Uncharted - Drake's Fortune
Det har ryktas en hel del den senaste tiden om vem som ska spela Nathan Drake i filmatiseringen av Uncharted - Drake's Fortune. Nu senast ryktades det att Gerard Butler (Rock'n'rolla) ska spela protagonisten. Det kan mycket väl vara ett bra val. Dock så vet jag inte hur Butlers amerikanska accent är, för om jag på biopremiären märker att Drake låter som en brittisk gangster så går jag ut ur salongen direkt.
Sedan är en bra regissör A och O i en sådan här produktion. Neil Burger (Limitless, The Illusionist) har hoppat in i projektet då David O Russell hoppat av. Limitless är en bra rulle, men jag vet inte hur bra Burger kan sin äventyrsgenre. Låt mej här få göra en lista över vilka skådespelare jag hade valt att ta med i detta storslagna episka actionäventyr:
NATHAN DRAKE BRADLEY COOPER (Baksmällan 1 & 2, Limitless)
ELENA FISHER DIANE KRUGER (National Treasure 1 & 2, Inglorious Bastards)
SULLY JEFF BRIDGES (True Grit, Crazy Heart)
GABRIEL ROMAN TOM WILKINSON (Rock'n'rolla, John Adams)
ATOQ NAVARRO JOHNNY DEPP (Pirates of the Caribbean, Public Enemies)
REGISSÖR STEVEN SPIELBERG
Steven Spielberg sätter jag som regissör, då han kan sin äventyrsgenre och kan då inte misslyckas med filmen. Med ett sådant episkt, aktionspäckat äventyr som Uncharted är så gäller det att inte slarva bort chanserna till biosuccé genom att välja en regissör som inte sitter på den erfarenhet som krävs när det gäller äventyrsgenren.
"Norge, vi andra vill också vara med och leka!"
Och att det är fler än Björgen och Nothug som fortsätter att sätta skräck i övriga skidvärlden är det inget tal om. Ta bara stafetten i Sjusjöen förra veckan då prispallen dominerades av rött i damernas lopp. Norge I kom på första plats och Norge II avancerade in som tvåa. Sverige kom precis utanför pallen, slagna av Finland och att döma av att Norges andralag slog alla andra starka nationers förstalag säger ju allting om hur överägsna Norge är när de kommer ut i spåren.
Som sagt, det är så många fler löpare än Björgen och Northug som norrmännen kan vara stolta över. Therese Johaug har visat hela världen varför hon kallas för "Duracell". Tora Berger har visat att hon inte bara är bra på skidskytte. Vibeke Skofterud slutade på en tredjeplats i dagens klassiska jaktstart. Ja, det finns ögongodis för oss skidnördar i det norska skidlandslaget.
Norska herrlaget har dock inte lika många starka åkare som damerna. Men då Marit Björgen är överlägset bäst bland damerna så är Petter Northug överläset bäst bland herrarna. I dagens 15 km klassiska jaktstart visade han det återigen genom att, föga förvånande, knipa förstaplatsen, före Dario Cologna.
Tidigare här på bloggen har jag skrivit om den smala och konkurrensfattiga skidvärlden. Idag fick vi återigen ett bevis på att skidvärlden MÅSTE bli bredare bland konkurrenterna. Visserligen kom ingen svensk på pallen idag, varken i damernas eller herrarnas lopp. Istället såg vi norrmän, och en schweizare, men även fast vi inte fick se någon svensk på pallen idag så är det ändå Sverige som är Norges största konkurrent. Visst är Cologna urstark och kan matcha t ex Northug och visst kan det i damernas lopp då och då komma in någon finska på pallen. Men det är som sagt inte alltför ofta.
Denna säsong har Norge startat ursinnigt och var så säkra på att de bara kommer öka och öka. Därför måste konkurrenterna nu ta sig i kragen ordentligt och bjuda upp till kamp och än så länge är det bara Kalla som gjort Björgen sällskap i toppen. Men en till kan man räkna ganska starkt med framöver, Justyna Kowalczyk
När det gäller herrarna är det lite mer spridning (förutom Northug) bland placeringarna, så där är det bättre konkurrens. Men vem ska utmana Northug om segrar? För så som det ser ut i dagsläget så känns det som små undantag när han inte vinner. Men de som har bäst chans i att snuva honom på segrar är Johan Olsson, Marcus Hellner och Dario
Men segrarna över Norge måste komma nu snart. Ju fler segrar, desto starkare blir "den röda armén."
Tankar inför TDS
Den 29 december är det dags för denna vintersäsongs höjdpunkt. Vi har inget mästerskap att se fram emot, men vi har en tour att se fram emot, tour de ski. I helgen var det VC-premiär i Sjusjöen i Norge och nu är hela cirkusen igång. Favoriten på förhand (som varje år) är Norge och frågan som vi alla ställer oss inför den stundande touren "Vem kommer att vinna?" Förra året vann Justyna Kowalzcyk touren och kommer hon göra det i år igen eller kommer maskin-Marit att sätta stopp för det? Förhoppningsvis ingen av dem. Förhoppningsvis står en viss Carlotte Kalla som segrare.
