KAPITEL 10

De sprang in i en återvändsgränd. Typiskt, tänkte Dan. Självklart så springer vi in i en återvändsgränd när vi har tre stycken hack i häl. Personer med vapen också.
- Vad ska vi göra? frågade Palle förskräckt.
Dan for med händerna över väggen i hopp om att hitta någon anordning som skulle  få dem att helskinnade komma ut ur återvändsgränden. Han hittade något repliknande och utan att se efter vad det var så drog han i det för allt han var värd. Plötsligt så for dom i en rasande fart uppåt. Alla tre trängdes på en liten platta, som inte var större än en dörrmatta. De färdades i hiskelig fart uppåt och efter ett tag så stannade färden. De var framme i ytterligare en stor sal. De kom upp i mitten av salen och klev direkt bort från plattan, som for neråt igen.

Denna sal var dubbelt så stor som de andra och Dan tyckte sig se att det hade varit en bosättning där. En stor ruin prydde mitten av salen.  En massa obehagliga och förfallna statyer av krigare stod i en ring inne i ruinen, med höjda svärd, så det såg ut som att de hade tänkt hugga ihjäl de tre besökarna.
- En boplats här?
Dan såg frågande ut och gick fram till en av statyerna och synade den. Han vände sig om till Palle och Petter, som också stod och synade statyerna.
- Jag har en känsla av att det är här den tredje fällan är. Ser ni någonting som skulle kunna likna en? frågade han.
Alla gick runt i ruinen och inspekterade den noggrant, men kunde konstatera att inga sådan tecken fanns. Som en ren reflex så satte Dan på kameran och började filma.
- Vi får ett helvete inne i redigeringen senare, log Dan, utan att titta på Palle eller Petter.
En stor trappa alldeles utanför ruinen höjde sig plötsligt upp mot taket.  Dan, som stod precis där golvet öppnade sig och där trappan höjdes upp från underjorden, hoppade förskräckt tillbaka och tittade sig bittert om. Petter hade gjort någonting så den statyn han stod vid sänkte sitt svärd.
- Vad skulle det där vara bra för? frågade Dan irriterat.
Palle sa ingenting. Han bara tittade mot toppen och gick förbi Dan upp i trappan. Nu såg Dan och Petter vad Palle hade sett. Den gyllene tomtemasken. Längst upp på toppen av trappan. Dan fortsatte att filma febrilt och adrenalinet gjorde att han knappt kunde hålla kameran någorlunda stilla. Palle var nu uppe på toppen och skådade masken med förtjusning och vände sig om med ett brett leende till Petter och Dan, som också log brett.
- Nu har vi den! Tjohooo!
Försiktigt plockade Palle åt sig masken och ryckte sedan till. Han stod nu framför en dödskalle och den såg inte så kelvänligt ut, kunde han kvickt konstatera.

