Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 4

 

På väg till skolan den 4 december klockan 07 på morgonen tänkte Dan på hur de skulle lägga upp arbetet. Vilka skulle ha vilka roller et cetera, skulle de filma inne i stan först eller börja direkt ute i Krokeberg? Frågorna som surrade inne i hans huvud var många. Och att komma fram till ett svar var stört omöjligt, då all Dans energi gick åt att tänka att snart skulle han få komma in i varma lokaler. Temperaturen hade under natten sjunkit till 25 minusgrader och så här tidigt på morgonen så hade inte kylan dämpats så värst mycket. Dans termometer visade 20 minus när han fick hemifrån. Han hade nu kommit halva vägen och för varje steg tänkte han att han snart skulle få komma in i en varm byggnad. Han kom just på vad Palle hade gjort två dagar innan. Glömt sitt kort. Dan fick lite lätt panik och började leta i alla jackfickor efter kortet, då han naturligtvis inte ville stå ute och vänta på Palle eller Petter. Men kortet hade han i en av jackfickorna och han drog en lättnads suck.

 

I entrén på våning 6 satt Petter och beskådade vädret utanför. Han var nöjd över att ha fått skjuts av sina föräldrar och log skadeglatt när han såg en, näst intill, stelfrusen Dan komma innanför dörren.
- Att trotsa kylan idag är bara idioti, log Petter, själv fick man sitta i en varm bil hela vägen till plugget.
Dan vägrade att svara. Han nöjde sig med att grimasera. Han undrade vart Palle var, men Petter ryckte på axlarna. De gick ett varv i korridoren och tittade in i alla rum. I rummet längst bort i korridoren, i ett hörnrum satt Palle och läste på sin favoritsajt, Flashback.
- Men vafan Palle, log Petter, är det här du gömmer dig.
- Jag var muggen först och sedan gick jag direkt hit, svarade Palle.
- Vi har suttit i entrén och väntat på dig, upplyste Dan.
- Är det så? sa Palle

 

De pratade igenom manuset som alla hade med sig och gjorde lite ändringar här och var. Detta tog kanske 10 minuter och sedan var det dags för dagens flashback: ande och youtub: ande.
Klockan 09:00 så öppnade förrådet. Förrådet var utbildningens hjärta kan man säga. Det var där kamera- och ljudutrustning lämnades ut. Och som vanligt, med undantag ibland för den sköna Freja, så stod universitetets tekniker Arwid Martinez där och log sitt överlägsna leende. Martinez hade jobbat på universitetet i många, många år och innan dess hade han varit student. Men på grund av sin skickliga teknikkunskap så fick han jobb som tekniker efter avslutade studier.
Han kollade med ett självgott leende på de tre grabbarna som kom in.
- Men är det inte de tre amatörerna som spatserat hit. Vad får det lov att vara då?
Palle berättade utan omsvep vad de ville ha, medan Petter ville slinka emellan med några dryga kommentarer, precis som Martines var mästare på.
De fick sina grejer och nu hände någonting som Martinez aldrig hade sagt förr och de tre killarna stannade upp och kollade frågande på honom.
- Lycka till och jag menar det faktiskt, sa Martinez som aldrig annars brukar uppmuntra studenterna på detta sätt.

 

Väl inne i grupprummet så kontrollerade grabbarna att allting funkade. De hade fått fem band med sig och allting verkade funka som det skulle och det var nu dags att gå till Palles bil, "Kycklingen". Anledningen till detta namn var för att bilen var så fruktansvärt gul, helt enkelt.
Temperaturen hade nu höjts till 15 minus och de tre gick huttrandes till bilen. Med stelfrusna fingrar slängde de in utrustningen i bilen och hoppade in.
- Fu-fu-fu-full värme, lyckades Petter få fram medan han skallrade tänder.
- Dä'luuungt, log Palle och körde på full värme.
Sedan körde de iväg genom en snötäckt allé, som var så vacker att såg ut på som på ett tecknat julkort. Snön glittrade i den kalla vinterförmiddagen och bilarna i staden for nästan ljudlöst fram. Till råga på allt så kom Tomas di Leva på radion, med sin nya hit "En ängel i varje snöflinga". Som tur var blev det störning på radion och Palle bytte radiokanal. Dan log och tänkte: Där fick du, jävla Jesuswannabe.