Johaug ska här inte heller glömmas bort. Vi minns alla hennes makalösa uppvisning i Val di Fiemme. Backen där hon fullständigt krossade sina konkurrenter genom att susa upp för den legendariska slalompisten. Steira är även det en åkare som visar varför hon är med och tampas i toppen eller varför inte... Kort sagt, SE UPP FÖR "DEN RÖDA ARMEN!"
Vad det gäller svenskornas chanser så är det självklart att man inte ska räkna bort Kalla, Haag, Rydqvist och dessa tjejer. Även fast Ida Ingemarsdotter har gjort en mer eller mindre katastroföppning av årets VC så får man inte glömma bort att det som sagt är alldeles i inledningen på säsongen. Att Kalla kom på 2:a plats i 10 km fristil var ingen direkt förvåning. Däremot var Anna Haags 15:e plats ett större förvåning. Det är ju Kalla och Haag som är våra säkra kort. Så nu i Kuusamo i helgen är det upp till bevis för Haag, Ingemarsdotter och Rydqvist. Ska Kalla få sällskap av några lagkamrater uppe i toppen eller inte?
Konkurrensen på damsidan behöver även bli bredare inför touren. Idag så står bara konkurrensen mellan Sverige och Norge. Visst, Finland har nu återigen börjat hävda sig, men förutom det är det nästan bara Sverige och Norge det handlar om ute i skidspåren.
Detta gäller även herrarna. Northug, Hellner. Hellner, Northug. Det blir lite tjatigt, man vet redan innan man sätter på tv:n hur det kommer sluta.
Det ser inte helt stabilt ut inför touren. Lite för spretigt, men än så länge är det för tidigt för att döma ut någon. Men som sagt, i helgen så måste Haag, Ingemarsdotter och Rydqvist bevisa att de är godkända för touren. Att lägga tilltron på endast en åkare funkar inte. Så därför måste dessa tjejer leverera i Kuusamo.
Även herrarna behöver slipa lite på formen. Ohlsson ser mycket bra ut med sin förstaplats i lördags, trots att inte formen är där den ska vara. Halfvarsson ser okej ut med 4:e plats i 10 km och 3:e plats i stafetten. Men en Hellner på en 9:onde plats på 10 km är ingenting att vara stolt över. Så formtopparna bör synas nu helgen, annars ser touren tung ut.
Så var det igång
November är här, med allt vad det innebär och när november tågar in i tamburen så vet alla vi skidintresserade vad det är dags för. Alldeles riktigt: säsongspremiär från Bruksvallarnas längdspår. Den här säsongens premiär såg dock lite annorlunda ut. Det såg inte ut som ett vinterlandskap direkt. Det var inte vitt och ljuvligt. Trädens grenar var helt nakna, inget vykortslandskap så långt ögat kunde nå. Vart var all snö? Förutom konstsnön då. Det såg inte ut som Norrland direkt. Visst låg det lite snö på sina ställen, men man såg absolut inget vackert vinterlandskap. Vi har varit ganska bortskämda med bra vintrar med mycket snö de senaste åren dock, så det kanske var därför man blev lite chockerad. Dock så har vi inte haft så här varmt i november på över hundra år. Men snö blev det och därmed hatten av till att funktionärer.
Vinterstudion hälsade oss varm välkomna till ett kallt Bruksvallarna och vi hälsade Vinterstudion varmt välkomna in till oss TV-tittare. Att Vinterstudion har blivit en så stor succé är inte så konstigt. Alla roliga reportage det bjuds på, för att inte tala om de färglada figurerna framför kamerorna André Pops, Per Elofsson, Jonas Karlsson och kommentatorvärldens svar på Hasse och Tage: Jacob Hård och Anders Blomqvist.
Även de ute i sändningsbussen får inte glömmas bort. Motorn i hela Vinterstudion.
Ett annat moment som gjort Vinterstudion till vinterns bästa program är även "Uppvärmningen", som sänds en kvart innan den riktiga TV-sändningen. "Uppvärmningen" är momentet då Pops & Co får tillfälle att gå bananas i en kvart. Och som de gör det. Vem säger att bra TV behöver manus? Under Vancouver-OS var det nog åtskilliga tusen tittare som låg dubbelvikta under denna akt innan den ordinarie sändningen. Vem glömmer bilderna på när Stig Strand bröt tån i jakt på sin mobil? Eller när Johan Ejeborg gjorde sina fantastiska imitationer? Eller varför inte... Ja, listan kan göras lång på vad "Uppvärmningen" har bjudit på.
Hatten av till Vinterstudions samtliga filuriga filurer. Ni gör en redan intressant och underhållande idrott tio gånger mer underhållande. Tackar och bockar.
Så, nu är alltså skidsäsongen igång och det kommer bli åtskilliga timmar framför TV:n och datorn. Som varje stort sportevenemang så finns IK hela tiden med och guidar er. Vi svarar på era frågor (i den mån vi kan).
Mycket nöje!
Daniel "DV" Ahlin
P.S. P.g.a ekonomiska problem för tillfället kommer IK inte kunna rapportera live från de olika orterna, men vi håller på att se över problemet och hoppas på att det löser sig snart.
