Vi har ibland med uppdateringar på saker vi haft förr, till skillnad från andra som skylla det på att det är viktigt att vara up-to-date, så säger vi som det är: Vi har för tillfället inget bättre att publicera och nej, vi kan inte låta bli att publicera alster.
Så därför gott folk får ni här se IK-Crewet som bilder!! Vi har helt enkelt tagit och skrivit in bloggnamnet på alla som någon gång bloggat på IK i google bildsök och tagit första bilden.

Paddan:



Adelsmannen:


Peji



Magikern



Andra Halvan:



Anti




Glenn






Dv:




FH:





Ni tycker säkert detta är ett helt meningslöst inlägg, och det har ni sannerligen rätt i, men vad vore bloggosfären utan meningslösa inlägg? Inte en enda modeblogg skulle ju finnas utan meningslösa inlägg...

Vi tackar för oss för denna gång!

Blåvitt inledde serien på ett mycket bra sätt med 3-0 borta mot en annan tippad toppkandidat, Kalmar FF.
Planen hade lika mycket gräs som broder ragnar brukar få räksallad till sitt korvmål på gamla, och det kunde faktiskt sett till inledningen där Kalmar missade en straff gått hur fan som helst.
Nu vann vi dock och siktet är givetvis inställt på att aldrig tappa ledningen igen (alltså alltid ligga etta efter att alla lag spelat sina matcher i varje omgång).

Nåväl, jag fortsätter med att skriva ner vilken startelva och bänk jag vill se i varje match.

MV: Kim-Givetvis fortsatt given.

HB: Lund-Inkastens kung (nu ligger broder ragnar och vrider sig av skratt) är given ett tag till.
MB: Ragge-Allsvenskans bästa mittback är självklart fortsatt given.
MB: Kalle-Det är svårt att peta Kalle efter insatsen sist. Han blir bara bättre och bättre.
VB: Hjalle-Frisparkarnas kung får givetvis fortsatt förtroende på vänsterbacken.

DM: Gurra-Puma Swedes favoritfotbollsspelare är helt given såklart, landslagsmässig som han är
DM: TO-Jag vet att Faltsetas inte gjorde bort sig frånsett straffen sist, men jag vill fortfarande ha in TO här med sitt passningsspel.

HM: Sella-Sella visar fortsatt fin form och vår lagkapten är helt given.
OM: Pär-Har grymma inkast och kommer bara bli bättre och bättre i den vackraste av tröjor. Det blir han bara genom att spela.
VM:Elmar-Elmar hade det kanske inte lika lätt i premiären men vi har sett på försäsongen och ifjol vad han kan och han är helt given just nu.

F:Tobbe-Ja, som om det behövs en motivering.

Bänken:

Mv: Sandberg-Lika långt som han är från att peta kim, lika given är han på bänken.
B: Turunen-Vi har massa backar, men många är småskadade och därför får Muki chansen på bänken igen.
B: Sebastian Eriksson-Som brist på annat får Seb finna sig i att räknas som backreserv, kan givetvis ta en plats på mitten med.
M: Tobias Sana- En sådan joker SKA med i en matchtrupp!
M: Faltsetas-Trots en bra insats i premiären vill jag se TO och det går ut över Faltesteas.
F: William Atashakade-Given, ett enormt löfte.
F: Chris Mbamba-För att se och lära.

Idag är det inte bara ST Patrick's day, det är även Bubas födelsedag. En kulen,regnig och stenhård marsdag för 28år sedan föddes ett litet gossebarn i Göteborg. Han fick direkt namnet Buba efter den robinsdeltagare som skulle göra entré i livet 16år senare.
Sedan dess har inte mycket hänt egentligen, han har lidit de senaste 12åren av att känna mig, FH samt Broder Ragnar, han har lidit något färre år av att känna Anti och ännu några färre år av att känna resten av kommando peking.

En go gubbe är det iaf, han står som värd för de fashionabla fifadagarna där han bjudit på delikata maträtter som surkål, han får höra att han alltid sover, han gillar obskyr dödsmetal från Finland, han är hjärnan bakom "Svalfsim" på IK, han är en sann go gubbe, dock är han helt åt helvete för gammal för Amy Diamond men det är en annan historia.

Hela IK gratulerar dock idag Buba!!! (till johans stora glädje är det exakt samma bilder som de senaste åren)

 SKÄGGIGAST PÅ IK!!!

 TOKIG MUNK!!!

Anti säger:

mm eller carolina af ugglas

theproducer säger:

Hon förtjänar det.

Tycker fan det är skandal att hon inte fick nobel priset.

Resultat första omgången:

Antal rätt resultat: 1
Antal rätt tecken: 4

Totalt (av 8 möjliga)

Antal rätt resultat: 1
Antal rätt tecken: 4

OMGÅNG 2!!!

IF Brommapojkarna-Aik Solna
Tips: 0-0

Djurgårdens IF-Helsingborg IF
Tips: 0-2

Trelleborg FF-Kalmar FF
Tips: 1-2

Mjällby AIF-Gais
Tips: 1-0

IFK Göteborg-BK Häcken
Tips: 2-0

IF Elfsborg-Halmstad BK
Tips: 1-0

Åtvidaberg FF-Gefle IF FF
Tips: 0-1

Malmö FF-Örebro SK
Tips: 1-1.

