Inatt var det "Extreme Hockey Night" och alla hockeyintresserade i vårt avlånga land bänkade sig troligen framför sina tv-apparater för att få sig en rejäl dos underhållning. På kvällen möttes Ryssland Tjeckien, en kamp där Ryssland till slut stod som segraren. Sedan 01.30 på natten var det dags för ännu en hatmatch, den här gången mellan värdnationen Kanada och deras grannar i söder, USA. Detta var en intensiv och spännande match på alla sätt och vis. Det hände någonting hela tiden. Om det var avbrott i spelet så fanns där en man på plats som triggade igång publiken med lite "hopp-och-stuts" samt bytande av tröjor. SVT:s Vinterstudion kallar honom för "Tröjbytarmannen" (eller var det bara "Tröjmannen"?) Hur som helst så gav de båda nationerna publiken på plats och oss tv-tittare en oerhört underhållande tillställning. Vinnare ur denna stenhårda hatkamp gick USA, som vann med 4-2 efter att ha slagit in sista målet i öppen kasse. Dock kom vinsten en aning orättvist. Kanadan hade hela matchen och sköt på USA:s målvakt Miller gång, på gång, på gång, men fick dock inte in något mål. Men man vinner inte på att föra spelet, i alla fall inte i hockey, där vinner man genom att göra flest mål. Chockerande va?


Sedan 06:05 var det dags för höjdpunkten i "Extreme Hockey Night". Sverige-Finland. Liksom de andra lagen var det en definitiv HATMATCH. Jag vet inte hur många gånger Tre Kronor har mött de finska lejonen och det har blivit som mästerskapsfinaler varje gång.  Båda lagen kämpar, köttar, svettas, ibland blöder och gråter. Men så ska det vara. Mellan dessa två lag blir det sällan snygga och välpolerade matcher, utan det blir grisiga matcher, där båda lagen med våld för in pucken i motstådarnas mål.
Men i dagens match var det inte alls så. Sverige förde matchen från början till slut. Utan att behöva grisa eller kötta. Vinst med 3-0 och för att vara lite kaxig så säger jag att det var en lätt seger (bara för att reta upp eventuella finska läsare, om vi har några).

Klockan 22.00 nu ikväll var det dags för damernas sprintstaffet med Charlotte Kalla och Anna Haag. Favorittippade från början. Kalla stack iväg i ledning direkt efter startsignalen och höll den ända fram till växlingen. Anna Haag höll ledningen och de två tjejerna bibehöll ledningen ända fram till sista varvet, där Anna Haag skulle bevisa för världseliten att hon definitivt inte var någon temporär uppkomling som skulle falla tillbaka efter OS. Först så hade svenskarna två hot iform av Tyskland och Italien, men då Italien tappade alltför stort sista varvet så stod det bara mellan Sverige och Tyskland. Ända in till upploppet var det jämt men väl på upploppet fick Anna Haag tyvärr erkänna sig besegrand av tyskan. Men det blev en värdig silvermedalj. Men ironiskt nog så verkade varken vi "soffpotatisar", kommentatorerna eller Pops, Karsson och Elofsson så värst imponernade av silvret. Alla hade nog förutsatt redan innan loppet att lag Kalla-Haag skulle ta hem en säker guldpeng. Men sådan är idrotten och livet i sig. Man får inte alltid det man förväntar sig. Men ett silver, det är absolut ingenting att hänga läpp över. De som gör det förstår inte värdet i att vinna en medalj i ett mästerskap, inte mins ett OS


/DV