Axel tog sig närmare ljudet av klockorna och efter att ha passerat ett litet skogsparti såg han en kyrka som stod placerad precis intill vägen. Han gick dit och bankade på den stängda dörren. Efter en stund reglades portarna upp inifrån och en gammal prost öppnade upp de massiva trädörrarna som gnisslade otäckt. ”Jaha? Vad vill ni?”, sa prosten frågande. Axel svarade att han var trött efter att ha gått hela dagen och undrade om det fanns någon möjlighet att få övernatta i kyrkan. ”Här inne kan ni inte sova”, svarade prosten och fortsatte, ”men i vårt stall här bakom kan du få övernatta. Fast akta dig bara så inte grisarna äter upp dig när du har somnat. Vi har inte haft råd att mata våra djur ordentligt sen de sadistiska kapitalisterna tog ifrån oss våra egendomar”.

Axel tackade för erbjudandet att ens få något tak över huvudet och avslutade konversationen med att fråga hur långt det var till nästa by eller stad. Prosten svarade att om han fortsatte att följa samma väg så borde han nå bebyggelse inom en dag. Det var ett besked som gav Axel positiv energi. ”Bara en dag till, sen är jag redo för en nystart”, sa han för sig själv upprepade gånger medan han gick runt kyrkan och tog sig in i det stora stallet där man förvarande en mängd olika djur, bland annat grisar, hästar och kor. Axel funderade över vart han skulle ligga bäst. När han gick in i grisinhägnaden blev han genast undersökt av de nyfikna svinen, men ganska snart fick han syn på en stege som ledde upp till ett litet loft. Det var och blev en perfekt plats att övernatta på.