Jakten på den gyllene tomtemasken

KAPITEL 19

 

Killarna vaknade klockan 07.00 på morgonen därpå. De var alla utsövda och redo för att möta sina fienden. De hörde att det stökades nere i köket, men ingen av de vågade eller ville gå ner, de var ju trots allt kidnappade. Dörren upp till vinden for upp med en smäll. Där stod mannen och dom båda kvinnorna, med ytterkläder.
- Vi ska ut och åka, sa mannen. Vi sticker om fem minuter. Var klädda då.
Sedan så smällde de igen dörren när de gick ner.
Killarna klädde på sig som aldrig förr och var klara inom loppet av en minut. När de kom ner i det stora rummet så  stod mannen och kvinnorna redan vid ytterdörren. De gick ner i garaget. Kvinnorna drog bort en presenning och under den gömde sig en Ducati. Båda tog på sig svarta hjälmar och satte sig till rätta på motorcykeln. Mannen tvingade in killarna i bilen.
Kvinnorna körde först ut ur garaget och sedan kom Porschen. Ducatin sladdade ut på stora vägen och började sin resa in mot staden. Tätt bakom följde Porchen.

 

Resan in till staden var allt annat än lugn. Kvinnorna for sicksackande mellan bilarna och mannen körde om bil efter bil på insidan och sicksackade han också. Dan började känna samma åksjuka igen som han hade känt när Palle hade försökt köra ifrån mannen och kvinnorna första gången. Mannen såg det.
- Spy inte i bilen, ungjävel, röt han.
Dan lyckades hålla borta hulkningarna och efter ett tag så kändes det redan mycket bättre.

 

Kvinnorna saktade ner och körde nu lagligt. Mannen gjorde samma sak. De hade kört in i staden och  ville inte ha massor med onödig uppmärksamhet.
Resan gick igenom staden fram till stadsbiblioteket, där de lugnt och stilla klev in. De gick frifullt, som om ingenting hade hänt, in i en hiss och tryckte på knappen för källarvåningen. Hissen var trång och Dan fick stå tätt intill den brunhåriga kvinnan. Så tätt att hans och kvinnans ögon bara var en decimeter ifrån varandra. Mellan fem och tio sekunder i denna position kändes som tio minuter, tyckte Dan. Kvinnan noterade att han tyckte att detta var pinsamt och retades med honom genom att trycka sina bröst lätt emot hans bröstkorg.  Han blev högröd i ansiktet och stirrade upp mot taket, som om han fann just taket intressant. När hissen var nere så skyndade sig Dan fort ut, han såg att kvinnan flinade åt honom och han gjorde en liten grimas tillbaka.

 

De gick igenom en bepansrad dörr, in till ett skyddsrum där mannen öppnade en lucka i golvet, men den ledde inte neråt. Istället så knappade han in en kod på ett tangentbord och en lönndörr öppnade sig helt plötsligt. Det var en bokhylla som öppnade sig. Klyschigt värre, tänkte Dan och log. De kom in i ett annat rum. Ett rum med fem personer runt ett bord. De vände sig om och inspekterade besökarna. En av männen, en stor tjock man i ca 60 årsåldern med blå kostym, kom fram till dem. Kollade med stenansikte på samtliga av besökarna och sträckte fram handen mot mannen.
- Har ni det vi kom överrens om? frågade han.
Mannen stack handen innanför jackan och tog fram ett paket av smörpapper och räckte det till den tjocka mannen, som tog emot paketet och rev upp det. Det var tomtemasken som låg i paketet och det tjocka mannen vände sig om till sina kamrater och visade upp masken. Männen runt bordet jublade.
- Och det vi kom överrens om? frågade plötsligt den ljushåriga kvinnan med en aning rädsla i rösten.  
Den tjocka mannen vände sig om och höjde ögonbrynen.
- Kom vi överens om att NI skulle få något av oss? frågade mannen.
Den ljushåriga kvinnan nickade och svalde hårt.
Den tjocka mannen kollade hotfullt på henne, gick fram så han stod öga mot öga med henne.
- Ja just det, log han. Ni skulle ju få någonting av oss. Det glömde jag.
Mannen och kvinnorna log lättat.
- Glöm det, sa han plötsligt med en allvarlig min. Ni är försenade. Vi sa i förrgår, inte idag. Därför blir det ingenting.
- Ge oss tillbaka masken då din jävla amöba, röt plötsligt mannen. Om inte vi får någonting så tro inte att NI ska få någonting.
Den tjocka mannen vände sig om och brusade plötsligt upp.
- Juan Gyllenratt! Du är inte i position att ställa krav. Speciellt inte i detta rum.
Han satte upp hela handen och plötsligt så siktade alla männen runt bordet, som hade ställt sig upp, på dem med automatgevär.
- Nu ska jag gå, sa den tjockan mannen. Jag har nämligen dåliga öron och jag vill inte förstöra dem ännu mer genom att vara i ett rum, där det skjuts.
Han hånlog och gick ut genom en dörr.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0