Jag finner tröst hos Bossen
Jag gick in i vardagsrummet där min mamma och styvfar satt och tittade på TV. Det var en konsert som sändes på SVT. Då jag altid varit intresserad av musik, satte jag mig i soffan och kollade. Det dröjde inte många sekunder förrän jag var helt fast. Publliken runt scenen verkade hylla bandet på ett sätt som jag inte hade sett tidigare. Jag visste vem sångaren var. Jag hade sett att vi hade skivor hemma med hans ansikte på albumfodralen, men jag hade aldrig tagit mig tid att sitta ner och lyssna på dessa skivor, för en tonåring kan ju inte lyssna på sina föräldrars musik. Det är ju löjligt. Men som sagt, jag satte mig i soffan och blev genast helt fast. Mannen som dyrkades av sin publik var Bruce Springsteen. En artist jag kände till, men som jag inte hade lyssnat på. Men där i soffan förändrades mitt musiköra för alltid. Visserligen hade jag vuxit uipp med rockmusik. Det lyssnades mycket på Status Quo, Uggla, glamrock o.s.v under min uppväxt, men jag hade aldrig känt någon sådan känsla som jag kände just då. Det var denna sommarkväll i slutet av juni år 2000 då jag fastnade för denna man som skulle komma att förändra hela min värld.
Jag lyssnade inte på texten, bara på musiken och den tilltalade mig i allra högsta grad. I och med att jag inte hade något stort engelskt ordförråd så förstod jag inte vad han sjöng om. Men jag visste att det var någonting viktigt. Jag ska här erkänna att det inte var förrän långt in i tonåren som jag började lyssna på texterna. Jag köpte min första Bruce-skiva när jag gick första året på gymnasiet. Det var Born To Run och även fast jag var 15, 16 år så lade jag inte så stor vikt i texten. Det var musiken som var det viktigaste. Det skulle rocka. Jag köpte och lyssnade på Born To Run utan att bry mig om vad Bruce sa till mig. Något som jag idag kan känna lite skuld över (även fast jag nu lyssnar noga och tolkar texter, vilken artist det än rör sig om). Men även om jag inte lyssnade så noga på texterna så förstod jag ändå på ett ungefär vad han sjöng om. Men när man lär sig att lyssna på texter i låtar, och speciellt texter som berättar en viktig historia, så blir låtarna hundra gånger bättre.
Jag finner alltid tröst i Springsteen. Han har tröstat mig tusentals gånger och kommer att fortsätta göra det. I hans texter finns något som alla kan relatera till. Politik är någonting som återkommer ständigt i texterna. Och det är inte för inget han kallas för arbetarklassens hjälte och det är nog just därför jag finner tröst i hans låtar. Det är här det genialiska mästerverket "Darkness On The Edge Of Town" kommer in. En mörk och dyster skiva som berättar om en verklighet så ofantligt långt ifrån det soliga, roliga, fantastiska amerika vi ser i filmer och serier. Här målas verklighetens USA upp. Ett amerika politiker väljer att gömma undan och inte låtsas som att det finns. Ett samhälle där människor gör allting av slentrian och drömmer om ett bättre liv, men som inte kommer någonstans, som inte har några möjligheter utan traskar på i samma banor dag ut och dag in för att så småningom få en guldklockan och spark i arslet.
"Darkness" är ingen skiva, det är ett fönster ut till verkligeten. Ett fönster där vi kan se vilket samhälle vi lever i. Politiker (speciellt de som sitter i regeringen) väljer att berätta för oss hur bra vi har det. Vilket fint samhälle vi har skapat o.s.v. Men faktum är att vi lever i ett samhälle med en arbetarklass som inte gör annat än att arbeta och slita ut sig. Ett samhälle som bärs upp av den arbetande befolkningen, en befolkning som går till arbetet på morgonen, jobbar 8 timmar och sedan går hem och lägger sig, för att nästa dag återigen gå till jobbet och göra om samma procedur. Många av dessa gör inget annat än att arbeta, för att kunna försörja sina familjer och då finns inte tid för nåt annat. Människor som har drömmar, men vars drömmar inte blir mer än just drömmar. Det är just detta Springsteen berättar för oss på skivan. "Darkness" stinker diesel, bär snickarbrallor, flanellskjorta och hörselkåpor. Spottar, svär och snackar skit om överklassen.
Springsteens låtar är mer än bara högkvalitativ rock'n'roll. Det är propaganda och sanningsenligt i varenda textrad. Han skriver om ett samhälle. Ett samhälle och en klass han kommer ifrån har sina rötter i, något som han har valt att stanna kvar vid och fortsätter att kriga för arbetarklassen och det är just detta som gör att han är så pass omtyckt. Det är många som kan relatera till hans texter och därför är han älskad världen över.
Och det är just därför Springsteen är viktig för mig. Han tröstar mig, både musikaliskt och inte minst textmässigt.
Uncharted - mer än bara ett spel
Två år senare, alltså 2009, var det dags att släppa det andra spelet, Uncharted 2 - Among Thieves. Lika som föregångaren så kastas man handlöst in i äventyret och alla sinnen i kroppen är direkt 100% skärpta för uppgiften. För du spelar inte Nathan Drake. Du ÄR Nathan Drake. Man håller andan och det finns inte tid för något misstag, för då är det, som fienden säger, "He's history".
