast på Petters jacka, ca två decimeter under hans mun. Palle gav Petter manuset och satte på sig hörlurarna o satte på sin mottagare, så att han hörde någonting av vad Petter sa. Dan ställde in de sista inställningarna på kameran. Ställde in fokus och sedan var de redo att köra.
- "Nu står jag här i Kolmården framför en av många grottor i dessa skogar. En grotta som troligtvis användes av rövare på medeltiden. Man kan tänka sig att när kungen och hans män var på genomresa, från till exempel något besök, så hoppade dessa vildar fram och plundrade och kanske rent av dödade flera stycken. Så i denhär grottan kan det en gång i tiden ha bott en antal rövare".

 

De tog omtagningar efter omtagningar och nu började även Dan känna sig benägen att framföra ett litet klagomål på kylan, men han nöjde sig med att säga "Fan vad kallt det blir när man står stilla". Efter att Petter hade stått och berättat om dessa rövargrottor så var det dags att filma lite naturbilder. De kom överrens om att inte använda stativet då man säkerligen inte kunde använda det inne i grottan. Så det fick bli handhållen kamera hela tiden.
- Vilket i och för sig är ett snyggt stilgrepp, konstaterade Dan.
Handhållen kamera fick det bli och som tur var så var kameran lätt och behändig, som inte tog för mycket plats

 

Det hade börjat skymma lite och man var tvungen att använda starka lampor, för att kunna se någonting. Dan skruvade fast en lampa på kameran och tände den. Lampan gav bra ljus ifrån sig och det räckte för att se vad för någon man filmade, men för säkerhets skull så hade de även tagit med en handhållen lampa, som även den gav bra ljus ifrån sig.
Den grottan de hade spelat in pratan vid visade sig vara den rätta grotta. Alla tre tittade på varandra och nickade sakta. Nu skulle de påbörja ett äventyr ner i underjorden, på jakt efter den gyllene tomtemasken. Men många faror lurade på vägen. Det skulle de snart märka.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 5

 

(Författaren jag anlitat till detta kapitel är gravt alkoholiserad. Därför kan kapitlet sluta när som helst).

På väg ut till Krokeberg så satt alla tysta i bilen. Radion hade dött av någon underlig anledning, Petter sov och Dan filosoferade om allt och inget. De for förbi kilometervis med skog. Helt plötsligt började Palle nynna på den gamla visan "Byssan lull" och då var det kört för Dan att hålla sig vaken. Han slumrade in och drömde om Oscarsgalan igen. Men istället för att FÅ alla priser denna gång så fick de en rejäl utskällning istället. Och av Arne Hägerfors till och med, fast med Gabriel Tofts röst. Det var läskigt. Så läskigt att Dan vaknade med ett ryck. Petter snarkade gott i baksätet och Palle fortsatte att nynna på "Byssan lull".

 

Efter 30 minuter så svängde de in på parkeringen vid Krokvallen. Krokebergs fotbollsplan.
- Det ser mer ut som potatisåker än en fotbollsplan, tyckte Palle.
- Du har halvt rätt, upplyste Dan honom om. Det har faktiskt varit en potatisåker här för 5-10 år sedan. Ibland ploppar det upp en och annan potatis under match.
- Vart är grottan? gäspade Petter som fortfarande halvt var inne i drömmarnas värld.
Dan pekade mot den stora mörka skogen som reste sig över Krokvallen.  De tre började traska med kamerautrustningen mot den stora mörka skogen. Nu var de igång på allvar. En härlig känsla och samtidigt lite pirrigt i magen, tyckte Dan. Nu är vi på jakt efter en artefakt som människor kanske har letat efter i århundraden. Ja, kanske krigat om. Det får ingen veta, men vi ska hitta den i alla fall.


Tidigare inlägg
RSS 2.0