Mot skolan. Sömn. Mot skolan igen.

Så var det fredag igen [edit: det blev visst lördag innan inlägget postades]. Sitter här hemma och känner nostalgon flöda genom kroppen. Inte på grund av kvällens avsnitt av Idol som nyss tog slut och inte heller på grund av Gyllene Tiders "När alla vännerna gått hem", som just nu ljuder ur mina hörlurar som sitter på mitt filosofiska huvud. Nej, nostalgin kommer istället från ett gamalt spel jag inte rört på många år, ett spel till min älskade gamla Sega Mega Drive...  Buck Rogers: Countdown to Doomsday!

För att vara ett spel till Segas populära 16-bitarskonsol är grafiken högst medelmåttig, men det innehåller dock väldigt många olika moment i form av närkampsstrider med sitt "team" mot fienden, samt ett dektektivarbete för att veta vad man ska göra härnäst. Dessutom kan man kriga med rymdskepp och borda fiendernas skepp för att tjäna pengar, vilket är bra om man vill ha råd med nya vapen. EFter strider och lyckat dektektivarbete blir ens karaktärer mer erfarna vilket också gör att man kan specialisera dem inom en rad olika områden som man har nytta av vid olika tillfällen under spelte gång. Sist men inte minst är spelet betydligt svårare att klara än många av dagens moderna TV-spel (inte minst när man var liten och knappt förstod de engelska texterna).

Det är riktigt kul att spela om gamla klassiker. Man väcker många trevliga minnen till liv (kanske även en del tråkiga). Dessutom får man liksom när man ser en film för andra gången en bättre förståelse för handling och liknande när man gör om samma moment minst två gånger. Kort sagt kan man alltså säga att (a) det var bättre förr, och (b) insidan är betydligt viktigare än utsidan!


Men vad är då Buck Rogers för er som inte vet? Här kommer några klipp från Wikipedia:
Buck Rogers skapades ursprungligen 1921 som Anthony Rogers (Namnet Buck fick han först då det blev en tecknad serie, möjligen ispirerad av en fiktiv cowboy med det namnet) av Philip Francis Nowlan och var hjälten i två långnoveller (Armageddon 2419 A.D. och The Airlords of Han som senare slogs ihop till en pocketbok) som publicerades i Amazing Stories. Buck Rogers blev senare också en tecknad serie, filmserie, TV-serie, datorspel och så vidare. Buck Rogers är en viktig del av USA:s populärkultur och sägs vara vad som populariserade rymdopera.

Och så lite om spelet:
The game centers around a longstanding war between Earth and Mars, more specifically between two organizations, the Earth-based New Earth Organization (NEO), and the Mars-based Russo-American Mercantile (RAM). The militaristic and dictatorial RAM, backed by a powerful army of genetically engineered soldiers, has been laying siege to Earth for years. NEO, effectively an organized resistance movement, is forced to operate out of secret bases on the surface of Earth and in orbit in its uphill battle for human freedom.

Omslag


Mitt team


Ha en trevlig helg!
/Anti

när alla andra sover ligger anti och läser böcker. ja kanske inte just nu, för nu bloggar jag ju, och lyssnar samtidigt på musik ur mitt minst sagt udda arkiv. men annars stämmer det säkert, åtminstone delvis... vad det hela fallerar på är att vissa - jag vill inte nämna några namn - även sover när jag inte läser böcker. avslutningsvis vill jag passa på att säga att man inte ska tänka allt för mycket på det förflutna, man kommer på så mycket saker/personer som man saknar då. det är helt ekelt bättre att leva i nuet, fast i och för sig får man ju inte heller glömma bort det förflutna. igår (fredag) fick jag förresten deve och paddan att se en svartvit västernfilm från 50-talet, high noon. det tror jag de mådde bra av, i vanliga fall ser vi ju bara en massa konstiga knarkar-action-filmer. vi käkade pizza också, och efter det fick deve ett våldsamt skrattanfall som varade i minst 10 minuter utan avbrott. det tyckte paddan var lite jobbigt, men vad som var ännu jobbigare för paddans del var när en turk flög ut genom en dörr till ett hyreshus vid trottoaren och fullkomligt crosscheckade paddan. men nu orkar jag inte skriva mer,  nu ska jag läsa böcker!

