Hur många dagar tar det att återhämta sig efter en kvalserie som slutar med besvikelse? Räkna antalet dagar från det senaste hockeyinlägget så har ni ett ungefärligt svar på frågan. Den avslutande omgången av kvalserien var egentligen meningslös för Vita hästens del. Vid seger mot Tingsryd efter full tid hade man kunnat säkra en tredjeplats i tabellen, men det hade som bekant ändå inte räckt för att nå allsvenskan. Det var därför en ganska avslagen stämning i Himmelstalundshallen. För Tingsryd gällde dock matchen desto mer. Förutsatt att Karlskrona tappade poäng borta mot Huddinge hade man chansen att ta sig förbi KHK och norpa dem på den sista allsvenska platsen! Tingsryd hade även några supportrar med sig som mumlade någon svårbegriplig ramsa matchen igenom.

Ingen större spänning i luften inför nedsläpp.

 

Spelmässigt syntes det också att TAIF hade mest att spela för. De förde spelet och skapade de farligaste målchanserna. Alexander Bergh i Hästen-kassen höll dock tätt, och något ologiskt var det istället Vita Hästen som fick göra 1-0. Ledningen stod sig länge, men med några få minuter kvar av den inledande perioden satte Tingsryd 1-1, ett resultat som stod sig desto längre.

Den andra och tredje perioden såg ungefär ut som den första. Vita Hästen kom till en del hyggliga ströanfall, men det var hela tiden Tingsryd som skapade de vassaste målchanserna. Men pucken studsade inte gästernas väg över huvud taget. Båda perioderna slutade mållöst. Tingsryds bäste offensiva spelare, Jordan Smotherman (med meriter från NHL), brände exempelvis ett friläge och i den tredje perioden hade man även ett skott som tog i ribbans underkant och studsade ut. Hade marginalerna gått TAIF:s väg så hade det inneburit ett nytt allsvenskt kontrakt, för samtidigt skrällde nämligen Huddinge genom att besegra KHK på straffar!

Tingsryds sista chans att hålla sig kvar i allsvenskan var genom att vinna matchen i förlängning eller på straffar. Så blev det inte. Vita Hästen avslutade bäst och vann tillslut med 2-1 efter en nervös straffläggning. Trots att det egentligen inte fanns något att fira kunde laget och publiken glädjas åt en sista seger, medan TAIF-anhängarna bittert fick ta bussen hem.