Krystat krystatare, krystatast?

Vår kära morgontidning GP brukar om onsdagarna publicera en radda skivrecensioner, inget konstigt i det. Överst på varje recension står artisten och skivans namn därefter vilken musikgenre det tillhär. Det är här det börjar hetta till när det gäller GP, ty de har en förmåga och placera skivorna i nya tidigare okända och märkligare genrer. Den ena mer långsökt än den andra och som ofta egentligen säger rätt lite om hur musiken faktiskt låter. Pretantiöst? Javisst!
Folk som klagar på genrebögeri skulle verkligen ta en till i GPs del 3 på onsdagar...

Nedan följer några smakprov:
Afrolatin, gutebalkanvisa, punkdoom, nygammal folkproggpop, garage-soulfunk, ökenfolkrock (rockmusik av beduiner..?), radio-sleazerock, punkdisco (vaddå motsägelsefullt...), oförutsägbart, svart symfonisk döds, rootsmusik, fransk house-pop, stillsam rock, ljus/mörker, snofsig electrofunkpop, modern folkton, folkrockpsykadelia, discofunkpop, svenskt-brasilianskt, hypnotiskt.

Och så håller det på... Allt ovanstående är alltså musikgenrer enligt GP. Finns mer men jag får ju dra en gräns nånstans. Det ovan är ändå bara saker som recencerats sen april och framåt. Ibland har man undrat "hur i helvete kan det låta?" och idag har jag kollat upp en av dagens höjdare; Postdiscopunkfunk.

Så här låter det tydligen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0