Andra Halvan kommenterar senare under dagen.

• När jag vaknar blir det formel 1-kval
• Därefter följer hockey; Vita Hästen ska krossa Tingsryd
• Sist men inte minst blir det final i melodifestialen

Så snart startar då allsvenskan i fotboll igen. FH har därför inför denna den 18e säsongen som konstant besökande och resande supporter valt att gå igenom de allsvenska lagen och vad han minns av dom. För att inte detta ska spåra ur (det lär det la göra ända...) så har jag valt att dela in det i sex olika kategorier för varje lag. Det lär bli mer på vissa lag och då logiskt mindre på andra. Det är alltså bara personliga åsikter och personliga upplevelser inget jävla googlande likt Olof Lundh...
Nåja, nu är inte detta en korrekturläst magga så jag skiter i hur det ser ut, nu kör vi!!

Åtvidaberg FF

arena: Kopparvallen har jag faktiskt inte besökt någon gång i mitt liv, detta för att ÅFF inte varit i blåvitts väg de senaste 30åren... Så den har jag ingen åsikt om.

fans: Hela bygden var ju på plats när de gick upp men åtvids fans har jag lika lite minnen av som arenan, helt enkelt för att jag aldrig träffat några...

Minnesvärd match: Jo,tjenare.

Matchen vi glömmer: Jo,tjenare

Spelare vi minns: Eftersom detta ska vara spelare jag själv sett i klubben utgår denna kategori med.

Resminne: Ja, har jag aldrig varit där är det ju svårt...

Mjällby AIF

Ja, samma som Åtivd jag har aldrig sett Mjällby möta blåvitt.

IF Brommapojkarna

Arena: Eftersom jag inte har varit på Grimsta IP, det är inte så lätt när förbundet ändrar matchdag från lördag till fredag kort innan... så utgår recension.

Fans: De har såvitt jag vet tio tioåringar men jag har aldrig upplevt det live så jag kan inte recensera hur väl de står emot andra klackar...

Minnesvärd match: Hemmamatchen 2009, Boom-Booms sista match i Blåvitt, 4-0 och njutbart.

Matchen vi glömmer: Finns ingen.

Spelare vi minns: Olof Guterstam, ja vem fan ska man säga annars?

Resminne: Eftersom jag aldrig åkt till Grimsta så är det svårt...

GAIS

Arena: De spelar ju på vår arena Gamla Ullevi så det är verkligen bara bra, en arena som inbjuder till allsvenskans bästa tryck dock är det inte det när gais spelar...

Fans: De är få, de friseras siffror från gais matcher för att de ska verka som det är fler på plats men men. Nåja, de har en liten skara som fått uppleva alltifrån den av AH minnesvärda Floda borta till derbyn mot oss på Ullevi inför över 40tusen. inte övre halvan supportermässigt i allsvenskan dock. Dessutom har de extremt svårt att acceptera att de är så ofantligt mycket mindre än oss vilket är ett bevis på faktumförsäljarnas iq.

Minnesvärd match: Här kan man ju rabbla några olika, Valhalla Grus 99? Nja. Höstderbyt 09 när Sella gör 2-1 i 94? nja. 7-0 segern på Grumbo? Nja.
Jag väljer derbyt på nyss återinvigda Gamla Ullevi 1992 när jag blev totalt blåvittfrälst, tidigare hade jag givetvis supportat dom som man gör som barn men här tog intresset fart ordentligt. Var där med ena brodern, stod längst ner på den klassiska "stenläktarn" och blåvitt vann med 2-1. Fantastiskt minne.

Matchen vi glömmer: öhh... Jag minns faktiskt att vi någonsin under min supportertid torskat en match som betytt något mot gais. Jag känner att buba kommer kommentera det men jaja, jag minns ingen viktig förlust.

Spelare vi minns: Sören Järelöv. Sören Järelöv var en klassisk gaismålis som vid ålderdomens inträde valde mellan att lägga av eller bli stabil tredjemålis i blåvitt, Sören valde att gå till blåvitt och fick uppleva CL och mycket annat.

Resminne: Ja, nu är ju gais från götet... Men när vi skulle till den matchen jag minns bäst så var det totalstopp för spårvagnarna i Gamlestan och många var oroliga för att inte hinna i tid till matchen. Då var jag 10bast och minns jag rätt väldigt nere för att ev missa matchen men det löste sig till slut. Spårvagnen hade spårat ur, för er som har åkt förbi där någon gång ter det sig helt obegripligt...

Djurgårdens IF

Arena: Stockholms Stadion är en antik arena, vilket även märks. Givetvis stor nackdel med löparbanor som inte hör hemma på en area idag. Bortasektionen är i ena hörnet bakom mål och till det bortre målet är det ungefär lika långt som chansen var stor att blue saints skötte sig på en bortaresa under 90-talet... Korven var otroligt god minns jag. Toaletterna var färre än hjärncellerna hos en modebloggare.

Fans: För de som bara minns diffansen under 2000-talet kan incidenterna mot Assyriska i kvalet ses nästan som en engångsföreteelse. Dock var DIF hemskt att ha med å göra under 90-talet, det var stökigt så gott som varje gång, de slängde upp asfalt på sittplats på jättegamla ullevi, de sparkade ner domare (anders frisk) de var helt enkelt kaos vart de än kom. Nu har man fått bort det värsta och under de bästa åren för klubben sportsligt under 00-talet så var man i den absoluta sverigetoppen supportermässigt.

