Klockradion gav ifrån sig ett förvärligt ljud idag på morgonen. Jag brydde mig inte om vad det var, alla ljud som väcker en låter lika illa (oavsett om det är Springsteen, Metallica eller AC/DC). Jag skickade ut en trött arm och trevade efter klockradion och lyckades stänga av den. Mina trötta ögon lyckades se att siffrorna på radion var formade till en 6 och två 0. Jag kan ligga och halvsova i fem minuter, tänkte jag, för jag visste att Sverige-Solvakien-matchen skulle dra igång 06.05. Ligga och halvsova? Jo tjena. Det gick ju sådär kan jag säga. När jag slog upp ögonen för andra gången och klockan visade 07.15 tänkte jag "Jävlar, jag har försovit mej". Jag for som en missil upp ur sängen och knäppte på tv:n, sedan tillbaka lika snabbt in under det varma täcket, bullade upp kudden så jag kunde ligga ner och titta på matchen. Jag kom snabbt ur sängen i alla fall senare. När slutsignalen gick och jag kunde konstatera att Slovakien hade vunnit med 4-2 och därmed slagit ut Tre Kronor ut turneringen så kastade jag av mej täcket, sade, ganska, högt saker som man inte direkt ska säga om man befinner sig på dagis. Jag gick ut och satte på kaffe. Det kanske skulle pigga upp lite tänkte jag, men det gjorde det inte. Jag var lika sur och besviken som innan. Knäppte på datorn och loggade in på MSN och snackade av mej med Anti, AH och FH. Alla var irriterade och sura efter den snöpliga utslagningen ur OS för Tre Kronor. Tre Kronor som många, om inte alla, hade lagt sin tilltro till att försvara OS-guldet från Turin 2006. Nu blev det inte så. Attans bananer. 

Efter denna förlust har man kunnat läsa att ordet FIASKO ekar mellan Sveriges osynliga väggar, men jag skulle varken kalla det för fiasko eller praktfiasko. Tre Kronor förorar här mot Slovakien, en nation som inte ser likadan ut idag som för låt oss tio år sedan. Slovakien slog favoriten Ryssland innan OS och är inte alls ett lag att räkna bort i turneringarna. Låt mej bara säga "Vitryssland 02" en, då, blåbärsnation i hockey (idag är det annorlunda även fast vi vann mot dessa i gruppspelet) men vi "lyckades" ändå torska mot dem. DET var ett fiasko av hög rang, men att förlora mot ett lag som till och med slagit stornationen Ryssland är fan i mej inget fiasko. Visserligen var Tre Kronor bättre på pappret, men hochey spelas inte på papper, som bekant. Tre Kronor får UNDERKÄNT men ingen FIASKO-stämpel.

En 8 timmarslucka däremellan då jag stack ner på stan och glodde in bokrean. Fick med mej tre böcker hem. "Heligt guld" av David Gibbins, "Den heliga stenen" av Clive Cussler och "Resa genom ensamheten" Pluras självbiografi. Men detta är bara en liten parentes.

Nästa stopp: damstaffeten i längdskidor. Så här långt i OS har svenskarna, både på herr- och damsidan, lyckats riktigt bra. Det blev dock några lopp i inledningen av spelen som blev lite otursdrabbade och hur man kunde skicka Hanna Falk till OS kommer alltid för mej bli ett mysterium. Hellners snöpliga 4 plats med 1½ sekund till bronset i början kommer också att hemsöka mina drömmar framöver. Men sedan visade vi att vi fortfarande vill hänga med i världseliten. Dock blev dagens staffet ingen riktig höjdare ur svenska ögon. Det började riktigt bra med Anna Olsson på första sträckan. Hon ledde in till skidstadion och vid växkligen var försprånget 12 sekunder. Eftersom Anna Haag hade blivit sjuk nåra dagar innan så sjönk Sveriges medaljchanser. Charlotte Kalla var med, med hon hade också känt sig lite risig. Magdalena Pajala körde andra sträckan och när jag såg henne lämna starten så tänkte jag "Det här kommer inte gå bra". Och det gjorde det inte heller. Hon tappade de 12 sekunderna hon hade fått av Anna Olsson ganska snabbt och sedan bar det iväg. I växlingen till Kalla hade hon tappat ytterligare 57 sekunder. Jo, ni läste rätt. 57 SEKUNDER. Det får inte hända i ett mästerskap, eller rättare sagt, det SKA inte hända på ett mästerskap. Man kan dra hur många valser man vill om att hon inte ligger i världstoppen, eller att hon kände sig nervös, eller att hon... ja säg vad ni vill, men det finns inga bortförklaringar. Att tappa 12 sekunder och sedan ytterligare 57 sekunder är FÖR mycket.
Kalla på tredje sträckan. Nu blir det åka av. Det var som om hon hade blivit inspirerad av Northug i gårdagens (onsdagen) herrstaffet. Hon gnetade på ute i spåren och tog in sekund för sekund på täten. Vid växlingen låg hon bara 18 sekunder efter ledaren Marit Bjørgen för Norge. Låt mej här säga att Kalla kände sig sjuk och hängig inför dagens staffet. Ändå gjorde hon ett bättre lopp än Pajala.
På sista sträckan skulle Ida Ingemarsdotter, en sprinttjej, förvalta Kallas vunna tid. Jo tjena, det gick inte alls. Visst. Hon krigade och krigade och matade på ute i spåren, men med mjölksyra i låren efter 50 minuter så åker man inte som Svan eller Wassberg precis. Hon tappade på täten och var så slutkörd så att hon knappt kom över mållinjen. Det blev till slut en 5 plats för Sverige. Ingemarsdotter kom i mål hela 1 minut efter Norge. Låt mej ännu en gång påpeka att Kalla kände sig sjuk och hängig inför dagens staffet. Ändå gjorde hon ett bättre lopp än Ingemarsdotter.

Curlingdamerna vann semin över Kina och gick till final. Äntligen ett glädjebesked i dagens mörker

Damkronorna? Det gick skit. Förlorade bronset till Finland.

Förresten, det gick skit för Anja med.

Gonatt och sov så gott. Jag ska försöka i alla fall.

/DV