Skatt är höjden av solidaritet

I Sverige vill man betala skatt. Vi har fått den åsikten med modersmjölken, att vi ska hjälpa våra medmänniskor, samtidigt som vi kan vara säkra att våra medmänniskor hjälper oss. Vi betalar skatt för att våra barn ska kunna gå gratis i skolan, för att våra sjuka ska få vård utan att behöva gräva i plånboken, för att vi ska få vistas på exakt de vägarna och gatorna vi vill utan att behöva betala tullavgifter (trängselavgift har inget med äganderätt till vägar att göra), för att det är vi som ska se till att det som berör folket, ägs av folket. Och vad berör folket mer än välfärd?

 

Nåja, så var det fram till 2006 i alla fall. Då, helt plötsligt började moderatledaren Fredrik Reinfeldt och hans moderater kalla sig för Nya Moderaterna och hävdade att det var dom som var Sveriges nya arbetareparti, för att i valet 2010 hävda att dom var Sveriges ENDA arbetareparti. Ordet "arbetareparti" är ett ord som är heligt för svenskarna, just för att Socialdemokraternas egentliga namn är "Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet" och det var just Socialdemokraterna som en gång i tiden byggde Sverige till ett av dom rikaste länderna i världen. Just därför har ord som "arbetareparti" fått symbolisera välstånd hos folket. Och vem vill inte ha välstånd?

 

Många hävdar att dagens Moderaterna inte alls är som moderater förr, som bara skodde sig själva och struntade fullkomligt i alla stackars underbetalda, undernärda arbetare inne i dom skitiga, bullriga fabrikerna som var dag tog livet av ett antal anställda. Nej, det är sant, men med putsade fasader och fin retorik lyckades "Nya" Moderaterna lura till sig fler och fler arbetare, för att sedan välkomna dessa genom att ge dessa nyanlända bättre ställt.

 

Det låter fint, det låter utomordentligt fint. Kruxet är dock att om någon ska få det bättre ställt så måste någon annan sota för det. Enkelt och logiskt. För vem vill att hög standard blir låg standard? Vem vill jobba för att andra ska få det bättre ställt, om man inte själv kan få det? Herren på täppan är egoistisk och kommer så förbli. Alliansen med Moderaterna i spetsen styr skeppet. Allianstrogna får sitta på däck och dricka sig berusade på årgångskonjak för att därefter kvarta i sviterna högst upp i skeppet. Alltmedan V, S och MP-trogna får slita hund nere i maskinrummet. Ett maskinrum som inte ens Titanicpersonalen skulle kalla för ett dugligt maskinrum. Sova är inte för arbetare. Jobba är för arbetare och dom som av utmattning somnar eller sliter ut sig, åker över relingen. Alliansen styr skeppet med säker hand. Men vad är det där längre fram? Ett isberg.
   "Det går inte att svänga. Säg till maskinisterna  att åtgärda felet. PÅ STÖRT!"
   "Dom är helt utmattade och vägrar arbeta, kapten"
   "Ge dom en femhundring mera i lön då!
   Skeppet undviker isberget i sista sekund och alla kan pusta ut. Maskinisterna har, som tack, fått femhundra kronor mer i lön. Men vad ingen vet är att dom underbetalda städerskorna på skeppet har blivit av med 50% av sin inkomst, att priserna på restaurangerna och barerna samt i affärerna på skeppet har skjutit i höjden, så passagerarna får vända upp och ner på sina plånböcker för att få ekonomin att, med nöd och näppe, gå ihop.

 

Vad kan vi dra för slutsats av detta? Jo, att medan Alliansen bara bryr sig om den arbetande befolkningen så kämpar V, S och MP även för den övriga befolkningen. Utanförskap och studenter verkar vara luft för Alliansen och vägrar se problemen. När man blundar ser man ingenting. "Jag ser inga problem, alltså finns dom inte" hävdar regeringen.
Vad Socialdemokraterna har förstått ända sedan 1889 (då partiet bildades) är att dagens arbetslösa och studenter är morgondagens arbetare. Något som ärkefienden Moderaterna fortfarande inte har insett. För dessa är studenter och arbetslösa en grupp som går på bidrag och är därmed en börda för samhället.

 

För ett tag sedan var det debatt om kulturarbetare och att dessa bara är bidragstörstande snorungar som inte vill ha något riktigt jobb. Pappa Reinfeldt skrek att traditionella arbetaryrken såsom byggarbetare, rörmokare, elektriker, vägarbetare mm är det som bygger Sverige starkt och att ungdomar i större utsträckning bör leta sig till sådan yrken istället för att börja jobba inom kultursektorn. Socialismen har under hela sin existens hävdat att kultur är bra för människorna. Den får människor att bli mer kreativa och underhållna, för att efter klockan 17 på vardagar kunna koppla av och tänka på någonting annat än bara jobb, jobb och jobb. Men för Reinfeldt verkar denna sektor vara helt ointressant. Kultursektorn bygger Sverige lika mycket som byggarbetare, elektriker och rörmokare. Kanske inte med att bygga bostäder och dylikt, men den hjälper folk att bli mera kreativa och hälsosamma och på så sätt utför alla yrkesgrupper ett bättre arbete. Så om kultursektorn försvinner kommer den kulturtörstande delen av befolkningen, visserligen, fortsätta gå till jobbet, men en rad forskare, experter, konstnärer m.fl skulle tvingas söka arbeten som inte alls är lika tillfredsställande för dessa. För man ska inte ha ett jobb som väcker ens intresse. I alla fall hävdar regeringen det.
Pappa Reinfeldt och hans familj (regeringen) försöker dra in på allt som stavas SKATT och om det inte går att ta bort, så går det i alla fall att skära ner och på så sätt sänka skatten.

 

Under valet 2010 stod samma Reinfeldt i TV och självgott höll upp en 500-lapp och menade att så mycket hade alla som arbetade fått över i plånboken efter att skatten var betald. Det såg bra ut, men det var nog fler än jag som tänkte "Jaha, det var ju bra Fredde, men frågan kvarstår:  Från vilka har du snott av för att ha råd med att finansiera dessa skattelättnader?"

 

Under dessa år har skattesänkningarna bara ökat och ökat och dom Nya Moderaterna är snarare Nya Gamla Moderaterna. Alliansen pratar om solidaritet och jämlikhet (som man snott från Socialdemokraterna). Det är lätt att prata om solidaritet, men svårare att visa det.

 

2014 är det vall igen och då måste väljarna lyssna mera på politiken än på retoriken. För Fredrik Reinfeldt är en god retoriker. Det skriver jag under på, men det är skillnad på en god retoriker och en bra politiker. Jag tar hellre en dålig retoriker och en bra politiker än tvärtom. Annars så riskerar egoismen, som föds ur borgerlig politik, att ta ett rejält grepp runt samhällen och föra oss ner till Nifelheim. Egoismen står redo i stargroparna för att förstöra solidariteten och gemenskapen och om den skjuts iväg finns ingenting som kan hindra den. Om vi låter Reinfeldt och hans mannar härja fritt så kommer skatten på sikt bara bestå av några ynka procentenheter. Personal får sparken, företag läggs ner eller flyttar utomlands, löner sänks drastiskt, alltmer privatiseras och den lilla skatten vi betalar går till välmående skatteparadis.

Om det är så man vill ha det kan man gott fortsätta rösta på "Nya" Moderaterna. Om man vill ha ett samhälle där alla får en plats och ses efter behov, ett samhälle där alla lever i solidaritet med varandra bör man rösta på det partiet som inser att realism och idealism måste gå hand i hand, nämligen Socialdemokraterna  

 

/DV

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0