Minnesvärd match: 6-0 segern 2009 på Gamla Ullevi. Detta var en fenomenal dag, det var påskafton, blåvitt invigde Gamla Ullevi (det var inte invigt innan vi spelade där, det är ju blåvitt som gör gamla känt). Jan Tauer grät, bebben sa de bevingade orden "Blåvitt får aldrig dö" man fällde en liten tår över hur rörande det var att se bebben sätta ner hörnflaggan och göra sin klassika pose vid densamma. Alme spelade "Snart skiner Poseidon" live, vi sjöng "Glad påsk Djurgården, Glad påsk Djurgården, 4-0 till Blåvitt" innan vi sedan gjorde två baljor till och gick glada hem i sommarvärmen. Vad som hände runt arenan glömmer vi.

Matchen vi glömmer: Hemmamatchen 2005. Ullevi var rätt fullt, det var seriefinal och vi torskade, Tobbe gjorde mål på oss om jag minns rätt och guldet flög all världens väg. Ingen bra dag.

Spelare vi minns: Jan Tauer. Visst, det har funnits massa bra spelare i dif genom åren (jo,faktiskt) men när man summerar det hela kommer man inte förknippa varken Källström,Elmander,Rehn, Dorsin,Isaksson etc med DIF. Däremot kommer vi alltid minnas Janne Tauer. Sicken stjärna, sedan är det givetvis en fördel att han sjöng en viss gnagetramsa med...

Resminne: Vi skriver 2002, det är lördag, jag och min ena broder vaknar okristligt tidigt och beger oss ner till Shell Ullevi med taxi, innan har vi till frukost smakat på vår groggar i 1,5liter flaskor. Den ena 1,5literflaskan var 50/50. Vi var rätt sömniga, men det var ju blåvitt på g. Jag minns inget av resan upp faktiskt, vi stannade vid nåt torg där alla snutar var skitgriniga och mest bevakade oss från diffans,gnagare etc som skulle ha tag i oss. Man kunde inte pissa någonstans. Det slutade med att vi som inte fick plats på den överfulla krogen (de runt om stängde helt när vi kom) vi gick mot bussarna där man fick pissa så länge man inte pissade ner på den stora leden nedanför bron. Tidigare hade snuten stannat bussarna längs motorvägsinfarten och stängt av densamma. Var en kul syn när massa änglar stod på en avstängd motorväg och sjöng.
Vi åkte sedan i våra 7bussar tillsammans med alla privatister (som de knödde in 5-6 slbussar) i en rejäl busskaravan till stadion där hemmafansen hälsade oss med fina gåvor och sedan blåste den legendariske domaren Karl-Erik Nilsson till spel.
Dif gör ett mål och vi gör inget, men korven var god, vi hyllade Rehn som en blåvitt hjälte och han stannade och applåderade oss. Sedan tyckte snuten att de skulle hålla kvar oss på läktaren men då det regnade tyckte de flesta annorlunda så efter att ALLA hamnat i en vågrörelse sprängdes snutens linje som skulle hindra oss att komma ut, det var lite livat en stund innan vi kom in i bussarna, satte oss, drack lite 50/50 grogg, blev odrägligt fulla och ju uppenbarligen överlevde en hemresa man inte minns nåt av. SKÅL FÖR BLÅVITT!

Halmstad BK

Arena: Örjans Vall är en relik från tiden före dinosaurierna, men de har numera sedan några år flyttat bortasektionen så man står rätt bakom mål istället vilket föredras. En arena som ligger mycket fint och är hemtrevlig. En underbar stad på sommaren. Örjans vall får ett högre betyg för att man gillar hela paketet med staden etc på sommaren, eller vad säger du glenn det var la hyfsat väder när vi var där?

Fans: Tja, de vrålade om våldtäkt under 90-talet så fort vi värvade någon, idag vrålas det inte alls på Örjans. Det är väldigt mycket semesterfirare över publiken där.

Minnesvärd match: The Game of Hjalle. det var juli, det var ungefär 245grader varmt, glenn tyckte det var tråkigt att vänta i Halmstad (ligga på en gräsmatta/en bänk är inte broder ragnars stil) men jävlar vilken match. Hjalmar gjorde ett frisparksmål som fick oss att go bananas. 2006 och vi vann med 4-1. Halmstad är förövrigt en hit varje år.

Matchen vi glömmer: 1997. HBK vann med 6-0. Vi hade precis köpt Robert "fallsalotboy" Andersson för att ta oss till CL men det gick sådär för Robban även om han sköt oss till CL. HBk var vansinniga och körde över oss. Vi var några stycken som lirade med en plastboll på gräsplanen bakom läktaren och hörde de två sista måljublen. Ja det var la det.

Spelare vi minns: Magnus "Turbo" Svensson. Känns som en väldigt svensk spelare och HBK känns av någon anledning extremt svenskt. Sedan var det hemskt att möta en sådan spelare med.

Resminne: Halmstad är väldigt nära så det hinner inte ske så mycket, men en evig debatt på bussarna var ju på vilken sida hallandsåsen Halmstad ligger.