Idag har jag - ANTI - röstat i krykovalet. Gör det ni också!

Soon.

Jag glömde nämna en grej i mitt tidigare inlägg om Kalasmottagningen! Under mässan/marknadsgatan fick jag en penna samt en lapp av Kyrkan på Universitetet. Med tanke på vad jag gick och tänkte på precis innan dess ser jag den (lappen) som ett tecken på att Gud existerar.

Så var man hemma igen, hemma från årets kalasmottagning i Cloetta Center (usch ja, det är bättre med Himmelstaundshallen!). Precis som vanligt plockadejag på mig en hel del smått och gott under "marknadsgatan" som varje år pågår innan själva scenshowen vidtar, det blev en hel del godis, en tandborste, 2 Östgötacorrespontenten (med speedwayartikel sen tisdagens match mellan Västervik och Piraterna, som jag förövrigt var på), samt en hel del annat! När sedan klockan slog 19:00 började det hända saker på scen, Kristoffer Appelqvist gjorde entré och guidade oss sedan genom kvällens underhållning fram till och med att Moneybrother skulle börja spela. Dessförinnan blev det dock en kort paus och då valde resterade del av Kommando Peking att gå iväg och dricka öl medan jag vaktade platserna.

Under tiden de var borta gick de - hör och häpna - miste om att se en animerad film om min stora rymdfavorit CHRISTER FUGLESANG. För att dra historien kort vad den handlade om så var han tillsammans med en ko, men sedan visade sg att kossan var otrogen med någon annan, vilket Christer senare upptäckte... EFter filmens slut dröjde det inte länge innan Moneybrother började spela och när de var inne på sin tredje låt kom även Paddan, Deve och Ankan tillbaka. Paddans yngre broder (Grodan) kom dock aldrig tillbaka då han hängde med Johan Trollkarlen Indian, som precis liksom vanligt valde att trolla och tigga cigaretter istället för att se artisterna spela.

Jag kan inte direkt påstå att jag avgudar Monetbrother, men jag måste erkänna att de gjorde ett bra jobb, så jag är positivt överraskad till deras musik. När sista låten vara spelad tog vi oss tillbaka till entren där vi även hittade Johan och Grodan. Jag föreslog då att vi kunde gå ut och at lite frisk luft, vilket jag också gjorde, men de andra försvann istället bort någonstans och sedan återsåg jag dem inte mer under kvällen. Istället stod jag utomhus själv i 10-15 minuter tills bussen hem till NKPG äntligen anlände... den blev fullsmockad på bara några sekunder! Och nu är det snart dags att lägga sig så man orkar upp till skolan idag (torsdag).

Så är man äntligen vaken igen, efter en ganska svettig natt där man delvis låg och tänkte på om man skulle gå samma öde till mötes som den avlidne 37-åringen och inte vakna upp efter att man somnat. Men vaknade upp gjorde jag i alla fall, fast tyvärr känns det ännu inte bättre i halsen, det är ungefär som igår, dvs "tjockt" och torrt munnen. Får hoppas att det blir bättre framåt kvällen.

Så har det hänt. Idag har det bekräftats att svininfluensan har skördat sitt första dödsofffer här i Sverige. Visserligen har man redan vetat om att influensan är mycket farlig om man drabbas av den, men när det händer i samma land som man själv bor känns det som att det blir mer "allvar" av det hela. Sedan igår har jag känt mig lite tjock i halsen och det har blivit lite sämre under dagen, så man blir utan tvekan ganska rädd efter den tragiska nyheten. Som jag förstått det hela ska man inte uppsöka hjälp om man inte har feber eller svårt att andas, och det har jag iaf inte nu. Får hoppas att jag klarar mig och att jag bara har drabbats av en vanlig "liten" förkylning. Ska strax lägga mig och hoppas på att det känns bättre när jag vaknar upp imorgon, eller att det i alla fall inte känns värre. Återkommer med rapport.

