KAPITEL 15

Dan vaknade med ett ryck och satte sig upp. Han hade drömt att huset hade imploderat och sekunden innan hade tomtemasken kommit flygande och skrattat elakt mot honom.
Det var fortfarande kolsvart ute, sånär som på några gatlyktor som lyste nere vid vägen. Han kollade på sin klockan. 00:15. Det var inte länge sedan de hade gått och lagt sig, men det är bäst att sätta planen i verket innan mannen och de båda kvinnorna vaknar. Han hade smitt ihop en simpel plan i bilen. Planen var: att rymma. Det spelade ingen roll hur, bara de kom ut från detta hus och förbi vakterna.

Han väckte tyst Palle och Petter, som undrade vad som stod på.
- Vi ska ta oss ut härifrån, viskade Dan.
Palle tittade på Dan som om han inte var riktigt klok.
- Är du dum i hela huvudet? viskade Palle aggressivt. Missade du de beväpnade vakterna? Huset är också larmat, säkert med livsfarliga laserstrålar. Nej, jag vägrar att bli lemlästad av laserstrålar eller pepprad till döds.
Han vände sig hastigt om i protest. Dan suckade.
- Petter, hjälp mej.
- Följ med Palle. Nu är det du som är dum i hela huvudet. Vill du vara fast i deras järngrepp för alltid, eller vill ta chansen att rymma härifrån, med tomtemasken.
Dan tittade frågande upp på sin kamrat.
- Masken? Den har väl...
Petter fiskade upp masken ur sin ryggsäck.
- När katten är borta dansar råttorna på bordet, log Petter. Jag tog den diskret när de halvsov till tv:n
Dan skakade trött på huvudet.
- Palle, om du inte följer med oss nu så väcker jag de tre där nere, hotade Dan. Och jag vet inte det här, men jag har en känsla av att de inte vill bli väckta, speciellt inte av deras kidnappsoffer.

Palle suckade djupt och insåg att det nog var lika bra att försöka rymma. Även fast han visste att de till 99% skulle dö.
De satte på sig sina kläder och Dan hittade lägligt en kartong med bara kuddar. Han lade dessa under filtarna, som killarna hade använt som täcke. Det såg nu ut som att det låg tre personer under filtarna. De öppnade dörren, sakta, sakta så den inte skulle gnissla till och väcka fienderna. Ner för trappan, återigen sakta, sakta så ingen skulle höra. De hörde knappt själva deras egna steg. Men då hajade de till av skräck. En sovrumsdörr öppnades plötsligt bara en till två meter framför dem. Ut kom den brunhåriga kvinnan, inte en tråd på överkroppen och svarta trosor, som inte lämnade mycket åt fantasin. Ljuset inifrån hennes sovrum lyste upp ryggtavlan på henne när hon gick in i badrummet och stängde dörren bakom sig. Dan tittade på Petter som stod lutad över axeln på honom. Han log åt situationen de just hade skådat.
- Hon vill döda oss. Kommer du inte ihåg det? viskade Dan aggressivt, men ändå så lågt att det knappt hördes.
- Nu funderar jag på om jag skulle stanna kvar och låta henne döda mig, viskade Petter leende.
De hörde att dörren låstes upp och samt som bara den så hittade killarna på mindre än en sekund de mest perfekta gömställena. Dan gömde sig bakom en korg, Palle hann dra en närliggande filt över huvet och lade sig ner och Petter lade sig på den stora svarta fluffiga mattan, alldeles nedanför trappan. Hans mörka kläder smälte i rätt bra i mattan. Kvinnan kom ut igen. Nu lystes hennes framsida upp. Han viste vad Petter tänkte i samma sekund hon kom ut ur badrummet. Han skakade på huvudet åt Petters snuskiga fantasier. Som han med all säkerhet tänker nu, tänkte Dan.
Dörren till sovrummet stängdes och killarna började återigen sakta sin väg mot utgången.

De stannade tvärt vid ytterdörren, då Dan satte upp ena handen, för att visa att de skulle stanna. Palle gick rätt in i handen och ryggade häftigt tillbaka, då handen nuddade hans näsa och han var nära på att skalla Petter bakom honom.
Dan pekade mot en platta som satt på väggen. Ett larm. Petter hittade plötsligt en lucka i golvet. Han lyckades få upp den, med hjälp av en skruvmejsel han tog upp ur väskan. Dan och Palle skakade på huvudena samtidigt.

Luckan vette ner  till garaget där bilen stod.
- Nu jävlar ska vi åka bil som aldrig förr, log Dan
Petter, som såg sig själv som gruppen MacGyver, tjuvkopplade bilden så den for igång.
- Detta väckte de säkert, konstaterade Palle.
Dan brydde sig inte om vad Palle sa utan han tog på sig en rånarluva, som han hade hittat i garaget. Han sade åt Palle och Petter att hoppa in där bak så de inte syntes. Sedan öppnade de garageporten och körde ut. En vakt kom emot de och satte upp handen som stopptecken. Dan tryckte ner rutan.
- Jaha, ska du in till stan? frågade vakten.
Med nästan identisk röst, som Dan tyckte själv, svarade han:
- Ja, jag glömde en sak inne i stan så...
- Vad du låter konstigt, sa plötsligt vakten misstänksamt.
Palle och Petter tittade nervöst på varandra där de låg på golvet där bak i bilen
- Ja, sa Dan och hostade lite. Jag tror jag håller på att börja bli förkyld. Det är därför jag har den här luvan över ansiktet, så det blir varmt.
Vakten gick bort från bilen och Dan tryckte på gaspedalen och de åkte ut från tomten

Uppe i huset hade mannen vaknat av att bilmotorn sattes igång nere i garaget. Snabbt for han upp ur sängen, som även den ljushåriga kvinnan sov i, och sprang ut till vardagsrummet och såg bilen lämna huset. Han anropade vakterna.
- Följ efter bilen! röt han
- Men...jag trodde..., sa vakten förvirrat.
- Följ efter dem, artikulerade mannen. Eller vill du ha en kula i pallet?