 

Nu var de på väg. På väg mot en inspelning som skulle ge dem ära och berömmelse. Men vad de inte visste var att det i grottan vilade en förbannelse. En förbannelse som innebar döden för den som inte visste hur man skulle handskas i grottan.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 3

 

Dan vaknade med ett ryck av den plötsliga smällen precis utanför fönstret. Det lät ungefär som om någon hade fläkt (östgötska för kasta hårt) en snöboll på fönsterrutan. Han gick upp ur sängen och drog upp persiennerna för att skåda vad som hade hänt. Det var inte någon som hade kastat någon snöboll, utan i snön på fönsterbläcket låg en tjock istapp. det var den som hade orsakat den plötsliga väckningen av honom. Klockan var 05:02 den 3 december. Vilken annan dag som helst hade Dan gått tillbaka till sängen och somnat om, redan innan han hade dragit täcket över sig. Men inte denna morgon. Han var klarvaken  i denna tidiga morgontimma och bestämde sig för att det var lika bra att börja skissa på manuset. Men först så var han tvungen att få i sig någonting i magen som gjorde att maskineriet kom igång och att även kreativiteten skulle vakna till liv. Han rotade fram tre knäckemackor och prydde dessa med ostskivor och värmde en kopp te. Men det var för tidigt att börja skriva, så istället matade han in en dvd som han satt och tittade på samtidigt som han åt. Det var en dokumentärfilm myrstackar. Föga intressant, men det var den filmen han valde att se.

 

Efter den 2 timmar sega filmen om skogsmyrorna och dess bestyr så var det dags att sätta sig framför datorn för att knåpa ihop manuset. Det gick sådär lagom bara, tyckte Dan.  Efter ytterligare en timme så hade han inte skrivit en halv sida ens sin gång. Han lutade sig tillbaka i sin slitna kontorsstol och beundrade sitt verk, som inte var mycket för världen. Detta var hans stora dröm, att göra en äventyrsfilm  och nu satte han och mer eller mindre och rev sig i håret av ilska. Detta är ta mig tusan otroligt, tänkte han. Jag har alltid viljat skriva en äventyrshistoria och så kommer jag inte ens på vad jag ska skriva.
På msn var det dött. Inte en enda var online. Inte ens de stackarna som inte hade något liv var inloggade.

 

Klockan hade blivit 11:00 när han med ett ryck vaknade. Han hade somnat och hunnit drömma om både Oscarsgalan och om  dokumentären om skogsyrorna han hade sett innan. På Oscarsgalan så hade hans team naturligtvis fått alla priser och i skogsmyre-drömmen så var han en myra som hade varit för sjuk för att kunna arbeta med myrstacken, men att myrornas arbetsledare Renfält och Tjörnlund hade piskat honom till att arbeta till han blev så utmattad så han...och det var då Dan vaknade ur drömmen.
Han gick ut i köket och bryggde några kopp kaffe. 6 koppar vatten och 10 dl mått kaffepulver. Nu ska här skrivas utav bara fan, peppade han sig själv. Han skrev och skrev och skrev. Kaffet, som var som tjära, hällde han i sig, fick kväljningar, men motade bort dessa och fortsatte sedan att skriva i raketfart.

