Kapitel 20

Helikoptern syntes efter många långa timmars väntande för Simon Ståhlberg. Han hade hunnit gå runt ön ett par antal gånger och hållit sig rörande hela tiden medan han väntade, men inte så han blev svettig. Han ville inte riskera att bli nedkyld av svetten i den stränga kylan. Han höll sig precis på gränsen. Porerna öppnade sig men precis då slutade han röra på sig.
   Helikoptern var en härlig syn just då. I vanliga fall hade han ilsknat till. Han gillade inte bensindrivna fordon på grund av att de förstörde miljön, men nu så glömde han helt bort sina hata fossila bränslen-åsikter och fick nästan tårar i ögonen när han såg helikoptern flera meter bort gick ner för landning. Norska militären hade bara för ett år sedan placerat ut liten landningsbana på ön, ifall nödlandning krävdes. Dock så hade militären lämnat landningsbanan till sitt öde här uppe i den kalla isanden delen av jorden då man efteråt insåg att en landningsbana däruppe var helt onödigt.
   Helikoptern tog mark och motorn stängdes av. Långt i fjärran syntes även en stor yacht som kom närmare och närmare ön med rasande fart.  Ut ur helikoptern kom Charlie och tre stycken av hans torpeder.
   "Vad fan menar du med att du inte hittar ingången?" frågade en av gorillorna barskt och aggressivt.
   "Lugnt, Thomas" sa Charlie. "Simon säger att han inte hittar ingången och jag tror honom"
   Simon nickade ut mot yachten som nästan hade hunnit fram till land.
   "Vilka är det där?", sa misstänksamt.
   "Det är de som ska hjälpa oss att leta", log Charlie
   Yachten hade nu lagt till vid en liten brygga, som inte såg allför säker ut att gå på. Ett 10-tal män hoppade iland och började lasta i land flera väskor och plåtlådor.
   "Vad ska det här betyda?" frågade Simon
   "Lite förnödenheter bara", svarade Charlie och tog upp en pistol ur en av väskorna. Väskorna öppnades och alla män flockades runt dessa, som myror runt en sockerbit och började plocka på sig diverse "förnödenheter".
   "Vad ska ni med vapen till?" frågade Simon. "Ön är obebodd sedan unionen upplöstes och kolonin bommade igen".
   Charlie log och tittade på Simon, som om han tittade på ett litet barn.
   "Du har då inte varit med i gemet länge. I min bransch så får man inte ta någonting för givet. Chansen eller risken, bestäm själv, är minimal för att vi ska behöva använda dem."
   Han gick i väg en bit och ropade order till sina mannar.
   "Okej! Vi delar in oss i tre grupper och sprider ut oss över ön. Leta överallt." De började gå och han stannade plötsligt och såg på Simon. "Förresten, vi kanske får besök lite senare sen. Så vapnen kommer nog med all säkerhet att användas."   


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0