Under måndagskvällen spelade redan klara seriesegrarna Vita Hästen sin näst sista hemmamatch i alletan södra. För motståndet den här gången stod Olofström, ett lag som var piskat att vinna för att hänga på i fighten om den fjärde och sista play off-platsen. I och med att Hästarna inte hade någonting att spela för bortsett från äran valde ledarna att låta reservmålvakten Fredrik "Grizzly" Eriksson spela sin första match för året. Samtidigt gjorde även Jimmy Andersson en efterlängtad comeback efter axelskadan han ådrog sig i premiären av allettan då Hästen mötte Kumla på bortais.

Den första perioden var inte speciellt bra från Hästens sida. Visserligen spelade man inte speciellt mycket sämre än Olofström, men det syntes att motivationen inte riktigt var på topp då spelet var ganska oorganiserat och viljefattigt. Olofström var däremot lite mer pricksäkra och fick med sig en 1-0-ledning efter den första perioden. I den andra rundan spelade Hästarna upp sig betydligt och spenderade åtminstone halva perioden i anfallszonen. Skärpan i avsluten blev också allt bättre och innan halva perioden var avklarad så hade Hästarna både kvitterat ställningen och även tagit ledningen med 2-1. Just då talade mycket för att Norrköpings stolthet skulle gå ännu en seger till mötes, men i slutskedet gjorde dock Olofström ett vackert mål i power play som gjorde att matchen åter igen kändes väldigt oviss.

I den tredje och avslutande perioden spelade Hästen sämre igen, ungefär som i den första perioden. Olofström skapade en del ganska vassa chanser och med bara fyra minuter kvar av matchen kunde de åter ta ledningen efter ännu ett mål i power play, där "Grizzly" i målet agerade något tveksamt. Hästarna gjorde sedan ett försök att ta ut målvakten, men viljan, tyngden och precisionen fanns helt enkelt inte i laget den här aftonen. Hästen kom knappt in i anfallszon de sista minuterna och Olofström gick därmed segrande ur striden med 3-2. Samtidigt förlorade även Karlskrona sin match mot Nybro efter straffar, så inför de två avslutande matcherna är nu Olofström bara två poäng bakom KHK. Samma sak gäller även Skövde. Med andra ord är det riktigt spännande i kampen om den sista play off-platsen, men för Hästens del som har nio poäng ner till närmaste lag bakom sig kommer de två avslutande matcherna förmodligen inte bli så intressanta.

Peter "Foppa" Forsberg - en av mina absolut största förebilder - har lagt skridskorna på hyllan. EFter ett flertal år med en strulande fot har han gång på gång försökt göra comeback, och varje gång har det också blivit succé... rent poängmässigt. Men foten har fortsatt att strula, och inte heller den här gången höll den för fortsatt spel. Ingen har förmodligen kunnat undgå att höra att "Foppa", för en dryg vecka sedan, skrev ett nytt kontrakt med Colorado som han skördade stora framgångar med tidigare under 2000-talet. Jag bevittnade hans två första matchen via diverse streamar på nätet och tyckte liksom alla experter att han såg oförskämt pigg ut med tanke på hur länge han varit borta från hetluften. Så beskedet som kom idag, att han väljer att lägga av, kom mer eller mindre som en chock. I normala fall hade man nog inte kunnat räkna bort ytterligare försök att komma tillbaka, men efter att ha sett presskonferansen där han inte kunde hålla tårna tillbaka så är jag ganska säker på att det definitivt är över nu.

Trots att karrären mer eller mindre blev halverad på grund av alla skador hann "Foppa" med att vinna i princip allting som kan vinnas. Att rabbla upp hela meritlistan skulle ta halva natten så för att göra det enkelt kan man säga att det enda av värde som "Foppa" aldrig fick vinna var ett SM-guld med sitt älskade Modo. I övrigt kammade han hem allt prestigefylt, såsom OS-guld, VM-guld, Stanley Cup-seger, seger i poängligan och mycket, mycket mer! Jag minns inte när jag såg "Foppa" spela för första gången, men mina tydligaste minnen från hans karriär kommer från min egen barndom när jag minns hur jag via TV:n fick se när han bröt av sin klubba efter en finaltorsk i en SM-finalserie. Och självklart OS-straffen från 1994! En annan riktig höjdpunkt var den klassiska VM-kvartsfinalen i Finland 2003 där han var med och vände ett 1-5-underläge till seger med 6-5.

Foppa må ha lagt skridskorna på hyllan, men han kommer alltid att förbli KUNG FOPPA, sveriges kanske störste idrottare genom tiderna!

