Äntligen känner jag mig så pigg att jag än en gång orkat resa mig upp, slå på datorn och skriva något här. Kanske låter det löjligt "slappt", men faktum är att jag har haft (och fortfarande har) den värsta förkylningen någonsin i mitt liv, eller om det är något annat virus(?). Hur som haver, efter att jag kom hem från Kolmården i förra veckan kände jag att någon inte riktigt stämde i halsen och efter en natts sömn vaknade jag onsdagen den 7:e januari upp med ett ganska tungt huvud, och ingen aptit hade jag heller. Istället blev det en dag som spenderades i sängen/soffan och sedan blev det sömn... De senare dagarna blev bara sämre. Kroppen kändes allt tyngre, munnen var precis kruttorr hela tiden, snoret rann, en jobbig hosta,  fortsatt obefintlig aptit, tillfälliga "stickningar" från några ställen i magen. Som om inte detta vore nog så kunde jag knappt stå heller. Att bara gå ca 20 meter, från soffan till toaletten för att borsta tänderna medförde att jag nästan ramlade. Kort och gott var jag nog mer död än levande  (och det var även en tanke som slog mig när jag skulle försöka sova - så någon större mängd sömn blev det tyvärr inte heller).

Men nu, sen två dagar tillbaka, känns det något bättre. Det kittlar fortfarande i halsen, det rinner fortfarande lite i näsan, det är fortfarande yrt när jag går, jag känner fortfarande ingen hunger, MEN alla dessa "problem" har i alla fall förmildrats ganska avsevärt, så förhoppningsvis är jag nu på väg att bli frisk. Jag hoppas det i alla fall, så man kan leva ett normalt liv igen.