Dagsbloggen gör comeback, för hur länge/kort vet ingen....

Är det bara jag som inte fattar mcdonaldsreklamen på tv, när det först visas något helt annat och sedan avslutas med ett m-märke?....

Ser AH:s slavar fram emot pizzasallad framåt söndag kväll när de anländer för att städa upp efter huliganernas framfart under fifadagen på lördagen...

Antar att folk snart kommer gnälla på kylan, igen, vafan de har aldrig varit på Valhalla i februari och vet därmed inte vad kyla är!....

Man börjar snart lacka ur totalt på all jävla odjuphet som präglar tvtablåerna, det är massa meningslös underhållning och massa sketen reklam. Tacka vet jag program som ger något kunskapsmässigt likt gårdagens dokumentärserie (del 4 av 5) om 2:a världskriget eller för den delen på spåret och antikrundan, det är kvalité det, ingen jävla skit som tv4, tv3 etc slänger ut...

Börjar halvorna och resten av kommando peking fila på en insamling för att finansiera en spelmissbrukavvänjningskurs för Paddan som tydligen börjar skolka för att få spela Bamses Familjespel varje dag i en sisådär 23timmar....

Å buba sover...

Nu har den då startat, en oberoende utredning om hur svensk fotboll ska komma närmare konkurrenterna i övriga europa. Vi talar klubblagsnivå här, för på landslagsnivå håller vi fortfarande rätt bra klass även om vi missade det kommande vm-slutspelet.

Förr.
Svensk klubblagsfotboll har, sett till invånarantal i landet och de rent naturliga förutsättningarna, klarat sig extremt bra inom den europeiska klubblagsfotbollen.
Redan på 50-talet spelade svenska lag i europa när mästarcupen var ny, dock med inte alltför framgångsrika resultat. Dock tog det hela fart på 70-talet när Åtvidaberg slog och spelade jämnt med lag som Chelsea och Bayern München, detta gav även Malmö FF en skjuts och MFF spelade ju europacupfinal 1979 men torskade mot Nottingham Forest.
80- och 90-talen var ju IFK Göteborgs årtionden. Man var bland europas absolut bästa lag under denna tid och då talar vi inte om topp 30 eller så utan topp 10 och ofta ännu högre. Vad man ska minnsa när man har blåvitts UEFAcuptitlar är att det på den tiden bara var mästarlagen som spelade mästarcupen(sedermera CL) så överfört till idag så hade alltså denna nu pågående säsong Milan,Real Madrid,Arsenal, Chelsea, Liverpool och Bayern Munchen t.ex. spelat i Uefacupen. Det ger ytterligare styrka till de dubbla segrarna i den turneringen.
På 90-talet vet alla hur stora Blåvitt var i CL. Man åkte ju bl.a. ner till Barcelona i sista gruppspelsomgången 1994 som klara gruppsegrare före Barca,Man.Utd och Galatasaray och spelade 1-1 mot Barca.
Aik Solna spelade kvartsfinal i cupvinnarcupen under 90-talet mot Barcelona efter en förhållandesvis sanslöst enkel väg dit men likväl. Aik spelade även CL 1999 men lyckades verkligen inte, man tog bara en enda pinne efter 0-0 hemma mot Fiorentina.
år 2000 var sedan senaste året vi såg svenskt deltagande i den finaste av klubblagsturneringar, HIF spelade i en grupp med Bayern Munchen, Rosenborg och PSG och tog faktiskt 5pinnar men man inledde rentav katastrofalt dåligt via 1-3 mot Bayern (h), 1-4 mot PSG (b) och 1-6 mot Rosenborg (b). Förlusten mot Bayern är inget att säga om de vann hela turneringen sen. Sedan förlorade man inte någon av de tre återstående och hade faktiskt chansen på tredjeplatsen och uefacupspel inför sista rundan.
Svensk fotboll var fram till 2000 fortfarande rätt aktad i europa och då främst givetvis IFK Göteborg via sina många,många år med framgång.

Nutid.
Numera har svenska lag det oerhört tufft att nå ens huvudturneringarna i europaspelet, man har visserligen några gånger lyckats hbk,elfsborg,hif har exempelvis spelat gruppspel i UEFAcupen/Uefa Euro League och HIF avancerade ju även vidare. Dock har pricken över i saknats rejält och att inget svenskt lag nått CL känns deprimerande. Såväl Malmö FF som IFK Gbg var nära dock, MFF gjorde sina sämsta matcher under året när det krävdes som mest medan blåvitt fick en skotsk domare emot sig (när uefa stänger av domaren från domaryrket var han en skam).
Vad krävs då för att resultaten ska bli bättre?