Gefle IF

Arena: Strömvallen har jag aldrig besökt, matcherna mot Gefle har en tendens att antingen ligga på vardagar eller flyttas till helger sent som fan.

Fans: De har väl varit tre stycken här en gång.

Minnesvärd match: Att komma på en minnesvärd match mot Gefle är inte lätt, det går knappt alls. För att ta med någon tar vi med 2009års bortakamp där Stiller återigen visade vad mellanstadielärare kan göra på fotbollsplanen!

Matchen vi glömmer: Uppenbarligen de flesta...

Spelare vi minns: Hasse Berggren. Berggren är en av få spelare i landet man vet alltid gör tio allsvenska mål varje allsvensk säsong om han får vara hel. Nu är han återigen i sin hemmaklubb och en ikon i Gefle.

Resminne: har inget.

Örebro SK

Arena: Eyravallen som den egentligen heter är en ny arena i det att de byggt om en läktare i taget, det är nu en bra allsvensk arena om man bara haft en plan att spela på med, konstgräs är ingen fotbollsplan. Men vi tackar alla för att vi slipper de gamla träläktarna bakom målet med det tre meter kravallstaketet där läktaren var så dålig att folk varje gång trampade igenom.

Fans: De blir faktiskt fler och fler även om jag undrar vart alla var för 10-15år sedan? Numera hyfsad allsvensk klass på dom faktiskt. Fyndigt namn.

Minnesvärd match: Här går det givetvis inte att förbise matchen då Vasquez gjorde världens genom tiderna snyggaste fotbollsmål, att Tomas Olsson i samma match skjuter en boll rakt upp i krysset från 35meter har alla glömt och det säger en hel del om Andres mål.

Matchen vi glömmer: bortakampen 98, vi torskade med 4-0 och det var en av matcherna i det årets mardrömsvecka. Vi var så fullkomligt usla därute på gräset (då var det riktigt gräs) att jag sällan skådat maken. så genuint uselt så det finns inte. Det var inga muntra miner i bussen hem.

Spelare vi minns: Thomas Andersson, evighetsmaskinen hos ÖSK. Tänker man på ÖSK tänker man på honom helt enkelt. Andra är ju givetvis Kubiztal, Anders Karlsson.

Resminne: Givetvis det väl uttjötade jordgubbskalaset i Laxå!! För er som kanske inte hört det kommer ändå berättelsen här. Det var sommar, det var varmt som fan, två-tre bussar med änglar rullar in på rastplatsen i laxå och där sitter det en 14årig tjej och säljer jordgubbar, det var en hemskt rolig syn för alla andra på den rastplatsen när 100-150man ställer sig i en så ordnad kö det går och köper jordgubbar och "det stora jordgubbskalaset i laxå" gick av stapeln. Sedan är det ju alltid trevligt att åka till Örebro, polisen är så trevliga för att inte tala om de snälla schäfrarna utan munkorg som ser så kramgoa medan de tudgar fradga framför oss där vi står på en gammal träläktare bakom ett 3meter högt kravallstaket. Ett annat givet resminne är självfallet valborgsmatchen när snuten lyckades haffa tre man som enbart gick från bussen mot entrén och genom det var nära att starta kravaller, motiveringen? De gick inte rakt....

Trelleborg FF

Arena: Vångavallen är idag bättre än vad den var på det glada 90-talet men någon 2000-tals arena är det inte för den skull.

Fans: Evy Palm är ju numera utdöda (vissa kanske undrar när de fanns, det var de som dominerade Trelleborgs fotbollsscen på 90-talet) och numera heter de ju True Blue. De är inte många alls och jag kan inte minnas att jag NÅGONSIN hört dom sjunga....

Minnesvärd match: Ja vi har förvisso vunnit guld i en annan match än den här mot just TFF, men då vi 96 var 200änglar i Trelleborg känns inte det lika hett som GULDMATCHEN 2007!!!! Det var en match som inget annat lag i Sverige någonsin kommer få, över 42tusen personer på plats på ett Ullevi under fullständigt hällregn från alla håll och kanter, klacken var halva arenan från start och hela arenan i andra halvlek. Vilken fullständigt fenomenal match det var på alla sätt och vis.

Matchen vi glömmer: 1997 spelade vi en måste vinna match nere i Trelleborg i slutomgångarna, eller ja vi kunde fortfarande vinna guld trots ev förlust men det krävde att Ljungskile skulle slå serieledande Halmstad borta i sista omgången medan vi slog HIF hemma isf.... Det gick nu inte alls, TFF sänkte våra gulddrömmar och samma dag missade Gunnilse avancemanget till allsvenskan efter att ha varit så nära man kan vara. En tung dag.

Spelare vi minns: Issa Manglid. Pissa på Issa var en av 90-talets vanligaste ramsor i fotbollssverige. En jävel på att göra mål dock.

Resminne: Okej, det är verkligen rått, men men... Alla minns ju rhocagilskandalen i Hallandsåsen. Det ligger en kyrkogård i närheten där och först kommer kommentaren i bussen "ÖHH KOLLA VAD MÅNGA SOM DÖTT REDAN" sedan stannar bussarna däruppe vid restaurangen och ramsorna är givna "VATTEN VATTEN GE OSS ETT GLAS VATTEN" samt "RHOCAGIL, RHOCAGIL, RHOOOOCAGIL" Lagom uppskattat av personalen etc men fan vad roligt.