/Anti

Det börjar nästan bli lite tjatigt nu, men det är lika skönt att skriva det varje gång; Vita Hästen vann igen och är fortsatt obesegrade serieledare i allettan södra! Under söndagseftermiddagen var det storsatsande Karlskrona som kom besök, ett lag som har satsat på att köpa in många rutinerade spelare såsom den NHL-meriterade backen Alex Brooks och ett par ganska duktiga spelare från Lettland. Vita Hästen har gått på en lite annorlunda taktik och istället satsat på yngre spelare, och hittills har det minst sagt varit rätt val med tanke på alla fina resultat.

Vita Hästen rivstartade den första perioden och efter bara två minuter kunde Sebastian Harrysson slå in 1-0 bakom Timo Leinonen i KHK-kassen. Hemmalaget fortsatte sedan att föra spelet och man skapade en del ganska bra lägen att kunna utöka ledningen, men precisionen var inte den bästa så för Hästens del blev det inga fler mål i den första rundan. Karlskrona hade inte så många chanser, men de fick dock en riktig bjudning nio minuter in i perioden då domaren tilldömde gästerna ett något tveksamt straffslag. Straffskytten hos gästerna, Thomas Fahlqvist, klarade dock inte av att överlista "Berget" i Hästen-målet och därmed var alltså ställningen 1-0 efter första perioden.

I mellanakten var det Karlskrona som var det något hetare laget och som skapade flest bra målchanser. Vita Hästens anfallsspel hade kommit av sig fullständigt och även i egen zon såg det stundtals väldigt virrigt ut, men trots detta släppte man inte in något mål i den andra perioden heller. Kanske ligger det trots allt något det gamla ordspråket att "tur jämnar ut sig med tiden", i första perioden hade Karlskrona tur i försvaret och i andra perioden var det Hästens tur att ha just tur.

I den tredje perioden blev det bättre fart på målskyttet år båda håll. Vita Hästen inledde perioden riktigt bra och kunde efter att ha klarat av en utvisning skjuta in 2-0 genom Johan Olsson, som avlossade ett skott från blålinjen som studsade på någon bortaspelare innan den slutligen letade sig in i mål. Bara några minuter senare kom även 3-0 till Vita Hästen och den här gången var det Marcus Eriksson som fick näta efter att ha fått en riktig smörpass av Johan Erkgärds. I och med detta tryckte undertecknad att matchen kändes ganska avgjord, och det gjorde förmodligen även hemmaspelarna, för mot slutet blev det åter igen ganska lojt i försvarsspelet. Med tolv minuter kvar av matchen kom också det första reduceringsmålet och med ungefär tre minuter kvar gjorde de även 3-2, så de sista minuterna blev en riktig nagelbitare. Karlskrona chansade på att ta ut målvakten, men till hemmapublikens jubel gav det inte resultat. Hästen vann med andra ord matchen med 3-2 och nu leder man serien med nio poäng före tvåan Kristianstad.

Vita Hästens segertåg i allettan fortsätter. Under söndagseftermiddagen arrangerades en så kallad enkronasmatch i Himmelstalundshallen med fri entré och där ungefär 200 företag gick in och betalade klubben en krona per åskådare. Trots att seriejumbon Kumla kom på besök nådde man därmed upp till årets hittills bästa publiksiffra; 4 127. Sett till matchen i sig bjöds dock inte publiken på någon större propagandahockey. Vita Hästen öppnade visserligen starkt och gjorde en förhållandevis bra förstaperiod som man vann med ställningen 2-0 efter mål av Johan Erkgärds och Rasmus Schelin (som svarade för ett magnifikt solonummer när han sprätte upp pucken i krysset efter att ha cirklat runt fint i anfallszonen).

 

Den andra perioden var däremot inte lika bra från hemmalagets del. Man föll in i Kumlas tempo och spelet blev ganska slarvigt med många felpass, ojämnt försvarsspel och en del missade chanser. Kumla såg lite bättre ut till en början och direkt efter en tekning, fyra minuter in i perioden, kunde de slå in en reduceringspuck. Men med bara 25 sekunder kvar på mellanakten slog Johan Erkgärds in 3-1-pucken till Vita Hästen och därmed var det åter igen en brant uppförsbacke för gästerna från Närke.

 

Inte heller den tredje perioden bjöd på någon större underhållning. Det var återigen ganska slarvigt spel, och det hände inte speciellt mycket förrän mot slutet då Mike Gabinet hamnade i slagsmål med Kumlas Andreas Jensen. Båda fick fem minuters utvisning och matchstraff. Hästen försökte avsluta matchen fint med några mål och pressade på i anfallszonen, men precisionen saknades och istället för mål fick man ytterligare en skada. Den här gången var det Linus Näsström som blev tacklad så axeln hoppade ur led. En viktig kugge försvann därmed, förhoppningsvis är han snart tillbaka, men i värsta fall kan det ta ett tag. Jimmy Andersson, som även han fick axeln ur led mot Kumla i premiärmatchen den sjätte januari, har exempelvis ännu inte kommit tillbaka.