Han skulle just vända sig om och gå ner, då han och även de andra hörde ett ljudligt klick.
Där stod de tre förföljarna och siktade nu på dem med tre pistoler.
- Jaså, ni har hittat den, sa mannen och log ett ondskefullt leende. Synd bara att ni inte kommer att få behålla masken.
Han följde Palle med pistolen då Palle gick nerför trappan, ner till sina kamrater.
- Och vad händer om vi vägrar ge er masken? frågade Dan iskallt.
- Då kommer ni aldrig mer att komma ut härifrån levande, sa den ena kvinnan och gick fram jämsides med mannen.
Hon log också ondskefullt och lite hånfullt. Hon hade brunt hår som var uppsatt i en hästsvans. Hennes spretiga lugg slutade precis över ögonen och hon hade på sig en tajt sittande svart polotröja och mörka åtsittande jeans. Hon påminde i stora drag om Lara Croft, tyckte Dan. Hon hade också en pistol i ena handen som hon riktade mot Palles huvud.
- Vi är forskare, sa plötsligt Petter. Vi jobbar vid Luleå Universitet som grottforskare. Det är därför vi är här. Och vi tar med oss denna tomtemask då en arkeolog som vi jobbar tillsammans med vill undersöka denna, som troligtvis är den enda i världen.
- Skitprat, fnyste den andra kvinnan och kom upp jämsides med sina kamrater. Jag har då aldrig hört talas om att det finns grottforskare på Luleå Universitet. Sluta prata trams och gör det enda rätta. Ge masken till oss.
Hon däremot var blond, nästan vithårig. Hon hade på sig en grönaktig munktröja och vanliga blåjeans, som dock var en aning slitna. Hon lika lång som sin kvinnliga kamrat, ungefär 1,65 och även hon höll en pistol i sin hand.
- Är det här internationella vapendagen eller? suckade Dan och såg frågande på dem.
- Håll käften! röt mannen. Ge oss masken istället så slipper ni bli skjutna.
Han hade mörkt hår och glasögon och var ganska muskulös kunde Dan se. Han hade djup och stark röst. och var klädd i en blå jeansskjorta med uppkavlade ärmar och även hans blåjeans.

Bakom Dans rygg gav Palle masken till Petter, som diskret bakom ryggen stoppade ner masken i sin väska.
- Okej, vill ni ha masken? frågade Dan lugnt, han hade anat vad Palle och Petter hade sysslat med bakom hans rygg.
- Ja! röt mannen.
- Ta den då, sa Dan fort och kastade brun påse innehållande en vanlig sten till mannen och de tre vände sig om för att genast springa iväg, men de hann inte så långt. För i vägen stod den brunhåriga kvinnan och siktade på dem med sin pistol.
- Inte så fort, sa hon och hånlog.
Mannen hade öppnat påsen och slängde den kraftfullt i marken. Han gick hotfullt fram mot Dan.
Då plötsligt hände någonting inne salen. Stora stenar började falla ner. Alla stod stilla och tittade upp mot taket. Ingen visste vad som hände eller vad som hade orsakat detta. Den blonda kvinnan träffades av en sten och föll till marken, tappade sin pistol och blev medvetslös. Mannen och den brungåriga tittade förskräckt på när deras kollega föll till marken. Snabbt så sprang Dan till en av statyerna och lyckades dra ett svärd ur statyns händer, för att kunna göra lite motstånd i alla fall. Med tiden så hade svärden lossats lite grann och kunde nu tas bort ganska enkelt.

Men det skulle han inte har gjort. För i samma sekund som han drog svärdet ur statyns hand så sänkte alla statyerna sina svärd och sedan blev det tyst ett par sekunder. Alla höll andan och tittade runt på alla statyer, men då det inte hände någonting så riktade mannen och kvinnan sina pistoler på Palle, Dan och Petter igen. Då började det komma väsande ljud. Från statyerna. De väste i några sekunder och sedan, helt utan förvarning, så började grön gas komma ut ur munnarna på samtliga statyer och långt bort såg Dan att en vägg höll på att stängas igen. Alla satt ner på sina knän och kippade efter andan. Nu så hade den blonda kvinnan vaknat upp till liv och kippade även hon efter andan.
- Vi måste ut härifrån, sa Dan hest. Innan vi förgås. Kom, följ mig.
Alla reste sig upp och började springa mot, den redan, halvstängda väggen. När de nästan var framme så vände sig Dan om för att se om alla var med. Alla utom den blonda kvinnan var med. Hon var fortfarande kvar på samma ställe.
- Ut härifrån, sa Dan med en väsande röst. Jag kommer strax.
Han sprang bort till kvinnan som, återigen, låg livlös. Han tog i och hävde upp henne på sin axel och började ta sig mot utgången. Det gick inte fort, men Dan tog i av alla krafter han var värd och lyckades slänga sig ut ur salen, innan väggen med ett öronbedövande då stängdes igen.