Helsingborg IF

Arena: Mycket ont kan sägas om Helsingborg, men att kritisera Olympia är svårt, det skulle vara att man kan kritisera att det pratas skånska då.... Annars en av allsvenskans bästa arenor utan tvivel, tak över kortsidorna och ihopbyggda hörn så är det komplett.

Fans: Jodå, de är trevliga dessa små danskar. De är jättesnälla, när det var lite risk för regn en gång kastade de paraplyer på oss på bortaläktaren, allt för att vi inte skulle bli våta. JÄTTEsnällt. Dessutom kan de HAUTA HAUTA GOUTEBOURG med. Dessutom är det jättesnälla på stan med. Eller så vet man att allt det jag skrivit nu är ironi förutom hatramsan den gillar de. Det är ett helvete därnere varje år. Varje år är det bråk där.

Minnesvärd match: Det finns många,många minnesvärda matcher mot HIF. Alla sommarmatcherna när vi var 2000man därnere och alltid vann...Vi tar dock här matchen på Ullevi 1999 i avslutningsrundan när HIF slogs om guldet med AIK och hela arenan inklusive vi änglar hoppades på torsk för blåvitt så tattarna från förorten inte tog guldet, när hif gjorde mål jublade hela arenan. Skum känsla men verkligen värt en torsk för att solnatattarna inte skulle ta guldet.

Matchen vi glömmer: bortakampen 2006. Resan var skitrolig men matchen och stöket... Nja. Det var ju då det var sekunder från en stormning och det var då det kastades grejer på oss från sittplats, man var lite nervös för hur fan det skulle bli att gå till bilen efteråt. Sedan torskade vi med 3-2 med...

Spelare vi minns: Henrik Larsson, ja men vad ska man annars välja?

Resminne: Helsingborg är ett klassiskt ställe att åka till. Numera sker det sedan drygt fem år i bil och det är en happening. Dock tar vi här upp tågresan 99, jag var ej med 93, det var en happening det... På uppvägen försvann helt plötsligt snuten som skulle eskortera oss till arenan så där stod vi i främre ledet utan skydd. GRATTIS! Det var en historia för sig den resan... Polisen gjorde som vanligt bort sig och det var småstökigt mest hela tiden. En minnesvärd resa dock, vi såg Erik Nevland hoppa in i blåvitt och det var la det. Jo,jag minns att jag ringde dåvarande tjejen vid hemkomst med, hennes far svarade och undrade (föga allvarligt menat) varför jag slagit sönder halva Helsingborg, tydligen hade media som vanligt rapporterat det hela som inbördeskrig...

AIK Solna

Arena: Under läktarna ser Råsunda ut ungefär som GHB arenas läktare gör, det vill säga det ser ut som Rumänien 1972... Dock en riktig fotbollsarena, utan löparbanor, man ser bra från alla vanliga platser etc. Den må vara gammal numera men det är ändå en av allsvenskan bästa i detta nu.

Fans: Ja, jisses... Här kan man skriva otroligt mycket, jag har sprungit som 12åring från galna gnagare, jag har suttit på en låst spårvagn på drottningtorget när gnagarna hade "kast med stor gatsten"-tävling på nämnda torg, jag har sett gnagarna kasta flaskor etc mot Ravelli, jag har hört gnagarna sjunga ramsor som "thomas har cancer", "han tjackar horor i polen" etc mot Ravelli för att en vecka senare hylla samma supermålis i en landskamp. Jag har sett gnagare storma det eventområde för barn vi hade vi varje match på "nya Ullevi. Jag har suttit fast i en buss i Stockholm för att snuten skulle rensa varenda bro från Stockholm till söder om södertälje från gnagare som skulle kasta sten på oss i våra bussar, jag har gnagarna storma gamla ullevis plan, jag har sett gnagarna storma gamlas läktare. Ja listan kan göras oändligt lång... De kan skapa ett sjujävla tryck när det går bra men oftare förknippas gnagare med kravaller...

Minnesvärd match: Råsunda 1993, Aik Solna-IFK Göteborg 1-5. Att sitta på Råsundas västra läktare, se Blåvitt fullkomligt demolera aik på detta sätt är något jag alltid kommer bära med mig, vilken oerhörd förnedring. Till skillnad från diverse andra resultat genom åren på råttsunda togs detta på bortaplan vilket gav ytterligare styrka till slakten.

Matchen vi glömmer: No one remember the first of november,the day was just a plot, it's now vanished, gone and forgotten...

Spelare vi minns: Gääääääääri Sundgren. Har lyckats med konststycket att få en hel arena att bua ut honom under en hemmalandskap, Luxemburg på Ullevi. Sedan kan ju ingen glömma den fasansfullt fula flaggan med hans namn på heller.

Resminne: Vid nämnda storseger på Råsunda var det en spännande tbaneresa ditut, jag var 11år gammal och snuten sa till oss att inte prata på hela vägen för att minska risken för bråk, när vi var i Solna Centrum innan och jag köpte min aiknyckelring (har en från i stort sett alla elitlag i Sverige och närmare 500totalt) så frågade expediten om jag höll på aik, "nej, på blåvitt såklart" svarade jag, det väckte uppmärksamhet. När man sedan under matchen jublade åt varje blåvittmål väckte man än mer uppmärksamhet och tbaneresan tillbaka till de centrala delarna av staden var en upplevelse, detta var ju i en tid då det var stökigt vid varje match i princip...