Framtid.
Är det ens realistiskt att tro på att vi inom en relativt snar framtid får se ett svenskt lag spela CL? Svaret måste ju givetvis vara JA! Gör man bara rätt så går det ju.
Frågan är således vad som är "rätt"?
Vi får börja där möjligheten till spel europa finns, i vår kära allsvenska. Till säsongen 2008 utökads allsvenskan till 16 lag vilket givetvis var ett oerhört stort misstag. Man talade om att fler matcher skulle ge talangerna chansen, man talade om att fler matcher skulle göra att man klarade av ett tuffare spelschema som gynnade de lag som skulle spela i europa (de som gör det får ju ett tuffare program).
Vad fick man av detta? Tja, talangerna kommer inte fram för att man har fler lag, talangerna kommer fram för att en klubb sätter upp en strategi där talangutveckling är det viktiga. Talangerna får chansen om de är tillräckligt bra helt enkelt. Att istället köpa in folk från jordens alla hörn istället för att förälda den talang som trots allt finns i Sverige är inget annat än ett hot för svensk fotboll. Talangerna måste givetvis ha erfarenhet runt sig men frågan man måste ställa sig är om man ska kasta in en svensk 17åring eller köpa en brasse mitt i säsongen om man saknar en forward? Båda sakerna är lika stora chansningar.
Vad många glömmer är alla de brassar som misslyckats och att istället för chansa på en brasse eller annan utländsk spelare då chansa med en yngling kan bara ge vinst i förlängningen för svensk fotboll.

Vad gynnar svensk fotboll mest? Att som HIF låta Rasmus Jönsson spela när det inte finns så många forwards att tillgå, låta honom genom det få erfarenhet och förtroendet eller att köpa in en brasse?
Givetvis måste man ibland inhandla spets från utlandet men när ett lag ställer upp i allsvenskan med 8man från utlandet? Nejdå är något fel. Många pekar på England och säger att det är samma sak där och visst Arsenal spelar ibland helt utan engelsmän men är engelsmännen tillräcklgit bra får de spela.
Problemet i Sverige är snarare att även om en svensk spelare är lika bra så föredrar många klubbar att köpa in spets utifrån.
Man måste få in tänket att det visserligen kan ta lite längre tid för ungdomar att utvecklas till toppkvalité och att det därigenom tar längre tid till toppen än vad det kan göra om man köper in färdigt.
Dock är ju ytterligare en fördel att om man själv utvecklar spelarna finns det en helt annan känsla för klubben och det i sin tur gör alltmer att spelarna stannar lite längre och kan vi få dom att stanna 1-2 år till så minskar vi det åldersglapp av kvalitetsspelare som lätt uppstår i serier av allsvenskans dignitet.
De lag som ifjol slogs om guldet är egentligen de två klubbar med mest skilda strategier i svensk fotboll, även om solna nu hävdar att de satsar på egna spelare.
Problemet med en strategi att värva utländskt är också att de lättare att sticker från klubben när buden kommer än vad en svensk spelare gör. Givetvis sticker även svenska spelare ut till större ligor men de nappar inte på första bästa bud.

Frånsett ideologin som måste ändras så är 16 lag uselt på det sättet att många matcher är för dåliga.
Här är svaret enkelt, ner på 12 lag, mötas tre gånger och ha varje match som en tuff match. Det lockar mer publik, klubbarna får mer pengar och spiralen går uppåt istället.
12lag får väck klubbar som inte siktar på att vinna, och att bara ha 12 klubbar kommer även göra att en del klubbar får inse sin tillvaro i näringskedjan, att vi börjar sälja spelare inom landet igen är otroligt viktigt, därför var t.ex. Pär Ericssons övergång viktig som symbolhandling med. När de mindre klubbarnas bästa spelare får gå till storklubbarna, utvecklas ytterligare, öka det lagets slagstyrka som kan innebära europaspel och ännu mer erfarenhet för spelarna och sedan innebära att de istället för att gå till Norge/Danmark sticker till bättre ligor än den holländska så gynnar det även landslaget och svensk fotboll i stort.

