Det har ryktas en hel del den senaste tiden om vem som ska spela Nathan Drake i filmatiseringen av Uncharted - Drake's Fortune. Nu senast ryktades det att Gerard Butler (Rock'n'rolla) ska spela protagonisten. Det kan mycket väl vara ett bra val. Dock så vet jag inte hur Butlers amerikanska accent är, för om jag på biopremiären märker att Drake låter som en brittisk gangster så  går jag ut ur salongen direkt.

Sedan är en bra regissör A och O i en sådan här produktion. Neil Burger (Limitless, The Illusionist) har hoppat in i projektet då David O Russell hoppat av. Limitless är en bra rulle, men jag vet inte hur bra Burger kan sin äventyrsgenre.  Låt mej här få göra en lista över vilka skådespelare jag hade valt att ta med i detta storslagna episka actionäventyr:

NATHAN DRAKE      BRADLEY COOPER (Baksmällan 1 & 2, Limitless)
ELENA FISHER        DIANE KRUGER (National Treasure 1 & 2, Inglorious Bastards)
SULLY                    JEFF BRIDGES (True Grit, Crazy Heart)
GABRIEL ROMAN    TOM WILKINSON (Rock'n'rolla, John Adams)
ATOQ NAVARRO     JOHNNY DEPP (Pirates of the Caribbean, Public Enemies)                             

REGISSÖR             STEVEN SPIELBERG

Steven Spielberg sätter jag som regissör, då han kan sin äventyrsgenre och kan då inte misslyckas med filmen. Med  ett sådant episkt, aktionspäckat äventyr som Uncharted är så gäller det att inte slarva bort chanserna till biosuccé genom att välja en regissör som inte sitter på den erfarenhet som krävs när det gäller äventyrsgenren.

När Axel hade gått och funderat ett tag kom han fram till ett välbekant gammalt ställe. Stadens guldbutik. Den mekaniska tomten, som han fascinerades av som ungdom, fanns inte längre kvar i skyltfönstret, men däremot fanns den där guldringen kvar. Den som han hade velat ge till Elina när han var ung, hemlös och fattig. Nu däremot hade han pengar. Axel gick in i butiken och bara ett par minuter senare kom han ut därifrån med ett litet inslaget paket i ena handen. En plan hade nu tagit form i Axels huvud. Han begav sig raka vägen mot Elinas hem och hoppades att hon fortfarande skulle bo på samma ställe.

När han hade kommit fram till huset började hjärtat dunka allt snabbare och Axel funderade över om han kanske var dumdristig, om han borde vända hem igen. Men han tog några djupa andetag och samlade mod. Han öppnade grinden till tomten och gick med stapplande steg fram mot ett fönster för att se om Elina fortfarande fanns kvar i huset eller om hon hade flyttat. I den första rutan syntes ingen till, så Axel gick runt huset och kikade in genom fönstret till vardagsrummet. Där inne var hon. Hon var vackrare än någonsin där hon satt i en stor och mysig skinnfåtölj. Axel ville nästan jubla av lycka, men plötsligt kändes det som att något var fel. I famnen höll Elina en liten bebis som drack mjölk ur hennes bröst. Och vid hennes sida stod en stilig ung man som böjde sig ner och gav Elina en kärleksfull kyss på munnen. Glädjen Axel kände för bara något ögonblick sedan hade nu förvandlats till förtvivlan. Han ville börja gråta, men han kunde inte. Hjärtat hade stannat.

Charlie Vincent hörde en motorbåt som kom närmare och närmare och till slut tystnade. De är här, tänkte han och beordrade sina sin mannar i hans grupp att stanna kvar på den plats de nu befann sig och ge besökarna ett varmt välkomnande till ön. Samtliga vakter log och placerade ut sig på platser som gav bra sikt. Han meddelade via komradion att fienden var på ön och att dessa skulle elimineras omedelbart. Planen sattes i verket och så småningom var alla utplacerade, redo för att eliminera besökarna. Charlie, Simon och tre gorillor fortsatte sitt letande efter ingången som ledde till den mytomspunna Kungaskatten.

