KAPITEL 7

Det var trångt inne i grottan och killarna fick gå på ett led för att komma fram. Petter, som gick först, tog fram en ficklampa ur sin ryggsäck och tände den så att de kunde se vart någonstans de satte fötterna.
- Hallå vänta lite, nästan viskade Dan, som om det var någon gammal rövare som fanns kvar i grottan. Är det inte bättre om jag går först? Så jag kan filma, utan att få med er i bild.
Dan tog täten och satte på filmkameran samt lampan. Han filmade allt han tittade på. Som den vana filmaren han var så använde han kameran som sitt tredje öga och allt han tittade på filmade han.
Nu var de framme vid en smal gång. Dan riktade kameran rakt in i gången för att se vart ljuset studsade någonstans. Men det syntes ingenting. Bara en lång mörk smal gång och ingen vägg i andra ändan som ljuset studsade emot.
- Jaja, det finns inte så mycket annat vi kan göra, sa Dan utan att titta på sina kamrater. Let's go.

De rörde sig sakta framåt och kände hur väggarna kom tätare och tätare in på kroppen och de fick dessutom huka sig en aning för att inte slå i huvudet. Dan fortsatte att filma, även fast det inte hände så mycket. Palle och Petter lade ner ljudutrustningen i Petters ryggsäck, som han höll i handen framförs sig. De gick och de gick och de gick, men utan att komma någonstans. Petter började tappa tålamodet.
- Det här är ju parodiskt. Den här tunneln leder säkert bara ut till vattnet. Vi är grundlurade, grabbar. Vi var inte tillräckligt kritiska, även fast det kom från Flashback att det finns en gyllene mask nere i underjorden. Jag börjar blir mer och mer tveksam för varje meter.
Dan satte plötsligt upp ena handen, som en gest att de skulle stanna. Nu såg de att ljuset studsade mot en vägg en bit längre fram.
- Då är det ju lugnt, sa Dan och ökade tempot.

Men det skulle han inte ha gjort, för plötsligt försvann marken under honom. Men på nåt lustigt sätt så lyckades han vända sig om och slänga kameran till Palle, som trots överrumplandet lyckades få tag i kameran.  Dan föll ner på säker grund och tittade sig förvånad omkring. Nu hade han så mycket utrymme han skulle kunna steppa om han ville det, men det hade han inte lust med. Palle och Petter tittade ner i hålet.
- Ska jag stänga av inspelningen? frågade Palle.
- Nej för helvete gör inte det, ropade Dan förskräckt. Det här är bra grejer.
Han tittade sig omkring för att hitta nåt repliknande att kunna kasta upp till Palle och Petter, för att sedan klättra upp. Men han hittade ingenting som han kunde använda som rep. Däremot hittade han en stor vägg med inskriptioner på. Han förstod att det var en port,  en port som skulle öppnas om man gjorde på ett speciellt sätt. Han tog ett steg bakåt för att studera inskriptionerna för att se om det fanns någon ledtråd där. Då plötsligt så öppnade sig porten och blottlade en stor sal på andra sidan. När Dan klev åt sidan så stängdes porten igen med en smäll.
- Kom ner hit! ropade han åt Palle och Petter, som var i full färd med "Stens, sax, påse" i brist på annat. Släng ner grejerna och kom ner. Jag tar emot kameran, men stäng inte av inspelningen.
Palle släppte ner kameran till Dan och började försöka sig på ett sätt att komma ner.
- Vad gör du? frågade Dan förvånad. Hoppa, det är inte långt hit ner. Kanske två meter bara.
Palle hoppade och Petter kom strax efter och landade på Dans fot.
- Aj!
Dan tittade strängt på Petter som bara gav upp ett flin.
- Okej, det är en platta här, visade Dan och sopade bort sanden med foten. Om alla vi tre står på den så öppnar sig porten och vi kan, i vilken takt vi vill, gå till andra sidan utan att oroa oss om att få en stor stenvägg i pallet.
Palle skulle just börja gå när han sa till Dan:
- Men, det blir ju en kvar här inne. Hur ska den komma ut?
Dan konstaterade att Palle hade rätt. Det skulle bli en kvar på plattan. Det hade han inte tänkt på. Jag får vara den som blir sist, tänkte han och nickade åt sin egen tanke.
- Det får bli jag som är kvar sist på plattan. Men jag testade faktisk, utan min vetskap om det, innan att det tar cirka en till två sekunder innan porten stängs efter man har lämnat plattan. Så jag får ta sats och slänga mig ut i ultrafart innan porten hinner slå igen.
Palle och Petter tittade på varandra och sedan på Dan. Dan kunde se på deras ansiktsuttryck vad de tänkte. Jävla idiot, hur fan ska du klara det? kunde han se att de tänkte.

Men men, det måste göras, tänkte Dan och förklarade detta för Palle och Petter. De ryckte på axlarna och gick ut. Först Palle och sedan Petter.  Dan kände hur svetten började rinna innanför kläderna. Han tog av sig sin vinterjacka, för att inte bli så tung och slängde den till Palle, tillsammans med kameran. Palle tog emot grejerna och Dan kunde se att de också var spända. Han kavlade upp ärmarna på sin flanellskjorta, som han brukade göra när han var nervös och tog sats. Han slängde sig väldigt nära marken och kunde således rulla ut innan porten stängdes igen med en smäll. Han ställde sig upp och tittade på schabraket som hade dundrat igen precis bakom honom.
- Vilken jävla smäll, sa han och vände sig skrattande om till Palle och Petter, som stod där stela av skräck.
Han bad Petter stoppa ner jackan i Petters väska, då han tyckte att det var för varmt med jackan. Han tog kameran och skulle precis sätta igång att filma inne i den pampiga salen då han vände sig om och log åt att Palle och Petter som fortfarande stod stela av skräck.
- Första faran över. Det var säkert den enda också. Kom nu, annars kommer vi aldrig härifrån.
Dan gick omkring inne i salen och filmade. Det var en stor sal med ett hål uppe i taket som släppte in ljus. Annars fanns där inget särskilt att filma, mer än sten. Precis innan han skulle gå ut ur salen så såg han någonting i ögonvrån. Det är säkert Palle eller Petter, tänkte han.

Men det var det inte. Palle och Petter hade redan gått ut ur salen. Det som Dan såg i ögonvrån skulle senare visa sig vara en mycket obehaglig överraskning.