 

Matchen slutade 3-1 och Vita Hästen är därmed fortsatt obesegrade i serien. Totalt sett var det ingen vidare match, men det blev seger igen, bara ett insläppt mål och tre nya fräscha poäng, och det är ju ändå det som räknas när tabellen ska summeras lite senare. Just sett till tabellen leder förövrigt Vita Hästen med 22 plockade poäng. Nybro ligger tvåa med 14 poäng, men Kristianstad (13) eller Skövde (12) kommer troligen passera då de har spelat en match mindre än de övriga lagen.

 

Den här gången kommer tyvärr inga bilder då jag testade min nya videokamera, men däremot kan jag bjuda på Hästens 1-0-mål!

I och med onsdagens hemmamatch mot Kristianstad är nu halva allettan avklarad för Vita Hästens del. Gästerna var inför matchen även de obesegrade och låg tvåa i tabellen bakom Norrköpings stolthet. Många talade om en mycket tuff uppgift mot ett stort och starkt lag, men matchen blev aldrig riktigt tuff, och verkligen inte spännande. Hade matchen varit en boxningsmatch så kan man kort och gott säga att Hästen vann på knockout redan efter en halv rond! Hästarna rivstartade nämligen matchen och gjorde 1-0 redan efter tre spelade minuter. Innan man hunnit halvvägs i första perioden hann Hästarna även göra 2-0 och 3-0 bakom Alexander Bengtsson i KIK-målet, som de flesta i publiken hade börjat kalla för "sållet".

Efter de tre inledande målen hände inte så mycket mer i den första perioden. Kristianstad hade en del giftiga lägen, men när de väl lyckades komma till avslut så stod Alexander Bergh i vägen i Hästen-kassen. Andra perioden inleddes med ett ganska segt spel där hemmalaget mest bevakade ledningen, men ungefär hallvägs in i mellanakten tände det till rejält då Mike Gabinet delade ut en hård tackling mot en KIK-spelare som däckade på isen. Från min position sett såg tacklingen helt regelrätt ut, men domaren valde ändå att plocka ut Kanadensaren i två minuter för en boarding. Efter utvisningen blev spelet mycket mer fysiskt och tempot skruvades åter igen upp. Med fem minuter kvar av perioden fick Hästen chansen att spela fem mot tre och då kunde Gustaf Gardell spika in 4-0, som också blev den slutgiltiga ställningen när de två inledande perioderna var avklarade.

I den tredje rundan blev matchen åter igen väldigt händelsefattig och temposvag. Vita Hästen spelade på resultatet och drog på sig en rad onödiga utvisningar, men trots detta kunde man ändå utöka ledningen till 5-0. Mot slutet var det enda intressanta att se om Bergh skulle få hålla sin tredje nolla för året. Hade försvaret varit lika skärpta som i de två första perioderna så hade det förmodligen blivit så, men tillslut lyckades ändå Kristianstad spräcka nollan och göra ett tröstmål genom dansken, Jannik Karvinen. Med ett par minuter kvar av matchen tog gästerna också en ganska underlig time-out trots att de låg under med ointagliga 5-1. Det korta uppehållet visade sig dock ge resultat... för Vita Hästen. Med bara ett fåtal sekunder kvar av matchen kunde nämligen Linus Näström skjuta upp pucken snyggt i det högra krysset och därmed slå in slutresultatet 6-1.

Vita Hästen har nu mött samtliga lag i allettan södra en gång och samtliga matcher har slutat med segrar, varav två i övertid. Nu väntar returmöten mot alla lagen innan det är dags för play off-matcher och förhoppningsvis även en kvalserie där allsvenska platser står på spel!

Under söndagseftermiddagen spelade Vita Hästen sin fjärde match för året i allettan. Den här gången på hemmaplan mot Nybro, som inför matchen låg på en andraplats i tabellen, endast en poäng bakom serieledande Vita Hästen. Med andra ord var det en viktig match att vinna för båda lagen. Hästen som hade hållit nollan i två raka matcher spelade med bra självförtroende och öppnade matchen bäst. Efter några minuter avlossades ett stenhårt skott mot mål som var så pass hårt att det var svårt att avgöra om pucken var inne eller ej. Pucken studsade hur som helst ut från målet och domarteamet signalerade inte för mål, så pucken tog förmodligen i ribban. När Hästen inte fick utdelning började man spela allt omständigare och man fick inte till så mycket farliga lägen mot Nybro, som nästan enbart gick in för att försvara sig. Passningsspelet gick i lås för Hästarna och innan perioden var över kunde istället Nybro ta ledningen med 1-0.