Idag är det onsdag och imorgon är det torsdag. Imorgon ska vi alla se på Sommar med Ernst. Årets höjdare! Men nog talat om detta, nu ska jag bygga en båt och invardera storbrittanien!

Förljande inlägg skrevs klockan 03:00 inatt, men då kan man tydligen inte publicera sina blogginlägg....

Hej kära dagbok, nu var det ett tag sen sist. Men nu finns det en hel del att tala om igen, minst sagt. Under den senaste veckan har det hänt mycket saker, både roliga och tråkiga. Till de roliga hör framförallt Indianernas bortaseger mot Dackarna i Målilla, men bortsett från detta har jag under veckan även varit på Sparreholms slott tillsammans med mor och far. Ett trevligt ställe med två sevärda muséer. Självklart hade jag kameran med mig, men när jag skulle börja ta bilder märkte jag dock att jag glömt batteriet kvar hemma i laddaren så istället fick det bli lite bilder med mobiltelefonen. Inte speciellt bra kvalité, men med lite mixtrande i photoshop är de flesta "okej". Bilderna kan iaf ses genom att KLICKA HÄR!!! Ett par smakprov finns dock här nedan...




Bortsett från den lilla utflykten har det även hänt en del tråkiga saker. Dels har som bekant många drabbats av den fruktade svininfluensan. Bara att hålla tummarna för att den inte är så pass allvarlig som man lätt kan få en bild av i medierna. De flesta som drabbas verkar ju klara sig ganska bra som tur är. Men än värre är det med alla olyckor som just nu sker inom motorsporten, som trots mycket hårt arbete aldrig tycks bli riktigt säkert. För ungefär en dryg vecka sedan dog Henry Surtees (son till John Surtees, den före detta F1 och roadracingvärldsmästaren) sedan han haft maximal otur och träffats av ett flygande däck i huvudet sedan en annan förare varit av banan och kraschat. Däcken får bara inte lossna från bilarna och det är något man jobbat hårt med, speciellt inom F1, men uppenbarligen finns det fortfarande saker som kan, eller rättare sagt MÅSTE, bli bättre. Surtees fick i alla fall däcket i huvudet och for sedan avsvimmad direkt in i barriären, och senare dödförklarades han på sjukhuset. Oerhört tragiskt är egentligen det enda man kan säga, jag lider med hans nära och kära.

En liknande sak som inte heller får hända skedde under lördagseftermiddagens F1-kval i Ungern. Sedan Michael Schumacher la ratten på hyllan har som bekant Felipe Massa varit min personliga favorit, men nu tog även hans lycka inom F1-sporten slut, men förhoppningsvis bara tillfälligt. Under kvalet träffades nämligen Massa av ett föremål från baken på Rubens Barrichellos Brawn-bil (troligen en fjäder på ca 800 gram). Denna bildel träffade Massa rakt i huvudet och precis liksom i fallet med Surtees knockades Massa som sedan hjälplöst for in i en däcksbarriär. Enligt uppgifter ska han ha varit vid medvetande efter krashen och ha kunnat röra både armar och ben, men det har bekräftats att bildelen slog sönder visiret och orsakade diverse livshotande "skallskador". Under kvällen har Massa opererats och just nu ligger han nedsövd på intensiven i väntan på en ny kontroll. Den officiella pressreleasen säger att operationen var lyckad och att läget är allvarligt men stabilt, men vissa hävdar det motsatta. Jag hoppas självklart på att de officiella rapporterna stämmer och håller stenhårt tummarna för ytterligare positiva rapporter senare idag (söndag) att Felipe snart kan vara back on track igen! Men oavsett så måste som sagt säkerheten förbättras.

