Allting som hade gått så bra den senaste tiden var nu bara ett minne blott. Axel plockade fram det stulna halsbandet ur ena byxfickan och tittade på det medan han stod på gatan mellan hans före detta hem och grevinnans stora villa.  Aldrig tidigare hade Axel känt en så stor ånger inom sig och han hade lust att bara kasta iväg halsbandet och börja gråta. Men han visste att det inte skulle tjäna någonting till. Halsbandet var det enda han ägde av värde och som skulle kunna hjälpa honom i framtiden. Att besöka Elina igen var i alla fall uteslutet just nu. Bara tanken på att se henne och hennes föräldraras besvikna miner var outhärdlig.

För att hålla värmen uppe i kroppen gick Axel en lång promenad och funderade över situationen, och när han tillslut hade smält alltsammans så bestämde han sig för att bege sig till den årliga julhandeln för att försöka få tag på någonting ätbart. Väl framme vid torget såg Axel att det var minst lika många knallar ute som när han hade varit där senast, den där gången när han träffade Elina. Den här gången syntes hon inte till, vilket Axel tyckte var skönt, även om han innerst inne hade velat återse henne igen. Han tog sig långsamt närmare en av knallarna som sålde bröd och ställde sig vid ena hörnet av säljtältet. När en av kunderna tog upp sin plånbok och betalade knallen passade Axel på. Han tog den största limpan han kunde se och stoppade den diskret innanför sin tröja och gick sedan snabbt därifrån.