KAPITEL 5

(Författaren jag anlitat till detta kapitel är gravt alkoholiserad. Därför kan kapitlet sluta när som helst).

På väg ut till Krokeberg så satt alla tysta i bilen. Radion hade dött av någon underlig anledning, Petter sov och Dan filosoferade om allt och inget. De for förbi kilometervis med skog. Helt plötsligt började Palle nynna på den gamla visan "Byssan lull" och då var det kört för Dan att hålla sig vaken. Han slumrade in och drömde om Oscarsgalan igen. Men istället för att FÅ alla priser denna gång så fick de en rejäl utskällning istället. Och av Arne Hägerfors till och med, fast med Gabriel Tofts röst. Det var läskigt. Så läskigt att Dan vaknade med ett ryck. Petter snarkade gott i baksätet och Palle fortsatte att nynna på "Byssan lull".

Efter 30 minuter så svängde de in på parkeringen vid Krokvallen. Krokebergs fotbollsplan.
- Det ser mer ut som potatisåker än en fotbollsplan, tyckte Palle.
- Du har halvt rätt, upplyste Dan honom om. Det har faktiskt varit en potatisåker här för 5-10 år sedan. Ibland ploppar det upp en och annan potatis under match.
- Vart är grottan? gäspade Petter som fortfarande halvt var inne i drömmarnas värld.
Dan pekade mot den stora mörka skogen som reste sig över Krokvallen.  De tre började traska med kamerautrustningen mot den stora mörka skogen. Nu var de igång på allvar. En härlig känsla och samtidigt lite pirrigt i magen, tyckte Dan. Nu är vi på jakt efter en artefakt som människor kanske har letat efter i århundraden. Ja, kanske krigat om. Det får ingen veta, men vi ska hitta den i alla fall.