 

I den andra perioden lyckades Vita Hästen snabbt kvittera ställningen till 1-1 efter mål av Johan Bülow. Därefter hade man också två lägen att spela med en man mer på isen, men Hästen spelade inte alls bra i den spelformen och fick inte till speciellt många farligheter. Mot slutet av perioden fick även Nybro chansen att spela powerplay, fem mot tre i över en minut. Men Hästen agerade stabilt i egen zon och Nybro lyckades inte heller göra några mål. Inför sista perioden var matchen med andra ord oavgjord.

 

I inledningen av den tredje perioden låg Hästen på för att ta ledningen i matchen, men sex minuter in i perioden kunde istället Nybro återta kommandot efter ett mentalt viktigt kontringsmål. Hästen fortsatte därefter att ligga på i anfallszon, men Nybro spelade bra försvarsspel och tryckte hela tiden ut Hästenspelarna mot sarghörnen, och tiden tickade på snabbt utan att hemmalaget fick till så många heta målchanser. Med bara åtta minuter kvar lyckades dock Johan Erkgärds få in en puck mellan benen på Nybro-målvakten och pucken gled äntligen Hästens väg, in i mål. 2-2 blev resultatet efter full tid så matchen fick till att avgöras i sudden death.

 

I övertidsperioden var det Vita Hästen för hela slanten. Man låg på konstant i anfallszon och när man spelat runt pucken i över två minuter kunde Johan Erkgärds skjuta in sitt andra mål för dagen och därmed ge Hästen segern, den fjärde i rad. I och med att det blev seger stannade Hästen kvar i serieledning, så det ser minst sagt bra ut just nu, men det är många tuffa matcher kvar som måste vinnas!

Vita Hästen vann även dagens bortamatch mot Karlskrona HK inför över 3000 åskådare. 0-4 blev resultatet, så med andra ord höll Alexander Bergh i mål nollan för andra matchen i rad. Ett enda insläppt mål på de första tre matcherna, imponerande!

Det var förövrigt ganska kul att följa matchen via NT:s blogg...

Under söndagseftermiddagen spelade Vita Hästen sin första hemmamatch för året i allettan. Efter 2-1-segern borta mot Kumla ett par dagar tidigare, där det krävdes förlängning innan matchen kunde avgöras, var Norrköpings stolthet i stort behöv av tre poäng för att kunna haka på i toppen av tabellen. Den här gången ställdes man mot Skövde, som under grundserien hade lyckats med bedriften att besegra Vita Hästen i båda matcherna då lagen drabbades samman i Himmelstalundshallen.

I samband med att matchen drog igång kunde man direkt konstatera att det inte handlade om någon mer eller mindre betydelselös grundseriematch. Det var högre tempo, tuffare fysiskt spel och grinigare. Hästen spelade mycket bättre än tidigare under säsongen och man pressade, trots ett flertal skador, tillbaka Skövde ganska rejält och skapade ett flertal hyfsade målchanser. Precisionen var dock inte speciellt bra, vilket gjorde att ställningen var 0-0 efter de första 20 minuterna.

 

I den andra perioden fortsatte Hästarna att ligga på, men målen uteblev fortfarande och de flesta i publiken började förmodligen oroa sig över om det skulle bli ännu en sån där jobbig match där gästerna får in ett snöpligt kontringsmål och går segrande ur striden. Med mindre än tre minuter kvar av perioden gav dock Hästens kämpande äntligen utdelning. Victor Ringberg fick ett bra läge och sköt in ledningspucken 1-0 bakom Skövdes målvakt, som dittills hade motat puckarna med både tur och skicklighet. Precis i slutskedet drog dessutom Skövde på sig en utvisning vilket gjorde att Hästen skulle få börja den tredje perioden med en man mer på isen, förövrigt matchens enda power play för Vita Hästens del.

 

I normala fall brukar det vara svårt att börja en period med en man mer på isen, men Hästen satte högsta fart på en gång och med bara några sekunder kvar på power play-spelet kunde Johan Olsson trycka in 2-0. Ett mycket viktigt mål som gav Hästen lite andrum inför avslutningen. Mot slutet fick Skövde till en del farliga lägen då även gästerna fick chansen att spela power play ett par gånger, men Alexander Bergh i Hästenkassen imponerade stort och höll tätt. Skövde blev allt mer desperata och tog, med ett par minuter kvar av matchen, ut målvakten. Hästen redde ut även detta och kunde istället sätta 3-0 i den tomma kassen, vilket också blev slutresultatet.

 

I och med segern gick Hästen upp på 5 poäng och därmed är man uppe i delad serieledning tillsammans med Karlskrona. I nästa match möter man just Karlskrona på bortaplan, åter igen en viktig match där det gäller att vinna för att fortsätta ligga kvar i toppen!

