I den gamla julianska kalendern som gällde fram till 1700-talet inföll vintersolståndet, dvs årets längsta natt, just den 13 december vilket gjorde att datumet uppmärksammats i århundraden. Förr trodde man att det var en natt med mycket övernaturligt och en tradition var att förberedelser för julen skulle vara klara till Lucia, en tradition jag tror få håller fast vid idag.

Vintersolståndet är ju också den dagen då året vänder och det blir ljusare igen och det är något man firat sedan förkristen tid och kan vara en förklaring till fixeringen vid ljus. Lucia kommer ju från samma ord som ljus dessutom.

På grund av det övernaturliga var det olämpligt att somna denna natt och man höll lussevaka och det utvecklades en sed att ungdomar gick runt och sjöng och tiggde bland gårdarna, även kallat staffanssjungning. Denna sed är äldre än själva lucian och dagens seden har kanske utvecklats som en kombination av dessa element.

Sankta Lucia var ett helgon och martyr som levde på Sicilien på 300-talet och har idag gett namn åt firandet och kanske använts för att göra traditionen mer tydligt kristen men sättet vi firar på idag har egentligen inte mycket med henne att göra.