En enkel kort punktinsats är således

*ner på 12 lag.
*börja sälj inom landet.
*Låt de stora vara stora.

Idag. Golf.

Arenan: Ett förstört miljölandskap möter oss. Det är konstigt, vi letar och letar men kan inte hitta några läktare eller några strålkastare. Dessutom är det så att man aldrig får stå still och luta sig mot ett räcka som man ska göra på idrott, nej här är det så oflott att man måste gå hur långt som helst. Det är ju ingen idrottsarena!
Dessutom är det någon idiot som slängt ut en massa sandlådor med ojämna mellanrum på det som skulle vara "banan". Dessutom var det livsfarliga vattenhål på vissa ställen, ingen säkerhet alls, både kvicksand och vattenhål! Vem tänker på barnens säkerhet egentligen? Är det bara vi på IK som är säkerhetsmedvetna?

Fans: Vi vrålade "HEJA SVENSKEN SKJUT SOM SATAN ÖVER BANAN NER I HÅLET KORS OCH TVÄRS MER BÄRS" sedan såg vi inget mer... Man fick tydligen inte heja på spelarna!!!! Sicken "idrott".
Vi lyckades dock smita in igen. Då såg vi att alla tystnade och sedan var det en stins som höll upp en skylt med texten "HÅLL KÄFT" varvid alla gjorde det. Sedan efter slaget vrålade alla "OOOOOOH" då kunde IK inte hålla sig längre utan sjöng "VARFÖR SJUNGER INTE NI?" mot motståndarfansen. Då åkte vi ut igen!

Denna gång lyckades vi inte komma in igen. Vad är det för idrott där man inte får heja på sin spelare? Dessutom undrar vi vart alla hardcorefans var, inga supporterbussar på parkeringen utan bara massa Ferraris etc. "Jävla överklassport" muttrade vi och gick därifrån.

Mat: Vart är fish&chipsen i idrottsvärlden? Inte här heller fanns det mat för män. Vi bjöds på snittar när vi kom, men för att bli mätt på det får man äta fyra tallrikar och det fick man inte sa dom. Vi frågade sedan vart kôrven var någonstans och fick svaret "Ni får ursäkta min bäste herre, men vi serverar ingen sådan föda här på denna bana. I klubbrestaurangen serveras dock bakad torskrygg sauté på marulkskinder, hummer, laxrom samt hummeraioli och brynt smör. Önskar ni något enklare så är dagens rätt timjanskryddat reninnanlår med kantarellpizza smaksatt med messmör och mandelpotatispuré. Hoppas något av det smakar" som en betjänt i pingvinkostym sa.
Eftersom vi är vanliga svenska män och inte något överklassfolk så hoppade vi över det.
Vi letade sedan efter öltältet men det fanns inte det heller, "Här dricker vi inte öl utan bara rödvin från 1254 på restaurangen" sa mannen i pingvinkostymen. Nu lämnade vi helt sonika stället.

Idrotten: Öhhh... "idrotten"? De slog en boll hur långt som helst och så såg man inget mer på en bra stund utan fick gå. Sedan upprepades den proceduren åtskilliga gånger. Det var ingen idrott, eller det var lika mycket idrott som att spela "tigers kycklingstuds" på datorn. Det enda som var lite idrott var att gå 20mil mellan varje slag men då vi är av uppfattningen att det är idrottarna som ska idrotta och inte vi i publiken så är detta ingen sport.

Totalt: Detta var ingenting för människor. Idrott ska vara tufft och hårt, detta var snobbigt och extremt segt... GÅ PÅ SPEEDWAY ISTÄLLET!

SKANDAL!!!!!

Efter en lång och till viss del tråkig grundserie då Antianerna radade upp seger efter seger var det så dags för slutspel. Antianerna, som hade vunnit serien med hela 11 poäng före tvåan i tabellen, och dessutom bara gått utan poäng i en match på hela grundserien, var självklart en av de stora förhandsfavoriterna till att även vinna slutspelet och den stora guldpokalen. Men när väl kvartsfinalerna drog igång började maskineriet krångla i Antianlägret. I kvartsfinalen ställdes man mot PAX HC, som hade slutat åtta i grundserien och därmed tagit den sista slutspelsplatsen, och det var även dessa som tågade iväg med den första segern i kvartsfinalserien. Trots ett massivt skottövertag för Antianerna så vann PAX HC matchen med 2-3.

