Anti är oerhört manlig

Kära läsare, jag vet att ni alla har saknat mig oerhört mycket de senaste två eller tre dagarna. Ni har längtat efter mina mer eller mindre geniala inlägg och undrat vart jag har varit. Vissa kanske till och med hade blivit oroliga och trott att jag flytt landet? Då kan jag nu passa på att lugna er alla. Jag har inte flytt landet, men däremot har jag tillbringat stora delar av de två senaste dagarna på just landet (herregud, där fick jag till det igen, jag är verkligen ett geni). Att säga att vi har en drömkåk där ute skulle sannerlige vara att ta i, snarare är huset ett ruckel som skulle behöva såväl nytt golv som nya väggar och tak. Det går inte att bo i huset som det ser ut nu, men någon gång i framtiden så... när jag skaffat mig familj och tagit ett stort lån på någon miljon, då ska det minsann smällas upp en fin liten villa där ute, som ska få grannarna att drägla av avundssjuka! Tills vidare är det dock som det är, men tomten måste självklart skötas så gott det går, och efter några månaders frånvaro behövdes det sannerligen.

Jag och far begav oss därför ut på landet och klippte det besvärligt långa gräset. Det var så pass långt att vi till att börja med fick använda oss av den antika gamla lien för att hugga ner det allra högsta och bökigaste gräset. Lien är inte det allra smidigaste verktyget, man får träningsvärk av att gå böjd för i flera timmar, MEN lien är dock ett minst sagt manligt redskap! De som såg mig gå omkring och lia kan inte ha blivit något annat än imponerade, det är nog ingen vanlig syn att se unga, snygga killar arbeta med antika och farliga redskap ute på landet som en riktig bonde! När det värsta gräset var borta kändes det dock som en stor befrielse att få dra igång gräsklipparen. Dels för att den doftar så jäkla gött, men även för att den klipper gräs så fruktansvärt mycket bättre än en lie!




Bortsett från allt arbete hinner man även att se en hel del annat på landet, som man inte ser så ofta här hemma i stan. Jag såg exempelvis en hel drös med fågelungar som blev matade av sina fågelföräldrar (nej Älgen, hästar matar inte fåglar) och vissa av dem tror jag även tog sina första flygfärder. Det är en vacker och rörande syn.  I samband med att vi klippte gräset la jag även märke till en liten snigel, en sådan med ett litet "hus" på ryggen. Hade jag inte sett den så hade den blivit strimlad, men i och med att jag såg den plockade jag upp den och flyttade den till ett säkrare ställe, där varken gräsklippare eller hungriga fåglar kunde komma åt den. Och bortsett från detta bjöds vi även på en fartfylld flyguppvisning, som jag här och nu vill tacka flygvapnet för; tack!



Nu är jag i alla fall hemma i stan igen och självklart har man drabbats av en djävulsk träningsvärk i ryggen. Det känns att man inte varit så aktiv sedan den segdragna förkylningen som man drabbades av för 2-3 veckor sedan! Men shit happens, som de tuffa speedwayförarna brukar säga. Det är bättre att känna smärta än att inte kunna känna någonting alls.

/ Hälsningar en manlig Anti

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0