Adeln visar vägen, del 1

Jaså, jaha, där ser man, Ni tittar in för att få en inblick i hur det går till hos de mer belevade, de mer sofistikerade? Adliga dygder och sedvänjor i all ära, dock blir det inte mycket av den varan denna gång, för vad som här ska avhandlas är en moralföreläsning där ofrälse och annat löst slödder en gång för alla sätts på plats! Lågadeln och andra suspekta uppkomlingar kommer även de att få finna sig i att hamna i skottlinjen.


Som representant för gräddan av den blåblodiga, öfvre adeln har jag ombetts att ge min syn på adelns idag i många avseenden väldigt utsatta situation samt klargöra en del faktum som gemene man alltför sällan tar i beaktande. Avsikten är främst att belysa den gradvisa förflackning av adelns status och förmåner som sedan en längre tid pågått och som onekligen är en depraverande styggelse av värsta sort. Stävjandet av ofrälset är en hjärtefråga och det har i alla tider varit adelns plikt att kväsa dessa oborstade och osofistikerade kanaljer!


Syftet är likaledes att närmare redogöra för den bombastiska inverkan den numerärt sett svaga adeln haft på vårt rikes utveckling. Man bör vara medveten om att den av Riddarhuset officiellt introducerade adeln idag utgörs av endast lite drygt 25 000 individer. Detta ska ställas i relation till en siffra på 9 miljoner, vilket är det antal ofrälse personer som numera lever och frodas i välmåga på bekostnad av den adliga överklassen. På 1 000 svenskar går det med andra ord färre än 3 adliga, vilket jämnt fördelat innebär att varje adelsman har åtminstone 350 imbecilla bedlamiter att hantera och förvalta. Otvivelaktigt en slitsam syssla som heller icke underlättas av att mindre stringenta rötägg (företrädelsevis ur de lägre stående adelsleden) ej till fullo ombesörjer eller fullgör sina förpliktelser.


Adeln utgör nationens livsblod. Naturen har givit adeln rollen att utgöra samhällskroppens huvud. Det är adeln som ska styra, det är adeln som har bildningen, intelligensen, elegansen och noblessen att med Guds rätt styra över de opolerade och abderitiska bönderna och arbetarna. I alla tider har vi försett dem med arbete och lånat dem jord att bruka. Likväl är de aldrig någonsin nöjda, tvärtom rent otacksamma. Avskummet krälar i smutsen och föraktar oss med anor och fint blod i våra ådror.


Ofrälset kan på goda grunder sägas vara adelns autonym. Kännetecknande för ofrälset är den fullkomliga avsaknaden av bildning och nobless. Ofrälsets tillkortakommanden har under årens lopp kommit i dagen vid mångfaldiga tillfällen och de halvmesyrer man i gynnsammaste fall åstadkommit kan utan tvekan tillskrivas slumpen. För som alla vet kan även en blind höna hitta ett korn. En berättigad fråga man då kan ställa sig är hur denna situation egentligen kan ha uppstått. Varför är underklassen är så underlägsen oss adliga? Länge hävdades det att förklaringen stod att finna i anekefali, dvs medfödd avsaknad av hjärna. Förvisso påminner ofrälsets uppförande och beteende i många avseenden om Troglodyternas dito, men det får nu anses som vedertagna fakta att såväl grottmänniskor som ofrälse faktiskt begåvats med hjärnor.


Vad mig själv anbelangar anser jag snarare att förklaringen står att finna i simpelt leverne och fördärvliga seder. Personer som i brist på djupare insikter i de skönare konsterna låter sig hänföras av allsköns föregiven smörja, förfaller i sinom tid såväl själsligt som kroppsligt.


För att ytterligare lägga sordin på stämningen kan vi konstatera att ofrälset på senare tid dessvärre stärkt sin ställning, ett illdåd som åsamkat adeln än mer lidande. Numera finns det personer i vårt rike som på fullt allvar hävdar att adeln inte skulle vara viktigare och mer betydelsefull än någon annan. Dessa vilseledda krakar påstår helt ogenerat att folk har samma värde oavsett ursprung! Personerna ifråga är uppenbarligen totalt omedvetna om att de bara är ett par generationer ifrån stampat jordgolv, vilket det sannerligen inte skadar att då och då påminna dem om!


På sistone har detta renderat i rent bisarra konsekvenser. Det finns ett flertal uppseendeväckande och vidriga exempel på hur adelsmän som utfört sina plikter missgynnats eller rent av bestraffats! Hör här bara:


  • Friherre bötfälld för att ha slagit ofrälse
  • Ansedd markgreve utsatt för smädelser från pöbeln utan påföljd
  • Baron tvingad att betala för restaurantbesök
  • Friherrinna hemmahörande i Uppsala tvingades vänta flera minuter på limousin
  • Västsvensk adelsman berövad på elförsörjningen en gråkall oktoberdag och ersättning uteblir
  • Dotter till välrenomerad mellansvensk greve nekas inhandla det önskade med hänvisning till att produkten är utgången
  • Utländsk furstinna kränks i samband med ankomst till Sverige genom orimliga krav på uppvisande av ID-handlingar och genomgång av bagage

Som synes är det ingen engångsföreteelse vi talar om. Listan kan göras lång, det finns ett flertal upprörande incidenter bara under de sista tjugo åren. Kränkningarna har visserligen i första hand drabbat lågadeln, men får ändå ses som synnerligen allvarliga.

Det är därför av högsta prioritet att vi med gemensamma krafter verkar för att åter lära ofrälset att visa vördnad och respekt inför överheten. Blott på detta vis kan främjandet av genuina adelstraditioner underlättas och slöddret förpassas dit man hör hemma.


I min nästa krönika har jag för avsikt att ta upp ett dilemma som på senare år vuxit till en verklig farsot. Som väl flera av er redan förstått tänker jag på förslumningen av de etablerade adelsätterna, ett gissel som har fler förklaringar än vad många i allmänhet tror. Lågadeln, ofta även benämnd "knapadeln", har i många fall fått bära hundhuvudet för denna styggelse och även om denna omstridda grupp inte på något vis kan frias från ansvar, så är detta ett problem med många bottnar.




Adelsmannen


Veckans adelsblogg.

IK har kontakter överallt och här kommer det från och med fredag dyka upp blogginlägg från adeln, det är definitivt något ingen människa får missa.
Ofrälset lär sågas längs fotknölarna och tonen lär vara hård, men så är det.

IK utvecklas alltså vidare!

Så gott folk håll utkik här på fredag då det första adelsinlägget kommer från vår nya skribent!

RSS 2.0