Så nu är det äntligen dags. Efter två års väntande och suktande efter äventyr av högsta kvalité kommer nu det tredje spelet, Uncharted 3 - Drake's deception. Som i ettan och tvåan finns alla huvud- och bikaraktärer med. Nathan Drake (såklart), Victor "Sully" Sullivan, Elena Fisher och Chloe Frazer. Dom ger sig denna gång ut på jakt efter Iram, "Den försvunna staden" i arabiska folksagor som ligger i Rub Al-Khali-öknen på den arabiska halvön. Staden kallas "Öknens Atlantins" och sägs ha blivit rik p.g.a handelsförbindelser.
Men vad är det som gör Uncharted så bra? Vad är det som gör att vi lever oss in i spelen så pass mycket? Personligen tror jag det har att göra med dom sympatiska och alldagliga huvudkaraktärerna i spelen. Vi älskar Drakes sarkastiska jargong och kvicka kommentarer. Vi känner välbehag av Elenas trevande och tveksamma, men ändå älskvärda karaktär. Vi tycker om och ler med den godhjärtade och alltför pratglada Sully.
Men det är inte bara karaktärerna som gör spelen till något utöver det vanliga. Det är inte en slump att dom som gillar Indiana Jones även gillar Uncharted. Nathan Drake är Indiana Jones i 2000-talet. Det är också mycket därför Uncharted-spelen har blivit så varmt emottagna. Här väljer jag att jämföra Drake's Fortune med Raiders of the lost Ark. När Raiders 1981 gick upp på biograferna var det cirka 2 timmars fartfyllt äventyr som åskådarna inte hade sett tidigare. Därmed satte Raiders ribban för hur moderna äventyr skulle vara. Så kom då 2007 och denna gång var det dags för Nathan Drake att höja ribban. Alltså, Drake's Fortune är lika banbrytande som Raiders var Först satt Indy ribban och nu sätter efterträdaren Drake ribban.
Vi kan inte få nog av all action-äventyr som Uncharted-spelen ger oss. Vi kan inte vänta med att sätta oss framför tv:n och försvinna in i denna verklighet. En verklighet som ligger så långt från vår egen, men ända så nära på något sätt. En verklighet så långt från vår trygga, inrutade vardag. Men på samma gång en verklighet så nära, som är fylld av känslor och kärlek mellan våra tre (och f.o.m Among Thieves fyra) hjältar.
Så det råder inget tvivel om att Uncharted-spelen är några av dom absolut bästa och viktigaste spelen i spelvärldens historia. Dom som förnekar det borde sätta sig ner och tänka om.
Äntligen en lyckad uppföljare!
Det var 15 år sedan vi såg Rolf Lassgård ikläda sig rollen som Erik, stockholmspolisen som åker upp till sina gamla hemtrakter i Norrbotten för att lösa en tjuvjaktshärva. Men nu, 15 år seare, är det inte tjuvjakt som han åker upp för. Han åker upp då en kvinna har försvunnit under mystiska omständigheter och senare hittas mördad.
Direkt när Erik kommer upp får han ett svalt välkomnande och man får känslan av att dom absolut inte vill ha honom där uppe. Och det dröjer inte länge innan Erik blir osams med sina norrlänska kollegor och en hetsk stämning får spela huvudrollen i gruppen.
Det var länge sedan jag såg ett så spännande slut i en svensk film.
De två tyngsta namnen i denna uppföljare är självklart Rolf Lassgård och Peter Stormare. Två tungviktare i svenska slådespelareliten som gör fantaktiska rolltolkningar och gör ett redan mästerligt manus mer mästerligt.
Så nu efter 15 år har en älskad hemvändarfilm fått sin uppföljare, men det som skiljer denna uppföljare från andra är att denna är gjord med ett personligt engagemang och inte på det gamla vanliga kommersiella "Ettan blev ju en succe så vi MÅSTE göra en tvåa"-sättet. Kanske har det med att göra att det har gått så pass lång tid som gör filmen till en lyckad uppföljare. Den kanske inte alls hade blivit lika bra om den hade gjorts bara ett eller två år efter ettan.
Jägarna 2 får fyra filkameror av fem.
Hem i Göteborg
Hela spektaklet började med att jag tittade på Metallicas konsert "Cunning stunts" ifrån Texas 1998. Och såhär dags, när jag har fått i mej nåra öl och G&T, så känner jag att det är dags att skriva lite finkultur här på bloggen.
Efter "Cunning stunts" satte jag mej vid datorn och slog upp youtube för att titta på konsertklipp. Det gick per automatik kan jag säga. När jag tittat på en rockkonsert så vill jag alltid ha mer. Och då slog jag upp Metallica Big Four Göteborg. Och vilken guldgruva jag hittade. Nu ska jag säga här att jag såg Big Four (på SVT) och kvällens höjdpunkt var ju självklart Metallica. Visst dom har åldrats, visst, James röst är inte som den var på 80-talet, men vafaan liksom. Dom kickade ju röv med Megadeth, Slayer och Anthrax (ja Anti. det är dom andra i Big Four) och dom kickar röv med många utav dagens rockband.
Vilket annat band får med sig publiken genom att trummisen bara slår en viss takt på sina symbaler? Just det, det är bara Metallica som kan locka publiken till sådan eufori som inföll på Ullevi den 3 juli i år.