Surtees olycka


Massas olycka



Sist av allt vill jag citera mig själv...
Varje ord kan vara mitt sista

Nu har det gått ett drygt dygn sen nyheten om Michael Jacksons tragiska död nådde oss här i Sverige. De allra flesta är förmodligen medvetna om det, men frågan är ändå hur lång tid det kommer ta innan de första konspirationsteorierna dyker upp. Det är åtminstone en fråga jag själv ställer mig. Elvis Presleys bortgång, som också var anska "mystisk", ledde som bekant till en hel del sådana teorier och det finns de som än idag tror att han faktiskt lever, eller åtminstone tror att han överlevde den i så fall iscensatta dödsförklaringen. Undrar om några liknande konspirationsteorier även kommer att nästlas samman med Jacksons död. Kanske finns det redan sådana tankar runt om i världen? Om inte så lär de nog dyka upp förr eller senare ändå.

Personligen tror jag varken att Elvis eller Jackson lever (bortsett från många fantastiska låtar som alltid kommer leva vidare), men visst är det ändå intressant att lyssna på tvivlarna eller rent av fantisera lite själv. Tänk om.... Tänk om Michael Jackson aldrig dog? Tänk om han iscensatte en hjärtinfarkt för att komma till ett sjukhus där man bakom låsta bommar utförde en sista stor plastikoperation som förändrade hela utseendet... Tänk om han sedan gick ut ur sjukhuset som en helt annan människa med vetskapen om att hela världen just nu sörjer en säck potatis som sedermera  kommer sänkas ner i sin egen grav...

Ibland kanske man inte ska "tänka om" för mycket, men håll med om att det kan vara "intressant" att göra det ändå...

Tänk om jag - ANTI - egentligen inte är Anti... Tänk om...

Hade precis tänkt att lägga mig när jag gick in på Aftonbladet och såg nyheten: Michael Jackson är död efter att ha fått hjärtstillestånd i hemmet. Säga vad man vill om herr Jackson som person men många bra låtar gjorde han under sina år som aktiv artist.

 

Michael Jackson
1958-2009
Vila i frid

Kära läsare, jag vet att ni alla har saknat mig oerhört mycket de senaste två eller tre dagarna. Ni har längtat efter mina mer eller mindre geniala inlägg och undrat vart jag har varit. Vissa kanske till och med hade blivit oroliga och trott att jag flytt landet? Då kan jag nu passa på att lugna er alla. Jag har inte flytt landet, men däremot har jag tillbringat stora delar av de två senaste dagarna på just landet (herregud, där fick jag till det igen, jag är verkligen ett geni). Att säga att vi har en drömkåk där ute skulle sannerlige vara att ta i, snarare är huset ett ruckel som skulle behöva såväl nytt golv som nya väggar och tak. Det går inte att bo i huset som det ser ut nu, men någon gång i framtiden så... när jag skaffat mig familj och tagit ett stort lån på någon miljon, då ska det minsann smällas upp en fin liten villa där ute, som ska få grannarna att drägla av avundssjuka! Tills vidare är det dock som det är, men tomten måste självklart skötas så gott det går, och efter några månaders frånvaro behövdes det sannerligen.

Jag och far begav oss därför ut på landet och klippte det besvärligt långa gräset. Det var så pass långt att vi till att börja med fick använda oss av den antika gamla lien för att hugga ner det allra högsta och bökigaste gräset. Lien är inte det allra smidigaste verktyget, man får träningsvärk av att gå böjd för i flera timmar, MEN lien är dock ett minst sagt manligt redskap! De som såg mig gå omkring och lia kan inte ha blivit något annat än imponerade, det är nog ingen vanlig syn att se unga, snygga killar arbeta med antika och farliga redskap ute på landet som en riktig bonde! När det värsta gräset var borta kändes det dock som en stor befrielse att få dra igång gräsklipparen. Dels för att den doftar så jäkla gött, men även för att den klipper gräs så fruktansvärt mycket bättre än en lie!