Igår - lördag - var familjen Anti och familjen AH i Kateryd en bit utanför Tibro för att bevittna 2010 års upplaga av Katerydsloppet. Regnet hängde i luften hela tiden, men som tur var blev det aldrig mer än några få stänk... Så istället för att bada i vatten fick man med andra ord bada i damm, mycket härligt! Tävlingen var jämn och spännande och innehöll det mesta man kan tänka sig. Kavaljerstarter med sidovagnar, tuffa omkörningar, skador i depån, skäggiga män vid prisutdelningen o.s.v.! Publikmässigt kom 1 057 åskådare vilket inte är så långt ifrån rekordsiffran från 1999 som ligger på 1 125 åskådare. Hade bara vädret varit lite bättre så hade säkerligen den siffran kunnat överskridas, men förhoppningsvis konmer en ny chans nästa år, om man nu lyckas få ihop finansieringen av ett nytt säkerhetsstaket som det är krav på från och med nästa år. Vann solo-tävlingen, det gjorde förresten den tyske stjärnan Stephan Katt! En massa bilder från tävlingen kommer, så långe får denna räcka. Klicka på den så blir den stor.

Hallå där mina älskade undersåtar. Jag vet att ni har saknat mig, och det med all rätt. Jag - ANTI - har ju faktiskt inte bloggat på över en hel vecka. Den största anledningen till detta har berott på tidsbrist, men även av ren lathet. Man kan säga att jag har inspirerats av Andra Halvans arbetssätt här på IK...

Under den gångna veckan (och även förrförra veckan) har jag följt ishockey-VM från Tyskland slaviskt. Årets turnering som hölls i Tyskland var en helt okej turnering som bjöd på allt man kan tänka sig; överraskningar, revanscher, skandaler och "normala" matcher. Den största överraskningen i VM var utan tvekan Tysklands framfart. Under förra årets VM-turnering misslyckades man kapitalt och skulle egentligen ha åkte ur A-VM, men tack vare att man nu stod som arrangör så fick man behålla sin plats trots allt. Och den här gången tog man verkligen vara på sin chans. Redan i premiären besegrade man USA efter sudden death, och den matchen spelades inför hela 77 803 personer i Gelsenkirchen. Missminner jag mig inte så var det nytt världsrekord för en enstaka match under ett ishockey-VM. Tyskarna fortsatte sedan sitt segertåg och tog sig hela vägen till en bronsmatch, där det dock blev förlust.

Ett annat lag som också imponerade stort var Danmark som inledde VM med den ena skrällen efter den andra. De nådde en helt klart välförtjänt kvartsfinalplats, men där dock deras resa slut för den här gången. Men vilka var det då som satte stopp för danskarnas och tyskarnas framfart under VM? Jo, naturligtvis var det Sverige. Trots att man hade ett väldigt ungt och orutinerat lag, i princip helt utan NHL-spelare så gjorde man bra ifrån sig och tog alltså hem bronset efter en 3-1-seger miot Tyskland. För alla som följde turneringen vet dock alla om att SVerige baar var ett fåtal sekunder från att spela finalmatchen mot Ryssland, men Tjeckerna gjorde ett oerhört sent kvitteringsmål och vann sedan på straffar. Innan Sverige fick möta Tjeckien hade Tjeckien även slagit ut Finland på straffar, och i själva finalen mot Ryssland vann man också något turligt, även om  man slet som djur matchen igenom. Att Tjeckien slog Rysslands stjärnfyllda lag var en gasnka stor skräll, men förr eller senare kommer en förlust- För deras del var det dock lite tråkigt att den första VM-förlusten på tre år kom i just finalen.

Bortsett från hockeyn har jag även hunnit att bevittna ett par speedwaymatcher, dels matchen mellan Indianerna pch Piraterna, och dels matchen mellan Griparna och Solkatterna. Även om resultatet inte gick som jag ville i den första matchen så var det i alla fall kul att se två riktigt bra matcher (nåja, den sista kanske inte var så jämn, men ändå). Några samlade bilder från de båda tävlingarna finnes nedan:



/Anti

Nu är veckan slut, men vart har all tid egentligen tagit vägen? Det känns inte som att det har hänt mer än vanligt, men uppenbarligen har det gjort det med tanke på hur mycket jag inte har hunnit med hittills. Exempelvis har jag missat en och en halv hockeymatch på TV, ett avsnitt av Merlin och ett avsnitt av Sveriges Historia. Lägg därtill en massa andra smågrejer som redan borde ha fixats. En del i förklaringen till min tidsnöd är nog att speedwaysäsongen har börjat, men det skulle inte heller förvåna mig om borgarna har plockat bort 3-4 timmar per dygn. Ju mindre fritid fotfolket får, desto mer arbete och desto mer pengar till chefen. Fast det kanske bara är en konstig konspirationsteori, vad tror ni?