Och Springsteen såklart. Den rockgud får man ju bara INTE glömma bort. ALDRIG NÅGONSIN När han och E-street var på Ullevi 08 (ja jag var där) så var det som om utopin bara kom med en gång. All utopi kom just då på samma gång i denna stund. Ingen dystopi i hela världen kunde knuffa bort denna utopi som hade lagt sig över Ullevi denna kväll 2008. Två kvällar välsignade Brucan och han E-street band oss på Ullevi.
The Boss rockade loss två dagar i rad, med det var den andra kvällen som var den ALRA ALRA bästa. Just detta är svårt att förklara för människor som inte förstår sig på... ja musik. Att det är två helt olika konserter. Jag har försökt förklara det för Paddan och Anti, men dom bara skrattar och säger att det bara räknas som EN konsert. Vilket jag inte kan instämma i. För alla som har sett Bossen kan hålla med om att han håller inte bara en konsert. Han har en hel scenshow. Så man får valuta för pengarna. Och dubbelt tillbaks. Och han har ALDRIG samma spelista från dag till dag
Så ikväll/inatt har det varit ROCK'N'FUCKIN'ROLL på Slåttergatan 52 Norrköping
DV Special
DV Special
Häll på måfå upp potatiskroketter på en plåt
Värm ugnen på 225 grader
Skjut in plåten med kroketterna när ugnen är uppvärmd
Ha plåten inne i 15 minuter
Häll upp frysta köttbullar på en tallrik (efter behag)
Värm köttbullarna i ca 2½ minuter i mikron
Häll över kroketterna på tallriken med köttbullarna när dessa är klara
Serveras med ketchup, 2 gurkskivor och 1 tomat
SMAKLIG MÅLTID!
DV i Sälen, del 1
De höga vitbeklädda bergen, som stått där i evinnerlig tid, hälsade oss välkomna som så mången gång förut. De höga bergen med skogsdungar här och var mitt i skidbackarna, som sedan 40-talets slut har prytt bergen, på ena sidan och de täta och säkerligen milslånga skogarna på andra sidan vägen. Man kör in i byar för att efter bara ett par enstaka sekunder köra ut ur dem igen för att sedan åka in i ytterligare en by. Man far förbi hundraåriga fäbodar på vägen och gårdar som ser ut att vara tagna ur en Astrid Lindgren eller varför inte ur en Selma Lagerlöf-berättelse.
Upp mot himlen stäcker sig de höga bergen och ger ett visuellt skönhetsintryck, och ändå är vi bara i Dalarna, "Svealands Norrland". Allt känns nära och bergen med backarna känns personliga på något sätt och talar bara till mig. Så tänker givetvis alla som kommer till denna plats. Alla har en personlig koppling till byn, skogarna och bergen. Även de människorna som valde att bosätta sig här för 700 år sedan kände säkert starka personliga kopplingar till platsen. Även fast det handlade mer om jakt, fiske och överlevnad och inte om skidåkning och after ski. Men en sak har dagens turister och de förr bosatta människorna. De kom till en natur, rik på allt.
Våra två bilar brummade in i byn och började klättringen upp till backarna, där nycklar till stugorna skulle utkvitteras. Sedan bar det av till stugbyn med det målande namnet "Gubbmyren" där uppsökandet av våra stugor började. Det gick smärtfritt och efter inte alls så lång tid lyckades vi navigera oss fram till våra två stugor. Hela ekipaget på totalt 6 vuxna och 1 barn började nu det "stillsamma" momentet: Uppackning. Även detta gick relativt smärtfritt. Storasyrran, hennes livspartner M (väljer att inte nämna namn) och deras son J i ett rum och jag samt brorsan i ett annat.
Första kvällen var lugn och vi valde att vila. Det hade varit en hård dag med bilresande i många mil. Så nu var vi helt utpumpade och låg på golvet där vi kippade efter andan. Mitt Playstation 3 som vi använde till DVD kopplades in och så även syrrans Wii. Ett onödigt arbete då vi efter ett tag kunde konstatera att sladdarna till Wii:t saknades. Så det var para att packa ner det i kartongen igen. Men JAG hade i alla fall fått med mig alla sladdar. Lillebror-1, storasyster-0.
Det vankades mat i stugan där mamma och S bodde och vi tog de 50 stegen som krävdes för att komma upp till stugan. Lasagne stod på menyn och då ingen av oss hade ätit nåt mataktigt på hela dagen så kändes det skönt att få någonting varmt i kistan.
Sedan var det bara att samla ihop mod till dagen efter då skidåkning stod på schemat. Hela dagen dessutom. Träningsverk, tänkte jag innan jag somnade. (Eller somnade och somnade. Låg och irriterades över brorsans outhärdliga snarkningar).
S borde "Paggan"
GÖR SVERIGE ÅTER TILL ETT TRYGGT FOLKHEM! GE OSS LEIF PAGROTSKY!
Välkommen till banken. Inträde: endast 50 kr.
För inte alls så länge sedan svepte en enorm ekonomisk kris över hela världen och drog med sig vad som helst, utan någon som helst pardon. Man kunde med lätthet likna denna kris vid depresionen på 30-talet. Pengar försvann och blåstes ut i rymden och bankerna stod på sina bara knän och grät förtvivlat och i panik vädjade om skattebetalarnas pengar. Då helt plötsligt så dög vi. Vi stod lutade över dom knäböjda bankerna och tyckte i samma sekund synd om dom. Bankerna fick sina pengar och blev lyckligare och lyckligare för varje krona.
