KAPITEL 9

De tre killarna kom fram till ytterligare en stor sal. Ungefär i samma storlek som den första. Innan de gick in så lade Palle märke till en inristning på en stor pelare, alldeles vid ingången. Dan hade stängt av kameran när de tog en liten rast efter första fällan och lyste nu med ficklampan, som han höll ett nästan kramaktigt grepp om, på pelaren.
- Vi har kommit till den andra fällan, konstaterade han och såg sig om i salen. Men jag ser ju ingenting som skulle kunna likna en fälla.
Han tittade på pelaren igen. Det verkade komma upp någonting vasst ur golvet och spetsade den stackars streckgubben. De gick in i salen. Fram till en liten upphöjning och sedan stannade de. Här måste det vara, tänkte Dan. Han tog upp en sten från marken och kastade den några meter framför sig. Det for plötsligt upp spjut ur marken, som gjorde smågrus stenen. Dan lyste ner på golvet, lite framför där de stod och kunde konstatera att den var fullt med hål i marken.
- Akta för fan för hålen. Det är därifrån spjuten kommer upp. Vi kan tyvärr inte gå på led, utan vi måste sprida ut oss. Så gjordes. Dan gav ficklampan till Petter och Palle tog fram den tredje lampan de hade med sig. Dan satte på kameralampan och de tre började gå, utan att slita ögonen från de  områden de lyste på.

Dan som hade uselt balanssinne var livrädd i fall att han skulle tappa tyngdpunkten för en tiondel. Då skulle allt vara över. Här gällde det att hålla tungan rätt i munnen.
Alla tre gick under tystnad, fokuserade på att inte bli spettade. Dan hörde en prutt helt plötsligt. Akustiken gjorde den säkert högre än vad den var.
- Förlåt, hördes Petter säga. Jag kunde inte göra motstånd. Jag har gått och hållit den jäveln inne i en halvtimme nu.

De hade klarat nu. De hade kommit över helskinnade och alla tre började skratta. De visste inte varför. De skrattade bara av lättnad.
Plötsligt hördes ett skott i mörkret. En öronbedövande oljud som kom från andra sidan salen. De riktade sina lampor dit skottet kom ifrån och fick nu till sin fasa se att de var förföljda av tre stycken. Två kvinnor och en man. Det var mannen som riktade en pistol mot dem. Jag visste att jag såg någonting i ögonvrån i förra salen, tänkte Dan.
- Härmed är er jakt på den gyllene tomtemasken över!, ropade mannen.
- Ni kommer inte att komma undan! ropade den ena kvinnan. Vi har vapen. Vad har ni? En sketen liten kamera.
- Försök att stoppa oss! ropade Petter tillbaka och alla tre vände sig om och sprang ut ur salen.
De hörde två skott bakom sig, men som tur var träffades ingen av kulorna.

- En fälla kvar och tre blodtörstiga dårar efter oss. Inte illa pinkat, muttrade Dan medan de sprang för sina liv. Men de ska fan inte komma först till först till tomtemasken.