Vad jag egentligen tänkte blogga om idag var torsdagens speedwaymatch som jag var på i Nyköping, där hemmalaget Griparna tog emot Hammarby från Stockholm. Griparnas lag som bland annat innehöll Freddie Eriksson, Miroslaw Jablonski och stortalangen Kim Nilsson såg ut att ha ett något jämnare lag än gästerna, men Hammarby hade däremot den klart största stjärnan i Magnus "Zorro" Zetterström, som vanligtvis kör för Indianerna. Bortsett från "Zorro" fanns även den duktige polacken Pawel Hlib med, och ett annat intressant namn var Ukrainaren Andreij Karpov. På reservsidan såg däremot Griparna lite bättre ut, och reservkampen visade sig också bli ganska avgörande.

I kvällens första heat tog Hammarby en 4-2-ledning, men efter något varv kraschade Griparnas Jablonski, och då han inte kunde resa sig upp i tid blev det en omstart i heatet. I det andra försöket gick allt smärtfritt och det var återigen Hammarby som tog kommandot och segrade. Det blev närmare bestämt en femetta signerad av Pawel Hlib och Linus Eklöf. Benny Johansson i Griparna hängde inte med alls och fick inte köra något mer under kvällen. Hårda bud!

I det andra heatet hade nog de flesta räknat med en kvittering av resultatet, men så blev icke fallet. Andreas Lekander vann planenligt, men bakom honom lyckades Hammarbys Tero Aarnio besegra Griparnas André Hertzberg, vilket medförde att det "bara" blev en 4-2:a till hemmalaget. Denne Aarnio fortsatte sedan, till min stora förvåning, att briljera. Han plockade poäng efter poäng och hade inför nomineringsheaten kört in 12+1 poäng av 15 möjliga. Tack vare hans positiva resultat lyckades Hammarby hålla reservkampen jämn och det gjorde även att man inför de två sista heaten hade ledningen i matchen med 40-44.

Sett till de ordinarie förarna var det också jämnt. Griparna hade fler förare som körde bra, men Hammarbys stjärnor var dock lite hetare och såg till att man inte tappade någonting. Allra hetast var Magnus Zetterström som var totalt överlägsen i sina tre första framträdanden. I hans fjärde heat fick han dock se sig besegrad av Miroslaw Jablonski. "Zorro" startade då från ytterbanan och hamnade direkt efter polacken som fick till en kanonstart från innern. Zetterström jagade honom febrilt i alla de fyra varven, men kunde dock aldrig passera trots att det var nära ett par gånger.

Kvällens nästa sista heat slutade 3-3 efter att Andriej Karpov segrat före Kim Nilsson och Andreas Lekander. Karpov inledde förövrigt tävlingen ganska tungt med ryckig och osäker körning, men avslutningen med 7+1 poäng på de tre sista heaten var det dock inget fel på. Inför det allra sista heatet i matchen ledde således Hammarby matchen med 4 poäng, och Griparnas enda chans att ordna ett oavgjort resultat var genom att inkassera en femetta. Men den drömmen blev aldrig något annat än en dröm. Det sista heatet vanns nämligen av Magnus Zetterström som fick revansch på Miroslaw Jablonski. Även detta heat slutade 3-3, så totalt sett vann Hammarby med 46-50.

Nu orkar jag inte blogga mer idag. Gonatt på er!


Pawel Hlib (vit) och Linus Eklöf (gul) på väg mot en femetta


Andreas Lekander i blå vann första reservheatet före Tero Aarnio


Magnus "Zorro" Zetterström


Andriej Karpov


"Zorro" och Miroslaw Jablonski i hård kamp om heatseger

Igår kväll, tisdag, var jag i Kumla för att bevittna Indianernas första hemammatch för säsongen på ICA Maxi Arena. Indianerna ställdes liksom förra veckan mot Lejonen, de regerande svenska mästarna, som i mötet nere i Gislaved krossade Indianerna med siffrorna 60-36. Inför returmötet i Kumla trodde jag på en tuff match som skulle sluta med hemmaseger, och delvis fick jag rätt. Indianerna vann nämligen, men matchen blev däremot aldrig speciellt jämn.

Redan i det första heatet visade Indianerna vart skåpet  skulle stå då de båda danska nyförvärven från Västervik, Niels Kristian Iversen och Bjarne Pedersen, körde in en femetta före självaste Nicki Pedersen, som brukar vara oslagbar på den långa Kumla-ovalen. Bjarne kopplade kommandot redan i starten och Iversen lyckades med en fin manöver pressa sig förbi på innern. I det andra heatet fyllde Indianerna på med en ny femetta efter att Simon Gustafsson och Renat Gafurov distanserat de båda Lejonförarna. När man inte trodde att det kunde bli bättre fortsatte Indianerna på den inslagna vägen, och även det tredje heatet resulterade i en femetta till hemmalaget, denna gång signerad av Magnus "Zorro" Zetterström och Grzegorz Walasek.