Sedan när bankerna hade ställt sig upp igen och stod starka så trodde vi svenskar (naiva som vi är) att nu är det ingen fara. Inga fler bonusar eller fallskärmar. "HAHAHA. Inga fler bonusar, är ni dumma eller?" lät det återigen från bankernas allt för stora käftar. Och det dröjde inte alls länge förrän nyheten om nya bonusar inom denna FANTASTISKA värld åter uppdagades. Våra skattepengar som hade gått åt till att rädda en av Sveriges allra största myndigheter gick nu återigen till bonusar och fallskärmar till dom som redan har råd att leva lyxliv i flera livstider.
Och man nöjer sig inte med skattepengar. Ooohh nej. Snälla rara. Jag var inne på Handelsbanken i veckan (som jag har som bank) och bad om att få mina kontoutdrag sedan tre månader tillbaka utskrivna. Kassörskan sa då "Du vet att det kostar pengar va?". Jag skakade förvånat på huvudet och sa att jag inte visste det. 25 kr för en månads kontoutdrag. Så alltså 75 kr för tre månader skulle det bli (måste vara någon ny regel från 1 jan.) Dock så fick jag det den här gången gratis eftersom jag inte visste det. Så med min (väldigt) begränsande matematik kunde jag räkna ut att det blir billigare att skriva ut hemma. Men personligen så tycker jag att det inte ska kosta ett smack att be om utskrifter på banken.
Snart så måste man väl betala inträde på banken, om det ska fortsätta så här. En piccolo står och håller upp dörren för en och säger leende "Välkommen till banken. Inträde: endast 50 kr"
Har jag rätt eller har jag fel när jag hävdar att banken ska hjälpa istället för att stjälpa?
Det är hårt med skidor. Även för soffpotatisen
Kom nu inte här och säg att detta inte är sant. Om man bor ensam, som en annan, och är sportintresserad så ställer man sig knappast i lugn och ro och tillagar Biff á la Lindström när det är 15 km fristil eller under ett skidskyttelopp. Själv brukar jag äta väldigt mycket pasta och färdiggjorda köttbullar under helgerna. På denna diet missar jag inte alls mycket av tävlingarna och jag får i mig den näring jag behöver. Sedan blir det till att slänga i lite kaffe i bryggaren och återvända till soffan.
Så kommer kvällen och Pops med Co avslutar Vinterstudion. Man går hungrig ut till köket och med en rejäl suck bevittnar berget av disk som ligger och väntar på en. Man tar ett snabbt och enkelt beslut, tar upp telefonen, slår numret och säger "Hej, jag skulle vilja beställa en Vesuvio".
Diska och tillaga ordentlig mat kan man ju göra på vardagarna.
Min nya bästis: Sängen
Kjell Berqvist sa i en intervju en gång att det var skillnad mellan vänner och polare. Polare var, enligt honom, sådana som man inte träffar så jätteoffta men som man har ett ganska så starkt band med i alla fall. Vänner är mer än så. De är snäppet under familjen och man kan prata om i stort sätt vad som helst, utan att man får (allt för många) tykna kommentarer.
Och det kanske ligger någonting i vad den gode Berqvist säger. (Tillåt mig här vara lite filosofisk) Kanske är det så att polare är lite mera casual, som man inte håller kontakten med på samma sätt som med vänner. Sådana som man kanske inte håller kontakt med livet ut, men som man går ut på krogen med och tar sig några öl (eller super tills man nästan däckar i baren) på krogen när man träffas. Jag kan ha fel. Men det en tolkning. Det finns bara rätt, inget fel. Alla tolkningar är rätta tolknngar.
Jag har i alla fall fått en ny bästa vän (detta är faktiskt ingen människa så jag säger BÄSTA VÄN, HAHA) och det är faktiskt...min säng. Denna ljuvliga vän kan man räkna med i alla stunder. Sviker aldrig, blir aldrig osams med en. Kort sagt... en ljuvlig vän.
Och jag tror att det inte finns någon som inte tycker om sin säng. För sängen, den kan man alltid lita på. Man kan lita på den när man kommer hem från krogen och är en aning rund under fotsulorna, t.ex.
Så jag har fått en ny bästis under det här halvåret jag har varit arbetslös.
Nu vänder vi blad och går vidare
Men sedan när allting var på topp så gick det som i alla sagor. Motgång efter motgång kom och alla vi framför tv-apparaterna förvandlade våra fåniga leenden till undrande blickar och ansiktsuttryck. Vad hände? Varför hände det? Vi svenskar är väldigt duktiga på att hitta på ursäkter och detta försökte vi naturligtvis göra nu också. Vi försökte och försökte hitta någonting att klaga på och på så sätt "finna" en förklaring på varför det gick så dåligt. Men ingenting. När det går dåligt ute i spåren brukar det vara lätt att skylla på dålig vallning, men det svenska vallateamet hade varit helt underbart och levererat den bästa vallningen så var det otänkbart att skylla på dem.
