Nu ger VI marginalerna fingret

Igår (söndag) blev den redan klara medaljen i Starbåt målad för Fredrik Lööf och Max Salminen. Den blev guldfärgad och där med var Sveriges första guld taget i detta Olympiska mästerskap och alla soffpotatisar gjorde samma sak som den svenska publiken på plats i Weymouth, stämde upp i ett glädjetjut och kände den där svenska idrottsliga patriotismen som vi alltid känner när det handlar om våra blågula hjältar.

Lööf och Salminens guld var inte bara en medalj av den ädlaste vallören, utan det var också ett rejält långfinger. Ett lånfinger till allt som gått snett i detta mästerska, ett långfinger åt marginalerna.

Man brukar säga att även en bra idrottare ska ha tur. Detta klassiska talesätt stämmer utmärkt, samtidigt som det inte stämmer alls. För är inte Roger Federer, som förlorade guldet britten Andy Murry, en bra idrottare och en förebild för morgondagens tennisspelare? Jo, visst kommer han gå till tennishistorien och det är bara dom allra största som får plats i denna bok. Men i finalen visade Murry att han ville vara med och tampas med Federer i den absoluta toppen och han hade just marginalerna på sin sida

För oss svenskar så har marginalena blivit vår nya fiende. Sara Algotsson Ostholt var ju snubblade nära ett guld. Hindret, som hästen Wega slog i med frambenen, låg så välbehagligt kvar på ställningen innan det fick för sig att jävlas med alla oss som höll tummarna och retligt föll ner. Eller Lisa Nordéns fantastiskt nervkittlande kamp med schweiziskan Spirig på upploppet i Triathlon och vi kunde efter ett tag konstatera att Nordén hade blivit slagen med 9 nedrans tusendelar. Och Michel Torneus kamp mot konkurrenterna i längdhoppsfinalen. Det som såg så makalöst bra ut med en tredjeplacering förvanlades till en makaber fjärdeplats, 1 centimeter ifrån bronset. 1 ynka liten centimeter till och vi hade haft Torneus på prispallen.

Nu blev det inte så och dom som ligger bakom dessa illdåd är marginaler. Marginaler som grusar förhoppningar, förstör, trilskas och räcker långnäsa åt utövarna samt alla som spänt följer tävlingarna

Så Lööf och Salminens guld är, som sagt var, inte bara en medalj. Det är en även symbolisk seger. Det som Lööf och Salminen bevisade igår visar att Sverige, likt fågeln Fenix, åter reser sig när allt verkar hopplöst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0