 

Dörrklockan klämtade och in genom dörren for Petter, som en skållad bäver.  
- Vi har hittat grottan. Du hade rätt. Det är den grottan du berättade om.
Killarna hade nämligen kommit överrens om att Palle och Petter skulle åka ut och besöka den grottan som Dan hade berättat om.
- Hur har det gått för dig? frågade Petter.
- Jag kan inte många saker här i livet, men att skriva...det kan jag, berättade Dan självsäkert.
Petter läste igenom manuset och tittade upp med tårar i ögonen om omfamnade Dan.
- Det är som att läsa om Kenta Gustafssons karriär, hulkade han.
Dan fick också tårar i ögonen och de två fullvuxna männen...nej...förvuxna femåringarna stod och grät ut i varandras famnar.

 

Dan frågade hur Petter hade kommit till honom.
- Med Palle?
- Nej, jag har uppfunnit en speedwaycykel som går på larvfötter och hastigheten uppgår till 350. Det blåste som fan, svarade Petter stolt.

Detta manus skulle skickas ut, både till Petter och Palle, konstaterade de två. Så gjordes. Dan följde med ner till Petters post-speedwaycykel.
- Imorgon börjar inspelningen av århundradets dokumentärfilm, sa Dan.
- Det kommer bli fa-fa-fa-fantastiskt, huttrade Petter och sedan blåste han iväg på sin hoj,
till närmsta korvmoj, för att köpa sej en korv och ett paket TOY.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 2

 

De tre killarna stod med en blandning mellan förtjusning och förundran och dumglodde på datorskärmen. Dan lade armarna i kors och gick fram till fönstret och tittade ner mot gatan. Detta brukade han göra när han hade någonting att tänka på. Petter nickade sakta och Palle lutade sig tillbaka i stolen med armarna i kors. Alla tänkte på samma sak, men det var Palle som hann fråga först.
- Hur ska vi hitta denhär grottan då? Det finns säkert minst ett hundratal. Det är ju inte någon skogsdunge vi snackar om här.
Han vände blicken från skärmen till Dan, som fortfarande satt och tittade ner mot gatan.
- Vad tänker du på? undrade Palle
Dan svarande inte direkt, som om han inte hade hört frågan. Efter ett par sekunder sa han:
- Han eller hon som skrev detta inlägg, talar den här om vart någonstans, alltså utanför vilken stad, denna grotta ligger?
Palle sakade på huvudet, letandes på skärmen.
- Nnnää. Bara "någonstans djupt inne i Kolmårdsskogarna".
Dan suckade djupt. Det kan ju vara vart som helst, tänkte han.  Han fortsatte av bevittna bilarna som for fram nere på gatan. Han tittade efter ett tag sakta upp mot Petter och Palle, som tittade undrande tillbaka.
- När jag var yngre så spenderade jag och några kompisar mycket tid i skogen runt där jag bodde, Krokeberg. Där hittade vi en speciell grotta. Mycket större än de andra grottorna vi hittade. Denna var även djupare än övriga. Då de andra bara var hål i bergen, så var denna nåt mer. Vi lyste med ficklampor, men vi såg aldrig att ljuset studsade mot någon vägg. Vi gick inte in i grottan då vi var för rädda och sedan dess så har jag aldrig utforskat grottan närmare. Så rent hypotetiskt skulle det kunna vara den.
De andra nickade. De höll med. Denna grotta skulle det kunna vara, i och med att Dan och hans bardoms kompisar tyckte sig se att den fortsatte en bra bit in.

 

Klockan hade nu blivit 21:25 och tröttheten kom som en ovälkommen gäst.  Palle gäspade så stort att både Dan och Petter trodde att hans käke skulle gå ur led. De bestämde sig för att ge upp, för att fortsätta igen nästa dag. De gav varandra en liten hemläxa som gick ut på att försöka skriva någon spännande inledning i manuset. Något som skulle få tittaren att sugas med in i berättelsen och närvarokänslan skulle vara 100%. Att tittaren skulle känna sig som en i gänget som utforskade grottan, på jakt efter tomtemasken.

