Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 18

 

Dan vaknade sittandes på en stol med händerna knutna bakom ryggstödet. Han såg att Palle och Petter satt på vardera sida om honom. Dan kände mycket väl igen sig. Det var tillbaka i huset. Både den ljushåriga och det brunhåriga kvinnan satt i varsin fåtölj framför killarna och riktade varsin pistol på dem. Ovanlig syn, tänkte Dan. Mannan kom ut från toaletten och kom fram till killarna.
- Är ni så jävla störda att ni inte fattar vad vi säger till er? sa mannen med iskall röst, medan han gick runt dem.
Killarna tittade på varandra och sedan öppnade Dan munnen.
- Vad hände? Det blev alldeles svart förut och jag kommer inte ihåg någonting.
Mannen log hånfullt.
- Ni snubblade såklart, men det vara du som slog huvudet i en sten och svimmade av. Klantigare muppar får man leta efter.
Kvinnorna var helt tysta och bara satt och spände ögonen i killarna. Dan, Palle och Petter gav kvinnorna ett varsitt leende, men de bara satt och stirrade, helt knäpptysta.

 

Mannen hade försvunnit ut från rummet och en stereo sattes plötsligt på i ett närliggande rum. Julmusik strömmade ut ur högtalarna och han kom ut i det stora rummet igen. En vakt kom plötsligt in genom dörren med en julgran som han bar in i rummet.
Killarna kollade förvånat på granen. Mannen tittade på dem och såg deras förvånade blickar.
- Vad är det? Har ni aldrig sett en julgran förr. Nu log han ett normalt leenden för första gången.
Han sa åt kvinnorn att klä sig för att göra i ordning granen. De gick in i respektive sovrum. Mannen plockade fram julgranspynt och började sätta fast ljusen i granen. Någonting är hur fel som helst med det här, tänkte Dan.

 

Kvinnorna kom ut ur sina sovrum efter en stund och hade tagit på sig röda byxor, röda, något åtsittande, tröjor och tomteluvor. De log åt killarna, som inte alls förstod vad som hände. De tittade förvånat på varandra.
- Vill ni ha hjälp? frågade Palle
- Behövs inte, sa den ljushåriga kvinnan. Vi är proffs på det här.
- Är ni inte tacksamma att vi inte gör något mer obehagligt med er? log den brunhåriga kvinnan.
Tro mig, det här är obehagligt nog, tänkte Dan.

 

Julgranen var färdigklädd och mannen och kvinnorna satte sig framför tv:n. Dan, Palle och Petter tittade undrande på varandra.
- Ta't lugnt. Oroa er inte, sa mannen med munnen full av pepparkaka. Imorgon kommer vi inte ha lika trevligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0