BK Häcken

Arena: Okej, Rambergsvallen kanske någonstans symboliserar ett gemytligt Sverige, men fan vad gammalt, unket och sunkigt det är. Gå på toa? Glöm det!!! Handla i paus? Glöm det! Dock ska de ha cred för sin onumrerade sittplats som är bra och billig. När vi inte spelar där och det bara är 1000-2000pers där så är den mysig dock. Dock gäller det att de snart får en ny arena Häcken ty Göteborgs andralag förtjänar bättre.

Fans: Jag minns när INGEN, verkligen INGEN höll på Häcken. Nu blir de fler och fler för varje år och fortsätter framgångarna så kommer de snart ha gått om både Öis och Gais i antal på matcherna. Det börjar ta sig på ön men ännu är de solsystem ifrån att klara sig kvar i allsvenskan supportermässigt. Förövrigt minns jag och Glenn en "glad" häckensupporter som argumenterade FÖR judasteddy på gamlagamlas stenläktare, han fick en del ovett....

Minnesvärd match: Öhh... Givetvis kan jag här krysta fram någon storseger på 90-talet men då jag i ärlighetens namn inte minns en enda match utan bara grejer runtom som enorma stormar etc så lämnar jag denna kategori här faktiskt.

Matchen vi glömmer: Rambergsvallen 2009, vad blev det? Jag och Glenn gick innan slutsignalen för enda gången under hela året... Det säger allt, horan Ranegie divade sig och det var gaisare där för att fajtas med änglar....

Spelare vi minns: Jonas Henriksson, fortfarande lika bra helt sanslöst egentligen med tanke på att speed är hans adelsmärke.

Resminne: Ja, spårvagnsresorna till/från, framförallt från Rambergsvallen är en hit, det gungas som fan. Dock är ett klockrent minne 2009års hemfärd. Iom att vi gått tidigare och Glenn dragit iväg åt sitt håll stod jag ensam på spårvagnsperrongen med tre fyra andra, döm av vår förvåning när det hux flux kommer fem snutar och bevakar oss... Det var roligt, sedan var det snutar hela vägen till staden. Vad trodde de vill skulle göra? Fem pers? Välta vagnen?

Kalmar FF

Arena: Ja, alltså har man inget snällt att säga ska man vara tyst... Men den ligger iaf otroligt vackert det gör den. Den är dock sanslöst sunkig, har löparbanor och det blåser alltid. Ja vad ska man säga? Det är tur det byggs nytt i Kalmar. Dock säljer de kroppkakor på arenan det ska man inte bortse ifrån.

Fans: Frånsett min brorson finns det faktiskt fler som håller på Kalmar, de sjöng tre ramsor när jag var där i höstas, den ena var "HATA GÖTEBORG" den andre var "Ska du gå hem nu?" mot en blåvitt som snuten slängde ut, den tredje var "KOM IGEN KALMAR". Det säger det mesta. Dock blir de fler och fler på bortaläktaren varje år, och den nya arenan lär ge ett uppsving om man bestämmer sig för en ren klackläktare.

Minnesvärd match: 2008 Ullevi. En helt sanslös match. I paus ledde Kalmar med 2-0 efter att fullständigt krossat oss under 45minuter. Man funderade allvarligt på att gå hem redan i paus, men i andra halvlek kommer det ut ett helt nytt blåvitt. I matchminut 52 gör kalmardödaren nummer ett, Jonas Wallerstedt, 1-2 och tre minuter senare gör samme man 2-2 och i minut 60 gör Gustav Svensson 3-2. Vi hade vänt på åtta minuter, en helt fenomenal match och hade man gått hem i paus hade man ju ångrat ihjäl sig! Jonas Wallerstedt är förövrigt en spelare man saknar i Blåvitt men vi kan inte ha allt...

Matchen vi glömmer: Hemmamatchen 2002. Sista omgången. Blåvitt behövde bara slå redan avsågade KFF hemma i sista rundan för att slippa kvala sig kvar, istället var vi en stolpträff av Norrköping i Sundsvall från att åka ur. Och om vi åkt ur vet man aldrig vart vi varit idag, se bara på Pekings debacle... Vi skulle bara slå KFF istället blir det 0-2 och nerviga kvalmatcher mot VF.

Spelare vi minns: Henrik Rydström. Säg Kalmar och ALLA tänker Rydström.

Resminne: Ni som följt denna bloggen förstår vad jag menar när jag säger "ÄT ALDRIG KEBABPIZZA I LESSEBO". Det räcker så.

Malmö FF

Arena: Gamla Malmö Stadion finns förvisso kvar men är numera mest träningsplan för MFF, man har ju flyttat in i Malmoe New Stadium (vägrar skriva Swedbank) och det är ett uppenbart lyft. Det gör att Malmö som ägare till arenan om några år när avbetalningar etc börjar minska radikalt kommer dra in massiva belopp på den arenan. Dessutom med en mycket fin gräsmatta! Att det bara är Malmö som spelar där är givetvis ett plus med, då slits inte mattan av andra lag. Inte vart där än dock...Malmö Stadion har man ju vart på närmare tio gånger.

