Friidrotten får tyvärr ursäkta, nationalsporten fotboll får tyvärr kliva ett steg åt sidan, för Sverige är inget sommaridrottsland. Fotbollen är, tillsammans med hockeyn, vår nationalsport och när det vankas landslaget bänkar vi oss troget framför TV:n och följer vårt kära landslag. Sverige är en liten fotbollsnation och det vet, men när det vankas landskamp så är vi helt plötsligt en av världens största. I media går oftast tongångarna att vi ska vinna varje mästerskap så fort vi vinner en träningslandskamp mot låt oss säga San Marino. Och även fast vi vet att media överdriver till 110% så blir vi ändå lika förbannade när vi förlorar, och det mot bättre motstånd.

Friidrott är även det någonting som Sverige är världsbäst på...enligt media. Men visst tror en liten del av oss att Michel Tornéus kan ta och knipa den där finalplatsen och vara med och fajtas om medalj. Självklart tror jag också det. Jag är en stor friidrottsfantast och tycker att just friidrotten är höjdpunkten under sommar-OS. Då Moa Hjelmer gick (eller...sprang) och vann EM finalen på 400 m hade vi en till kandidat till medalj. Eller varför inte Jessica Samuelsson på sjukamp... Jag vill inte grusa förhoppningar om svenska medaljer, men vi ska ha i våra huvuden att även fast Moa Hjelmer vann EM på 400 m så gör inte det henne till självklar segrare och även fast Tornéus har hoppat 8,52 (dock med övertramp) så innebär inte det att han kommer hoppa längst i sandlådan.

Som sagt, sommaridrotten får ta och kliva åt sidan och lämna plats för vinteridrotten. Såhär på senare dagar har jag fattat att dom idrotterna som Sverige är bäst på utspelar sej på snö och is. Om pulkaåkning hade varit en OS-gren så hade ta mej tusan Sverige stått på startgränsen i en OS-final och ja kanske rent av vunnit. 

Nu dom senaste åren har skidsporten och framförallt längdskidor fått en rejäl uppsving och människor som Charlotte Kalla, Anna Haag, Marcus Hellner, Johan Olsson, Anders Södergren m.fl har fått oss svenskar att följa längdskidor som aldrig förr. Vi följde med största koncentration och jublade öronbedövande när Olsson, Hellner Rickardsson och Södergren tog hem stafettguldet. Eller 30 km skiathlon när Olsson drog ifrån klungan till en rekordstor ledning och som Hellner sedan vann och glädjefnatt uppstod. Det finns så otroligt mycket att skriva om. Kalla som tog guldmetaljen på 10 km fristill eller varför inte hennes och Haags otroliga stafettsilver... Ja man kan mala på hur länge som helst om dessa bragder.

Vancouver-OS (som jag gissar att alla ni redan har räknat ut att det handlar om) var inte bara Sveriges näst bästa OS (bästa var Turin 06 med 14 medaljer) utan det var också det OS:et som vi kommer att minnas som Olssons otroliga ryck på skathlonen. Detta lopp har satt sej på alla svenskars hornhinnor. 25 sekunders ledning, hur är det möjligt?

Curlingdamernas guld var en otrolig nervkittlande match mot värdlandet Kanada. En adrenalinstinn Daniel Ahlin satt hemma i soffan och satt klistrad, samtidigt som adrenalinet ville att jag skulle springa ett helt maraton

Sverige är alltså ett vinteridrottsland och dom sporterna vi lyckas bäst i utspelar sej på snö och is