Efter tre körda heat hade Indianerna kört till sig en ledning med 15-3, en ledning som säkert tog knäcken på Lejonen som aldrig lyckades göra matchen riktigt spännande. Ett heat som nog ingen lär glömma på många år var det sjätte heatet där "Zorro" och Nicki Pedersen hade en fantastisk kamp om heatsegern. Nicki kopplade kommandot om heatet efter en kanonstart och valde att ta ett snävt spårval för att stänga Walasek som låg tätt bakom. "Zorro" valde däremot att köra lite vidare i förstakurvan för att bygga upp farten, en taktig som lyckades. I ingången av andra böj flög nämligen "Zorro" förbi Nicki på yttern! Nicki Pedersen som alltså redan hade förlorat ett heat satte igång en ursinnig jakt, men "Zorro" visade att gammal är äldst och gjorde inga misstag. Han höll ledningen in i mål och var bara en sekund från banrekordet, som  förövrigt innehas av just Nicki Pedersen.

Genom ett par lyckade toppningar krympte Lejonen underläget i matchen till 8 poäng sedan var det dags för den sedvanliga pausvilan. Efter paus var det stor press på Indianernas reservpar som åtminstone behövde hålla 3-3 för att inte släppa in Lejonen ännu mer i matchen. Någon 3-3:a blev det dock inte. Indianparet Gustafsson/Gafurov flög nämligen iväg från start och visade sedan prov på en exemplarisk parkörning. Heatet slutade 5-1 till Indianerna och därmed var ledningen uppe i 12 poäng igen. Efter detta kom aldrig Lejonen tillbaka in i matchen, istället fortsatte Indianerna att utöka ledningen. Slutresultatet skrevs till 57-39, så med andra ord var man även nära att roffa åt sig bonuspoängen, men nära skjuter som bekant ingen hare.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det är fascinerande att det kan svänga så fruktansvärt fort i speedwayen. Ena veckan kan ett lag bli utskåpade totalt för att i nästa match köra över laget man tog stryk av senast. Det är också fascinerande att en speedwaymatch aldrig kan bli tråkig (åtminstone inte i Kumla), oavsett hur stora siffror det är i matchen. Alla förare vill verkligen vinna varje heat, något publiken fick bekräftat i det allra sista heatet där "Zorro" och Nicki Pedersen hade en ny jättebatalj om heatsegern. Matchen var sedan länge avgjord, men trots detta gav de allt in i det sista.

Speedway är världens bästa sport, thats it!



Fler bilder finns här:
http://antep.se/fotovisa.php?id=179

För er som inte förstod mitt mystiska bildinlägg igår kväll kommer här en liten förklaring.

Efter en lång, kall och mycket seg vinter (där hockeyn var det enda man kunde glädjas åt - stundtals i alla fall) var det igår dags för årets första speedwaytävling i Sverige; Kenny Olssons Minnestävling på Kråkvilan i Norrköping. På grund av Vulkanutbrotten på Island och askan i skyn blev starfältet till tävlingen kraftigt försämrat. Speedwayförare är som bekant ett ganska resande folk, så inställda flyg skapar stora problem för i princip samtliga förare som kör i mer än en nation. Men trots alla problem och negativa väderprognoser blev det tävling! Kråkvilan är långt ifrån en av de bästa banorna i Sverige, men när man går på den första tävlingen för året spelar det ingen roll alls, helhetsupplevelsen täcker upp de mer eller mindre "dåliga" heaten. Att se förarna springa in i depån för första gången på säsongen, se och höra cyklarna värmas upp, rullas ut på banan, känna doften, och slutligen även se förarna tävla mot varandra, det är oslagbart. Det finns inget bättre i sportväg!

Sett till själva tävlingen var det Piraternas Antonio Lindbäck som imponerade allra mest och han vann också tävlingen på 14 poäng av 15 möjliga. Den ende som lyckades besegra den före detta GP-stjärnan var Vargarnas nyförvärv Michael Jepsen Jensen. Den unge dansken som bara är 18 år kör i år sin andra säsong på stor cykel, och han får verkligen anses som en av Danmarks största talanger. Redan förra säsongen gjorde han bra ifrån sig i Solkatterna, och hittills i år har han även kört mycket bra för sin Polska klubb Torun. Han kommer att bli att räkna med redan i år, om han nu får chansen att åka. Sett till heatet där han besegrade Lindbäck grundlade han segern genom att vinna starten. I ärlighetens namn åkte Lindbäck snabbare, men han kunde helt enkelt inte passera Jensen, som körde rutinerat och felfritt. Totalt sett i tävlingen slutade han på en fin andraplats med 13 poäng.