Bortsett från allt arbete hinner man även att se en hel del annat på landet, som man inte ser så ofta här hemma i stan. Jag såg exempelvis en hel drös med fågelungar som blev matade av sina fågelföräldrar (nej Älgen, hästar matar inte fåglar) och vissa av dem tror jag även tog sina första flygfärder. Det är en vacker och rörande syn.  I samband med att vi klippte gräset la jag även märke till en liten snigel, en sådan med ett litet "hus" på ryggen. Hade jag inte sett den så hade den blivit strimlad, men i och med att jag såg den plockade jag upp den och flyttade den till ett säkrare ställe, där varken gräsklippare eller hungriga fåglar kunde komma åt den. Och bortsett från detta bjöds vi även på en fartfylld flyguppvisning, som jag här och nu vill tacka flygvapnet för; tack!



Nu är jag i alla fall hemma i stan igen och självklart har man drabbats av en djävulsk träningsvärk i ryggen. Det känns att man inte varit så aktiv sedan den segdragna förkylningen som man drabbades av för 2-3 veckor sedan! Men shit happens, som de tuffa speedwayförarna brukar säga. Det är bättre att känna smärta än att inte kunna känna någonting alls.

/ Hälsningar en manlig Anti

Det här är två bilder som symboliserar glädje:

    

Det har gått ett bra tag sedan jag var riktigt förbannad över någonting senast, men idag har gränsen överskridits igen. Efter att ha stannat hemma under en veckas tid på grund av en seg förkylning beslutade jag mig idag för att åter ge mig ut i den vida världen, göra "comeback" i plugget. Arbetsdagen som sådan var det inte något fel på. Allting var trevligt och det var jäkligt roligt att återse alla klasskamrater. Hemfärden från skolan till hemmet gick dock desto sämre. När klockan var cirka 17:30 hade jag gått ungefär halva vägen hem och skulle precis gå över övergångsstället vid ICA Ljura. Innan jag hinner göra detta kommer två cyklister, båda två iförda grå muntröjor med huva, och bokstavligt talat spottar mig rakt upp i ansiktet i förbifarten...

På mindre än en sekund dök minst tusen svordomar upp i huvudet som man bara ville vråla ut, men "tyvärr" var de redan långt borta innan man ens han öppna munnen. Och naturligtvis vågade de inte heller kliva av sina cyklar, men det kanske å andra sidan var smart för deras egen skull. Men vad är det egentligen som håller på att hända med vårt samhälle? Att det har blivit så pass mycket sämre under min veckas sjukfrånvaro är ganska löjligt att tänka sig, dock är det ändå ett faktum att klimatet i samhället är hårdare än tidigare. Vad beror det på? Är dagens föräldrar för slappa och oansvarsfulla? Tar vi in för många invandrare? Är det polisen som inte gör sitt jobb längre? Beroende på vem man frågar får man olika svar. Personligen tror jag inte att det finns någon enkel förklaring på frågan, snarare är grunden bakom problemet en blandning mellan några av de ovanstående "alternativen". Som det ser ut nu, med mer och mer våld ute i samhället, så är det i alla fall något som är riktigt fel.

Jag tror att alla i hela vårt avlånga land skulle behöva sätta sig ner en stund och fundera ett tag på hur man själv beter sig mot sina medmänniskor. Hur beter jag mig mot andra och hur kan jag bli ännu trevligare? Om alla verkligen gick in för det skulle förmodligen inte samhället se ut som det gör idag, men tyvärr verkar inte den etik och moral, som en gång i tiden var en självklarhet, finnas kvar i dagens samhälle. Det som var en självklarhet förr finns inte längre idag. Värmen är borta och kylan är här. Det är ett bittert, men sant konstaterande.

