”Du kan inte fortsätta att bo utomhus Axel, det blir kyligare för var dag som går. Det finns inte en chans att du kommer överleva hela den här vintern utan tak över huvudet. Imorgon bitti ska jag prata med en kamrat och kolla om vi kan ordna något permanent boende till dig. Den här kvällen kan du få ligga här på kökssoffan. Det är ingen lyxsäng direkt, men förmodligen bekvämare än den där ogästvänliga skogen”.

Axel tackade så hemskt mycket för hjälpen och när middagen var avklarad spelade sällskapet lite olika kortspel fram till skymningen då det var dags att krypa till sängs. Axel som äntligen fick avnjuta en hel natt i ett varmt hem hade väldigt svårt att somna, men när han tillslut lyckades så verkade han aldrig vilja vakna up igen. Det tyckte i åtminstone Elina som morgonen därpå petade försiktigt på hans kind med sitt ena pekfinger. När han inte vaknade av det så la hon hela handen mot Axels huvud och började skaka lite försiktigt. Först då vaknade han upp ur sin törnrosasömn. Halvt vaken och halvt omedveten om vart han var frågade han Elina om han var i himlen, om hon var en ängel. Elina bara fnissade och sa åt Axel att ta på sig sina byxor och sin nya skjorta.

En stund senare var Axel påklädd och klar. Elina tog med honom ut på en promenad som slutade med ett besök hos den lokala lanthandlaren. Elina plockade upp en lista som hon fått av sin mor på olika saker som behövde inhandlas till kvällens måltid. När hon hade fått tag på allting och betalat varorna tittade hon på Axel och frågade vad han väntade på. Axel undrade vad hon menade med det och fick till svar ”dummer, någon måste ju bära hem allting också”!