 

Det hade blivit minusgrader ute och snö började falla. Det var banne i mig på tiden, tänkte Dan medan han gick hemåt. På vägen tänkte han på hur hans alternativ till en spännande inledning skulle låta. Han tänkte på detta när han duschade, han tänkte när han gjorde i ordning mackor och han tänkte på det innan han la sig för natten. Men mer hann han inte tänka, då John Blund kom på besök.

 

Det var den 2 december och Dan vaknade utvilad i sin säng. Han hade somnat innan han hann lägga huvudet på kudden. Nu när han vaknade kände han sig kreativ och full av kraft. Han tog sin väska och låste dörren bakom sig. När han kom ut var det som ett helt annat land. Snön som hade börjat falla på kvällen innan hade bildat ett tjockt täckte och kylan hade bevarat den. Det knarrade under skorna och de stora gråa molnen från dagen innan syntes inte till. Det var faktiskt så att inget moln syntes till. Det var klart och därmed kallt. Dans grannar höll på att skrapa sina bilar. De vände sig om och vinkade mot Dan som leende började gå mot skolan. Han kände sig som en musikalstjärna där han gick och när alla han gick förbi vände sig om och vinkade åt honom. Han andades in den friska och kalla luften, men kylan gjorde så att det kittlade i luftrören och lockade fram en smärre hostattack

 

När han kom fram till skolan möttes han av en stelfrusen Palle.
- Jag glömde kortet hemma., huttrade han fram
Dan smålog lite lätt och släppte in den stela pinnen.
- Ska jag slänga in dej i mikron ett par minuter på avfrostning eller? skrattade Dan.
- Ja, jag skulle nästan behöva att frostas av, huttrade Palle. Det är så jävla kallt.
De gick upp till sin våning och mötte Petter som satt där och lekte med sin nya mobiltelefon. De gick in i en grupprum och hängde av sig kläderna. Dan värmde sina händer runt kaffemuggen, som han köpte innan han gick in. Palle gick in på toaletten och satte sina händer under hett rinnande vatten. Petter, som hade varit inne ett par minuter, hade tinat upp. När Palle kom tillbaka satte sig alla runt bordet. Dan tog ton.
- Japp, då har vi alltså kommit till den andra december och vi ska alltså sedermera börja utforma manus. Jag skriver det här i loggen, så vi inte glömmer bort. För vi vill ju inte reta upp Toft mer. Eller? De övriga skakade ivrigt på huvudena.
Logg var någonting man på utbildningen från lärarnas sidan såg heligt på, medan studenterna inte var lika intresserade av att föra denna lilla bok.
- Har vi kommit på någon spännande och bra inledning på århundradets dokumentärfilm? sa Dan, knäppte händerna och tittade på Palle och Petter, likt en spaningsledare vid morgonmötet hos polisen.
Petter räckte upp handen, men tog snabbt ner den igen, då han kom på att han inte gick i årskurs 2 längre.
- Jag har ett förslag att vi börjar med typ "Långt inne i skogen gömmer sig hemligheter. Hemligheter som har varit okända för människan i flera generationer bakåt. Ja, saker och ting som ALDRIG har kommit till kännedom. Hur kan vi säga att till exempel tomtar och älvor inte finns, då vi inte har sett dem? Långt ner under våra fötter vilar en hemlighet, som har varit okänd för människan...kanske för evigt, men vi ska ta med er på ett hissnande äventyr till en plats ingen visste fanns". Typ så.
Dan tittade på Palle och höjde ögonbrynen, som en fråga om Palle hade något att erbjuda gruppen.
- Det lät bra, sa han. Jag måste erkänna att jag inte har kommit på något.
- Nej, inte jag heller, hängde Dan med. Direkt när jag kom hem igår så somnade jag nästan stående. Så jag tycker vi kör på Petters inledning.
- Man kan ju peta lite och göra om texten så den passar resten av filmen, men ungefär så.