Fans: MFF Support har vuxit ut till en av toppklackarna i landet, var tidigt ute med tifo under 90-talet och skapar ett bra tryck när de är som bäst även om igen fattar vad fan de sjunger. Inte alltid lika trevligt utanför arenan i malmö dock. Var duktiga på att kasta ner öl etc i plastglas när bortasektionen låg under en hemmasektion några år på 90-talet. Har numera en sann klackläktare och kan om man börjar få lite framgångar igen växa ännu mer.

Minnesvärd match: Malmö Stadion 1994. Sista omgången, seriefinal även om Örebro var med på ett hörn. Vann något av lagen på Malmö Stadion matchen blev det laget mästare, blev det oavgjort och Örebro vann i Landskrona vann Örebro. Det var uppåt 7000änglar på plats på Malmö Stadion. Stämningen var fantastisk för att vara på den tiden (hade vi varit sju tusen man där idag hade vi vält arenan med sångerna). Matchen var fantastisk. Vi tog ledningen med 1-0 och sjöng sönder Malmö Stadion. Jörgen Pettersson kvitterade till 1-1 och då var ÖSK mästare. Då gör Mikael Martinsson 2-1 till oss och vi fullständigt exploderar. Fantastiskt minne och busskaravanen hem och champagnesprutandet vid bussarna innan avfärd från Malmö är klassiskt. Den matchen glömmer jag aldrig.

Matchen vi glömmer: Seriefinalen 2004. Det var fullsatt på Ullevi, vi tog emot MFF och det förlorande laget skulle vara borta från guldstriden inför sista rundan, iaf praktiskt sett. Vi hade även en seriefinal i sista matchen mot HBK borta isf. Dock gick det inte bra 1-2 och guldet försvann. En mycket tung dag. Vi firade ju hundra år och att fått fira det med guld hade ju varit fantastiskt.

Spelare vi minns: Zlatan. Ja, motivering överflödig.

Resminne: Återigen en privatresa i denna kategorin, 2005 åkte jag och W med tåg ner till Malmö. Mff var regerande svenska mästare och det skulle de allt visa för allt och alla och framförallt oss här i premiärmatchen. Vi kom ner till Malmö, och tänkte att det kan ju inte vara så svårt att hitta till fots där. Vi började gå, träffade vår ungdomsfirma på vägen och hamnade sedan på nåt torg varifrån vi sprang när vi hörde hur stolar och glas krossades. Sedan hamnade vi i den ökända Pildarmsparken där vi frågade några flanörer om vägen till arenan, vi var halvvägs till Danmark innan vi insåg att "fan det är nog fel väg det här". Vi kom till arenan till slut och Malmö Stadion är grymt sliten. Vi hittade dock våra platser och fick se det kaxiga MFF komma in och få stryk. Vi vann med 2-1 i en match där det årets hörnorgie fungerade och där Afonso Alves gjorde ett sanslöst frisparksmål. Sedan satt vi på Malmö Central länge och väl med snuten utanför, kom på tåget och åkte hem.

IF Elfsborg

Arena: Borås Arena är förvisso fräsch iom att den är tämligen ny, men den har inga toaletter, den har plastgräs, det är vidriga lösningar i hörnen av arenan och nja... Skokartongen är ett smeknamn den fått av en anledning. Man sitter och ser bra dock. eloge för det. Ligger dessutom centralt.

Fans: De hade sin två tradionsenliga minibussar som åkt överallt under åren i div.1 västra men när de plötsligt blev bra var de hux flux tusentals fler. Skapar hyfsad stämning numera men når inte upp till de stora i allsvenskan på detta område. För att inte tala om det oerhörda komplex de har gentemot oss i Blåvitt... Bättre och bättre, men jag kan inte låta bli att undra vad som händer om de tappar toppkänningen/åker ur? Försvinner alla igen då? Har ju dessutom den antagligen yngsta klacken (om vi nu inte räknar bps som en klack). Övrig publik är vidrig och att inte fler nitar tykna boråsare efter matcherna är en gåta.

Minnesvärd match: 2005, Borås Arena. Första matchen för blåvitt på dyngplasten innebar en så underbar förnedring för Ellos att man njuter än idag. De bara skulle slå oss, de var så jävla taggade. Vi sjöng sönder dom och när sittplats svarar på änglaklackens "hejsan sittplats är ni klara?" för att vi var så jävla många även på sittplats, ja då njöt man. Sedan gjorde George Mourad 1-0 i andra. Håkan Svensson som vaktade Ellos mål visades ut i slutet och en ellostok som tyckte det var rått av oss att jubla åt det fick snabbt inse att man inte ska säga sådant genom en harang av smädelser från den blåvitta armén på den sektionen. Sedan gör Wowoah 2-0 och man njöt verkligen. En trevlig dag.

Matchen vi glömmer: 1997. Ryavallen. Detta var Ellos återkomst till finrummet efter en herrans massa år i lägre serier. Vi var ju stora favoriter givetvis som regerande mästare och med massa vad vi tyckte då starka nyförvärv. Nu gick det dock inte alls på ett överfullt Ryavallen utan Ellos vann med 3-0 och vi led.

Spelare vi minns: Moses, porrstjärna, skyttekung... ja det minns alla. Anti du får hyra "sprutludret i tensta" och se efter.