Många som känner mig personligen vet om att jag brukar undvika att vistas ute ensam själv om nätterna på grund av just rädsla för att bli överfallen, och det som skedde mig idag gör sannerligen inte att jag börjar komma på andra tankar heller. Snarare får man sig en tankeställare om man vågar vistas ute över huvud taget. Ska man inte kunna gå ut längre utan att bli nerspottad av fegisar på cykel? Vissa kanske tycker att det är löjligt av mig att bli förbannad av ett få en spottloska i ansiktet, men tänker man efter så hade vad som helst kunnat inträffa. Om två killar vågar spotta en helt främmande människa i ansiktet så kanske de även vågar gå över till mer fysiska överfall...

/ En arg och besviken Anti

Denna onsdag har inte riktigt varit som alla andra onsdagar! Om ni undrar varför så råder jag er att fortsätta läsa detta, annars kan ni gå och dra nåt gamalt över er! Nåväl, på morgonen lämnade jag, Paddan och Deve in den videokamera (en mycket vacker PD150) vi lånade i tisdags. Myggan (en mikrofon som är djävulskt liten) som också skulle lämnas in var dock spårlöst försvunnen, men som tur var hittade vi den i bagageluckan på Bästen (Deves bil). Efter detta skulle vi spela in lite miljöljud till den film vi håller på att arbeta med, MEN då började mekaniken krångla och till en början fick vi inte in något ljud överhuvudtaget, vilket medförde att vi fick dra tillbaka in i skolan igen...

Dagen började med andra ord ganska dåligt, men sedan skedde i alla fall inga mer "olyckor". Istället spelade vi under i princip hela dagen in olika ljud. Vi var först i folkparken och därefter på dagsbergsfältet, där vi - Deve och jag - försökte få hästarna att gnägga till oss, detta genom att kommunicera med dem genom diverse hästliknande djurläten. Men tyvärr gav detta ingen effekt. Faktum är att hästarna såg ganska skräckclagna ut när vi körde våra hästimitationer! Däremot kom två hästar fram till staketet när vi framförde Vita Hästens kampsång, men inte gnäggade de för det! Otacksamma hästar...



Efter misslyckandet med hästarna drog vi till Vrinneviskogen där jag och Deve fäktades med stora träpåkar och dödade kung Ragnvald Knaphövde, åtminstone rent fiktivt. Efter de brutala fäktningsscenerna  åkte vi till Max hamburgerbar där vi käkade hamburgare (ja, det är sant). Det var både en god och mättande måltid som gav oss energi att fortsatta insamlandet av ljudmiljöer! Härnäst begav vi oss til stan där vi gick omkring på stadens gator och varuhus. I ett av varuhusen blev vi förövrigt allihopa förkräckta när en medelålders kvinna fäste blicken mot Paddan och mer eller mindre skrek ut någonting i stil med "HÖRRU LAMBERTSSON, NU BLIR DET HELTIDSJOBB!, NU BLIR DET JOBBIGT". Så från och med nu vet vi altså att Paddan även heter Lambertsson, man lär sig sannerligen någonting nytt varje dag. När chocken hade lagt sig drog vi hem till Ankan där det bjöds på både det ena och det andra...

SEDAN, när allt ljudarbete var avklarat så drog Ankan och jag till stan för att se när några av melodifestivalsdeltagarna, som ska ställa upp här i Norrköping på Lördag, gjorde entré i stan. Deve hade gäster att ta hand om så han var tvungen att gå hem innan detta, och Paddan orkade som vanligt inte stanna kvar och se på jippot, han köpte istället brännvin och åkte hem. Ganska konstigt egentligen hur man kan klaga på att det aldrig händer något, och när det väl händer, så skiter man i det... Nåja! Artisterna kom upp till stan i en mycket fin gammal spårvagn och sedan bar det in i ett av varuhusen där Rigo & resten av det långa namn-bandet  framförde sitt tävlingsbidrag. Efter framträdandet hamnade jag och Ankan av en ren slump mitt i kön till autografskrivningen, så en dryg halvtimme senare hade vi samlat på oss ett antal autografer.