Trea i tävlingen blev Vargarnas polack Adam Skornicki. Även han körde ihop 13 poäng, och från början var det tänkt att han och Jensen skulle åka ett skiljeheat om andra/tredje plats, men då Skornicki hade problem med cyklarna valde han att kasta in handduken, och därmed blev alltså slutordningen som den blev. Kvällens besvikelse - förutom det kalla klimatet - var Piraternas Robert Kosciecha som inte alls nådde upp till sin normala standard. Han föll i ett par heat och tappade en del poäng på grund av det. Med 8 poäng slutade han på en blygsam åttondeplats.

Det var nog i princip allt jag hade att säga om gårdagens tävling. Nu hoppas jag att alla flygproblem försvinner så elitseriepremiären, som bara är en vecka bort, inte drabbas av en massa tunga återbud.

/Anti

ÄNTLIGEN!!!!!! För er som inte förstår vad jag menar med bilderna nedan kommer en utförlig beskrivning under onsdagskvällen!

.... Kör över hela speedwaysverige! Mer behöver inte sägas.

Snart är det måndag igen. Ska bli skönt, för söndagen har varit bedrövligt, åtminstone sett till dagens F1 -och hockeyresultat. I morse avgjordes till att börja med Australiens GP. Schumacher gjorde en bra start och låg på en fjärdeplats in i första kurvan... men då puffade Jenson Button till Fernando Alonso, som tappade kontrollen över bilen och tryckte Schumi av banan. Framvingen gick sönder och därmed var chansen till en framskjuten placering förbi. FAN!

Några timmar efter F1-tävlingen började så kvartsfinalshockeyn mellan Frölunda och LHC. Det var idag man skulle avgöra matchserien och säkra en semifinalplats, men istället blev det torsk, vilket innebär att allt kommer att avgöras med en sjunde match i Linköping där det segrande laget går vidare. Tyvärr talar ganska mycket för att bönderna kommer dra det längsta strået. De har ju domarna på sin sida. FAN!

Såhär vill man göra nu:

LHC är som de flesta känner till ett riktigt bedrövligt lag med fula spelare och en urusel publik, som inte ens när det är slutspel lyckas få tillräckligt med folk så det kan gå supporterbussar till bortaplan. Men en sak är dock LHC:arna jäkligt duktiga på; att grisa och muta domare! Idag vann LHC tack vare att man hade domarna på sin sida. I och för sig har det varit så under hela kvartsfinalserien, så man kanske inte ska vara allt för förvånad, men man kan ändå inte ta ifrån LHC att de vet hur man mutar domare.

Sen kan man ju undra hur deras supporter tänker...


... nej, just det, de tänker inte alls!

I nästa match SKA bönderna ut oavsett hur många Frölundaspelare de skadar och domare de mutar!

Detta är kungen:

Att det skulle bli tufft för Vita Hästen att vinna dagens otroligt viktiga bortamatch mot Tingsryd hade nog alla hästenanhängare räknat med, men att vi skulle bli utskåpade med 7-1 tror jag däremot inte att någon hade kunnat förutse. Som det känns nu rök den bästa chansen att slå ut Tingsryd och extra surt tycker är att man inte testade om Fredrik Jensen (hästens bäste och mest rutinerade målvakt) efter sitt skadeuppehåll. Att chansa med honom från start i morgondagens match vore rena idiotin, så det är bara att hoppas på att Tim Sandberg som fick vakta kassen idag har en bättre afton imorgon kväll, samt att försvaret kan hjälpa honom bättre (jag antar att det lär ha funnits en del brister idag utan  att ha sett matchen).

I kraft av Tingsryds seger idag och att man får fortsätta på hemmaplan får Tingsryd stå som skyhöga favoriter till att gå segrande även ur den tredje matchen. Om Vita Hästen ska ha en chans så måste man jobba hårdare än TAIF:arna, inte släppa till så mycket chanser i egen zon, men framför allt bli betydligt effektivare på att sätta de målchanser man själv skapar samt att hålla sig borta från onödiga utvisningar. Även om TAIF inte gjorde mål på oss i powerplay i den första matchen så känns det ändå som att deras PP generellt sett är betydligt bättre än vårt, så det gäller att tänka innan man handlar ibland.

Innan jag avslutar inlägget vill jag även passa på att ge svenska ishockeyförbundet en känga för det rent ut sagt bedrövliga sättet alla dessa play off matcher fungerar. Vita Hästen som slutade tvåa i den allra tuffaste allettan lottades mot Tingsryd, medan lagen Hästen hade bakom sig i allettan fick betydligt enklare motstånd i play off 3 och tog sig vidare till den stundande kvalserien utan några större problem med 2-0 i matcher. Rimligen borde man ha en fördel av att komma högt upp i allettan, men tydligen inte.

KÄMPA HÄSTEN!