Ja,ja, denna nedåtgående tränd vänder väl snart och Kalla och Hellner skämmer bort oss med seger i hela Tour de Ski, tänkte vi. Men tränden vände inte. Den bara fortsatte och fortsatte och sedan när man trodde att botten var nådd, så uppenbarade sig en botten under botten. Då var det bara att gilla läget och se på när Cologna på herrsidan och Kowalczyk på damsidan slutade som segrare för hela touren
Nu är det ju inte så att svenskarna skämde ut sig, absolut inte. Men det hade ju varit trevligt för de svenska skidåkarna att komma till Oslo med seger i Tour de Ski. Men, men, det är bara att bita i det sura äpplet och fortsätta i världscupen. Och för att använda Hans Majestät Konungens ord "Nu vänder vi blad och går vidare" passar in här.
När norskan är borta...
Det som man kan glädjas åt som svensk i alla fall (i herrloppet) var att FIS ifråntog Petter Northug hans 15 sekunder, som han vann i ett spurtpris. Han åkte upp i ledningen och för att vara säker på att vinna så såg han till att sicksacka framför Marcus Hellner och Dario Cologna, så dessa inte kunde komma förbi och Northug vann detta spurtpris. Men om norsken hade varit lite sportsmannamässig så hade han förståt att man inte får göra sådär som han gjorde. FIS gjorde en korrekt bedömning och ifråntog Northug hans 15 sekunder.
15.35 var det dags för damernas dubbeljakt. Utan en Björgen såg det ut att vara fritt fram för de svenska tjejerna. Men det fanns en välkänd polack i vägen. Justyna Kowalsczyk, som inte är att leka med. Det ser man om man tittar på resultattavlan över touren. Kowalsczyk leder nämligen Tour de ski och vann dessutom världscupen förra året. Så bara för att Maskin-Marit inte ställer upp på startlinjen så innebär inte det att det kommer bli ett lätt lopp. Som sagt. Kowalsczyk visade att hon minsann inte planerade att släppa ifrån sig ledningen. Charlotte Kalla, som inte är lika stark i klassisk still som i fristil, hamnade snabt långt bak i fältet. Dock så hängde Anna Haag bra med täten och gav polskan och italienskan Follis en match.
Skidbyte och nu var det dags för Kalla att visa sina konkurrenter. Och som hon gjorde det och uppför det sista krönet så kom båda svenskorna förbli Kowalsczyk, som inte kunde göra mer än att låta svenskorna åka om henne. Kalla och Haag in som etta och tvåa på upploppet. Men Kalla kunde inte komma om sin lagkamrat och dalkullan Haag sträckte armarna i vädret när hon som segrare paserade mållinjen. Kalla kom en knapp sekund bakom och var lika glad hon.
När norskan är borta dansar svenskorna på podiet.
DV minns året som gått (det viktigaste)
Som sagt, 2010 kommer vara ett år man minns. Ett år av OS-hysteri, värmebölja (sommarmånaderna), det historiska valet, amerikanskt spionage-avslöjande på svensk mark och terrormisstankar. Men vi börjar med:
OS i Vancouver.
Det tog sin lilla tid innan vi fick njuta av den första svensken på pallen detta vinter-OS. Charlotte Kalla var den första svenskan som fick en guldmedalj hängandes runt halsen. Hon var även den första svenska damåkaren att ta guld sedan 1968. Efter Kallas fantastiska guld så lossnade det för svenskarna i skidsporterna. Hellner, Haag, Ferry, Kalla och Olsson tog individuella pallplaceringar och herrlaget tog guld i stafetten. Haag och Kalla tog silver i sprintstafetten och ingen glömmer väl Johan Olssons makalösa ryck under herrarnas skiathlon. Det var en fröjd att se denna laginsats, där Hellner och Södergren låg och bromsade det övriga fältet medan Olsson drog iväg och utökade sitt försprång med hela 25 sekunder. Dock så tappade han. Men Hellner tog förstaplatsen och Olsson på en välförtjänt tredjeplats.
Det blev totalt 11 medaljer och därmed blir OS i Vancouver Sveriges näst bästa OS genom tiderna. Ett annat ögonblick som fick mitt adrenalin att sprudla var under damcurling-finalen mellan lag Anette Norberg mot Kanadas curlingdrottning Cheryl Bernad och hennes tjejer. Det blev 7-6 till lag Anette Norberg och även fast det var mitt i natten (03) så lade jag av ett glädjetjut.
Birger jarl-jubileumet
Utan att skryta så gjorde vi i Kommando Peking de bästa intervjufilmerna som som har gjorts. Därför fick vi komma på en fin-fin tillställning med god mat och dryck. Kommando Peking rörde sig förtjusande i de fina salongerna på Skänninge värdshus och skrockade gott åt putslustigheter.
Fotbolls-VM
Spanien vann. Jag ville att Holland skulle slå spanjackerna. Jag hade tippat här på IK att Messi skulle vinna skytteligan, det gjorde han inte. Sverige var inte med, det var synd. Det var vamt ute när jag satt och kollade på matcherna, det var jobbigt.