   Magnus,  Martin och Clara siktade det gamla fånglägret, eller vad som var kvar av det vill säga inte mycket. Alla tre stelnade plötsligt till. Mitt inne i lägret stod någonting och grävde i marken. Någonting vitt, stort och lurvigt. Det var ingen isbjörn. Nej, den här varelsen hade horn. Det såg ut som en oxe, fast den var mycket större.
   "Vad enda in i helv...", sa Martin med darrande röst. "Vad är det där?"
   Magnus stod lika förstelnad han. Han kände att Clara kröp tätt intill honom och begravde huvudet i hans jacka.
   "Det är en vildoxe", sa Magnus. "Jag trodde de var utdöda sedan länge,"
   "Den här kämpen har lyckats att hålla sig kvar", viskade Clara skrämt. "Vad ska vi göra?"
   Vilddjuret tittade plötsligt upp och började vråla och sprang iväg, men lyckligtvis inte mot Magnus. Martin och Claras håll. Efter några sekunder så hördes våldsamma skrik och vrål längre bort. Magnus och hans kumpaner sprang fram och gömde sig bakom ett stenhus och tittade försiktigt fram. De såg ett fasansfullt skådespel. Tre vildoxar stod och ryckte armar och ben av en av Charlies gorillor. En explosion kom strax därpå och vildoxarna förvandlades till köttslamsor som flög överallt. Längre upp stod en man med ett raketgevär och han hade tydligen fått syn på Magnus som tittade fram bakom husvägen. Han siktade och Magnus skrek till Martin och Clara att ta skydd. De sprang och tog skydd bakom några andra stenbyggnader innan raketen hann nå fram och förstörde det mesta av byggnaden. Ett antal av Charlies män anslöt sig och började skjuta. Magnus, Martin och Clara var chanslösa då de inte hade några vapen. En av Charlies män vågade sig emellertid fram till den byggnaden Magnus stod bakom och han kunde med mindre svårigheter avbeväpna mannen och slå honom medvetslös. Nu hade han en pistol och han kände sig genast lite tryggare. Första han skulle göra var att skjuta ner mannen med raketgeväret.  Han sprang fram från husknuten och fortsatte springa allt vad han hade. Mannen med raketgeväret sköt, men missade. När han laddade om med en ny raket tog Magnus sikte och sköt tre skott. Mitt i prick. Mannen föll omkull, men Magnus hade ingen tid att stå där och beundra sin fullträff. De andra männen sköt hej vilt mot honom och han var tvungen att finna skydd. Nu hade Martin och Clara även de fått vapen och sköt på allt som rörde sig. En gorilla var på väg fram till Martin, som dock inte såg mannen, men Clara vaktade hans rygg och sköt ner mannen. De kunde nu gå framåt och kunde konstatera att fler män kom till platsen. De tog skydd och sköt på fienden när tillfälle gavs.

Efter en timmes intensiv eldstrid blev det genast tyst. Magnus, Martin och Clara kunde fortsätta framåt, men under tystnad. De ville inte råka i händerna på varken fler gorillor eller vildoxar.
   Plötsligt stannade Magnus och tittade ner på marken. Han böjde sig ner och sopade undan snön. Det var en brunn med en avbild av den underjordiska gudinnan Hel. Han tryckte på avbilden och ett muller hördes. Framför dem öppnades marken och en trappa ner i marken blev synlig.
   "Wow!" sa Martin andaktsfullt.
   "Vi har inte tid med några wow:anden nu", sa Magnus och gick ner för trappan.
   När alla tre hade kommit ner åkte ingången igen och ett totalt mörker var det enda som fanns kvar. Utom lite fladdrande ljus längre fram. De tre gick längre inåt till de kom till en stor sal där stora facklor brann på väggarna. Charlie och fyra andra stod framför en gyllene kista, som var överfull med artefakter och föremål.  Han vände sig om och fick syn på sina kombattanter.
   "Det är slut nu", sa Magnus och klev in i salen med pistolen höjd mot Charlie.
   Charlie log ett elakt leende.
   "Så naiv, så naiv. Den här skatten tillhör mig. Du har ingen aning om hur länge jag har letat efter denhär skatten."
   Han gjorde tecken till sina gorillor att gripa sina fiender.
   "Och nu ska du se mig lägga händerna på den största skatten i Europas historia."
   Han gick upp till altaret där skattkistan stod och ställde sig ner på knä och lyfte huvudet mot taket och drog in luft genom näsan.
   "Det är den ljuva lukten av seger jag vittrar", sa han.
   Han tog upp en spira ur kistan och fick ett ondskefullt leende på läpparna.
   "Vad säger ni nu då?" sa han elakt.
   I nästa sekund försvann hans leende och förvandlades till en orolig man. Han tittade runt omkring sig och sedan greps han av panik. Han började skrika och det började ryka från hans kropp och snart börjad det slå upp lågor. En av hans män kom fram med en hink vatten och kastade på honom, men det hjälpte inte. Det hade börjat brinna inuti honom och skriken var outhärdliga.
   Till slut så hade elden förtärt alla hans organ och han föll död ner på marken. Alla hans män skyndade snabbt ut ur salen och lämnade Magnus, Martin och Clara kvar med ett lik, som fortfarande brann. Magnus gick upp till kistan och satte sig på knä och sa hög:

   "Oh, du mäktige Oden. Giv oss kraft. Giv oss att föra denna gudomliga skatt till ditt folk."
  Han reste på sig och tittade bak på sina kompanjoner, innan han tog en näve guldmynt ur kistan. Han blundade, men kände ingen obehaglig känsla. Han var bara nöjd och tillfreds med att kunna föra denna ovärderliga upp ur underjorden och kunna fördela den mellan Norge, Sverige och Danmark.

