Kapitel 3

Limousinen vid korsningen Vigo Street och Sackville Street stod kvar när Magnus och Martin kom ut. De såg dock inte den misstänksamma bilen och började gå mot Piccadilly Circus. Det satt tre män i bilen, en chaufför och två stycken i baksätet. Männen i baksätet hade svarta kostymer och mörkt bakåtslickat hår. Den ena tog upp en walkie-talkie
"Mr. Jensen och Mr. Lundström har precis kommit ut från hotellet och rör sig mot Piccadilly Cirkus," sa han med tydlig Londonaccent, medan de sakta följde efter Magnus och Martin.
"Följ efter dem. Släpp dem inte ur sikte", befallde rösten i walkie-talkien med samma accent.

 

När Magnus och Martin kom ut på Piccadilly stannade Martin helt plötsligt och tittade misstänksamt på Magnus.
"Pistolerna?" frågade han. "Har du med dig dem?"
Magnus nickade lugnt och fortsatte sedan att gå, men när han märkte att inte Martin följde efter honom så stannade han och tittade sig om. Innan han hann säga någonting tog Martin till orda.
"Lade du märke till den svarta limousinen som stod några meter från hotellets entré?"
"Det är väl "Foxy Lady" som har träffat någon rik knös på väg från hotellet", suckade Magnus.
Martin skakade på huvudet och såg allvarlig ut.
"Jag tror vi blir skuggade. Vi fortsätter gå som om ingenting har hänt. Lite längre fram ligger ett italienskt kafé vid namn Caffé Nero. Där smiter vi in och väntar några minuter, på så sätt tappar de bort oss."
Sagt och gjort. De smet in på fiket och satte sig vid ett bord längst in till väggen för att inte synas ut. I samma sekund som de satte sig ner kom Magnus på att han hade båda pistolerna i jackans innerfickor. Han blev alldeles varm och pulsen höjdes. Svettpärlor började tränga fram i pannan och han blev torr i munnen. En servitris som såg ut att vara i tonåren kom fram till bordet.
"Vill ni ha någonting och dricka, mina herrar?" sa hon med en knappt hörbar italiensk brytning.
"Ja tack", hann Martin säga innan Magnus tog till orda. "Vi tar två koppar svart kaffe."
Servitrisen nickade som svar och försvann bakom en disk med läckerheter som ett antal bakelser och kakor.
Vi kommer fan bli påkomna och haffade av snuten, tänkte Magnus bittert. Tack Martin, smidigt. Servitrisen kom med kaffekopparna på en bricka och två kanelbullar på ett fat.
"Varsågod, mina herrar. Två koppar svart kaffe. Bullarna bjuder vi på, det är ettårsjubileum. Så, hur är vädret i Sverige? Mycket snö?"
Magnus och Martin tittade oförstående på varandra och sedan på servitrisen.
"Hur vet du att vi är från Sverige?" frågade Magnus.
"Det är bara svenskar som kommer in hit och beställer svart kaffe. Alla andra kunder vågar sig på mer exotiska sorter", skrattade servitrisen. "Tro mig, vi ser exat om det är en svensk som kommer in"
Hon gick för att betjäna ett annat bord. Magnus böjde sig fram till Martin och sa med låg röst.
"Utanför står två killar med backslick. De sticker ut ganska mycket med sina svindyra Armanikostymer och solglasögon. Jag tror inte de är på jakt efter det perfekta kaffet precis."
De båda männen gick sin väg efter ett tag. Magnus hävde i sig kaffet och tryckte in sin kanelbulle i munnen.
"Kom nu", sa han med munnen full. Du betalar."
Martin betalade för de båda och de gick ut från kaféet.

 

De såg längre inte till den svarta limousinen och börja därför gå mot Piccadilly Circus tunnelbanestation. Magnus kände att pistolerna blev tyngre och tyngre i hans fickor och han inbillade sig att alla som han gick förbi visste vad han gick omkring och bar på. Han hade aldrig haft något sådant problem tidigare, men nu kändes det som att alla kunde se genom hans jacka.
"Vart ska vi enligt kartan?", frågade Martin, som höll utkik efter männen i limousinen.
De gick ner i tunnelbanan och satte sig på en bänk för att vänta på det rätta tåget.
"Återigen, vart ska vi enligt kartan?" frågade Martin igen.
"Her Majesty's Royal Palace and Fortress", svarade Magnus, som visste att det inte sa Martin något. Han tittade på sin kollega och sa "Även känt som Towern"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0