Valet 2010
Den 19 september var det dags att gå till vaunorna och lägga sin röst på det partiet man stödjer. Sedan var det bara att sitta klistrad famför valvakan på SVT och låta sig uppröras när det var klart att den borgerliga regeringen fick sitta i 4 år till. Det var ett historiskt val. Dels så var det den första gången en sittande borgerlig regering fick fortsatt förtroende av svenska folket. SD kom även in i riksdagen och rör nu om i grytan. Det var ett historiskt val ur alla synvinklar med andra ord
Amerikaskt spionage-avslöjande
Nu i höstas avslöjade media att USA hade spioner i Norge och övervakat dessa medborgare, i sin jakt på terrorister. Därefter avslöjades av USA även hade haft spioner även i Sverige - i tio år. Men både den sittande regeringen samt föregående regering nekar till att man visste att spioner opererade i Sverige. (Något som jag har svårt att tro att man inte visste om). Vi får la se vad Säpo säger om sin utverdering av sig själva.
Världscup-premiär
Hellner, 1:a och Kalla 2:a i Gällivare. Dessutom var Uppvärmningen tillbaka. Det gillar vi. Det har gått bra för de svenska skidskyttarna också. Det är bara och hoppas på att det fortsätter i den här stilen även 2011.
GOTT NYTT ÅR!!!!
Gör ensamheten sällskap på redaktionen
Kaffebryggaren puttrar medan jag går och sätter mig vid min dator. Kontorsstolen är trasig och jag byter ut den mot FH:s nyinköpta super-duperstol som har inbyggda högtalare och även ryggmassage. Men efter ett litet tag blir det irriterande och jag byter till Paddans stol. Inför OS i vintras så köpte vi in nya bord som är höj- och sänkbara. Bredvid mig har Anti sin plats, där han brukar sitta och rapportera om hockey samt speedway och jag ser att han inte har stängt av sin datorn. Jag rör på musen så att skrivbordet tonar upp sig. Onödigt, tänker jag. Att datorn står på och drar ström när han inte är här.
Kaffetbryggaren har puttrat klart och jag går ut och slår i kaffe i en stor röd mugg. Jag tar mig tillbaka till datorn och sätter mig ner och börjar gå igenom starttiderna för samtliga löpare. Kaffekoppen ställer jag varligt ner på bordet, utan att ta blicken från skärmen. Alla svenska hoppen är på plats i Oberhof, Kalla, Haag, Hellner, Rickardsson, Jönsson, Olsson och Södergren. Man undrar ju vad som försigår innanför deras pannben nu. Kanske har nervositeten infunnit sig i samtliga löpare, eller kanske så tar alla det bara lungt och inte känner någon oro eller nervositet alls.
De blinkande lysrören ger upp och slocknar nu helt. Det är mörkt på hela redaktionen, förutom från gatlycktorna som lyser in genom fönstren, samt min lilla skrivbordslampa som så mysigt ger ifrån sig så pass mycket ljus så jag ser vad jag skriver. Det är självklart en lågenergilampa om ni undrar. Här på IK tar vi vårt ansvar för miljön.
Jag går ut i köket och häller i mer kaffe i koppen och stänger av bryggaren. På den nyinköpta whiteboearden skriver jag "Måste köpa kaffe samt melittafilter" Det är nämligen jag som bär ansvaret för införskaffandet av kaffe. Jag går till schemat för arbetsdagarna som sitter uppklistrat på insidan av toalettdörren. (Det var FH:s idé. Han sa någonting om skittider när han satte upp det).
Klockan som hänger på väggen alldeles ovanför entrén visar 23.37. Jag sätter mig vid datorn och går igenom de sista nyheterna innan jag stänger ner för att gå hem. Kontorslampan stänger jag av och ställer den åter på AH:s skrivbord, där jag för en vecka sedan lånade den ifrån. Laddar för imorn. Då är det allvar. Då kommer det bli riktigt svettigt.
Northug - Vi ska knuse dig
Northug har nu senast kritiserats av Gunde Svan, efter att ha kommit försent till en priscermoni. Han har även fått pekpinnen över fingrarna av den gamle skidlegenden Thomas Alsgaard som även han tycker att någon måste ta tag i Northug och banka in lite vett i skallen på honom.
Om Petter Northug är bra åkare nog så får han bevisa det på fredag.
Maskin-Marit vann (igen)...och svenskarna åkte vilse i skogen
Att Björgen skulle vinna var nog alla vi framför tv-apparerna i världens alla hörn övertygade om. Men vart skulle svenskarna komma. Britta Johansson Norgren startade först ut av svenskarna och svensk som man är hoppas man ju på ett mirakel för de svenska tjejerna. Men efter någon kilometer så hade Johansson Norgren kommit fram till den första mellantiden och det var då mina mirakelförhoppningar krossades till 100%. Har hon klister istället för valla, tänkte jag när jag satt i min alldeles för nersuttna och fula bädsoffa.
Björgen vann självfallet, Kowalczyk tvåa och Johaug trea. 2 norskor på pallen. Och att Lina Andersson, som har passerat bäst före-daumet för länge sedan (enligt min mening), kom in på en förnedrande och skrattretande 26:e plats. Hon var desutom det bästa svenskan i loppet. Att Anders Blomquist och Jonas Karlsson sa att svenskarna gjorde okej ifrån sig kan jag inte för mitt liv begripa. Vad var det som var "okej" med dagens svenska insatts?
En annan fråga som jag ställer är: VART ÄR JACOB HÅRD?
