Det tog inte alltför långt tid innan de kom ner för trappan. Mörkret var inte så totalt som Magnus hade tänkt sig, men tillräckligt mörkt för att tvingas använda ficklampan. De gick under tystnad fram längs den smala gången. Efter ett tag kom de fram till en tunnelliknande, ganska så bred, gång.
   "Vad är det här?" undrade Martin. "En tunnel?"
   "En gammal avloppstunnel", svarade Magnus tvärt utan att vända sig om.
   Båda gick nerhukade, för att göra sig så små som möjligt. Även fast de var säkra på att de inte hade sällskap som väntade längre fram.
   Efter ett tag stannade de tvärt och Magnus gjorde tecken åt Martin att de skulle sätta sig ner. Längre fram kunde de skymta ljus och ju närmre de kom, desto klarare blev ljuset. Även röster hördes nu. De gömde sig på varsin sida av en ingång. Ingången ledde till ett stort bibliotek i viktoriansk stil. Det kom två vakter mot ingången och Magnus och Martin gjorde sig redo att bryta deras nackar, så de inte blev påkomna. Men vakter bytte håll alldeles vid ingången och började gå inåt biblioteket igen. Magnus och Martin tittade långsamt in. Lutad över ett bord stod Charlie Vincent. Magnus tyckte sig se att han koncentrerade sig på ett litet föremål som var placerat framför honom.
   Martin, som hade blivit uttråkade av att vänta, hade tagit upp sin pistol och polerade försiktigt med en servett. Han kände plötsligt att det kittlande till i ena handflatan. Han vände på axeln och fin syn på sin värsta skräck. En spindel, som kröp över handflata. Han började frenetiskt vifta på handen och tappade samtidigt balansen, så han föll omkull. När han landade gav han ifrån ett svagt stönande. Magnus såg argt på honom och tittade sedan in i biblioteket igen. Charlie Vincent hade nu kollat upp från bordet och kollade sig misstänksamt om.
   "Vi är förföljda!" ropade han till sina vakter, som var fem till antalet. "Sprid ut er och hitta förföljarna."  
  

   Samtliga personer försvann från rummet. Magnus väntade några extra sekunder innan han gav tecken till Martin att det var lugnt att gå in i biblioteket. Magnus sprang direkt fram till bordet, där Charlie hade stått och tittat på något. Martin gick runt i biblioteket och beundrade det fantastiska hantverket.
   "Fantastiskt", mumlade han. "Så du tror skatten finns här nere?"
   Magnus svarade inte utan koncentrerade sig noga på den lila anteckningsboken så låg framför honom.
"Hallå", sa Martin, i försök att få Magnus att lyssna på honom. "Tror du skatten finns här?"
   Magnus log triumferande och tittade upp på Martin.
   "Kom hit så får du se."
   Martin ställde sig bredvid Magnus och kollade på vart han pekade.
   "Kartan ledde oss hit för att hitta nästa ledtråd", sa Magnus uppspelt. "Innan Jensen blev förflyttad till Helheim 2 augusti 1815 så skrev han i sin dagbok att han var här i London 30 juni 1815 för att 'gömma skatten'."
   "Så den mytomspunna Kungaskatten är en bok?" sa Martin och kollande frågade på Magnus.
   Magnus skakade på huvudet.
   "Han gömde inte skatten här. Han gömde spåren till skatten här. Ledtrådarna."
   "Ledtrådarna? Du menar att det är flera?"
   "En till", sa Magnus och kollade ner i boken. "Boken säger att det finns ännu en ledtråd här inne." Han vände blad. "Självklart! Jensen var besatt av siffran 10. Allt viktigt som han gjorde kamouflerades med 10. Till exempel så skrev han propagandaskrifter som uppmanade till att störta kungen och dessa skrifter och andra dokument gömde han undan i skrin, lådor ja, vad som helst och markerade med 10. Och siffran 10 är ju X i romerska alfabetet. X markerar skatten, vet du."
   "Du menar att ledtråden finns under X?" sa Martin, en aning tröttsamt.
   "Leta reda på X min käre Watson", log Magnus. "Vi har en skatt att hitta."