 

De tre tog lunch, men de hann knappt komma utanför byggnaden då de möttes av Norrköpings svenskaste bosnier Abner Kazinovic .
-Tjena grabbar, vart ska ni? Ska ni käka eller? Jag hänger på.
Abner berättade att han just hade  varit hos frisören.
- Blev det bra eller? frågade han gång på gång. Vad ska ni göra för projekt? 
Frågorna kom i mängder.
Resan gick till Pasteria Angelica som hade blivit grabbarnas stammisställe under alla dessa år i på universitetet. Petter tog en Pasta Mexico, Palle en Pasta Afrika och Dan tog en lasangette. Han var inte så hungrig denna dag.
- Fan grabbar, jag vill inte äta här, sa Abner och gick och satte sig till bords, men det tog bara en minut innan han var framme vid disken och beställde en Pasta Bologna.

 

Som vanligt när det var lunch med Abner så kunde allt hända. Först så råkade han skyffla ner sin tallrik med all mat på i golvet och direkt så skyllde han allt på Dan, som satt mitt emot. Han fick en ny tallrik, men ketchupen var slut denna gång skyllde han också på Dan, som inte hade tagit ketchup alls. Det var tur att alla visste hur han fungerade.
- Vad ska ni göra för film? frågade Abner med munnen full av pasta.
- Vi ska göra en dokumentärfilm där vi letar reda på en hemlig mask. Det sägs att det finns en i någon gammal rövargrotta inne i Kolmårdsskogarna. En gyllene tomtemask, berättade Dan. Det du.
Abner satt tyst en stund och tittade på alla tre innan han sa:
- Vad dålig idé. Vem tror du att du är Dan, Indiana Jones eller? Var det du som kom på den här idén?
- Nej, det var alla tre. I samtycke.
- Aaaa. Det var en dålig idé. Jag måste hämta mer mat, sa han och gick fram till disken.
Dan reste sig upp och frågade Petter och Palle om de skulle ha kaffe. De tackade ja och Palle följde med Dan bort till kaffebryggare, för att hjälpa till med att bära.

 

Resten av dagen bestämdes att jobbet skulle föras hemifrån, med kontakt via msn. Alla gick hem till sitt och började skriva manus. Allt medan Abner satt kvar i skolan ända fram till sent på natten och spelade nätpoker.


Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 1

 

- DAN!!! DAN AHL!!!
Skriket lät som ett revolverskott, avlossat i en tunnel. Det starka ljudet studsade mellan golv, väggar och tak. Att fönsterrutorna inte krossades av det plötsliga och starka skriket var ett mirakel.
- Du har någonting som egentligen skulle ligga placerat på mitt bord efter lunch. Nu är klockan 19:00 och jag har fortfarande inte fått något!!
Gabriel Toft var en ökänd lärare och handledare bland studenterna på Linköpings Universitet. Honom ville man helst undvika, speciellt under hans dåliga dagar, som var mer eller mindre varenda dag. Men tyvärr hade Dan och hans grupp fått detta åskmoln som handledare för sitt magisterprojekt. När Toft var på krigsstigen så kunde inte någonting stoppa honom, knappt en meteorit av samma storlek som Vänern.
- 24 dagar. Ni får 24 dagar på er att göra färdigt projektet. Annars...!!