Resminnen: Iom att Borås är typ 40minuter från Göteborg hinner man ej få RESminnen, men det var trevligt det året när Norrbyblattarna skulle mot korvmojjen där vi satt för att nita oss. Det var mysigt.

Det var alla det ja. Finns ju en del lag i lägre serier med, men det lämnar vi därhän.

Det har varit ett minst sagt händelserikt OS. Tårar har strömmat nerför tusentals kinder, glädje har förvandlats till sorg för att återigen förvandlas till glädje. Hopplöshet har gått över till hoppfullhet. Såhär kan man hålla på om man så vill och många personers tveksamhet har gått över till glädje och hoppfullhet inför framtidens idrottande för den egna nationen. Och detta har garanterat hänt i Whistler, där svenska skidåkare har bevisat för folket, både på plats men också hemma framför radio- och tv-apparaterna, att även fast inledningen på mästerskap ser dyster ut så säger det ingeting om hur fortsättningen kommer att se ut. Titta bara hur det såg ut i Turin -06. Då tog Sverige 14 medaljer, fast inledningen såg dyster ut. Inledningen såg även dyster ut nu i Vancouver, men 11 medaljer blev det till slut och det säger ju allt. Så dom som skriker FIASKO eller PINSAMT redan efter första eller andra tävlingen, till er kan jag bara säga "Det är ni som är pinsamma och det är också ni som är de största fiaskona".

Sverige har gjort ett mycket bra OS, inte minst på längdskidsidan där nykomlingar som Charlotte Kalla, Anna Haag, Marcus Hellner har gjort ett över förväntan bra OS. Sedan får vi absolut inte glömma Johan Olsson, Daniel Richardsson och Anders Södergren som gör ett olymiskt mästerskap i absoluta världsklass. Anders Södergren är en fighter av högsta rang som är med i toppen fortfarande. Han som har varit skadedrabbad, haft testikelcancer och skjukdomar, att han kommer tillbaka och visar de övriga i mästerskapet hur en riktig idrottsman kommer tillbaka efter allt detta och sedan vinner ett guld till och med. Det är för mej bragd där en guldmedalj inte räcker till. Anders Södergren är hyllad som folkhjälte här hemma och jag hoppas att han känner det.

Längdskidlandslaget tillhör den absoluta toppen av alla landslag. I det här OS:et slår vi även det norska tycker jag. Jag må ha fel, men det känns i alla fall så, att vi satte norrmännen på plats och visade att vi inte viker oss en tum när det gäller längdskidåkning. Och jag tror att ni som läser detta håller med mig. För i detta olympiska spel har Norge bara haft TVÅ säkra kort och det är Petter Northug och Marit Bjørgen. Sverige hade FEM säkra kort. Kalla, Haag, Hellner, Olsson och Södergren (Richardsson kommer inte med här). Och med bara två starka åkare så vinner man inte många OS-medaljer.
Northug och Bjørgen är två väldigt starka åkare som man ska ha respekt för, men då de övriga i det norska laget enbart är stora i käften och inte bidrar med något ute i spåren så kan man undra hur de kom med. Att förlita sig på att två personer (oavsett hur bra de är) tar medaljer är bara idioti och för mig är det svårt att förstå att de övriga normännen inte kunde prestera.
Men det är vi svenskar så nöjda med.

Dagens femmil blev en riktig rysare i slutskedet då en klunga med 10-14 personer var med om att kämpa sig till medalj. Men väl på upploppet stod det om tre åkare. Northug, Teichman och Olsson. I kurvan alldeles innan upploppet så ledde Teichman, men då gick normannen ut i ytterspår och stakade på för allt vad han var värd och gick om tysken (med enbart 4, 5 stavtag och Northug vill man inte ha i en spurt, men nån gång ska ju han också förlora en). Teichman försökte svara men det gick inte. Han gled i mål som tvåa och efter honom kom JOHAN OLSSON. Medalj idag igen. Myhrer knep en alpin medalj av samma valör dagen innan och nu var det altså Olssons tur. IGEN 

Detta var ett näst intill perfekt sätt att knyta ihop säcken på, med ett brons från den olympiska femmilen. En säck som innehåller 11 medaljer. En riktig tung säck med andra ord, då varje medalj väger ett halvt kilo, om jag inte fått fel uppgifter. 
Men nu är alltså OS slut och det har varit ett OS man har njutit av. Inte bara åt svenska framgångar utan även hockeyn till exempel. Jag såg just finalen mellan USA och Kanada. Kanada gick segrande ur den, men det krävdes en förlängning av matchen, en match som hade tempo. Det vill jag lova.

Men nu är det alltså slut på OS. Jag vill tacka alla som har ställt upp i detta olympiska spel och givit oss sportfånar oförglömliga, roliga och sorgsna ögonblick. Och så vill jag rikta ett stort tack till Vinterstudion. Fortsätt med "Uppvärmning". Dessa 15 minutersavsnitt innan den officiella sändningen har bjudit på många glada skratt. Keep up with the good "Uppvärmning". Men misströsta inte. Bara för att OS är slut innebär det inte att sporten försvinner. Världscup fortsätter som vanligt och mycket, mycket mer. Men härifrån IK:s OS-bevakning säger jag "Det har varit ett nöje att ha er med. Hej då"

/DV