DV i Sälen, del 1

De höga vitbeklädda bergen, som stått där i evinnerlig tid, hälsade oss välkomna som så mången gång förut. De höga bergen med skogsdungar här och var mitt i skidbackarna, som sedan 40-talets slut har prytt bergen, på ena sidan och de täta och säkerligen milslånga skogarna på andra sidan vägen. Man kör in i byar för att efter bara ett par enstaka sekunder köra ut ur dem igen för att sedan åka in i ytterligare en by. Man far förbi hundraåriga fäbodar på vägen och gårdar som ser ut att vara tagna ur en Astrid Lindgren eller varför inte ur en Selma Lagerlöf-berättelse.

 

Upp mot himlen stäcker sig de höga bergen och ger ett visuellt skönhetsintryck, och ändå är vi bara i Dalarna, "Svealands Norrland". Allt känns nära och bergen med backarna känns personliga på något sätt och talar bara till mig. Så tänker givetvis alla som kommer till denna plats. Alla har en personlig koppling till byn, skogarna och bergen. Även de människorna som valde att bosätta sig här för 700 år sedan kände säkert starka personliga kopplingar till platsen. Även fast det handlade mer om jakt, fiske och överlevnad och inte om skidåkning och after ski. Men en sak har dagens turister och de förr bosatta människorna. De kom till en natur, rik på allt.

 

Våra två bilar brummade in i byn och började klättringen upp till backarna, där nycklar till stugorna skulle utkvitteras. Sedan bar det av till stugbyn med det målande namnet "Gubbmyren" där uppsökandet av våra stugor började. Det gick smärtfritt och efter inte alls så lång tid lyckades vi navigera oss fram till våra två stugor. Hela ekipaget på totalt 6 vuxna och 1 barn började nu det "stillsamma" momentet: Uppackning. Även detta gick relativt smärtfritt. Storasyrran, hennes livspartner M (väljer att inte nämna namn) och deras son J i ett rum och jag samt brorsan i ett annat.

 

Första kvällen var lugn och vi valde att vila. Det hade varit en hård dag med bilresande i många mil. Så nu var vi helt utpumpade och låg på golvet där vi kippade efter andan. Mitt Playstation 3 som vi använde till DVD kopplades in och så även syrrans Wii. Ett onödigt arbete då vi efter ett tag kunde konstatera att sladdarna till Wii:t saknades. Så det var para att packa ner det i kartongen igen. Men JAG hade i alla fall fått med mig alla sladdar. Lillebror-1, storasyster-0.

 

Det vankades mat i stugan där mamma och S bodde och vi tog de 50 stegen som krävdes för att komma upp till stugan. Lasagne stod på menyn och då ingen av oss hade ätit nåt mataktigt på hela dagen så kändes det skönt att få någonting varmt i kistan.
Sedan var det bara att samla ihop mod till dagen efter då skidåkning stod på schemat. Hela dagen dessutom. Träningsverk, tänkte jag innan jag somnade. (Eller somnade och somnade. Låg och irriterades över brorsans outhärdliga snarkningar).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0