Magnus vaknade med ett ryck av att mobiltelefonen började vibrera i hans ficka. Han for upp som skjuten ur en kanon. Byxorna hade han hängt på elementet inne i badrummet och glömde att lägga ur telefonen innan han tog sin tupplur. Han rusade in i bandrummet och svarade yrvaket.
   "Jensen!"
   "Vad lång tid det tog innan du svarade. Sov du eller ligger du på hålet?" skrattade rösten i telefonen.  "Jag är nere i receptionen nu."
   "Kom upp, Martin", svarade Magnus

   Martin Lundström hade varit Magnus bästa vän sedan högstadiet. Efter första dagen i sjunde klass så hade de varit oskiljbara. De hade alltid varit ett med varandra, stått upp för varandra, slagits för varandra ja, till och med slagits med varandra. Men detta var för så länge sedan att Magnus hade hunnit glömma vad det var de bråkade. Någon flicka i gymnasiet eller något sådant, brukade Magnus halvt erinra sig när han tänkte tillbaka på deras tid som bästa vänner.
   De hade alltid kompletterat varandra väl. Martin var den som skötte det fysiska arbetet och skyddade Magnus i alla möjliga situationer. En gång i Marocko, när de var på jakt efter en mytomspunnen diamant, hade Magnus blivit inträngd i ett hörn av fientliga militärstyrkor i området. Om inte Martin hade varit där vid han sida skulle aldrig Magnus ha klarat sig ur denna knipa och hade kommit hem till Sverige i en liksäck.
   Magnus däremot var inte våldets man direkt. Han var den pålästa, klipska bokmalen, fast till skillnad mot andra bokmalar, var nästan överdrivet äventyrslysten. Han levde hela sitt liv som en Indiana Jones-film och hade aldrig ro att sitta ner och ta det lugnt, om han inte blev uppslukat av historisk facklitteratur dock.

   In genom dörren kom Martin flygandes med mobiltelefonen för örat och pratade överdriven amerikansk sydstatsdialekt.
   "Okay, doll. I'll call you when I'm back in Kansas."
   Han lade telefonen på nattduksbordet och slängde sig ner på rygg i sängen och lade händerna bakom huvudet.
   "Blondiner från Texas lär vara de dummaste brudarna på jorden, men fy fan vad bra de är i sängen."
   Magnus skrattade till och tänkte på alla de tjejer som Martin fått ihop det med under alla år de hade varit kumpaner.
   "När ska du bli vuxen och verkligen satsa på en tjej?" frågade Magnus i ett försök att vara allvarlig.
   Martin log ett av sina klassiska leenden samtidigt som han höjde ena ögonbrynet, som han alltid gjorde när han tänkte på nåt snuskigt.
   "Inte så", sa Magnus seriöst, men kunde inte låta bli att le åt mansgrisen som han hade som vän. "Väx upp"
   "Ja, det säger morsan också. Men vad betyder det för något?"
   Magnus ignorerade den sarkastiskt ställda frågan.
   "Jag har två frågor. Har du med våra "skyddshelgon" och hur i helvete kom du in utan nyckel?"
   Martin satte sig upp i sängen och blev allvarlig direkt.
   "Magnus...Jag måste slå en drill. Pickadollerna ligger i min jacka. "
   Magnus lutade sig fram till Martins jacka och tog fram två pistoler med ljuddämpare.
   "De är splitternya", sa Martin inifrån toaletten, som om han hade sett Magnus ta fram pistolerna"
   Det knackade på dörren. Även fast det var ganska lätta knackningar så hoppade Magnus till. Han gömde snabbt undan pistolerna under Martins jacka och öppnade dörren. Utanför stod en ganska kort tjej, med synbart blonderat axellångt hår som hon lekte med, med sitt pekfinger. Hon tuggade frenetiskt på ett tuggummi. Hon hade en uppknäppt skinnjacka på sig och under ett vitt urringat linne, som inte lämnade mycket åt fantasin.
   "Är Bob hemma?" frågade hon medan hon log på ett sådant sätt som fick Magnus att känna pinsamheten komma krypande.
   Innan han hann svara så kom Martin ut från toaletten.
   "Där har vi min lilla Foxy Lady", log Martin och lyfte upp henne. "Klädde du upp dig bara för mig?"
   Magnus harklade till. Martin tittade på honom och introducerade honom för tjejen.
   "Det här är sekreteraren för traktorfabriken jag är ägare av, American Muscles. Vi måste tyvärr prata affärer nu. Men som jag sa i telefonen, jag ringer när jag är tillbaka hemma i Kansas."
   De kysstes farväl och hon gick sin väg.
   Magnus höjde ögonbrynen när han hade stängt dörren.
   "Låt mig gissa. Du var ute och raggade igår och fick napp. Du sa att du var här i London på affärsärende med ditt företag från Kansas. Hon blev med en gång blöt i trosorna när du nämnde att du var ägare av företaget. Ni gick hem till henne och hade ohämmat sex och du kommer aldrig mer höra av dig till henne. Har jag rätt eller har jag rätt?"
   Martin slog ut med armarna och log sliskigt.
   "Varför ändra ett vinnande koncept? Låt mig få ha lite roligt, det är ju trots allt snart jul. Hon heter Amy White och är..."
   "Vi är inte här för att snacka om dina snuskiga ytliga förhållanden", suckade Magnus. "Jag träffade Charlie tidigare idag."
   Men en gång glänste det till i Martins ögon.
   "Charlie Vincent? London gangsterkung nummer 1?"
   "Martin Lundström", sa Magnus och lade händerna på Martins axlar "Vi har nu kartan till den mytomspunna Kungaskatten. Skatten som mystiskt försvann från Karl XIII:s skattkammare 1815. Gömd av min förfader, Per Jensen."