Humle och Dumle kopplade täten i skidloppet före en mycket arg norrman som hela tiden skrek hätska svordomar till de svenska kombattanterna. Banan var tuff med många tunga stigningar så de gamla kamraterna fick verkligen ge allt för att  inte behöva släppa någon förbi sig. När de åkt i några kilometer begav sig banstreckningen in i skogen. Humle och Dumle som hade svårt för orientering som barn blev osäkra och rädda för att åka fel, så de släppte förbi några motståndare och placerade sig i den stora klungan där ett femtiotal andra skidlöpare fanns med.

I klungan låg alla så pass tätt intill varandra att det var svårt att inte trassla in sig i någon annans skidor eller stavar, men det var samtidigt lite mer lättåkt och många trevliga diskussioner fortgick under tävlingen. "Do you like sån there dammsugers, you know, with choklad and green marsipan?", frågade exempelvis en skåning  i närheten. Dumle som inte förstod engelska så bra sa åt Humle att svara istället, men inte heller han var riktigt säker på vad skåningen menade så istället var det en tysk som svarade "Ich liebe den Staubsauger, machen sie mir ein gutes Gefühl".

När de åkt i skogen i över en timme och samtalsämnena i klungan började ta slut hörde de högtalarljud igen och en bit längre fram fick de syn på en ny skidstadion där mållinjen fanns placerad. Humle och Dumle som kände segervittring arbetade sig uppåt i fältet och inför upploppet låg man tvåa och trea, precis  bakom den arge norrmannen som tuggade fragga. På upploppet tog de ett varsitt spår och låg jämsides. Svetten rann från dem alla och ingen ville ge sig. Plötsligt pekade Dumle upp mot skyn och sa åt norrmannen "TITTA, EN FLYGANDE KO!". Norrmannen tvärstannade och började kolla upp mot skyn, och samtidigt kunde Humle och Dumle defilera över mållinjen som etta och tvåa. När norrmannen insåg att han hade blivit grundlurad blev han ännu argare och vrålade "DU SKAL DØ"! Han började sedan åka igen och hade mord i blicken när han satte efter Humle och Dumle, som precis skulle upp på prispallen och fira. När de såg norrmannen komma emot sig ändrade de dock sina planer och flydde istället ut i skogen tills förföljaren inte orkade hänga med. Humle och Dumle var nu vilse i skogen, men efter en tids virrande hittade man äntligen ut till en liten väg där de på en skylt fick se att de bara var två kilometer från Mjölköping, som var närmaste stad till deras egen hemort. Humle och Dumle nickade mot varandra och började åka in mot stan.