Det var midnatt och precis kolsvart utomhus, det enda som hördes var vindens sus och en avlägsen ugglas regelbundna hoanden. Fem  mörkklädda personer stod gömda i ett buskage i anslutning till vägen där påven skulle färdas förbi tillsammans med sina livvakter. Männen drog på sig sina svarta rånarluvor och gjorde sig mentalt redo för sina olika uppgifter. Efter en stund syntes strålkastarljus lång bort på vägen och en kort stund senare kunde männen  även se konturerna av en bil. Ledaren sa åt de övriga att vänta på hans signal, och när bilen bara var några få meter från deras gömställe höjde han armen och ropade "NU!".

En av männen kastade ut en rökgranat på vägen. Chauffören i påvens bil tappade omedelbart kontrollen över ekipaget och kraschade med hög fart in i ett träd. Två livvakter hoppade under tumultet ut från den kraschade bilen och försökte lokalisera varifrån granaten hade kommit, vart hotet fanns. Livvakterna spred ut sig och hade sina pistoler riktade ut mot skogen, men innan de ens hann se skymten av någonting misstänkt blev de avrättade med två välplacerade skott  i huvudet. Två av de mörkklädda männen som höll i ett varsitt gevär med kikarsikte ropade "KÖR", och direkt därefter sprang de resterande männen iväg mot bilen. Men på vägen fram vände dock en av männen om och försvann istället springandes in i skogen. De båda männen med gevär försökte hitta honom, men utan resultat.

Den flyende mannen slet av sig sin rånarluva och sina mörka kläder och försökte springa i nordlig riktning där han visste att det fanns en liten kiosk som hade nattöppet. Han var livrädd för att hans kumpaner skulle få tag i honom efter sveket, efter flykten. Efter en stunds springande kunde han äntligen se skymten av kiosken han letade efter. Mannen pustade ut och gick sedan in i kiosken. "Tjenare Dumle" sa ägaren och frågade vad han gjorde där så pass sent. Dumle tänkte precis svara med någon lögn när han på TV:n fick se ett extrainsatt nyhetsprogram där de berättade  att påven hade blivit kidnappad och att hans livvakter och chaufför hade blivit brutalt mördade. Bara några få ögonblick senare kom en polisbil förbi kiosken och en av polismännen steg sedan in.

"Har ni sett någonting ovanligt under kvällen?", frågade polisen Dumle och kioskägaren. De båda svarade nekande, men precis som polismannen vände sig om för att gå ut ropade Dumle "VÄNTA!". En stund tystnad följde innan han tog ett djupt andetag och bekände sin delaktighet i kuppen, "jag vet vart de håller honom fången". Efter bekännelsen blev allting väldigt ljust och konstiga ljud hördes runtomkring honom, ljud som varken kom från kiosken, polismannen eller kioskägaren. "VAKNA, VAKNA NU DUMLE". Dumle slog upp ögonen och märkte att han låg på sjukhusgolvet  bredvid Humles bädd. "Usch, vilken hemsk mardröm", muttrade han för sig själv.