KAPITEL 22

De möttes vid ingången till katakomberna, som ledde upp till herrgården. Det var igenom dessa de skulle ta sig in i huset. Gyllenratt vände sig om till killarna och de två kvinnorna.
- Okej, nere i katakomberna är det säkert inga vakter och det kommer gå smärtfritt att genom dessa ta sig in i huset, där vi däremot kommer ställas inför ett par svåra moment.
Han vände sig om till dörren igen.
- Okej, sa han och pustade ut ordentligt. Nu finns ingen återvändo.

De gick in och genast så möttes de av en lukt som var obeskrivlig. Alla stånkade till av den otäcka doften, men de var så illa tvungna att vänja sig vid lukten och fortsätta.  Gången de gick i var smal och det var omöjligt att gå sida vid sida, så de bildade ett led. Gyllenratt var i täten och efter kom kvinnorna och killarna sist. Dan var först av killarna och sist gick Petter.  Gyllenratt frågade den brunhåriga kvinnan efter en ficklampa. Hon tog upp en från sin jackficka och fast den var rätt så liten så lyste den upp en oväntad stor area framför dem. Petter hade kvar ficklampan från grottan och tände också. Nu hade de. De behövde inte oroa sig för att någon såg ljuset. De kom till en ranglig bro över ett vattendrag. Gyllenratt och kvinnorna kom lätt över, men när det var Dans tur kom han bara halvvägs. Tre plankor gick av och fot plötsligt ner i vattendraget 10 meter längre ner och Dan var nära på att falla efter ner även han i vattnet. Men han fick i precis rätt sekund tar i ett rep som hängde ner, precis där plankorna hade brustit. Han hivade sig upp och rusade snabbt till andra sidan där Gyllenratt och kvinnorna stod. Pallet och Petter tog sig över utan några som helst problem.

De kom till ett större rum där 6 kistor, prydda med väldigt mycket spindelväv, var placerade i utrymmen uthuggna i väggen. Alla gick sakta igenom rummet, nästan som om det kände vördnad över de döda. Även fast de inte visste vilka som log i kistorna. Då helt plötsligt så snubblade Dan och for mot väggen. Han hann ta emot sig med händerna. Han vände sig om och log, men det skulle han inte göra. För precis på det stället han stod lutad mot fanns en anordning som någon sekund efter Dans vidrörande utlöste ett dunder högre upp. Alla stod som paralyserade och lyssnade noga. Plötsligt for en stor stenbumling ut över en kant nåra meter ovanför dem. Dan och alla andra hoppade förskräckt åt sidan och stenbumlingen for in i väggen på andra sidan och krossade en kista så att skelettet i kistan föll ut krossades under stenen, då den vallades mot väggen och for ner i vattendraget.

Alla stod åter helt stilla, så att inget annat skulle hända, men ingenting hände. De fortsatte sin resa. Snart så skulle de vara uppe i huset. Och då skulle de få sig hett om öronen.