Lee Richardson - vila i frid

Idag hade jag tänkt blogga om en del roligt som hände under förra veckan samt under den gångna helgen, men när jag satt hemma och kollade på speedway från Polen under söndagskvällen så tappade jag plötsligt all lust att skriva om glädje. Det som hade varit så kul blev plötsligt helt meningslöst. I det tredje heatet i matchen mellan Wroclaw och Rzeszow råkade den brittiske storstjärnan Lee Richardson ut för en väldigt otäck krasch som tragiskt nog resulterade i att en stor idrottsman och god familjefar fick lämna jordelivet alldeles för tidigt.

I utgången av första böj hakade Richardson i sitt framhjul i bakhjulet på Tomasz Jedrzejak, vilket gjorde att britten tappade kontrollen över sin cykel. Därefter gick allting väldigt snabbt och inom loppet av bara någon sekund snuddade "Rico" även vid Fredrik Lindgrens bakhjul, slungades in i sargen och blev liggandes på banan. Långt ifrån den värsta kraschen jag sett under mina år som speedwayfantast, men ändå en mycket otäck smäll. Läkare var snabbt framme vid Richardson och efter att ha lämnat arenan i ambulans rapporterades det om en eventuell benskada. Ett väldigt tråkigt besked redan då, men det blev tyvärr mycket värre och slutade i tragedi.

En tid efter den första statusrapporten kom en ny uppdatering om att Richardsons hälsa plötsligt hade försämrats. Under ambulansfärden hade han fått problem med andningen, han hade omfattande inre blödningar och behövde opereras akut. Man kunde bara sitta och hålla tummarna, be till högre makter. Sedan kom beskedet som man sedan tidigare hade hoppats att man aldrig mer skulle få se. Lee Richardson nie żyje! Hjärtat hade slutat slå.

Richardson hade en väldigt framgångsrik karriär både individuellt sett som i lagsammanhang. 1999 blev han exempelvis juniorvärldsmästare och vid två tillfällen lyckades han även nå pallen i GP-serien. I Sverige var han en stadig poängmaskin som förde såväl Rospiggarna som Vetlanda till SM-guld. Richardson har även varit med och kört hem lag-VM-silver, lag-VM-brons och en hel del annat prestigefullt. Han var helt enkelt en stjärna, en stjärna som tyvärr slocknade alldels för tidigt. Lee Richardson blev bara 33 år, men för alla oss speedwayfrälsta kommer han aldrig att glömmas bort. Han var en fantastiskt duktig och trevlig kille, och så kommer han att leva vidare i våra minnen för all framtid. Tack för allt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0