Snart är sötebrödsdagarna slut för oss i Kommando Peking. Efter en fem års lång studieperiod tillsammans har vi lärt känna varandra väldigt väl. Vissa har gått upp i vikt, vissa har börjat trolla, vissa har börjat sjunga in låtar, vissa har blivit spelberoende, och vissa har inte förändrats speciellt mycket alls (eller har jag det?). Men snart är vår tid tillsammans över. Faktum är att det inte är mer än några få veckor kvar.

Att gå igenom allt vad vi har gjort under dessa år är nog faktiskt teoretiskt omöjligt under en mänsklig levnadstid. Det är lättare att rada upp vad som inte har inträffat; Ankan har exempelvis aldrig blivit miljonär, trots att han har avrit nära att vinna storkoan ett par gånger. Vi inte heller simmat bland vithajar i Östersjön, och Deve har aldrig lyckats gå segrande ur en minigolftävling!

Snart är som sagt den här tiden över, och frågan är vad som kommer att hända sen med vårt fina gäng. Att hitta jobb verkar inte vara speciellt enkelt, speciellt inte i Norrköping, så mycket talar för att vår fantastiska femma kommer att splittras. Ankan lär hamna i Stockholm, Trollkarlen lär hamna i Småland och vi från Peking kommer förmodligen att hamna på något trevligt fik i närheten av arbetsförmedlingen... om det nu finns någon ekonomi för det!?

Fast vem vet? Kanske är det bara jag som har en dystopisk världsuppfattning just nu, precis innan det är dags att lägga sig? Kanske kommer det att bli tvärt om? Alla kan ju faktiskt hitta jobb - alternativt skapa jobb - och då kan i princip allt fortsätta som det har gjort de senaste fem åren. Det vore riktigt kul. Frågan är bara vad som är mest troligt, utopin eller dystopin...

Nu hade jag egentligen inte tänk skriva mer, men jag fick lust att besvara min sista fråga direkt. Det är en inställningsfråga. Jag SKA ha ett jobb om jag så ska dö på kuppen.    

/Anti