KAPITEL 4

På väg till skolan den 4 december klockan 07 på morgonen tänkte Dan på hur de skulle lägga upp arbetet. Vilka skulle ha vilka roller et cetera, skulle de filma inne i stan först eller börja direkt ute i Krokeberg? Frågorna som surrade inne i hans huvud var många. Och att komma fram till ett svar var stört omöjligt, då all Dans energi gick åt att tänka att snart skulle han få komma in i varma lokaler. Temperaturen hade under natten sjunkit till 25 minusgrader och så här tidigt på morgonen så hade inte kylan dämpats så värst mycket. Dans termometer visade 20 minus när han fick hemifrån. Han hade nu kommit halva vägen och för varje steg tänkte han att han snart skulle få komma in i en varm byggnad. Han kom just på vad Palle hade gjort två dagar innan. Glömt sitt kort. Dan fick lite lätt panik och började leta i alla jackfickor efter kortet, då han naturligtvis inte ville stå ute och vänta på Palle eller Petter. Men kortet hade han i en av jackfickorna och han drog en lättnads suck.

I entrén på våning 6 satt Petter och beskådade vädret utanför. Han var nöjd över att ha fått skjuts av sina föräldrar och log skadeglatt när han såg en, näst intill, stelfrusen Dan komma innanför dörren.
- Att trotsa kylan idag är bara idioti, log Petter, själv fick man sitta i en varm bil hela vägen till plugget.
Dan vägrade att svara. Han nöjde sig med att grimasera. Han undrade vart Palle var, men Petter ryckte på axlarna. De gick ett varv i korridoren och tittade in i alla rum. I rummet längst bort i korridoren, i ett hörnrum satt Palle och läste på sin favoritsajt, Flashback.
- Men vafan Palle, log Petter, är det här du gömmer dig.
- Jag var muggen först och sedan gick jag direkt hit, svarade Palle.
- Vi har suttit i entrén och väntat på dig, upplyste Dan.
- Är det så? sa Palle

De pratade igenom manuset som alla hade med sig och gjorde lite ändringar här och var. Detta tog kanske 10 minuter och sedan var det dags för dagens flashback: ande och youtub: ande.
Klockan 09:00 så öppnade förrådet. Förrådet var utbildningens hjärta kan man säga. Det var där kamera- och ljudutrustning lämnades ut. Och som vanligt, med undantag ibland för den sköna Freja, så stod universitetets tekniker Arwid Martinez där och log sitt överlägsna leende. Martinez hade jobbat på universitetet i många, många år och innan dess hade han varit student. Men på grund av sin skickliga teknikkunskap så fick han jobb som tekniker efter avslutade studier.
Han kollade med ett självgott leende på de tre grabbarna som kom in.
- Men är det inte de tre amatörerna som spatserat hit. Vad får det lov att vara då?
Palle berättade utan omsvep vad de ville ha, medan Petter ville slinka emellan med några dryga kommentarer, precis som Martines var mästare på.
De fick sina grejer och nu hände någonting som Martinez aldrig hade sagt förr och de tre killarna stannade upp och kollade frågande på honom.
- Lycka till och jag menar det faktiskt, sa Martinez som aldrig annars brukar uppmuntra studenterna på detta sätt.

Väl inne i grupprummet så kontrollerade grabbarna att allting funkade. De hade fått fem band med sig och allting verkade funka som det skulle och det var nu dags att gå till Palles bil, "Kycklingen". Anledningen till detta namn var för att bilen var så fruktansvärt gul, helt enkelt.
Temperaturen hade nu höjts till 15 minus och de tre gick huttrandes till bilen. Med stelfrusna fingrar slängde de in utrustningen i bilen och hoppade in.
- Fu-fu-fu-full värme, lyckades Petter få fram medan han skallrade tänder.
- Dä'luuungt, log Palle och körde på full värme.
Sedan körde de iväg genom en snötäckt allé, som var så vacker att såg ut på som på ett tecknat julkort. Snön glittrade i den kalla vinterförmiddagen och bilarna i staden for nästan ljudlöst fram. Till råga på allt så kom Tomas di Leva på radion, med sin nya hit "En ängel i varje snöflinga". Som tur var blev det störning på radion och Palle bytte radiokanal. Dan log och tänkte: Där fick du, jävla Jesuswannabe.

Nu var de på väg. På väg mot en inspelning som skulle ge dem ära och berömmelse. Men vad de inte visste var att det i grottan vilade en förbannelse. En förbannelse som innebar döden för den som inte visste hur man skulle handskas i grottan.