KAPITEL 16

Killarna hade inte hunnit så långt förrän Dan såg i backspegeln en röd Porsche Carrera  komma närmare dem i rasande fart. Shit, de har kommit på oss, tänkte Dan och ökade farten. Palle och Petter som även de hade sett Porschen sa ingenting utan bara lugnt spände på sig säkerhetsbältena. Palle såg helt plötsligt en låda med nubb längre bak. Han spända av sig bältet och gick bak i bilen och öppnade luckan. Dan som hade uppfattat detta ropade:
- Det där kommer nog inte hjälpa. För små.
- Jo, jag vet, svarade Palle, men om jag kastar allt på framrutan så tappar han ju den mesta av sikten i några sekunder.
Medan Palle pratade med Dan så hade mannen i Porschen tagit fram en pistol som han nu avfyrade mot Palle. Som tur var hade Palle uppfattat pistolen och precis innan skotten så slängde han sig ner på golvet. Ett av skotten prickade framrutan precis bredvid Dan, men resten av skotten hamnade av prickade luckan, som Palle lyckats dra ner en aning som sköld. Han tog tag i lådan med nubb och kastade ut den, som prickade Porschens vindruta. Samtidigt som nubben slog emot bilen ropade Palle åt Dan
- Sväng vänster direkt nu!

Dan styrde bilen ut på en åker och stannade tvärt.
- Han har säkert fått bort nubben från framrutan nu och upptäckt att vi är borta, sa Dan och alla tre hoppade ur bilen och sprang in i den närliggande skogen.
De sprang rätt långt in innan de stannade. Längre än så kunde som inte komma. Det låg en tomt alldeles framför dem. De tittade på varandra och nickade. De var tvungna att larma polisen. Då ingen av dem hade nån mobiltelefon på sig, eftersom de hade blivit fråntagna dem när de kom till huset, bestämde de att de skulle fråga nåt hushåll om man fick låna dess telefon för att larma polisen.

De bestämde ut ett hus i förväg, då de inte ville gå omkring i området och riskera att mannen såg dem. Det lyste några adventsstakar i ett hus ca 100 meter framför dem. En ljusblå enplansvilla med blåa knutar.
Men precis innan de skulle börja gå hörde de ett klick bakom sig.
- Sakta i backarna, sa en sammanbiten röst.
Ingen av killarna vände sig om, men de kunde höra vem det var.
- Nu är jag jävligt trött på era försök att slinka undan. Men den här gången är den sista gången.
Vi är körda, tänkte Dan uppgivet. Vi är så jävla körda.