Jag satt i min godan ro alldeles nyss och läste en bok. In och ut ur köket flyger flugor och getingar om vartannat. Jag är tämligen van vid getingar och innehar ett lugn, även fast dom kommer ganska nära. En eller två lätta viftningar med handen så har dom små  liven vett nog att lämna mej i fred och flyger vidare, på jakt efter nästa offer att reta gallfeber på.

 

Så kom, helt plötsligt från ingenstans, en geting och surrade runt mitt huvud där jag satt försjunken i min deckare. Jag gjorde som jag alltid gör; viftade lätt en eller två gånger med handen och tänkte att "den försvinner väl". Men inte då. Istället för att göra som dennes getingpolare och fatta vinken, så blev den helt plötsligt och oprovocerat väldigt aggressiv och börjare surra allt närmare mej. Nu blev jag lite smått rädd, men behöll ändå lugnet och reste på mej för att herr/fru/fröken geting skulle förstå att det var dags att lämna stället. Men inte då. Getingen fortsatte och surra allt närmare och letade sej allt längre ner och fortsatte surra nere vid benen. Då rädslan att fanskapet skulle flyga in innanför skjortsen infann sej började jag dansa runt i köket, likt en man som försöker dansa regndans för förstagången. Jag skuttade runt i köket och svor åt getingen att den skulle försvinna. "Far åt fan med dej, du är ju inte frisk va, helt jävla dum i huvudet".

 

Getingen försvann efter min skrämmande dans och med den dessa fruktansvärda sekunder, då livet passerade revy framför mina ögon.

 

//DV