I den andra matchen var Antianerna piskade att vinna för att inte åka ur slutspelet, och efter mycket om och men lyckades man även med detta. Åter igen vann Antianerna skotten överlägset, men matchen vann man bara med 1-2, mycket tack vare ännu en kanonmatch av PAX HC:s mycket duktige målvakt Albin Nyberg. Den tredje och avgörande matchen spelades i Antianhallen och den matchen blev en riktig rysare. PAX HC tog ledningen med 0-1 i matchen, men sedan tog Antianerna över kommandot totalt och vände till ett 2-1-överläge. I mitten av tredje perioden lyckades gästerna kvittera ställningen efter en lyckad kontring och det blev tillslut ett avgörande i sudden death! Drygt sju minuter in i den första förlängningsperioden kom avgörandet... till Antianernas favör! Josef Ahlberg slog in 3-2 och skickade därmed Antianerna vidare till semifinal.

I semifinalerna stod Trantor HC för motståndet. Den första matchen vann Antianerna med 2-0, men när man i den andra matchen skulle knyta ihop säcken och bli finalklara gick man på ännu en mina. Antianernas målvakt Sigge Andersson hade en dålig afton och fick bara en räddningsprocent på drygt 82%. Naturligtvis innebar detta en Antianförlust, med siffrorna 5-3. Liksom i kvartsfinalserien medförde detta att man tvingades spela en tredje och avgörande match för att kora segraren. Och den avgörande matchen vanns av Antianerna, som sköt 60 skott och segrade med 14-0!

I finalerna ställdes man sedan mot HC Charlamov Maggots som slutade tvåa i grundserien. Antianerna, som inför matchen hade drabbats av en hel del tunga skador, tvingades spela det första mötet på bara tre kedjor. Spelarna fick slita mer och hårdare än normalt, och kanske var det anledningen till att maskineriet började ånga på som vanligt igen(?). Antianerna tog ledningen tidigt, men ställningen kvitterades därefter snabbt till 1-1. Efter en drös utvisningar på Antianspelare höjde man tempot i matchen ytterligare och tillslut började målskyttet lossna. Antianerna sköt in tre mål till, samtidigt som Sigge Andersson spikade ihop hemmakassen och höll nollan. Antianerna vann alltså matchen förhållandevis komfortabelt med 4-1.

I den andra finalmatchen började Antianerna rulla på fyra formationer igen och man tog också ledningen i matchen med 0-1 efter drygt åtta minuters spel. Innan första perioden var över lyckades dock HC CM kvittera ställningen till 1-1. I den andra perioden inledde hemmalaget piggast, men Sigge Andersson i Antianmålet storspelade och räddade laget kvar i matchen. Efter drygt sex minuter fick Antianerna chansen att spela powerplay, något som Gordie Zabek utnyttjade på bästa sätt. Han satte nämligen 1-2 till Antianerna och några minuter senare fyllde Timmie Alm på med 1-3. Antianerna hade då ett bra grepp om såväl matchen som mästerskapstiteln! Men med bara fyra minuter kvar av andra perioden lyckades  hemmalaget reducera ledningen till 2-3, vilket drog upp spänningen inför sista perioden. Den tredje och sista perioden bjöd på ett svängigt spel med chanser åt båda håll. Frågan alla ställde sig var om hemmalaget skulle kvittera och vända matchen eller om Antianerna skulle sätta spiken i kistan. Svaret på frågan blev det sistnämnda. 6 minuter och 37 sekunder in i den tredje perioden prickade lagets skyttekung (som gjort hela 45 mål under säsongen), Felix Bodnan, in 2-4 till Antianerna. Den utökade ledningen tillät Antianerna att spela mer defensivt  och 2-4 blev även det slutgiltiga resultatet i matchen. Antianerna vann således finalserien med 2-0 i matcher!

Lagets stora stjärna Gordon Bertilsson sa efter matchen: "Det har varit en helt fantastisk säsong, att vinna både grundserien och slutspelet på samma säsong är alltid något speciellt. Jag vill även passa på att tacka alla supportrar från The Broppers som stöttade oss från läktarplats under slutspelsmatcherna!"

Maud Olofsson flyr från Saab-krisen