Dan satt inne i städförrådet i huset vid namn Spetsen på våning 6 på campusområdet och halvsov. Efter 4 år av vredesutbrott från Toft så hade han lärt sig att koppla bort rädslan. Det surrade till i hans mobiltelefon.
- Har han gått? hördes en röst i andra ändan, samt från andra sidan väggen.
- Kusten är klar, svarade Dan. Vi kan återigen beträda korridoren utan risk.
Rösten från andra sidan väggen tillhörde Petter André, en speedway- och datorfantast. Nu så kikade han långsamt ut. Först kom hans näst intill korpsvarta hår och långsamt trädde hand ansikte fram bakom dörren. När han insåg att kusten var klar så rätade han på sina 190 cm långa kropp och stängde dörren. Dock varsamt, för att inte åkalla onödig uppmärksamhet av Toft som potentiellt skulle kunna vara kvar i närheten.
- Palle, du kan komma ut nu, viskade Dan.
Från en annan toalett smög sig Palle Martinsson långsamt ut. Han stängde lika varsamt toadörren och klädde på sig sin svarta skinnjacka och använde ena handen som kam för att lägga sitt hår till rätta. Palle var gruppens spelfantast och det var till honom man kom till om man ville ha recensioner av spel man skulle köpa. Även en hejare på bilar, främst då BMW.
De tre killarna var inte kända till sina namn i klassen, utan kallades för "De tre amatörerna". Namnet hade de aldrig förstått, då de såg sig själva som proffs inom mediebranschen.

 

- Vi har 24 dagar på oss att komma på ett filmprojekt, påminde Dan. 24 dagar att komma på en idé, skriva manus, spela in filmen och redigera. Det är näst intill omöjligt.
- Nej, det ser ju inte ljust ut, höll Petter med.
- Är det så? sa Palle
De gick in i ett grupprum för att börja spåna fram idéer. Dan behövde koffein och gick därför ner affären och köpte kaffe. Palle och Petter började spåna idéer medan Dan var nere och köpte kaffe, men när han kom tillbaka så satte hans två kollegor framför Flashback och skrattade.
- Men allvarligt grabbar? Dan såg frågande på Petter och Palle. Kom igen nu. Vi har alltså 24 dagar på oss att komma fram till en filmidé och spela in den, samt redigera den. Så vi hinner inte sitta på Flashback nu. Fast jag fattar inte hur man kan jobba på julafton och i skolan framför allt. Så, jag skriver ner en logg här: Första december - komma på en filmidé.
Palle och Petter satte sig vid bordet och tog fram anteckningsblock och pennor. Dan lade pannan i djupa veck och lutade sig bakåt i stolen. Tankarna for iväg. Iväg till Hollywood, där deras film så småningom skulle bli internationellt erkänd som en av de bästas filmerna som någonsin producerats.     Han vaknade dock upp ur dagdrömmeriet en stund senare, men alla satt kvar i samma positioner. Petter satt och plockade isär och ihop pennan, om och om igen. Palle satt och försökte räkna sina tänder, enbart med tungan. En lång sträng med dregel föll ner på bordet. Han torkade bort det och låtsades som ingenting hänt. Petter började nynna på "Hockeyfeber" med Landslaget och Dan försvann återigen in i dimman.

 

Plötsligt for Palle upp som ett skott och sprang fram till datorn, innan varken Dan eller Petter hann säga nåt.
- Nämen, vafan Palle, sa Dan trött. Inte Flashback har jag ju sagt. Vi har inte tid.
- Men det är till vårt projekt, sa Palle medan har knappade på tangentbordet.
Hade vinklade skärmen så Dan och Petter kunde se och båda två ställde sig upp på samma gång.
- Det är ju skitbra! utropade Dan.
- Nu har vi vårt projekt. Det kommer bli grym.
Palle hade nämligen sett ett inlägg när han surfat runt på Flashback dagen innan och läst i en tråd som hette "Den perfekta masken till maskerader". Nu läste alla i kör från tråden. "Jag har hört att långt inne i en speciell rövargrotta, belägen djupt inne någonstans i Kolmårdsskogarna finns det gång som leder långt ner till underjorden. På vägen finns tre stycken dödliga fällor och för den som levande tar sig förbi alla dessa fällor väntar en stor skatt. En perfekt mask. En mask värd en förmögenhet. En gyllene... tomtemask"
Dan vände sakta ansiktet mot fönstret och tittade ut över den snöbelagda staden och sa:
- Jakten på den gyllene tomtemasken.


Nyare inlägg
RSS 2.0