Magnus, Martin och Clara steg iland på ön. De blev direkt på sin vakt. Det var något som iakttog dem. Ingen visste åt vilket håll det skulle gå.
   "Åt vilket håll börjar vi gå åt?" frågade Martin spänt.
   Magnus tittade sig omkring.
   "Jag har ingen som helst aning", sa han, "men Charlie och hans mannar borde vara här. Håll öronen öppna. De är ett stort ekipage så vi bör höra dem."
   De gick längre inåt ön och plötsligt så såg de en lyxyacht förtöjd vid en ranglig brygga.
   "Min herre och min dam", sa Magnus, "glöm all moral och sånt nu. Vi kommer troligtvis vara tvungna att ta oss till skatten via våld."

När Axel hade fått ut sin första avlöning köpte han sig nya fina kläder och undertecknade ett hyreskontrakt på en fin tvårumslägenhet mitt i stan. Flyttfirman han hade fått jobb på hade mycket att göra varje dag, och även fast det var ett väldigt fysiskt krävande arbete så trivdes Axel bra med sitt nya leverne. För första gången någonsin tjänade han egna pengar, träffade folk och fick nya vänner. Men vartefter dagarna, månaderna och åren gick så fanns det hela tiden någonting som tyngde ner honom mer och mer. Det var någonting som fattades. Ett svart hål i själen som växte sig större för var sekund som gick. Ett hål som varken hans nya vänner eller pengar kunde täppa igen. Axel visste inte varför han kände som han gjorde, men under natten mot julafton, exakt tio år efter att han hade lämnat sin hemstad, kom han slutligen på vad han hela tiden egentligen hade vetat djupt inom sig. Han behövde se Elina igen. Han behövde fylla tomrummet som han hade lämnat bakom sig. Det viktigaste av dem alla, kärleken.

Även fast det var mitt i natten rusade Axel upp ur sin säng, slängde på sig sina kläder och tog med sig sina mest värdefulla ägodelar. Därefter sprang han ut ur sin lägenhet och begav sig iväg till en bonde som han hade lärt känna under åren. Axel bankade på hans dörr och efter en stund öppnade bonden dörren och frågade vad Axel ville mitt i natten. Axel berättade att han var tvungen att bege sig hem, till sitt riktiga hem, och att han behövde låna en av bondens hästar. Bonden litade fullt ut på Axel, som hade fått ett fint rykte omkring sig, så han sadlade en häst till Axel innan han gick in i sitt hus och la sig igen. Axel hoppade däremot upp på hästen och började den långa ritten hem.

Axel red oavbrutet och struntade i att hästen började krokna av utmattning. Han skulle hem, och han skulle göra det innan julaftonen var över. Så blev det också. Den resan som hade tagit honom över ett dygn att genomföra till fots klarade han på mindre än halva tiden, och väl hemma märkte han att allting såg ut precis som det hade gjort när han en gång lämnade det bakom sig. Det första han gjorde när han kommit in i staden var att rida förbi grevinnan Bryséns stora hus. Han plockade upp det gamla guldhalsbandet som han hade behållit under så många år och placerade det på dörrtrappan tillsammans med ett brev som han hade skrivit för flera år sedan. Därefter red Axel ner mot den stora julmarknaden där han band fast hästen och tog sig en nostalgisk promenad på kungsgatan medan han funderade över vad han skulle säga till Elina, vad han skulle göra.

Kenneth Aalbor påpekar ju riktigt att julsprit inte bara är glögg men glögg är ändå en brygd som är väldigt starkt förknippad med jul (och bandy) och passar bra överlag på vintern då det är varm och kryddig alkoholhaltig dryck vilket i sig är ovanligt. Det bör dock sägas att det numer även finns alkoholfria varianter för dem som föredrar det.

Den vanligaste formen utav glögg är nog den som är baserad på vin som kryddas och värms. Ordet glögg kommer också av ordet glödg som tros vara en förkortning för glödgat vin, ett begrepp som dyker upp i skrift redan 1609. En annan variant som finns är spritglögg.

Själv är jag inget jättefan av varm dryck och därmed inte jätteförtjust i glögg heller men det funkar ibland.