Efter allt detta kunde man kanske tro att dagen var slut, men nej då! På en annan plats i varuhuset hamnade vi mitt i en frågesport där vi tvingades ringa till Paddan (som en livlina) för att ta reda på var Abba vann med låten Waterloo. Paddan chansade på att det var i Moldavien, även fast de tre alternativen var olika engelska städer! Därefter kom en attraktiv dam fram till oss och lockade upp oss på en liten scen där vi fick lägga ett enormt pussel. Vi skötte oss så pass bra att både jag och Ankan fick med oss en varsin CD-skiva! Sedan skulle Ankan till systemet, men oturligt nog kom vi ut dit 5 minuter för sent, så just nu får nog Ankan dricka cola istället för Vodka. Men förm sjutton, cola är ju godare, så ingen skada skedd! Hmmm. sedan hände inget mer, så därför skriver jag inget mer nu. Vi avslutar detta med en bild på dagens födelsedagsbarn, DEVE!


Åter igen, STORT GRATTIS!

--------------
SE ALLA BILDER FRÅN "INFÖR MELODIFESTIVALEN" GENOM ATT KLICKA HÄR!!!

Äntligen känner jag mig så pigg att jag än en gång orkat resa mig upp, slå på datorn och skriva något här. Kanske låter det löjligt "slappt", men faktum är att jag har haft (och fortfarande har) den värsta förkylningen någonsin i mitt liv, eller om det är något annat virus(?). Hur som haver, efter att jag kom hem från Kolmården i förra veckan kände jag att någon inte riktigt stämde i halsen och efter en natts sömn vaknade jag onsdagen den 7:e januari upp med ett ganska tungt huvud, och ingen aptit hade jag heller. Istället blev det en dag som spenderades i sängen/soffan och sedan blev det sömn... De senare dagarna blev bara sämre. Kroppen kändes allt tyngre, munnen var precis kruttorr hela tiden, snoret rann, en jobbig hosta,  fortsatt obefintlig aptit, tillfälliga "stickningar" från några ställen i magen. Som om inte detta vore nog så kunde jag knappt stå heller. Att bara gå ca 20 meter, från soffan till toaletten för att borsta tänderna medförde att jag nästan ramlade. Kort och gott var jag nog mer död än levande  (och det var även en tanke som slog mig när jag skulle försöka sova - så någon större mängd sömn blev det tyvärr inte heller).

Men nu, sen två dagar tillbaka, känns det något bättre. Det kittlar fortfarande i halsen, det rinner fortfarande lite i näsan, det är fortfarande yrt när jag går, jag känner fortfarande ingen hunger, MEN alla dessa "problem" har i alla fall förmildrats ganska avsevärt, så förhoppningsvis är jag nu på väg att bli frisk. Jag hoppas det i alla fall, så man kan leva ett normalt liv igen.

Jag är arg. Jag är jättearg. Ilskan blir större för var dag som går. Men vad är jag egenligen arg på? POSTEN! Innan julafton, närmare bestämt den 23 december 2008, beställde jag nio filmer och ett minneskort, men hittills har ingenting kommit fram, trots att jag fått bekräftelse på att paketet har skickats iväg (för några dagar sen). Det är en stor skandal och besvikelsen är just nu total! Brevbärarna där ute i landet missköter sitt jobb. Hur länge ska man egentligen behöva vänta på att få sina paket och avier? De ska inte ha någon ledighet under helgerna. De ska jobba och se till att JAG får mina saker snabbt, jättesnabbt! Det är som sagt skandal! Och om nu posten skyller på helgerna som varit så är det bara patetiskt. Mina paket SKALL fram, thats it. Ställ in julen, ta bort helgerna, anställ mer brevbärare. Gör vad ni vill men se till att jag får mina grejer NU!!! 

Förövrigt är jag också arg över att Vita Hästen förlorade den första matchen i allettan. Men på söndag blir det i alla fall seger, det måste det bli. Annars blir jag ännu mer arg. Kanske blir jag så arg att jag startar upp ett nytt politiskt parti vid namn "Ge-Anti-Sina-Paket-Partiet-&-Låt-Hästarna-Vinna"!

God natt

/En arg Anti